Länstidningen i Norrköping

Norrköpings kommuns webbplats
Om Norrköping på Wikipedias webbplats
Upplev Norrköping
IFK Norrköpings webbplats
Norrköpings flygplats webbplats
Norrköpings hamns webbplats
Norrköpings symfoniorkesters webbplats
Norrköping Dolphins webbplats

Välkommen till Länstidningens sida med material om Norrköpings kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Norrköping med omnejd.


Allt fler efterfrågar giftfritt

Peter Sundell både gödslar och bekämpar ohyra helt på naturligt väg. Aldrig tidigare har intresset för vad som serveras på tallriken varit större än nu.

Närodlat, kravodlat och ekologiskt. Aldrig tidigare har intresset för vad som serveras på tallriken varit så stort som de senaste åren. Speciellt yngre människor har blivit mer och mer medvetna om vikten att äta rätt och hälsosamt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Peter Sundell driver Gåsbäckens odlingar utanför Kvillinge i östgötska Åby och han bekräftar påståendet genom sin egen kundkrets. – Jag har nog aldrig sett så många putande magar som de som kommer för att handla kravodlat i min gårdsbutik säger han och skrattar. Att det skulle bli så här stort trodde jag aldrig när jag för femton år sedan satte min fösta lök i jorden.

För det var så det började för Peters del. Han gick i odlartankar och började med lök och jordgubbar, det enda han hade någon som helst kunskap i. – Någonstans var jag tvungen att börja, men ett visste jag och det var att ogräset kunde bli min värsta ovän. Därför förstod jag tidigt att jag skulle bli tvungen att odla på plastlister för att hålla allt ogräs borta. Blir det regn och värme, ja då är det en stor trygghet att veta att bland odlingarna växer inget ogräs, mellan raderna är en annan sak och det är inte så mycket att göra åt mer än försöka hålla så rent det bara går.

Fortsättning publicerad 20140801


Stämningsfull andakt på Aspö

Turbåten Viskär vid bryggan på Aspö. Skepparen Göran Johansson förtöjer innan passagerarna lämnar båten.

Jonsbergs församling, som tillhör Östra Vikbolandets pastorat, arrangerar varje år en friluftsgudstjänst på Aspö utanför Arkösund. Ön ligger norr om Arkö och är idag genom landhöjningen förbunden med Hästö, Birkö och Gränsö. Mellan Aspö och Arkö går den gamla Kung Valdemars segelled som sedan några år är muddrad och farbar med småbåtar.

Text och bild: LARS-T JACOBSON KUFVER STINA JAKOBSSON

Fartyget på dagens tur var för djupgående för den gamla segelleden varför dagens tur gick söder om Arkö och upp genom Lundasundet för vidare färd till Aspö. Denna dag var det blankvatten och endast en kvarvarande dyning från gårdagens blåsande och inga navigationsproblem bland grynnorna. På Aspö finns en gammal begravningsplats för sjöfarande och den var målet för utflykten. Tre kända personer vilar här: Johan P Östbom, född 1777 och död 1794, Johan Falk, född 1819 och död 1842, samt Per A Hammarquist, död 1859. Hur många ytterligare som är begravda här är inte känt.

Begravningsplatsen ligger vackert i en lummig skogsdunge med en tunn ridå av buskar ut mot segelleden som går förbi platsen. En låg stenmur omgärdar platsen. Ett stort, imponerade kors är rest på en gjuten bas med en mässingsplatta med namnen på de tre här begravda. Korset är tillverkat av smidesmästare Osvald Hellander och var ursprungligen en del av en grind framför vedkaminen i Jonsbergs kyrka. År 1960 restes korset på begravningsplatsen och invigdes av biskop Ragnar Askmark.

Fortsättning publicerad 20140718


Eget initiativ ger bra resultat

Anna Torstensson med personal har lagt ner ett stort arbete med att snygga till Centralplan i Skärblacka. Dessutom har en snickare bytt bräder på blomlådor och bänkar för att öka trivseln för dem som vistas vid och passerar Centralplan.

Sedan Konsum i Skärblacka lade ner sin verksamhet för tre år sedan har torget som kallas Centralplan blivit näst intill avfolkat. De som söker sig dit är där för att besöka bank, gym, apotek eller blomsterhandel, men det är få som sätter sig på de utställda bänkarna för trevlig samvaro och lite småprat. Enligt Skärblackabor och aktörerna runt Centralplan är torget en bedrövelse som ingen tycks ta ansvar för.

Text och bild: CARINA LARSSON

Anna Torstensson äger och driver Skärblacka blomsterhandel och hon ser två huvudproblem gällande torgets utseende. – Hela torget är uppdelat. Två privata fastighetsägare samt Norrköpings kommun och vägföreningen har ansvar för var sin del. Men som det är nu är det ingen som tar något som helst ansvar, säger Anna. Kommunen har sagt nej till sponsring av blommor för att spara pengar. – Det finns två urnor som brukar planteras men sedan sköts de inte med vattning och då dör växterna. Det är bedrövligt eftersom vi alla betalar skatt och då borde det bli någon valuta för pengarna. Nu har många tröttnat på den otrivsel som upplevs och med Anna i spetsen har en uppfräschning av torget inletts.

Fortsättning publicerad 20140711


Gammalt järn ute på vägarna

Lars Jönsson samt Lars Andersson med sina söner Björn och Erik vid fikarasten på Väsby. En suverän dag med tillfälle att träffa likasinnade och prata Grålletraktorer och umgås.

Nostalgitraktorklubben på Vikbolandet, för alla med en känslomässig relation till gammalt järn, arrangerade traktorrally på Vikbolandet med 28 deltagare.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Ovanstående är ett sätt att beskriva klubben vilken startades våren 2005 av Anders Hultman och Håkan Olsson. På programmet står nostalgiplöjning, skogsdag på vintern, traktorrally, medlemskvällar med film och någon gång en bussresa till traktorrelaterade mål. Nu har årets rally gått av stapeln. I år var det 28 ekipage som deltog. De första åren ett par stycken. Det var så dåligt deltagande att man övervägde att sluta med rallyverksamheten men man kämpade vidare och i år var det många som ville vara med.

Dagen började med samling vid Kuddby skola. Därifrån körde karavanen mot Östra Husby men vek av mot Tomta vid Gröngata. Vid Råda gård var man ute vid Arkösundsvägen och tog vänster mot Norrköping men innan gruppen var framme i Konungsund tog man vänster mot Väsby där det blev fikapaus. Efter mycket prat och däcksparkande gick färden vidare via Åsvittinge och så var karavanen ute på vägen mellan Ö Husby och Söderköping igen men nu i västlig riktning.

Fortsättning publicerad 20140704


Vikbolandsspelet fyller 30 år

Ingeli Nilsson, Annika Litsén och Lars Fri repeterar inför premiären i morgon i Appteksparken i Östra Husby. Handlingen i årets Vikbolandsspel är förlagd till 1960-talet. och kretsar kring Sonja Svenssons bensinmack.

Nu är det glada gänget i Vikbolandsspelet igång med sommarens folklustspel. Sedan trettio år har man roat publiken med sång, dans och teater som alltid spelas utomhus under sommaren. Platsen för spelet har varierat under åren och i år är det premiär för en ny plats – Apptekparken. Länstidningen besökte spelet under en repetition, en av de regnigaste dagarna på länge.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Innan regnet öste ner med full fart hann vi titta på den nya spelplatsen – i grusgropen bakom Apptek-huset i Östra Husby. Andreas Clarberger har lånat ut området bakom sitt företag. Det är en grusgrop som för några år sedan var helt igenvuxen men som nu är röjd och består av en slät och fin gräsmatta. Där börjar scenen växa fram. Det ska bli en bensinmack i 60-talsstil och spelet heter Samling vid pumpen.

Andreas ska i år inte vara med som skådespelare utan ansvarar för ljudet tillsammans med Björn Sahlin.
– Handlingen är nyskriven, berättar Hasse Johansson, skrivargruppen består av sex personer som har träffats en gång i månaden under sista året.
Han är också med och bygger scenen. Läktarna är ännu inte på plats men de kommer att levereras färdigmonterade senare.

Fortsättning publicerad 20140627


Nu måste politikerna pressas

Klimatriksdagen har en önskan att spridas över landet.

Under tre dagar med start på Sveriges nationaldag hölls Klimatriksdag 2014 i Norrköping med målet att klimatet ska bli en stor valfråga i höstens riksdagsval. Föreningen Klimatriksdag startades av en grupp i Naturskyddsföreningens Linköpingskrets där både enskilda och föreningar anslöts sig under våren 2013. Föreningens uppgift var att arrangera Klimatriksdag i Norrköping men önskan är att Klimatriksdag 2014 ska bli rikstäckande.

Text och bild: CARINA LARSSON

Johan Rockström, som är en av Sveriges främsta miljö- och klimatforskare, invigningstalade och han ansåg att den vetenskapliga debattens tid är förbi och att det måste sättas press på det politiska ledarskapet i de viktiga miljöfrågorna. Medeltemperaturen på jorden har höjts med 8,85 grader från förindustriell tid fram till idag vilket innebär att den arktiska sommarisen är på väg att försvinna.

Den globala uppvärmningen orsakas av den ökande koldioxidhalten i atmosfären på grund av förbränningen av fossila bränslen. År 2050 är det nödvändigt med en minskning av koldioxidutsläppen med 85-90 procent för att stoppa hotet mot den mänskliga civilisationen. Det var ett fullmatat program som erbjöds med manifestation och marsch för klimatet, föreläsningar, seminarier, familjedag och bytesmarknad.

Fortsättning publicerad 20140619


Allt packas i Erikssons lådor

Det började för femtio år sedan när Evald Eriksson började tillverka lådor för transport av böcklling och strömming. Hans Furuheim tog över Erikssons lådfabrik för tio år sedan.

Anne-Mari Johansson och Hans Furuheim köpte för tio år sedan Erikssons lådfabrik i Kolmården, där lådor, träpallar och specialemballage av olika slag och storlekar tillverkas. De större lådorna har till och med kommit att användas som bostäder bland lokalbefolkning i Iran, som alternativ till att bo i skjul.

Text och bild: CARINA LARSSON

För femtio år sedan började Evald Eriksson i Kolmården tillverka lådor ämnade för transport av böckling och strömming som fångades i Bråviken. Evald, som själv var fiskare, höll till med verksamheten i sin källare. Med tiden växte det lilla företaget ur källarlokalen, flyttades till Timmergata tegelbruk mellan Krokek och Kvarsebo och blev ett modernt bolag med stort produktutbud och runt ett tiotal anställda. Innan Evald övertog lokalen 1962 tillverkades det tegel där med anor så långt tillbaka i tiden som till 1800-talet.

När tiden var mogen övertog sonen Lars-Gunnar lådfabriken och drev den fram till sin pensionering, då företaget såldes till Anne-Mari Johansson och Hans Furuheim. – Vi övertog Erikssons lådfabrik för tio år sen som ett komplement till vårt andra företag, HAMpunkten, som vi har inne i Norrköping, berättar Anne-Mari. Där bedriver vi arbetsträning för personer som på ett eller annat sätt behöver hjälp med att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetet består av paketering av olika produkter. Till jul paketerade vi sju ton godis åt presentföretag.

Fortsättning publicerad 20140613


Reggaefest i Skärblacka

Några av artisterna som äntrade scenen vid årets reggaefest i Skärblacka.

I Skärblacka hålls varje år en minneskonsert till reggaekungen Bob Marleys ära. Konserten har utvecklats till en riktig folkfest och lockar människor från hela Sverige. Det stora dragplåstret, det välkända bandet Kalle Baah, ställer alltid upp gratis.

Text och bild: CARINA LARSSON

En viktig händelse i reggaehistorien var 1981. Då avled legenden Bob Marley och många i hans beundrarskara drabbades av sorg. Även till Östgötska Skärblacka letade sig sorgen och en av killarna i källarbandet Kalle Baah släpade ut sina instrument i villaträdgården på Sågvägen och höll en minneskonsert till Bob Marleys ära. Ett femtiotal åhörare samlades och föga anade då den unge musikern att det skulle vara upprinnelsen till ett stående arrangemang som sedan dess anordnats vid Folkets hus på Marleys dödsdag.

– Det hela har blivit en stor folkfest som är vida känd och det kommer människor till Skärblacka från hela Sverige. Vi har valt att ha minneskonserten under dagtid av två anledningar. Dels ska barnfamiljer kunna komma och ha trevligt, dels vill vi undvika fylla för det skapar endast otrivsel och i värsta fall bråk, berättar Stina Nerman som är vice ordförande i musikföreningen Blacka Musik. Nog har det blivit en riktig familjefest, hela gräsplanen utanför Folkets hus är fullpackad med människor, barnvagnar och hundar. Olika dofter sprider sig över nejden; grillade majskolvar, korv och kaffe. Musiken hörs vida omkring och det är reggae för hela slanten. Vid Svenska kyrkans stånd delas det ut Fairtrade bananer och församlingens komminister Theresia Östlund ser till att ingen går bananlös från festivalen.

