|
En tågväns bekännelser
Den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg mitt namn i samband med protesterna mot de höghastighetstågsplaner för länet som lanserades vid mitten av 1990-talet som Sya Gripenbergbanan. Anledningen till min upprördhet den gången var den totala respektlöshet som folket på Banverket visade för kulturellt bevarandevärda miljöer. Som ytterligare lök på laxen tillkom det hurtfriska sätt man presenterade de olika spårkorridorerna på inför oroliga människor. Vanliga medborgare, som med all rätt oroade sig för hus och hem – en oro som var helt befogad, eftersom man med inte mindre än sju olika spåralternativ mellan Sya och Gripenberg lade en död hand över fastighetsmarknaden i detta område för en då till synes obestämd tid.
På bara några veckors tid hade en folkrörelse etablerat sig i kommunerna Tranås, Boxholm och Mjölby, och jag är fortfarande helt övertygad om att kraften och organisationen i denna rörelse var det som tvingade myndigheter och politiska beslutsfattare att backa och tänka över det hela en gång til.
Fortsättning publicerad 20100723
|