Fortsättning publicerad 20140606


Gåramålare ställer ut på ön

När Wiwi Samuelsson gått i pension efter ett yrkesliv som journalist och författare föll det sig naturligt att satsa på konsten. Nu har hon haft sin första vernissage hemma i Skärblacka och många var nyfikna på att se hennes konst som ofta avbildar Skärblackas bolmande ”helhärliga” skorstenar.

Det har installerat sig en gåramålare* i herrgården på ön i Skärblacka. Hon heter Wiwi Samuelsson och har under fyrtio år förmedlat ordet genom journalistik och författarskap. Men nu har hon lagt undan pennan för att istället ägna sig åt måleri.

Text och bild: CARINA LARSSON

I sammarbete med hembygdsföreningarna i Skärblacka, Kimstad och Vånga, länsarkivarie Albin Lindqvist från Östergötlands arkivförbund, Lions Skärblacka och Ö-rådet har Wiwi öppnat upp sin första egna vernissage för allmänhetens beskådan. Och många var de som kom för att studera målningarna. Även landshövdingen Elisabeth Nilsson kom för att inviga utställningen och konstnären själv var överväldigad av både publiktillströmningens antal och landshövdingens invigning.

– Jag har skrivit i hela mitt liv men när jag blev pensionär började jag måla på riktigt. Jag har alltid hållit på att rita och måla med vattenfärg, men när jag slutade arbeta så kom funderingarna omkring vad jag fortsättningsvis skulle sysselsätta mig med, berättar Wiwi. Beslutet stannade vid Lunnevads folkhögskola för att Wiwi skulle utvecklas och lära sig måla mer professionellt. – Det har varit riktigt lyxigt att ha gått på Lunnevad, fina ateljéer och engagerade lärare som varit behjälpliga och jag har roat mig varje dag! Sitt livs första oljemålning gjorde hon på 70-talet när hon flyttade till Gränsholm tillsammans med tre andra familjer och bildade ett kollektiv.

Fortsättning publicerad 20140530


Äldres boendeekonomi lockade

– Vi vill bygga Bonum-konceptet här i Östra Husby, berättade Katarina Tham från Riksbyggen. Kontakta mig för visning av färdig lägenhet.

Det var knökfullt i Östra Husby bygdegård när pensionärsorganisationerna på Vikbolandet hade samlat till ett uppföljande informationsmöte om boendeekonomi. Arbetsgruppen som via en enkät undersökt pensionärernas bostadsönskemål hade sammanställt en diger föredragningslista och bjudit in representanter för både Norrköpings kommun och byggbolag samt redogjorde också för ekonomifrågor.

Text och bild: KUFVER STINA JAKOBSSON

Ordföranden i SPF Vikbolandet hälsade först vård- och omsorgsdirektör Magnus Johansson välkommen. Han redogjorde för den nya synen på åldrandet som den tredje åldern som i snitt varar cirka 20 år och som man vill ska vara innehållsrika. Man vill vara behövd, känna sig delaktig och både kunna ge och få samhörighet. Han berättade om kommunens olika insatser med hemtjänst, träffpunkter, fixartjänst, trygghetslarm, dagverksamhet, ledsagning och särskilt boende.

– Norrköping sticker ut för nu byggs här fem nya boenden men efterfrågan är ännu större. Korttidsboenden är ingen bra lösning, sade Magnus Johansson. I stället bygger vi ut hemtjänsten med hemgångsteamet, dvs en massiv insats under de första två veckorna hemma efter en sjukhusvistelse.

Fortsättning publicerad 20140523


Vad döljer sig bakom nästa tapetlager?

Karin Lagander med en massa tapetlager. Varje lager berättar om en svunnen epok.

Östergötlands Arkivförbund, ÖLFA, har sedan 1991 delat ut pris till personer som gjort stora insatser för kulturen i länet. Årets pris går till Karin Lagander, Kuddby och det mottog hon den 8 maj på CNEMA i Norrköping vid Kulturarv Östergötlands vårträff.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Karin får priset för sina insatser vid renoveringen av det gamla gästgiveriet i Fristad som är daterat till 1606. Hon har arbetat med att dokumentera de olika tapetlagren i rummen och har också under flera år skrivit en mängd rapporter som hon illustrerat med egna fotografier om arbetet med huset. Det materialet finns publicerat på Tåby hembygdsförenings hemsida. Det är många som arbetar med renoveringen. Projektledare är Tåby hembygdsförenings ordförande Carl- Fred-rik Tersmeden som söker bidrag och skriver rapporter till bidragsgivarna. Det praktiska arbetet leds av Gunnar Peterson som arbetar med att byta golv, renovera dörröppningar, byta fönsterbågar och mycket annat. Målarmästare Anders Ek leder arbetet med tapeter, målning och liknande. Till dessa kommer ett stort antal medlemmar som hjälper till med arbetet.

Karin, vem är du?
– Jag föddes på Klint i Kuddby socken 1953 och där har jag bott hela mitt liv bortsett från två år i ungdomen då jag bodde i Norrköping. Jag har man och en 25-årig son. – Efter tre år på Göta lantmän fick jag anställning på Fiskeby som kvalitetstekniker, det vill säga, jag kollar kvalitén på tillverkad kartong. Tog tjänstledigt och gick två år på trädgårdsmästarutbildningen på Himmelstalund vilken också innefattade arbetsledarutbildning. – Några år senare tog jag ett friår och började släktforska. Det är också ett intresse som kan ta hur mycket tid som helst.

Fortsättning publicerad 20140516


Jubilerande vildmarkshotell

Christian Karlberg är hotellchefen som ser till att gästerna trivs i den del av djurparken som han basar över.

För precis trettio år sedan, den 28 april 1984 invigdes Vildmarkshotellet i Kolmården av prinsessan Christina. Cirka 2,5 miljoner gäster har under åren bott på hotellet som har 213 rum, fem sviter och 870 bäddar förutom 17 lokaler ämnade till konferenser.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christian Karlberg är Vildmarkshotellets hotellchef sedan ett år tillbaka vilket inte betyder att han är en nykomling i huset. – Jag började arbeta här för 15 år sedan, då som sommarjobbare på bokningsavdelningen och har fortfarande kvar Vildmarkshotellet som min arbetsplats så jag vill påstå att det blev ett mycket långt sommarjobb, skojar han. Tidigare var djurparken ett bolag och hotellet ett, men numera är det ett och samma bolag vilket betyder att hotellet är en del av djurparken. – Det har medfört att vi kan utveckla aktiviteterna för våra gäster oavsett om det är barnfamiljer eller konferensgäster när vi är en enda destination.

Konceptet består av tre basprodukter, förklarar Christian. – Det ena är ett Kolmårdenpaket under sommarsäsongen där det ingår en övernattning och två dagars besök i djurparken. Så har vi konferensverksamheten från mitten av augusti till mitten av juni, därefter har vi inga konferenser beroende på att det är liten efterfrågan under sommaren och att blanda upp konferensgäster med alla barnfamiljer skulle inte fungera väl. – Det tredje alternativet är våra weekendpaket och då är det många gäster från Norrköping och närliggande orter som passar på att komma hit för att koppla av i vår avdelning African spa och relax. Vi erbjuder behandlingar, bad och sköna avslappnande stunder ute på vår terrass med hela Bråviken som utsikt. Hela hotellet har för övrigt afrikanskt tema och varje rum är döpta efter savannen och Afrikas djur. Om någon gäst vill leva lite mer äventyrligt och nära det vilda finns det möjlighet att övernatta i Safari camp som ligger mitt bland savannens vilda djur och är uppbyggd med Serengeti som förebild. Campen består av 15 tält med totalt 30 sovplatser och på kvällen tänds lägereldar och det grillas hamburgare, kyckling och korv. – Det är en magisk plats, säger Christian smått lyriskt. Något annat som är riktigt häftigt är konferenslokalen Delfincenter.

Fortsättning publicerad 20140509


Mästarna gjorde upp i smide

Åskådare och andra tävlande sitter still timme efter timme, men det är intressant att följa smedernas arbete i tävlingsmomenten.

Vartannat år arrangeras Svenska mästerskapen i smide och bakom tävlingen står Sveriges konstsmidesförening. För att öka intresset för smideskonsten flyttas tävlingen runt i Sverige och i år gick den av stapeln i Smidescentrum Hults bruk, i Åby.

Text och bild: CARINA LARSSON

Tävlingen är indelad i tre klasser. Dels en öppen klass för amatörsmeder och de som fortfarande är under utbildning, dels en gesällklass för färdigutbildade konstsmeder som innehar gesällbrev. Slutligen finns en mästarklass för de som är yrkesverksamma sedan sex år och har mästarbrev.

Mats Pedersen från Järfälla tävlar i öppen klass och han sitter och väntar på att det ska bli hans tur att smida en eldhund, som är en ställning där veden läggs i en eldstad. – Att sitta och vänta på att föregående tävlande ska bli klar är både roligt och intressant, trots att momentet tar omkring fyra timmar. Jag smider på min fritid och har stor passion för nycklar och lås av den gamla sorten. En vecka innan tävlingsdagen fick jag reda på vad uppgiften var, då blev det till att fundera och fantisera omkring eldhundens utseende. Ingen är den andra lik och det är det som är så roligt. Att titta på andra smeder ger verkligen egna idéer, säger Mats. Mats är regerande nordisk mästare men håller en låg profil med sitt mästarskap. Han anser att man aldrig ska gå ut i en tävling med för stora förhoppningar. Många är otroligt duktiga så en gång mästare betyder inte att det kommer att förbli så, är Mats ödmjuka filosofi.

Fortsättning publicerad 20140502


Äldres önskemål sammanställda

Från vänster Curt Andersson, Sture Pettersson, Sven-Åke Andersson, Monica Helgesson, Sven Aronson, Monika Aronson samt Lars Andersson är delar av gruppen som arbetat med att inventera bostadsfrågor för äldre och redovisar för Mona Olsson, till höger.

Det var dags att redovisa den enkät om framtida bostadsönskemål som SPF Vikbolandet och PRO Arkösund genomfört under mars månad. Till träffen hade kommunalrådet och ordförande i vård- och omsorgsnämnden, Mona Olsson (V), inbjudits.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Det här var en innehållsrik rapport, utbrast kommunalrådet. Jag är glad och tacksam för den. Det är en bra sammanställning med seriösa synpunkter på framtida boende för äldre på Vikbolandet.

Sedan 2013 har pensionärsorganisationerna arbetat med frågan om byggnation av senior- och trygghetslägenheter på Vikbolandet. För byggnation av trygghetsboende med vissa gemensamhetslokaler utgår sedan 2009 ett statligt investeringsstöd som motsvarar cirka tio procent av byggkostnaden. Norrköpings kommun ger också i dagsläget ett visst hyresbidrag till gemensamma ytor samt driftbidrag till verksamhetsledare. Byggandet måste påbörjas senast i år, så det hastar att få spaden i backen.

Enkäten skickades ut till personer i åldern 65 plus, bosatta på Vikbolandets landsbygd samt i tätorterna Östra Husby, Arkösund och Kvarsebo. Svaren lämnades anonymt och svarstiden var ganska kort. Inom avsatt tid hade cirka fyrtio procent svarat. Det var inte möjligt att skicka påminnelser eftersom enkäten var anonym och fortfarande droppar svar in men dessa är inte medtagna i rapporten.

Fortsättning publicerad 20140425


Här behövs en varsam hand

Tre riktiga proffs täcker in det mesta inom kulturvård och renovering av gamla hus. Ola Landström är fönsterhantverkare, Maria Lannerstedt (i mitten) dekorationsmålare och Malin Rydtröm föremålsarkivarie.

Det är en konst att renovera gamla hus och byta fönster, dörrar och isolera väggar, samtidigt som det gamla utseendet bevaras. Det kräver en varsam hand och ibland behövs lite hjälp på traven. En byggnadsantikvarie som har utbildning och kunskap kan svara på frågor om huruvida huset är kulturhistoriskt värdefullt eller inte.

Text och bild: CARINA LARSON

I Norrköping finns Byggnadsvårdsbutik Färg och måleriprodukter, som tillhandahåller byggnadsvårdsprodukter för både yrkesfolk och privatpersoner.

Personalen består av Ola Landström, som är fönsterhantverkare, Maria Lannerstedt, dekorationsmålare, och Malin Rydström, som är utbildad föremålsantikvarie. Alla bidrar med sina erfarenheter och kunskaper så att de flesta områden inom kulturvård och renoveringar täcks. Det är inte nödvändigtvis renovering av just gamla hus som råden handlar om. Ett hus från till exempel 1980- talet har sin egen värdebärare och då är det trevligt om just den tidsandan bevaras.

– Trenden har ökat att inte längre satsa på slit och släng, människor är idag mer inne på hållbarhet där byggnadsvård och miljö går hand i hand. Istället för att byta ut ett gammalt fönster mot ett nytt, är det bättre att renovera och bevara det gamla. Ett fönster som är hundra år och underhållbart kommer att hålla i hundra år till, samtidigt som det fyller dagens energikrav. Materialval och tillvägagångssätt är två viktiga stöttepelare och vi har ett stort nätverk av hantverkare med olika kompetenser, om vi inte själva kan svara på kundernas frågor, berättar Ola.

Fortsättning publicerad 20140418


Svår yrsel och sus i örat

Kunskapen kring Meniéres sjukdom är väldigt dålig hos myndigheterna och Arianne Jönsson har varit i strid med Försäkringskassan under lång tid för att få bli sjukskriven 25 procent. Nu tvingas hon av ekonomiska skäl jobba 100 procent och riskerar därför även att drabbas av utmattningssyndrom.

Hörseln är ett av våra viktigaste sinnen. Tappar vi den tappar vi också en stor del av vår sociala kontakt genom att bli isolerade från det övriga samhället som bygger på att vi hör. Att gå i varuhus eller besöka restauranger kan vara jobbigt för personer med hörselnedsättning eftersom det oftast spelas bakgrundsmusik på dessa offentliga platser vilket kan vara störande för den som hör dåligt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ariann Jönsson från Norrköping vet hur det är att leva med en hörselskada, när hon var omkring tjugo år drabbades hon av Meniéres sjukdom som är en inneröressjukdom uppkallad efter den franske läkaren Prosper Meniére som beskrev sjukdomen i mitten av 1800-talet.

– Jag märkte plötsligt att hörseln var borta på ena örat men misstänkte att jag fått öroninflammation eller vätska bakom trumhinnan så jag sökte vårdcentralen, berättar Ariann. De skickade mig omedelbart till öronakuten där jag fick genomgå en massa provtagningar. Efter en tid återhämtade sig hörseln men problemen kom och gick, ena veckan kunde jag höra normalt för att veckan efter få hörselnedsättning och det var väldigt jobbigt när hörseln varierade hela tiden.

Ariann har nu en konstant hörselskada på det vänstra örat och även tinnitus, men det värsta för henne är tröttheten och den rotatoriska yrseln som utan förvarning kan slå till.

Fortsättning publicerad 20140411


Boglinatorpet firade 20 år

Lasse Jönsson, som samlat in alla bilderna, får upplysningar av Ulla Eriksson vars föräldrar bodde i Östra Stenby. Som kuriosa kan nämnas att Ulla Eriksson under åren 1993 till 1998 skrev för Länstidningen från norra Östergötland. Hon bodde då själv i Igelfors.

I dagarna tre firade vänföreningen Boglinatorpets 20-årsjubileum. Det ägde rum i Östra Stenby Konungsunds bygdegård där en omfattande bildutställning visades. De första två dagarna hölls intressanta föredrag och den tredje dagen var det musikunderhållning av Näckrosorna. Boglinatorpets vänner stod för förtäringen.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Bilderna från Östra Stenby som visades på stora skärmar är från en gången tid och visar hur arbetet gick till förr i tiden på lantbruk, i skogen och till sjöss. Där syns hästar och oxar i arbete, de första traktorerna, pigor, drängar och barnflickor. Det finns bilder på stora gårdar med familjerna uppställda framför samt många gruppbilder på skol- och konfirmationsklasser. Bildtexter finns och kompletteras när nya uppgifter framkommer. – Jag började för femton år sedan med insamlandet av bilder, berättade Lars Jönsson. Så fort jag får kännedom om någon som har gamla bilder eller uppgifter tar jag kontakt med dem. Originalbilderna lånar jag och tar kopior och det är kopiorna som hänger här. Det här är tredje utställningen och för varje gång blir det fler och fler bilder.

Boglinatorpet är ett gammalt båtsmanstorp som tillhörde Nr. 12 Östergötlands Båtmanskompani under Karlskrona station. Torpet är från 1700-talet och förste båtsmannen var Erik Nilsson Boglina och den siste var Gustaf Adolf Carlsson Boglina som tjänstgjorde till 1891. Båtsmanstorpet köptes av en privatperson 1930 och flyttades till dennes trädgård. Långt senare skänktes och flyttades torpet till kyrkslätten nedanför Östra Stenby kyrka där invigningen ägde rum 1994. Det fungerar nu som kyrk- och hembygdsstuga. Föreningen Boglinatorpets vänner bildades året därpå och ansvarar nu för drift och skötsel.

Fortsättning publicerad 20140404


Populärt besöksmål firar 50 år

Mats Olsson, vd för Kolmårdens djurpark, Marjolein van de Stolpe från Jora Vision, Ola Andréasson från Bamseförlaget och kommunalrådet i Norrköping Eva Andersson tog det första spadtaget till Bamses värld i Kol - mården.

Djurparken är ett populärt besöksmål för både barnfamiljer och konferensgäster. Antalet besökare är årligen en halv miljon men det ska ökas. Inför jubileet planeras en av de största satsningarna i djurparkens historia.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Ägaren Parks and Resorts satsar 75 miljoner kronor på att bygga en värld befolkad av seriefiguren Bamse och hans vänner på en yta av 20 000 kvadratmeter. Invigningen planeras äga rum 1 maj 2015. Länstidningen var med när första spadtaget togs i mars 2014. Bakgrunden till satsningen är att besöksnäringen utvecklats svagt. Östergötland är ingen semesterregion. Djurparken ligger i ett område som man inte passerar och spontanbesöker utan det är planerade besök. Därför måste parken utvecklas med nya attraktioner. Parks and Resorts som tog över 2007 har redan satsat 550 miljoner på utveckling.

I Bamses värld kommer Bamses hus, Lille Skutts hus, Skalmans hus, Farmors hus och Småköping att finnas. Det kommer också att finnas flera åkattraktioner som berg- och dalbana, Bamses gungande båt på en sjö, en karusell där man sitter i dunderhonungsburkar, en bilbana på räls och mycket mer. Bamse blir årets nyhet 2015. Salen för presskonferensen var full av representanter för press, tv och webb och utöver djurparkens vd Mats Olsson fanns även Johan Tidstrand som är huvudägare och Ola Andréasson som är son till Bamses skapare och vd i Bamseförlaget. Det holländska företaget Jora Vision som arbetar med temaparker i flera länder var också på plats med projektledare och designer.

Fortsättning publicerad 20140328


Putte övertar Arvidssons bygg

Putte Haukland startade firman Tupphagens bygg och maskin AB i Skärblacka 2011. Det har trots oroliga tider i branschen gått bra och nu utökar han sin verksamhet genom att ta över Arvidssons bygg. För att undvika att kundera åker till Norrköping tänker han utöka både öppettider och sortiment.

Putte Haukland startade firman Tupphagens bygg och maskin AB i Skärblacka 2011 och firman är på ständig uppmarsch, har fördubblat omsättningen på två år trots att byggbranschen haft en nedgång.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Många är oroliga över att förlora sina jobb i dessa tider då många drabbas av uppsägningar. Men det är främst de stora byggföretagen som tappar sina kunder, vi som är lite mindre har många privatkunder och Rot-avdragen är en god hjälp för kunderna som vill bygga om och renovera, säger Putte Haukland.

Tack vare Rot-avdragen har den svarta sektorn försvunnit mer och mer, det pratas inte längre om svart arbetskraft. Priset för hantverkare är avgörande och till skillnad från svartjobb så lämnar en byggfirma garanti på utförda arbeten, det är en trygghet för kunden.

Putte har över fyrtiofem års erfarenhet av byggbranschen, hans pappa var byggmästare och han kom redan som 15- åring in i arbetet genom att börja arbeta för sin pappa. Han har även haft egen rörelse och varit anställd på byggfirmor i perioder innan han beslutade sig för att starta Tupphagens bygg och maskin AB. Nu utökar hen sin verksamhet genom att överta Arvidssons bygg i Skärblacka och han ser hoppfullt på den verksamheten.

Fortsättning publicerad 20140321




Nya handlare i Arkösund

Lars Hagring och Ingela Aldering Hagring är de nya handlarna i butiken i Arkösund.

Arkösund med cirka tvåhundra fastboende familjer har saknat en affär sedan förra sommaren. Under sommaren ökas antalet bofasta mångdubbelt liksom alla dagbesökare. Nu är en lösning på gång. Till påsk eller till första maj öppnar affären i ny regi. Det är Lars Hagring och Ingela Alderin Hagring som tecknat avtal med Norrköpings kommun om att under de kommande åren driva affären.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Vi har massor med papper att fylla i för att få alla avtal klara så vi är lite osäkra på när vi kan öppna men vi siktar mot senast första maj, berättar en entusiastisk Lars Hagring. Under sommaren ska vi ha öppet varje dag och sedan får vi utvärdera och se hur vi ska kunna hålla öppet även över vintern. Målet är att vi ska ha öppet även under vintern. Namnet Arkösunds Livs behåller vi men vi byter namn på puben – den ska heta Kompassen. Måndagsklubben där kommer vi att fortsätta med, den har många frågat oss om. Då brukar musiker och sångare framträda i lite olika konstellationer.

Har ni själva någon anknytning till Arkösund? – Nej, inte mer än att vi känner många i området. Våra vänner uppmuntrar oss och är glada att vi gör den här satsningen. Vi kommer att pendla hit men det finns även en övernattningslägenhet i butiken och efter en sen kväll i puben är det säkert bra att kunna sova här när man efter ett par timmar ska öppna affären.

Har ni någon erfarenhet av liknande arbete? – Ja, vi driver redan Kafé Hjärtat och Matakuten på centrallasarettet i Norrköping så vi är vana vid inköp, personaladministration och har redan där alla rättigheter som behövs för utskänkning. Inom kort kommer företagarna i Arkösund att ha ett möte för att utveckla samverkan och dialog med varandra.

Fortsättning publicerad 20140314


Fiskpedikyr hos prins Carl

Länstidningens reporters fötter får fiskpedikyr. 100 små fotarbetare, garra rufa med ursprung i Turkiet, väntade ivrigt på dagens arbetsuppgift, att befria den utsände reportern från fnasiga hälar och förhårdnader under fotsulorna.

Villa Fridhem ligger vackert vid den norra sidan av Bråviken och har tidigare varit sommarnöje åt prins Carl och hans maka. Numera är där konferenshotell och populär festlokal för bland annat bröllop. För gästerna finns också en härlig spaavdelning med bland annat den allra senaste flugan, fiskpedikyr. Länstidningen har vågat pröva.

Text och bild: CARINA LARSSON

Med vidunderlig utsikt över Bråviken ligger Villa Fridhem strax utanför Åby inbäddad i Kolmårdsskogen. Det gamla residenset byggdes 1909 som sommarnöje åt prins Carl och hans maka Ingeborg. Familjen fick uppleva många härliga somrar i denna natursköna miljö och Ingeborg firade sin 75-årsdag på Villa Fridhem 1953, som kom att bli den sista sommaren där för prinsen och hans familj. Fastigheten testamenterades till Landstinget i Östergötland och under trettiofem års tid drevs byggnaden som konvalescenthem innan Villa Fridhem övergick i privat ägo i slutet av 1980-talet. Nya stunder väntade för den anrika byggnaden och 1990 öppnades portarna igen till Villa Fridhem, men denna gång som konferenshotell med möjlighet att ha fester, fira bröllop och dop, ha en lyxig weekend, dricka afternoon tea och njuta i spa-avdelningen.

Nu har även den nya flugan inom spavärlden hittat till Villa Fridhem, så kallad fiskpedikyr. Länstidningen beslutade sig för att testa en fyrtiominuters behandling som föregicks av en noggrann fottvagning innan fötterna stacks ner i en behållare med etthundra små fotarbetare som ivrigt väntade på dagens arbetsuppgift, att befria den utsände reportern från fnasiga hälar och förhårdnader under fotsulorna.

Fortsättning publicerad 20140307


Tack vare Zarah Leander

Annika Listén regisserar en kärleksscen mellan drängen och pigan i föreställningen som fått namnet Tack vare Zarah. Pigan spelas av Katrin Kyrling Fri och drängen av Ola Danielsson. Premiär blir det den 15 mars i samband med Zarah Leander-sällskapets årsmöte.

– Det är inte en händelse utan makterna som gör att den här historien har kommit till. En rad konstiga sammanträffanden har lett till denna föreställning, berättar Margareta Gustavsson för Länstidningen. Snart har vi premiär och sedan hoppas vi på att vi kan sälja föreställningen. Både vi, dekoren och utrustningen är flyttbara till vilken lokal som helst.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Men vad handlar det om? Det är en föreställning med recitation, sång, skådespeleri och dans och som handlar om hur ungdomar roade sig på landet på 1940- och 60-talen. Landet var närmare bestämt Lönö och ungdomarna som skildras, både som ungdomar och vuxna, har verkliga förebilder. Zarah Leander på Lönö hade många anställda och hit kom en lantbrukselev från Norrland som förälskade sig i en piga på gården.

Arbetsnamnet på föreställningen var till en början ”Zarahs dräng och piga” men nu har ensemblen bestämt att namnet ska vara ”Tack vare Zarah”. Pigan spelas av Katrin Kyrling Fri, drängen av Hans Ola Danielsson, Margareta Gustavsson är berättaren och Elisabeth Hellman spelar piano. Musiken är ur Zarah Leanders repertoar, men inte de mest kända melodierna.

Fortsättning publicerad 20140228


Mjölkbonden startade junta

Tina Bengtsson har börjat sticka på en poncho. Susanne Andersson var den som tog initiativet
till syjuntan i Vånga. Gruppen, som håller till i Bergsmansgården bjuder ibland in hantverkare
för demonstration och för att låta deltagarna själva få prova på att tillverka både kransar,
halmslöjd och decoupage.

Damerna i Vånga har hittat ett sätt att en kväll i veckan få koppla av efter en lång arbetsdag. Initiativtagare till detta är mjölkbonden Susanne Andersson i Vånga.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag var med en grupp gudstjänstvärdar till Göteborg på Ideella dagar och då kom idén upp att starta symöten här i Vånga, berättar Susanne. Jag känner flera som är med i syjuntor men har inte själv blivit inbjuden, så då tyckte jag att det var lika bra att starta en egen. Jag tog kontakt med Charlotte Sylvér i Borgs församling, som vi tillhör, och frågade om det inte skulle gå att fixa något här i Bergsmansgården, som är kyrkans församlingshem. Vi startade så smått för tre terminer sedan och då körde vi varannan tisdag, men kom underfund med att det var lite för glest så nu är det varje tisdagskväll som gäller. Vi kallar träffarna för Mittpunkten och den som vill tar med sig ett handarbete, men det är absolut inte obligatoriskt.

– Det är skönt att komma hit och sitta ner och småprata, säger Yvonne Johansson medan hon provar de nystickade pulsvärmarna hon tillverkat av mjukt alpackagarn. Det är inga måsten som hänger över en som disk, matlagning eller andra bestyr. Vill man inte själv prata så går det bra att lyssna till vad andra har att säga. Men här i vår grupp pratar vi inte om sjukdomar, för det kan bli lite tröttsamt.

Fortsättning publicerad 20140221


Traktorträff på Vikbolandet

Ordförande Anders ”Hutte” Hultman sköter spelet och styrelseledamoten Peter Jonsson sköter wiren. Till höger: Kokkaffe i skogen smakar bra! Här Håkan Olsson som tar en rast från körandet tillsammans med Bo Frejd, Örjan Svensson och ordförande ”Hutte” Hultman. Alla njuter av en kopp.

Nostalgitraktorklubben, NTK, har haft sin årliga skogsträff på Dalby gård, Vikbolandet. Det var Roger och Karin Jonsson som upplåtit platsen för årets träff. Roger hade avverkat en del på ett område på båda sidor vägen till Juskön och träffens deltagare körde ut veden till en uppläggningsplats.

Text och bild: LARS- T JACOBSON

Till årets träff kom fem skogsutrustade traktorer och en som var förberedd för snöbekämpning med bakmonterad plog och lyft med skopa.

Uppe i skogen brann en brasa med sittstockar runt och en trefot med kedja för en kaffepanna där man kokade kaffe. En bit bort fanns en grill och Hasse Olsson i styrelsen hade köpt in mer än hundra korvar och bröd som han grillade. Hasse hade kommit till platsen på en fyrhjuling med släpet fullt av dricka, kokkaffe, korvar med mera och hunden Vivi, en schipperke, som passagerare. Och korvarna de gick åt! Ett styvt fyrtiotal personer kom under dagen för att titta på arbetet med traktorerna och för att fika och äta. Vid sådana här träffar är det minst lika viktigt att prata med grannar och gamla bekanta som att studera traktorena i arbete.

Karin Jonsson (C) passade på att besöka lägerplatsen i skogen på sin dagliga motionstur och provåt en korv och språkade med gubbarna – för det var mest män. Håkan Olsson var en av traktorägarna. Han hade med sig en Ferguson Allmatic 175 med dieselmotor. På lyften bak hade han en ram att hänga stockar i samt en kran. Håkan körde flera vändor till dess att en kardanknut i drivningen av kranen gick sönder.

Fortsättning publicerad 20140214


Båtbyggeriet i Kvarsebo

Kjell Forsberg driver Kvarsebo båtar, precis som sin farfar och far. Skillnaden idag är att båtarna byggs i glasfiber istället för i trä.

Det blåser råkallt och drivsnön lägger sig hårt packad intill husväggen på Kvarsebo båtars anläggning i Kolmården. Bråviken är isbelagd och ett fartyg på väg ut mot det öppna havet passerar och det knakar hårt när fören spräcker isen. Inne i värmen finns Kjell Forsberg, båtbyggare och ägare till företaget sedan femton är tillbaka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det var min farfars far som först köpte marken här i Kvarsebo, han var dock ingen båtbyggare utan vagnsmakare och finsnickare till yrket. Sedan tog min farfar Melker över firman och började bygga båtar i början av 1900-talet. Arvet att bygga båtar gick vidare till min pappa Hugo och han drev båtbyggeriet fram till mitt övertagande, berättar Kjell, och tilllägger att pappa kommer in titt som tätt för att kolla läget.

Nu för tiden byggs inte längre några träbåtar hos Kvarsebo båtar, det är uteslutande glasfiber som gäller. Men Kjell har kvar alla gamla maskiner för tillverkning av träbåtar, mest som kuriosa och ett träskelett tillhörande en halvfärdig båt ligger i en av maskinerna. – Jag har det kvar för att kunna visa upp hur en träbåt byggs om någon besökare vill se hur det går till, förklarar han. En trappa leder upp till övervåningen och där ligger fina gamla träbåtar på rad, Kjell kallar den avdelningen för sitt muséum. – Det här är en Herlinjolle som är ett examensarbete gjort av Niklas Sandberg som gick båtbyggarskolan på Storebro i Vimmerby. Niklas bor numera i Katrineholm och vad jag vet är han inte båtbyggare längre, men han tyckte att den här fina lilla ekan, som är gjord i lärkträ, skulle ha sin givna plats här i Kvarsebo.

Fortsättning publicerad 20140207


Att få köra utan körkort

EU-mopedbil ser ut som en liten bil. Den är tvåsitsig och får köras i 45 km/tim med mopedkörkort (AM-körkort).

Glaukomföreningen i Norrköping har nyligen haft ett medlemsmöte där ämnet var ”Syndefekter
och körkort”. Talare var Jan Clewestam som är väl inläst på ämnet.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Ett samordningsbeslut från EU har trätt i kraft, viket innebär att läkarna måste anmäla till transportstyrelsen då någon drabbats av synnedsättning enligt en viss norm. Jan Clewestam är motståndare till testmetoden som innebär att man kontrollerar ett öga i taget stirrande på en punkt mitt på en dataskärm. Därefter gör man samma mätning på öga nummer två. Det är en bra metod för att beskriva medicinskt hur ögats synfält har begränsats, men har ingenting med praktisk bilkörning att göra.

– När vi kör bil använder vi båda ögonen och de skannar av allt vi har framför oss och
tillsammans med huvudvridningar blir det koll av ett stort område. Hjärnan kopplar sedan
ihop alla intrycken till en bild som ligger till grund för vårt agerande i trafiken. Det är långt ifrån det statiska testet av ett öga i taget, säger Jan.

Fortsättning publicerad 20140131


Från degar till ömma muskler

Mia Johansson har alltid varit intresserad av kost och hälsa. Hon tycker att vi i Sverige borde införa ett botavdrag likt det som de har i Norge.

Mia Johnsson mönstrade av, klev i land och bytte matolja mot massageolja, slutade knåda matbrödsdegar och började istället knåda ömmande muskler. Mia driver sitt företag Mudhibalans
som står för Min Uppgift Din Hälsa i Balans och hyr in sig i Hälsobrukets lokaler i centrala Skärblacka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag har alltid varit intresserad av kost, motion och hälsa samtidigt som jag älskar mat. Tiden som anställd vid Ocean Nordsjöfart där jag jobbade som kock kände jag fullt ansvar för mitt yrke och jag skämde nog bort den tretton man starka besättningen ombord. Varje morgon bakade jag matbröd som serverades vid frukostmåltiderna och till helgerna var det alltid trerätters middagar.

Mia har varit medom stora stormar ute till havs men tid för sjösjuka fanns inte. – Nej, det gick inte för sig, det var bara att ställa sig bredbent med hela fotsulorna nere, rulla med i vågriktningen och se till att maten blev vällagad och dukades fram vid rätt tid. Jag blev istället irriterad när det gungade som värst, sjösjukan kom när det var dags att krypa till kojs, skrattar Mia.

Den bredbenta ställningen har Mia behållit trots att hon numera står på fast underlag
och den gungande rörelsen tillämpar hon numera när hon masserar. – Det sitter i än, både att stå bredbent och låta kroppen följa med i massagerörelserna så min arbetsställning passar sig lika bra nu som när jag var till sjöss.

Fortsättning publicerad 20140124


En riktig hovslagarmästare

Christian har sin hovslagarverkstad i en hästtransport. Smidesstäd, ugn för att hetta upp skor, bandputs, pelarborrmaskin, putstrissor, fack för lagret av skor och en brandsläckare med mera.

Christian är hovslagare. Han blev i december upptagen som medlem av Hantverkande borgerskapet i Norrköping. Han kommer därifrån att kallas till sammankomster som hovslagarmästare Christian Ivarius.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Borgerskapet, som man kallar föreningen i dagligt tal, är en 175-årig sammanslutning som har till uppgift att samla de mästare som erhållit burskap, det vill säga rättighet att bedriva verksamhet i staden.

På medeltiden var borgerskapet en förutsättning för att få verka i staden – idag en gammal tradition utan praktisk betydelse. Hantverkande borgerskapet har sedan starten haft en sjuk- och begravningskassa samt nödfond för medlemmarna som fortfarande upprätthålls med frivilliga insättningar och gåvor.

Christian blev den 6 december, tillsammans med
byggmästare Magnus Wärnelius och rörinstallatörmästare Mattias Asp lund, tilldelad burskap i Norrköpings rådhus av ordförande i kommunstyrelsen, Lars Stjernkvist. Det var en pampig tillställning som skiljer sig från Christians vanliga arbetsmiljö. Som hovslagare åker han runt till olika stall och skor hästar.

Fortsättning publicerad 20140117


Dragspel med rulle är melodin

Eyvind Larsson från Lions i Kolmården visar ett av många dragspel i Yngve Anderssons samling; det självspelande dragspelet. Här laddar han med en foxtrot.

Svintuna kvarn i Kolmården är en gammal restaurerad vattenkvarn som fortfarande kan mala mjöl. Den drivs av Lions Club Kolmården som varje år arrangerar Svintuna marknad. År 2014 är det den 30-31 augusti som gäller och då är det 30-års jubileum. Då kan man bland annat ta en titt på Dragspelsmuseet.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

I kvarnen finns ett rum fullt med dragspel. Det är Yngve Anderssons dragspelssamling som deponerats här hos Lions Club som driver anläggningen.

Yngve Andersson var verkmästare på Dieselprodukter AB i Norrköping. Han började spela dragspel i sjuårsåldern och blev en mycket duktig dragspelare som bland annat vann en stor dragspelstävling arrangerad av Sveriges Radio. Han samlade på dragspel och var också skicklig på att reparera gamla spel. Han byggde dessutom ett par dragspel åt sig själv. Yngve föddes 1916 och dog 1975. Bland alla spelen finns det ett som avviker från resten genom att det är självspelande. Man måste dra bälgen ut och in samtidigt som man pumpar på ett litet handtag på ena sidan för att hålla gyromotorn snurrande så att den kan dra fram pappersremsan med stansade hål som aktiverar olika toner. Föreningen har en låda med olika pappersrullar som alla innehåller en melodi.

Fortsättning Publicerad 20140110


Alltid julpyssel andra advent

Här pysslar från vänster Petra Jonsson med sonen Emil, Helen Sandstedt, Ulrika Aronsson, Ellen Cederblad med mamma Helena Heinesjö Cederblad (dold) och i mitten Ida Cederblad och på höger sida Ulla Aronsson, Karina Cederblad, Marie- Louise Cederblad, Josefine Karlsson och Beatrice Cederblad.

Det snöar ymnigt när Länstidningen letar efter ett speciellt hus i Valla utanför Östra Husby. Ingen trafik, inga hjulspår på vägen skvallrar om tidigare resenärer. Vi är på väg till en familj som i år står som värd för en cirka fyrtioårig tradition. Andra advent är det pysselhelg för dem. Efter ett par telefonsamtal kommer vi till slut rätt.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Jag minns inte exakt vilket år vi började, berättar Anna Greta Botvidsson, men vi var fem väninnor som pysslade till påsk någon gång på sjuttiotalet. En hoppade av men vi är fyra som därefter varje år träffas och julpysslar den andre advent. Senare började våra barn vara med och nu är deras barn också med. Det är cirka femton personer i år och vi träffas på eftermiddagen och gör julpynt. Vi bryter för fika efter några timmar och på kvällen ansluter våra män och då äter vi julgröt tillsammans.

Årets värdar är Helena och Gerry Klindt i vars hus vi är. Gerry är till vardags kock och är den som nu står i köket och kokar julgröten på två kilo ris och 7–8 liter mjölk. Han ska även grädda bröd som nu ligger i formarna och jäser. Helenas mamma Anna Greta Botvidsson är också värdinna i år och har bakat alla kakor som nu dukas upp i köket för fikapausen. – Det år man är värdinna blir det inget pysslat, säger Helena Klindt, då har man fullt sjå med förtäringen.

Fortsättning Publicerad 20131227


Brist på byggnadsplåtslagare

Behovet av fler kvalificerade byggnadsplåtslagare är stort i hela landet och uppskattningsvis kommer 1 500 byggnadsplåtslagare att behöva anställas inom de närmaste åren. Redan nu saknas 40 utbildade och kompetenta plåtslagare bara i Östergötlands län.

Ungdomsarbetslösheten i Norrköping ligger i dag på över 24 procent. Byggnadsplåtslagare är en yrkesgrupp som är eftertraktad på arbetsmarknaden och finns med på Arbetsförmedlingens lista över yrken där bristen på arbetskraft är allra störst. Ett stort behov föreligger i Norrköping.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Plåtslagarbranschen tar nu krafttag för att få fler unga att söka sig till utbildningarna, bland annat med en skolturné där högstadieelever får chans att prova på yrket och träffa lokala företagare. En ungdomsarbetslöshet på över 24 procent innebär att cirka 2 024 ungdomar i Norrköping, i åldern 18-24 år, är utan sysselsättning. I hela landet ligger motsvarande siffra på 17,6 procent och totalt är 100 000 ungdomar arbetslösa i Sverige. Trots den stora efterfrågan på utbildade byggnadsplåtslagare, en hög medellön och möjlighet att stanna kvar på sin ort är det idag för få ungdomar som söker sig till en byggnadsplåtslageriutbildning.

Strålande utsikter! är ett initiativ från PVF plåt och vent yrkesnämnd som syftar till att öka kunskapen om plåtslageriyrket och dess goda möjligheter på arbetsmarknaden bland unga. – Vi i branschen tar nu krafttag för att öka kunskapen om yrket. Vi behöver bli bättre på att berätta om yrket, att det erbjuder omväxling och utveckling och om de möjligheter en ung, utbildad byggnadsplåtslagare har på arbetsmarknaden.

Fortsättning Publicerad 20131220


Kraftsamling kring korven

Vikbolandskvinnorna som tagit upp jultraditionen att göra egen korv är från vänster Helen Lidman, Margareta Pettersson, Eva Landerås, Britt Österman (vars kök man samlats i) och Ingalill Bergenheim.

Ett gäng grannar på Vikbolandet följer traditionen att göra egen julkorv och en strålande dag i mitten på november träffades de hemma hos Britt Österman på Häggebo.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Det är flera veckor kvar till jul men i det gamla bondesverige började julförberedelserna lång tid innan. Grisen skulle slaktas och förberedas till många goda måltider. Alla delar togs tillvara och en hel del hamnade i julkorven. Den traditionen följs nu när tre väninnor med gemensamma krafter förbereder julkorv. Helen Lidman, Margareta Pettersson, Eva Landerås, Britt Österman och Ingalill Bergenheim har varit igång sedan tidig förmiddag och flera olika korvar ligger färdiga i bunkar och på brickor. Var och en har i förväg gjort sin egen smet och det är lite olika innehåll.

Britt har ärvt ett gammalt recept på fläskkorv efter sin mormor Svea, det utgör grunden till de olika smeterna men innehållet växlar. – Jag har älg i min smet eftersom vi jagar, berättar Britt. – Lammkött och mycket örter är det i min smet, säger Ingalill.

Fortsättning Publicerad 20131212


Välbesökt Vikbolandsjul

Entrésidan på Häradshammars bygdegård.

Häradshammars bygdegård slog i mitten av november upp dörrarna för julmarknaden Vikbolandsjul. Ute var det tio grader varmt, solen sken och inte en tillstymelse till snö, men den traditionella julmarknaden lockade ändå massor med besökare. Kön av parkerade bilar längs vägen ringlade upp till bygdegården vars parkering inte på långa vägar räckte till.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Vi är jättenöjda, avslöjade Eva Jeppson som är ordförande i föreningen Vikbolandsjul, vi kommer att nå upp till de önskade besökssiffrorna. Under de senaste åren har vi gjort stora förändringar för att minska utgifterna och öka resultatet, efter tidigare år med sämre resultat. I år har vi valt att inte engagera hembygdsföreningarna som tidigare hjälpt oss, men som också kostat en del. Genom att alla styrelseledamöter nu arbetar som funktionärer sparar vi pengar och så får vi en direktkontakt med besökarna och kan lyssna in hur de upplever marknaden.

– Barnen har vi satsat på under de senaste åren. I år har vi fiskdamm, sagoläsning, ponnyridning och ansiktsmålning, berättar Eva vidare, och allt detta är gratis. Vi vill att upplevelsen ska vara positiv även för barnen. Det finns en gräns för hur många utställare som får plats i hembygdsgården och det var fullbokat. Några som kunde tänka sig att stå utomhus fanns det också, här kunde man köpa törestickor, brända mandlar, korv och granar förstås. Som vanligt sålde scouterna kransar och kärvar.

Fortsättning publicerad 20131206


20 ungdomar fick stipendium

Julia Luks, Emil Selin och Emma Lindstrand kunde genom stipendiet bekosta sina körkort.
Bild: LARS T JACOBSON

På lördagen 16 november hölls i Östra Stenby kyrka på Vikbolandet en gudstjänst med stipendieutdelning ur Anna och Oscar Appelgrens minnesfond. Tjugo ungdomar i olika åldrar fick i år dela på 202 700 kronor.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON

Pengarna kommer från en stiftelse som bildades då Helge Appelgren från Gallestad dog 1971. I sitt testamente ville han att fonden skulle inrättas som ett minne av föräldrarna Anna och Oscar Appelgren. De första åren fick en elev i avgångsklassen 2 000 kronor och resten tillföll Helges två systrar. När systrarna avlidit gick hela avkastningen till stipendiet. Kapitalet växte och med det även stipendiesumman och det ansöktes om permutation (tillstånd att ändra ett villkor i ett gåvobrev eller testamente) som beviljades 1983. Numera kan flera ungdomar få del av pengarna. Förra året var rekord, då var det 28 stipendiater. Den tilldelade summan varierar mellan stipendiaterna.

Fortsättning publicerad 20131129


Vad döljer sig i våra arkiv?

Ewa Wahren, Tore Folkesson, Sara Wisting Strömberg och Eva Peterson, arkivföreståndare

Arkivens dag har arrangerats i Sverige sedan 1998 och äger alltid rum den andra lördagen i november. Syftet är att väcka intresse för arkivens verksamhet och bakom arrangemanget står en sammanslutning av organisationer som företräder alla typer av arkiv, såväl föreningsarkiv, näringslivsarkiv, kommun- och landstingsarkiv samt statliga arkiv.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Länstidningen besökte arkivet i Kuddby på Vikbolandet. Det är beläget i källaren på Åkerliden, nu bostadshus men till och med 1991 var det ålderdomshem. Arkivet drivs av Vikbolandets fyra hembygdsföreningar genom en gemensam förening som idag heter Vikbolandets arkiv och historieförening. År 1974 bildades två föreningar på Vikbolandet. Det var Vikbolandets historieförening och Vikbolandets arkivförening.

Det var i stort sett samma människor som var medlemmar i båda föreningarna och år 1995 kom förslaget att gå ihop till Vikbolandets historie- och arkivförening. Från början var det individuellt medlemskap men idag är det kollektivanslutning via hembygdsföreningarna. Man har öppet första måndagen i varje månad mellan klockan 15 och 17 och efter överenskommelse.

Fortsättning publicerad 20131122



Ett enastående fruntimmer

Gunilla Dahlgren visar upp ett örngott med en av sina teckningar.

Björkekinds hembygdsförening arrangerar varje höst en trivselkväll för sina medlemmar. Den går av stapeln i Tingsborg som är den gamla tingsbyggnaden i Östra Ny. Kvällens underhållare är Gunilla Dahlgren.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Jag har längtat tillbaka till Vikbolandet, avslöjar Gunilla Dahlgren, och nu bor jag här i Kuddby sedan knappt ett år. Jag kommer från Linköping men har bott som bondmora i Sörmland och på senare år även i Småland. Kärleken till Vikbolandet uppstod när jag gifte mig och kom att bo på Broxvik. Min svärmor Margareta lärde mig mycket om livet på landet. Hon berättade att det första man var tvungen att lära sig var att hö var grönt och halm var gult. Hon var lite barsk men hade ett hjärta av guld och vi hade ett gott förhållande.

När min man kom hem med en halv gris visste jag inte vad jag skulle göra utan ringde till min svärmor som hjälpte mig denna gång och sedan ytterligare en gång, men därefter sade hon till mig att jag var tvungen att lära mig själv för hon kunde inte komma varje gång jag skulle stycka kött.

Fortsättning publicerad 20131115


På besök i verkligheten

Vart är vi på väg? tycks Andreas Norlén undra när han och enhetschefen på Kalkstensgatans äldreboende, Eva Höglund, sitter upp på boendets tvåmannacykel. Denna dag blev det visit i verkligheten för att se hur livsvillkoren för de äldre ser ut i Norrköping.

Östgötske riksdagsledamoten Andreas Norlén (M) riktade sitt fokus på äldreomsorgen i Norrköpings kommun och besökte Kalkstensgatans äldreboende i Norrköping för att se hur livsvillkoren, tryggheten och anpassningen är på just det boendet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Sverige ska vara ett land att åldras i, därför känns det angeläget att lyfta fram äldres livsvillkor och situation. Det är viktigt att det ska finnas trygghet, gemenskap och delaktighet i samhället, säger Andreas Norlén.
Eva Höglund är enhetschef på Kalkstensgatans äldreboende och hon håller med.
– Vi måste lyssna på de boendes behov och hur deras livssituation varit tidigare. Det är inte de boende som ska rätta sig efter våra rutiner utan det är vi som ska vara lyhörda. Tyvärr är det lite för stora enheter, vilket innebär att det kan kännas som om vi inte riktigt hinner med alla som vi
skulle önska.

Speciellt på helger,morgnar, lunch och kvällarna behövs mer punktinsatser. Helgerna upplevs som stressiga eftersom vi då endast är fyra personal, vanligtvis är det sex som arbetar på varje våningsplan.

Fortsättning publicerad 20131108


Brokig historia för biblan

Det här var svartlistade böcker, berättar förre bibliotekarien Karin Nilsson, men vi köpte in dem i alla fall och de efterfrågades även till Norrköping.

Biblioteket i Östra Husby firar i år 10-årsjubileum i de nya lokalerna i Vikbolandsskolan. Vägen dit har varit lång och krokig och om det berättade förre bibliotekarien Karin Nilsson under en av bibliotekets tre programkvällar under hösten.

Text: KUFVER STINA JACOBSON
Bild: LARS T JACOBSON

Karin Nilsson har varit bibliotekarie i Östra Husby i 17 år, men är nu pensionär och har inför jubileet forskat i historien bakom biblioteket.
– Jag har läst protokoll, tidningsklipp och även varit i arkivet i Åkerliden där Vikbolandets arkiv- och historieförening har material. Däremot har jag inte hunnit gå igenom alla tidningsartiklar som finns där.

Materialet räckte i alla fall till en gedigen genomgång om hur biblioteket växt fram under decennierna. Redan 1811 fanns en barnbokskassa i Tåby som dåvarande ägaren till Almstad bekostade då man tyckte att barn skulle ha tillgång till böcker. Den fanns kvar ända till 1960. Så småningom växte det fram sockenbibliotek i de tolv socknarna på Vikbolandet. De bekostades av donationer och av hundskattemedel. Prästen och klockaren köpte in böckerna. I slutet av 1800-talet fanns fler än 25 loger på Vikbolandet som lånade ut böcker. I Utsätter fanns till exempel Rimfrost loge som hade utlåning under en timme per vecka.

Fortsättning publicerad 20131101


Plöjarträff med ståpäls

Bo Larsson i sin Volvo BM 650 Turbo kör efter Håkan Olsson i en Nuffield 4/65. Tillverkades av BMC i Scottland 1963 – 1970

Nostalgitraktorklubben, NTK, arrangerade sin sedvanliga plöjningsträff denna gång vid Vallerstad gård helt nära Furingstad kyrka. Mer än 30 traktorer mötte upp och det kom många åskådare.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Klubben bildades våren 2005 då ett 30-tal intresserade kom samman i Björksätter i Kuddby och bildade föreningen. Målet var att samla intresserade av gamla traktorer, redskap och maskiner och som var boende på Vikbolandet med omnejd. Förutom nostalgiplöjningen arrangerar klubben mycket annat, till exempel skogsdag med äldre utrustning, bussutflykt med traktorrelaterat resmål, traktorrally och medlemsträff med filmvisning.

Dagens nostalgiplöjning var spridd till flera åkrar. Många av de mindre traktorerna hade problem med den besvärliga Vikbolandsleran som var torr och tung att forcera. Skiftnyckeln kom till användning för att justera plogvinklar och vad som i övrigt kunde behöva ändras. Vädret var klart och soligt och besökarna kunde promenera mellan de olika fält som plöjdes. På ett fält var det figurplöjning, på andra körde man runt.

Fortsättning publicerad 20131025


Snabba fiber mot framtiden

En av initiativtagarna i Ljusfors, Lasse Adolfsson och Karin Jonsson, ordförande i kommunens bredbandsutskott, trycker på startknappen och inviger därmed bredbandsnätet med fiber i Ljusfors.

Det finns många skäl att skaffa bredband via fiber och denna form av internetuppkoppling är på stark frammarsch i Sverige. Uppkopplingen är blixtsnabb med hastigheter upp till 1000 megabit per sekund, har högsta möjliga driftsäkerhet och bredbandet kan skicka stora mängder digital information som bilder, musik, telefoni, tv och radio.

Text och bild: CARINA LARSSON

Först ut med att ansluta sig till Norrköpings kommuns nya områdesnät var Ljusfors utanför Skärblacka och invigning med pressträff skedde i Orga kvarn, som är det första företaget som anslutit sig till kommunens bredbandsnät. Den bidragande orsaken till att det blev just Lövhagen i Ljusfors som blev först, är Lasse Adolfsson, boende i Lövhagen.

– Jag var på informationsmöte i Folkets hus, berättar Lasse. Jag förstod att det här var vår chans till bättre kommunikationsmöjligheter, som bredband via fiber ger, och jag plockade på mig så mycket informationsmaterial jag kunde få med mig. Sedan var det bara att gå runt till mina grannar och sprida ut informationen. En träff ordnades och många var positivt inställda och insåg värdet i en ny och snabb internetuppkoppling med näst intill inga störningar.

Fortsättning publicerad 20131018


Vi blir allt äldre och behöver bo

Thomas Åsberg och Caroline Johansson, projektledare från Hyresbostäder, Monica Helgesson, ordförande i SPF Vikbolandet, Kikki Liljeblad, vice ordförande i Hyresbostäder och entreprenören Curt Andersson (C).

Den härliga sommaren är slut. Nu väntar hösten och vintern med snöskottning och halkbekämpning. Kanske börjar orken att sköta egna hus, tomt och vägar tryta. Vikbolandet är glesbygd med en åldersfördelning där var femte invånare är över 65 år. Det är den del av Norrköpings kommun som har den största andelen äldre.

Text och bild:
KUFVER STINA JAKOBSSON
LARS T JACOBSON

Curt Andersson samt pensionärsorganisationerna SPF Vikbolandet och PRO Arkösund inbjöd till ett välbesökt informationsmöte i Östra Husby bygdegård. Curt Andersson gav en inledning med siffror, se faktaruta, som bakgrund till dagens möte. Han hade också bjudit in Mårten Arnberg från stadsplaneringsnämnden och byggakuten i Norrköpings kommun och flera representanter från Hyresbostäder. Dagens fråga var om fler bostäder behövs samt om betalningsvilja finns.

Mårten Arnberg började med att klargöra skillnaden mellan olika boendetyper som finns vid sidan av vanligt boende. Seniorboende är bostäder för personer över 55 år, även om andra åldrar förekommer. Trygghetsboende är hus med bostäder för äldre över 70 år där det även finns personal och aktiviteter och där viss yta är anslagen till gemensamhetslokaler.

Fortsättning publicerad 20131011



Nyrenoverat torp

Rolf Larsson framför torpet på Vikbolandet som håller på att restaureras

Långt ut på Vikbolandet står ett gammalt torp som för några år sedan var helt förfallet. Det var sedan länge obebott och hade varit utsatt för glaskrossning och annan skadegörelse.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Ägaren kom till en punkt där han ville bränna ner torpet, men kontaktade för säkerhets skull ordföranden i Östkinds hembygdsförening, Gunnar Peterson, och frågade om han visste på råd. Gunnar som är byggnadsvårdare av rang tyckte att det visst gick att rädda torpet, om det bara kom i händerna på en person som ville kosta på restaurering av huset. Så blev det. Huset med mark styckades av och har nu en ägare som sakta men säkert låter återställa torpet till sin forna glans.

Tak och fasad åtgärdades först. Enkupigt lertegel på taket och faluröd färg som är mer varmröd på fasaden, ger ett välkomnande intryck när man närmar sig huset. Nu pågår mest innearbeten. Köket har renoverats med pärlspont, murspis och snickerier och nu har arbetet kommit till salen på bottenvåningen. Här ska väggarna lerklinas.

Fortsättning publicerad 20131004


Från Skärblacka till Storuman

Carina Perenkranz i enmansföreställningen om den medelålders hemmafrun Shirley Valentine. Skärblacka Folkets hus satsar i höst på teater för vuxna

Shirley Valentine, en medelålders hemmafru från arbetarklassen i Liverpool har gästat Skärblacka Folkets hus. En medelålders dam som funderar på vad egentligen hänt i hennes liv, utflugna barn och en make som vill ha pannbiff serverad på tallriken varje torsdag. Efter en semesterresa i Grekland med bästa väninnan ser Shirley både världen och sig själv i ett helt nytt perspektiv.

Text och bild: CARINA LARSSON

I mars var styrelsen från Folkets hus Skärblacka i Västerås på en utbudsdag vilken innehöll ett digert program där det visades snuttar från olika föreställningar. Bland annat var Carina Perenkranz med och spelade Shirley Valentine. Det föll alla på läppen och föreningen kunde med stolthet erbjuda Skärblackaborna en bejublad föreställning i Folkets hus där det även serverades en lättare måltid i pausen.
– Vi har fått folket att förstå hur bra detta är, Carina är både duktig och känd, säger en nöjd Lasse Adolfsson, ordförande i Folkets hus Skärblacka.

Carina Perenkranz tycker att det är roligt att få starta sin turné med Shirley Valentine i Östergötland, en turné som kallas Från Skärblacka till Storuman. En kringlig resa kors och tvärs genom Sverige som hon gör sida vid sida med den andra turnén Grymt galet tillsammans med Pernilla Parszyk, båda kända som Judit och Judit i Comhems reklam, så Carinas program är fullspäckat.

Fortsättning publicerad 20130927


En guldgruva för nostalgiker

När den lilla lanthandeln i Å lades ner 1997 förhandlade Erik Tannerbring med affärens ägare och de bestämde att den skulle drivas vidare som museum. Erik har sedan barnsben haft en förkärlek till gamla grejer och antikviteter. Här med en av sina fina gamla bussar.

Kan man driva lanthandel i en gammal ladugård? Nej, det är nog uteslutet, men heter man Erik Tannerbring är inget omöjligt.

Text och bild: CARINA LARSSON

När den lilla lanthandeln i Å på Vikbolandet lades ner 1997 fanns grabben från Linneberga där och förhandlade med affärens ägare Åke Eriksson. De tog ett gemensamt beslut att Erik skulle ta över affären och driva den vidare, men nu som museum. Affären var en riktig guldgruva för den som förstår värdet i gamla saker och aldrig skulle komma på tanken att kasta något.

Redan som 8-åring startade Erik ett lantbruksmuseum hemma på logen i Linneberga och under årens lopp har hans samling och förkärlek för antikviteter ökat. Så blandade sig kommunen i fastigheten i Å. Avloppet var otillåtet och Erik stod inför ett ekonomiskt val. Skulle han kosta på avloppet och driva museet vidare eller avveckla det helt och hållet. Han beslutade sig för att få godkänt avlopp och sedan sälja hela fastigheten. Kvar fanns då alla inventarier, snyggt uppradade på affärshyllorna.

Fortsättning publicerad 20130920


Nattliv i Ingelstad ekbackar

Göran Esbjönsson, Naturskyddsföreningen Norrköping, Håkan Andersson, Calluna, Nicklas Jansson, Länsstyrelsen, Eva Siljeholm kommunekolog Norrköping och Lisa Johansson, Länsstyrelsen.

Ingelstad ekbackar bebos av många olika djur. Några märks inte under de ljusa timmarna, men kommer fram när mörkret faller. En guidning hölls bland fladdermöss, centralt i Norrköping. Det blev en intressant kväll.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Två områden utgör naturreservatet Norrköpings ekbackar beläget norr om Norrköping. Delområde ett, Ingelstad ekbacke, ligger mellan Jysk bäddlager och Coop Forum. Delområde två, Wilhelmsbergs ekbacke, är beläget väster om E4 strax söder om Wilhelmsberg gård. I ett samarrangemang med Norrköpings kommun, länsstyrelsen, Naturskyddsföreningen och fågelföreningen FINK anordnades en kväll med nattens djurliv i Ingelstad ekbackar. Under ledning av experter guidades deltagarna bland nattfjärilar, skalbaggar och fladdermöss.

Mellan Coop Forum och Jysk bäddlager på Ingelstad är kanske inte den lägesbeskrivning man i första hand skulle gissa på för att hitta ett naturreservat. Det är ändå där mitt bland köptempel och företagslokaler som Ingelstad ekbacke med höga naturvärden ligger.

Fortsättning publicerad 20130913


Kent är gärna ute och cyklar

Hjälm är obligatorisk när man cyklar tycker Kent. Han är dock inte beredd att föreslå lagstiftning om obligatoriskt hjälmanvändande för vuxna. Bättre jobba med frivillighet.

Kent Johansson är Europaparlamentariker för Centerpartiet. Hösten 2011 ersatte han Lena Ek som då blev utsedd till miljöminister i Fredrik Reinfeldts regering. I EU ingår Centerpartiet i partigruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). ALDE är den tredje största gruppen i parlamentet.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Han besökte i slutet av augusti Norrköping för att träffa sina partivänner där och hade också tid för en pressträff. Kent Johansson föddes 1951 och växte upp på en gård utanför Skara. Han inledde tidigt sitt politiska engagemang i CUF och var förste vice ordförande mellan 1975 och 1979. Han utbildade sig till folkhögskolelärare och är aktiv i familjens skogsbruk. Han är gift, har två barn och delar sin tid mellan Öland, Skara och Bryssel.

Kent har just avslutat en utredning Cykelutredningen på uppdrag av regeringen. Det arbetet kom att dominera pressträffen. Han är engagerad cyklist och har en 7-växlad cykel i Skara och en på Öland. I Bryssel har han tillgång till en tjänstecykel. Hjälm är obligatorisk när man cyklar tycker Kent.

Fortsättning publicerad 20130906


Husmanskost à la Lundin

”Det borde gå att få Skärblackaborna att äta annat än pizza” resonerade stjärnkocken Morgan Lundin som nu erbjuder Skärblackaborna ett alternativ.

Under flera år drev Morgan Lundin restaurangen The square resturant i Arvidsjaur innan han och sambon hamnade i Norrköping. Morgan arbetade under ett års tid som kock i Norrköping
innan han via en barndomskamrat fick tips på en lokal i Skärblacka som tidigare nyttjats som näringsställe.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag åkte runt i Skärblacka och kollade lite, både på orten och vilka andra restauranger som redan fanns, för att se om det över huvud taget var någon idé att starta något nytt. När jag upptäckte att det fanns fyra pizzerior beslutade jag mig, det borde gå att få skärblackaborna att äta annat än pizza, berättar Morgan. Någon egentlig marknadsundersökning gjorde jag aldrig och det har visat sig att det inte behövdes, folk har hittat hit och de gillar den mat som serveras.

Fortsättning publicerad 20130830


Mysteriet på Lilla Lövhälla

– Vi har hittat en mystisk piratpeng med en dödskalle på, berättar Saga Svartz och Maja Murtnes från Ljungsbro, det måste vara spår av tjuven

I slutet av juli ägde ett ungdomsläger rum vid Lilla Lövsjön utanför Stavsjö. Junis, ungdomssektionen inom IOGT/NTO, har arrangerat läger här sedan 2002. Ett 60-tal ungdomar i åldrarna sju till15 år och ett 20-tal ledare deltog i lägret som hade temat Mysteriet på Lilla Lövhälla. Hit åkte Länstidningens reportrar en av sommarens hetaste dagar.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Vägen dit går på slingriga skogsvägar. Utan de uppsatta hänvisningarna till lägret hade det inte gått att hitta fram. I området finns flera fritidshus, men själva lägret finns på stora ljusa gräsängar nära sjön. Gunnevi Lehtinen Johansson är ordförande i lägerkommittén. Hon guidar oss runt och berättar om Junis. Verksamheten finns i hela Sverige och i Norrköping finns två avdelningar: Majsol och Stjärnan. Verksamheten pågår hela året och under sommaren anordnas läger.

Hit kan man söka även om man kommer från en annan plats i landet, men man ska vara medlem i Junis. För den som är intresserad finns det massor med information på www.junis.org.
– Rörelsen har fyra grundläggande värderingar. Det är drogfrihet, demokrati, internationell solidaritet och mänsklig miljö. Under aktiviteterna blandar vi in samtal kring dessa frågor, berättar Gunnevi.

Fortsättning publicerad 20130823


Värdar för skärgårdens bästa

Skärgårdsvärdarna Oscar Westerholm och Mats Arkevid kör en Micore 550GTX försedd med en 90hk Suzuki motor. Deras uppgift är att välkomna och informera besökare i skärgården vilka hänsyn man bör ta som gäst.

Från Arkösund utgår skärgårdsvärdarna Mats Arkevid och Oscar Westerholm. De har i uppdrag från Länsstyrelsen att besöka båtturister på öarna som tillhör Aspöja, Lammskär, Kallsö och Missjö och ingår i BSPA projektet (Baltic Sea Protected Areas) som har sitt ursprung i Helsingforskonventionen.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Arbetsgruppen som leder projektet består av en representant från varje ö, en från Skärgårdsrådet och två från Länsstyrelsen. Det handlar om särskilt skyddsvärda områden och värdarnas uppdrag går ut på att informera om vad som gäller. De flesta inser inte att dessa öar är delar av jordbrukshemman och delar av produktionsområden. Ett mycket stort problem är att folk släpper lös sina hundar på öarna och det resulterar i att lamm skiljs från sina tackor och kalvar från korna. Det har hänt att får simmat till andra öar som följd av jagande hundar och då går de en osäker framtid till mötes och lammet som blir kvar har svårt att klara sig.

I arbetsinstruktionen för skärgårdsvärdarna i BSPAområdet står: Att de skall vara en resurs, hälsa välkommen, upplysa samt svara på frågor. De skall om möjligt ställa frågor till besökarna enligt en punktlista.

Fortsättning publicerad 20130816


Skärgårdsutflykt utan egen båt

Dagens första stopp är på Kopparholmarna där flera personer ska tillbringa dagen

Sommarsolen strålar från tidiga morgonen och vad passar bättre än att åka ut på havet. Men hur tar man sig ut om man inte har egen båt? Länstidningen beslutade att testa Skärgårdslinjen och att följa med hela resan från Arkösund till Harstena och tillbaka. Det blev en dagsutflykt som hette duga.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Foto: LARS T JACOBSON

I Arkösund väntar Göran Johansson med sin båt M/S Viskär. Den är registrerad för 98 passagerare men så många står inte på kajen och väntar. Efter ombordstigning betalar man och talar om hur långt man ska följa med. För många är det första turen.
– Var är det mest badvänligt?, frågar någon, och får tips av Göran. Lammskär går bra. På Aspöja är mycket privatägt och på Kopparholmarna är det bad från klippor. I Tyrislöt behöver man bara gå trehundra meter till fina bad.

Ludvig Fredholm är medhjälpare ombord. Han är sommarboende på Hästö och har fått ett härligt sommarjobb. Varannan dag åker han med M/S Viskär och Göran Johansson. Han tar betalt, förestår serveringen ombord och hjälper till vid tilläggningarna. Han ser nöjd ut och är solbränd. Havet är kav lugnt och vi susar fram i över tio knop. Lätta sommarmoln syns över land men härute är det molnfritt. Solkrämer smörjs in, tidningar läses och kameror, mest mobiler och iPads, tas fram och används flitigt. Alla är semesterglada. Vi ser segelbåtar, motorbåtar och kajaker.

Fortsättning publicerad 20130809


Två familjer lever gott på fisk

När turistbussen stannat på kajen blir butiken snabbt knökfull. Alla vill handla fisk och annat

På Birkö som ligger öster om Aspöja i St Anna skärgård och tillhör Söderköpings kommun, bor bröderna Björn och Bo Aronsson, med sina fruar Irene och Kristina.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

De driver tillsammans företaget Kejsarens fisk. Bröderna fiskar och förädlar fisken genom rensning och rökning. Detta sker på Birkö. Försäljningen av fisken sker på kajen i Arkösund som ligger fyra och en halv sjömil (cirka tio kilometer) norrut och som hör till Norrköpings kommun. Det innebär att de måste samarbeta med hälsovårdsmyndigheter i två kommuner och det är inte alltid okomplicerat. Resan tar en kvart med den lilla snabba båten och nästan en timme med den stora fiskebåten.

Företaget startade 1990 och har nu både en fiskbutik och en glasskiosk på kajen i Arkösund där man säljer lokalproducerad glass från Sänkdalen. Fisken som säljs har de i huvudsak fiskat själva men köper en del från kollegor. Två ungdomar är anställda över sommaren för att tillsammans med Björns och Bos fruar serva alla kunder.

Fortsättning publicerad 20130802


Läger med sagotema

Här fajtas mugglarna Lukas Mattsson och Hasse Nilsson om bollen.

Kyrkan äger vackra marker vid Glotternsjöarna som Norrköpings kommun arrenderar och i sin tur hyr ut till Nykterhetsrörelsens scoutförbund (NSF). I början på sommarlovet arrangerades här ett spännande scoutläger med Harry Potter-tema.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON &
KUFVER STINA JAKOBSSON

När man kom åkande på gamla Stockholmsvägen fann man en skylt med hänvisning till lägret för mugglarna. Omkring hundra personer inklusive ledarna deltog i lägret. Välkommen till Hogwarts sommarläger i Mela 2013, stod det på informationstavlan. Här fanns även gruppindelningen och veckans planering anslagen. Det skulle bli kvasttillverkning, spådomskonst, trolldryckslära, paddling med spaning efter magiska djur, vattenäventyr, fiske och bad och mycket annat roligt.

Lägerdeltagarna kom från Östergötland och Sörmland och de olika scoutkårerna bodde tillsammans och tillhörde ett av de fyra elevhemmen, helt enligt boken. Deltagarna var spårare mellan 8 och 9 år, upptäckare mellan 10 och 11 år och äventyrare mellan 12 och 15 år.

Fortsättning publicerad 20130719


Orgeln har fått själen tillbaka

Ärkebiskop emeritus Gunnar Weman och kyrkoherde Torbjörn Sjöberg under återinvigningen av kyrkorgeln

– Det här är nog Sveriges finaste orgel, undslapp sig Jan H Börjesson, organist och orgelkonsult, som varit inblandad i renoveringen av den gamla orgeln från 1826 i Östra Husby kyrka.
Första söndagen efter trefaldighet återinvigdes orgeln av ärkebiskop emeritus och teologie doktor Gunnar Weman. Efter kyrklunch bjöds det på konsert där orgelns hela register uppvisades – både rent fysiskt och akustiskt.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Orgeln byggdes av Gustav Andersson och var hans andra självständiga bygge. Den innehåller 23 stämmor och är en av hans större orglar. Det svenska orgelbyggandet dominerades under början av 1800-talet av Pehr Schörlin i Linköping och Olof Schwan i Stockholm och dessa byggde ålderdomliga orglar med rötterna i barocken. När de dog 1812 och 1815 stod landet utan orgelbyggare i en tid då efterfrågan var stor.

Gustav Andersson studerade harmonilära vid musikaliska akademin 1814–1815 och blev sedan lärling hos en självlärd orgelbyggare i Stockholm och arbetade tillsammans med dennes son Pehr Zacharias Strand. Dessa två fick sedan statliga stipendier och reste 1820 utomlands till Halle och Leipzig för att ta del av det senaste inom orgelbyggande. Gustav Andersson återvände till Sverige 1823 och fick orgelbyggarexamen och även orgelbyggarprivilegium som var en förutsättning för att få bedriva hantverk.

Fortsättning publicerad 20130712


Lärorik dag om Fristad förr

Dessan Johansson i rött är chef för nässelkokarna.

Tåby hembygdsförening arbetar sedan några år tillbaka på att renovera det gamla gästgiveriet Fristad från år 1606. För att kunna genomföra arbetet har man sökt och fått bidrag från olika håll. I ansökan har man bland annat angett att stället skulle komma att användas till verksamhet riktad mot unga. Nu var det tid att visa att man menade allvar.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Eleverna vid närbelägna skolan i Tåby hälsades välkomna till Fristad. Två av lärarna på skolan sitter också med i styrelsen för hembygdsföreningen så det är korta beslutsvägar. Man ville visa eleverna hur livet tedde sig på den tid då värdshuset var i full verksamhet. En grupp elever kom på förmiddagen och vid Länstidningens besök var det elever i årskurs sex som var där.

Ungdomarna delades in i tre grupper som fick växla mellan tre stationer. På den första fick de träffa Carl-Fredrik Tersmeden och hans hustru Gunilla. De är båda hårt engagerade i arbetet med att göra Fristad till en resurs för hembygdsföreningen och för trakten. Här fick eleverna veta om bakgrunden. Hur Fristad användes förr och hur arbetet gått till med restaureringen.

Fortsättning publicerad 20130705


Ett spadtag för klimatet

Många händer hjälptes åt vid det första spadtaget. Fr v Jan Bäckvall, vd AGA AB, Martin Welin Berger, projektledare AGA, Eva Andersson, kommunalråd (S) i Norrköping, Carl von Schantz, chef för division Energi Lantmännen samt Bengt Olof Johansson, vd Lantmännen Agroetanol.

Ett spadtag har tagits för att ytterligare klimateffektivisera drivmedlet etanol. Det är Lantmännen Agroetanol som inleder ett samarbete med AGA Gas och gör en stor satsning på Händelö utanför Norrköping. Om ett år ska anläggningen vara klar för drift och nu togs det första spadtaget symboliskt av representanter för de båda företagen förstärkta med kommunalrådet Eva Andersson.

Text och bild: KUFVER STIINA JAKOBSSON

Den nya anläggningen byggs vid Lantmännens Agroetanol produktionsanläggning för etanol. När etanol produceras bildas koldioxid som en restprodukt och det är denna som nu AGA Gas ska förädla till kolsyra och lagra i flytande form i tankar. Det är stor efterfrågan på kolsyra i landet. Den används inte bara i läsk utan även som kvalitetshöjare och kvalitetssäkrare i livsmedelsindustrin.

Kolsyran gör att förpackade grönsaker och kött håller längre. I dagsläget måste vi importera kolsyra men när denna anläggning är i drift blir vi i Sverige självförsörjande. Berg finns 40 meter ner så marken måste pålas. Flera meter långa betongpålar ligger på marken och flera sticker upp. För dagen har man avbrutit pålningen av området för pressvisningen.

Fortsättning publicerad 20130628


Holm storsatsar i Skärblacka

Anders Holm ser mycket positivt på satsningen på ett rejält utökat ICA Supermarket. ICA kommer också att stå för ett kafé och en inredningsbutik.

I Skärblacka håller ett köpcentrum på att ta form då Anders Holm, ICA Supermarkets handlare och ägare till Fasten AB, till hösten 2013 inviger Kullerstad torg. ICA Supermarket går en spännande framtid till mötes då butiken kommer att expandera lokalerna med inte bara utökad yta i butiken utan en helt ny övervåning.

Text och bild: CARINA LARSSON

Anders Holm har stor erfarenhet gällande butik eftersom det varit hans syssla under hela hans vuxna liv. Han ser mycket positivt på den stora satsningen som beräknas kosta runt 12 miljoner kronor. I Norrköping kommer ICA Kvantum att ha sin butik färdig i höst vid området Klockaretorpet, Kneippen Syd och Anders Holm anser att för att behålla kundunderlaget och erbjuda Skärblackaborna möjligheterna att få sina behov tillgodosedda på hemmaplan behövs ett nyskapande som är både lättillgängligt och attraktivt.

– För att ha en chans att komma någonstans ville vi göra något som sticker ut så att det inte blir någon kundflykt in till Norrköping. Det bor mycket människor här i Skärblacka med omnejd och för två och ett halvt år sedan började tankarna röra sig om vilka möjligheter som kunde vara passande.

Fortsättning publicerad 20130621


Hela släkten strålade samman

Tipspromenaden var i den fina naturen vid Göta Kanal. Här diskuterar fr v Anita Gustavsson, Martin Kregert, Susanne Lind, Mats Brolin, Gunnel Erixon och Rebecka Forsberg.

– Det slog mig plötsligt att åren rasat förbi och att jag inte träffat flera avlägsna släktingar sedan en begravning då jag själv var trettio år, berättar Birgitta Lind, som nu är en dam i sina bästa år som kan se tillbaka på hur släkten vuxit med flera generationer. Hon skriver dagbok och idén om en släktträff växte fram i höstas och nu i försommartid gick den av stapeln i Munkebodagården i Norsholm.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS TJACOBSON

– Jag kan inte släktforska utan har haft hjälp av en god vän Gerd Jakobsson som tillbringar mycket tid i Valla forskarstuga i Linköping. Min kusin Henry har också hjälpt till. Dokumentation och släktträd har sedan skickats ut till medlemmarna i släkten.

Sextiosju personer hade hörsammat inbjudan och när Länstidningen kom satt alla till bords i församlingshemmet och åt under muntert samspråk. Buffén var framdukad och alla backade om flera gånger. Det var inte fri placering. Arrangören hade fördelat ut gästerna vid de olika borden. Vid ankomsten fick alla en namnlapp där det även stod vilket bord man skulle sitta vid och vilken grupp man tillhörde vid aktiviteterna efter maten.

Fortsättning publicerad 20130614


Stationshus blev antikaffär

Petronella Ekvall arbetar idag heltid med sitt företag Kolmårdens antik och difversehandel. Exponeringen av alla fina gamla och nya saker är Petronellas specialitet

När järnvägsbyggnationen tog rejäl fart i slutet av 1800-talet fick även lilla Krokek ett stationshus. Det är sen länge taget ur bruk, men byggnaden finns kvar och rymmer sedan november 2012 en spännande butik.

Text och bild: CARINA LARSSON

I mitten av 1800-talet började Sverige bygga järnvägar trots hårt motstånd från många. Men utvecklingen gick inte att hejdas och järnvägsbyggnationen tog en explosionsartad fart i sluttampen av 1800-talet. Med järnvägarna uppfördes även stationshus där resenärerna kunde köpa tågbiljett och vila benen i väntan på att resan kunde börja.

Även i Krokek uppfördes ett stationshus och det stod färdigt för invigning när banan mellan Åby och Nyköping var färdigställt år 1915. Än idag finns det tegelröda stationshuset kvar men trots att tåget stannar vid Kolmårdens station används inte stationshuset som uppehållsplats för tågresenärer lägre. Kliver man in i det som idag heter Kolmårdens antik och difversehandel tar Petronella Ekvall mot besökaren.

Fortsättning publicerad 20130607


Envis polisjakt efter förbättringar

Fullt hus i Skärkind när polisen/forskaren Stefan Holgersson föreläste

Det var fullt hus i Skärkinds församlingshem när Stefan Holgersson, polis och forskare, höll föreläsning om sin doktorsavhandling Yrke polis, yrkeskunskap, motivation, ITsystem och andra förutsättningar för polisarbete.

Text och foto: CARINA LARSSON

Stefan började på Polishögskolan 1992 och började arbete som polis några år senare. Efter några år i yrket blir han frustrerad över att de undermåliga datasystemen och han vänder sig till sin chef och erbjuder sig att göra förändringar så att man slipper skriva om samma uppgifter fem gånger i bland annat primärrapport, arrest- och personblad. Han blir då anmodad att gå till förslagskommittén med sina synpunkter.

Stefan framför sina synpunkter på förändringar som skulle medföra att polisens arbete skulle underlättas och förslaget går ut på remiss med förvaltningsenhetens motivation att det föreslagna ADBstödet är både efterlyst och efterlängtat. Dataenheten hade dock andra åsikter, nämligen att förslaget inte skulle tillföra verksamheten några positiva effekter och att förslaget inte skulle ge någon vinst.

Fortsättning publicerad 20130531



Skärgård i svartvitt och färg

Fotografen Pär Jacobsson vid en av skärmarna med skärgårdsbilder.

Samma dag som kosläppet i trakten ägde rum hade Pär Jacobsson utställning i Fristads gamla gästgiveri. År 2001 gav Pär ut sin fotobok Skärgårdsbilder som visar skärgårdarna Östergötland och Småland. Nu visades svartvita bilder, de flesta nytagna, med målet att hängas på vägg.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Det hela började i Valdemarsvik där Pär växte upp. En kompis var släkt till fotografen på ADO-foto och där hängde grabbarna, som då var i 14-års åldern, efter skolan. Pärs mor var fotointresserad och tog inte vanliga familjeknäpp utan konstnärliga bilder. Det inspirerade Pär som köpte en Praktica på avbetalning. Det var en modern systemkamera med inbyggd ljusmätare.

Labbandet med filmframkallning och kopiering av negativen intresserade inte, så därför blev det mest färgfoto. Skärgården lockade. Motiven blev Valdemarsviks skärgård och Stora Askö. Egna turer med kompisar till Harstena och omgivande vatten. Tord Kempes böcker
om skärgårdarna kom ut vid den här tiden och de blev en inspirationskälla.

Fortsättning publicerad 20130524


Full cirkus i Helgestad hage

Elvira Oberger, Alva Holmsköld och Linn Lysén som ormtjusare

Fler än 150 föräldrar, syskon och släktingar kom för att titta på cirkus i Helgestad hage. Det var miniorer och juniorer från Dagsbergs kyrka och barnkörerna i Kuddby kyrka som gått samman om detta jätteprojekt som man jobbat med hela våren. Över hundra barn var involverade i projektet och fem barnledare.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Målet var att skapa en cirkusföreställning med barn som djur, clowner, lindansare och mycket annat. Nu var det uppspelning för fullt hus.

Kyrkoherde Lars Linnarsson hälsade välkomna och berättade bland annat att barnverksamheten var så populär att man redan spräckt dess budget för året. En smäll vi gärna tar, sade pastorn.

Så började uppträdandet. Vi fick se en massa clowner som uppträdde i grupp, starka Arvid som lyfter 100 kilos vikter och en bil. En flock hundar med ledare visade sina konster och en hästtämjare i hög hatt fick hästarna att uppträda med sina konster. Nio lindanserskor uppträdde. Hälften med parasoller och hälften utan.

Fortsättning publicerad 20130517


Arbetsdag på fältet i Tåby

Grupparbete. Föreningens sekreterare Gunilla Tersmeden håller i stegen tillsammans med en medlem, P-O Ternström överst på stegen och ordföranden Carl-Fredrik Tersmeden håller i holken

Tåby hembygdsförening bildades 1988 och firar 25-års jubileum nu i höst. Föreningen har sin tyngdpunkt i orterna Tåby och Mem med omland.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Föreningen arbetar med att renovera det gamla gästgiveriet Fristad som åldersbestämts till 1606 tillsammans med de tre övriga hembygdsföreningarna på Vikbolandet. Det arbetet får vi berätta mera om vid senare tillfälle. Vikbolandet är efter Uppsala Sveriges fornminnestätaste område. I Tåby finns två gravfält, ett stensträngsystem och två runstenar från 1000-talet.

Föreningen är faddrar för runstenarna vid vägen mellan Tåby och Furingstad vid avfarten till Styrstad och ett gravfält, RAÄ2, i Tåby socken. Fältet består av sju stensättningar, tre resta stenar, en skärvstenshög och en hålväg. Föreningens ordförande, Carl-Fredrik Tersmeden, hade kallat till arbetsdag på fältet. Ett femtontal medlemmar mötte upp och blev utrustade med sekatörer, grensaxar och annat användbart. Det gäller att bekämpa slyr i stensättningarna och hålla stigar framkomliga.

Fortsättning publicerad 20130510


Ulf Svensson ”still going strong”

Till sin 50-årsdag fick Ulf Svensson ett fotoalbum med klipp och bilder från livet i djurparken

Ulf Svensson föddes 1930 i Västergötland och 1954 var utbildningen till socionom klar. De närmaste åren var fulla med jobb inom sektorn; skolkurator, lärare, socialvårdschef, socialassistent, konsulent vid nykterhetsnämnder och 1960 blev han scoutkonsulent i östra Östergötland. Det var i den rollen han mötte Moje Palmgren, pastor i Kvarsebo församling, vid ett konfirmandläger. Moje berättade om den svåra situationen för kommunen Kolmården, hur befolkningen krympte för vart år och ungdomar drog till Norrköping, Linköping och Nyköping i stället för att stanna i hembygden.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

– Ni behöver en man som raggar jobb och sätter fart på kommunen, sade Ulf.
– Jag ringer kommunstyrelsens ordförande, replikerade Moje och Erik Andersson kom.
Mötet med honom fortsatte inpå småtimmarna och Ulf berättade om sina idéer. Samtalen fortsatte och slutade med att Ulf blev Sveriges första kommunala företagsraggare. År 1962 började Ulf som anställd i Kolmårdens kommun med tjänsterum i den gamla skolan. En av de första åtgärderna var att ta fram en reklamfolder om Kolmården. Journalisten Viggo Loos skrev texten till produktionen som var reklamfinansierad. En syfabrik i Köping ville expandera, men kommunen där hade inga lokaler att erbjuda.
–Vi bygger åt er om ni kommer hit, sade Svensson.
Så blev det. Man byggde för 125 tusen kronor och trettiosju damer fick jobb.

Fortsättning publicerad 20130503


”Gamla saker har en själ”

Klänningen som ”Madame” har på sig är en ridklänning, berättar Mia Thorén. Mia är bland annat tapetserare och kreativ coach. Nu har hon tagit steget fullt ut med sin lust att skapa och inspirera och i mars öppnade hon Inside Outside i Norrköping. Den lilla pallen har fått nytt liv med motiv från Versailles

Är du intresserad av att gå på loppis och känner att någon gammal sak ropar på dig att bli dennes ägare, ja då har du funnit precis det rätta! Det är i alla fall Mia Thoréns bestämda uppfattning.
– Gamla saker har en själ och är mycket trevligare än nytillverkade, säger hon.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att delge andra hennes tankesätt öppnade hon i mars den lilla butiken Outside Inside på Stockholmsvägen i Norrköping som är en butik som går i klassisk engelsk stil, Country Style.
– Jag har alltid tyckt om att knåpa, när jag var riktigt ung använde jag mammas kläder för att klippa i och skapa nya kreationer, det var väl inte alltid som mamma uppskattade att hennes kollektioner blev omgjorda, men det drev i alla fall mig vidare att utvecklas. Jag gick vävskola och sedan utbildade jag mig till tapetserare och hade en egen tapetserarverkstad i Stockholm.
Den som tänker se filmen Fanny och Alexander ska vara extra uppmärksam på filmens möbler för det är Mia som klätt möblerna för att få dem passa in i miljön.

Fortsättning publicerad 20130426


Med fena för showbiz

Lille Sonar tränar delfinshow med mamma och mormor

– Det är mycket som ska tränas in till en så här avancerad show. Då är det utmärkt att både Vicky och Ariel är trygga och lugna samt har lätt för att lära in nytt. Lille Sonar däremot kan busa till det ibland, men det sprider bara extra glädje.
– Våra besökare ska alltså inte bli förvånade om det kommer lite egna upptåg från honom under showen, säger Susanne Adolfsson delfintränare på Kolmårdens djurpark.

Bild: SOFIA ANDERSSON

Vicky, som har funnits på Kolmården sedan hösten 1979, har de senaste 23 åren varit flockens trygga ledare. Delfiner lever i matriarkat med en erfaren och ansvarsfull hona som flockledare. Hela hennes personlighet utstrålar trygghet och stabilitet. Det är sällan hon blir orolig och hon ger alltid en hjälpande hand (fena) till den som behöver det. Hon har en stark vilja som ibland övergår till envishet. Sin ålder till trots deltar Vicky med liv och lust i träning och repetitioner av årets spännande satsning på en helt ny delfinshow. Det är nämligen inte alls sant att det inte går att lära gamla hundar att sitta, eller i det här fallet, att lära sig nya beteen den när man är äldre delfin. Ariel är Vickys dotter och hon föddes i Lagunen i oktober 1996. Ariel är till sin personlighet väldigt lik sin mor.

Fortsättning publicerad 20130419


Twitter från åren 1968-1980

Mitt i rörelsen heter utställningen på Arbetets museum som visar tidsdokument från när den alternativa rörelsen var som mest aktiv i Sverige

Utställningen Mitt i rörelsen speglar tiden mellan 1968 och 1980 då den alternativa rörelsen var som mest aktiv i Sverige. Samhället var i förändring och det fanns ett stort behov att visa sin ståndpunkt. Affischen var en viktig del, man skulle kunna säga att den var dåtidens svar på Facebook och Twitter.

Illustrationer: EWK

Utställningen är ett möte mellan den politiska illustratören EWK:s bilder och dessa politiska affischer. Många av dem är tyvärr fortfarande väldigt aktuella. De synliggör kamp, reaktioner och ställningstagande. Utgångspunkten var fördjupad demokrati, respekt för människans värde och internationell solidaritet. Efter andra världskriget kom Sverige att utvecklas till en stor industrination som krävde många och nya typer av arbetstagare. Omfattande stödåtgärder för barn och familj fick befolkningen att växa kraftigt. Under 60-talet kom en ny generation av studenter som hade med sig åsikter som hörde hemma i arbetarklassens mer radikala värderingar. Produktivt- och intellektuellt
arbete smälte ihop.

Fortsättning publicerad 20130412


Många ville tryckmäta ögonen

Vecka 11 uppmärksammades Glaukomveckan över stora delar av världen. Ögonsjuksköterskan Ulf Karlsson på Vrinnevisjukhuset mäter ögontrycket på Irena Jonsson från Norrköping

Under vecka 11 var det glaukomvecka över stora delar av världen. Glaukom kallades förr för grön starr och är en smygande sjukdom som vanligtvis drabbar människor i 70-årsåldern och uppåt men även yngre kan drabbas.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Ögonavdelningen vid Vrinnevisjukhuset och Glaukomföreningen bjöd in allmänheten till informationsträff om sjukdomen. Det är viktigt att snabbt komma under behandling om man drabbas och för att fånga upp människor i riskzonen kom denna inbjudan. För de som inte var inskrivna vid ögonkliniken var det gratis tryckmätning av ögat. Vid förra årets träff kom cirka 40 personer men i år var det över 150 stycken som ville lyssna och tryckmätas. Överläkare Lena Viklund- Bäckman höll ett föredrag med bilder om glaukom. Hon berättade om sjukdomens historia; att redan de gamla grekerna hade noterat ett grönaktigt skimmer i det skadade ögat och där någonstans började uttrycket grön starr. Ögonspegelns tillkomst på 1850-talet gjorde det möjligt att studera ögats näthinna och ställa diagnoser.

Fortsättning publicerad 20130405


För stammisar med gäster

Tina Krulle Ringfoss och Veronica Runnman från Kolmården har tagit färjan över Bråviken för att delta i kundkvällen

Där Arkösundsvägen korsar vägen som går mellan färjorna över Bråviken och Slätbaken ligger 1700-talsgården Bossgård. Där öppnades inredningsbutiken Romantiska Ting för tre år sedan. Länstidningen gjorde ett besök när en av årets fyra kundkvällar skulle äga rum.

Text och bild: KUFVER STINA JAKOBSSON

Gårdsbutiken är inrymt i ett helt hus och är inredd som ett hem. De olika rummen har olika teman och allt är till salu. Stilen är shabby chic eller vintage om man så vill. Där finns prydnadssaker, pynt, linnevaror, möbler och en hel del annat. Det mesta är nytillverkat men det finns även äldre ting och antikviteter. Mittemot gårdsbutiken ligger ytterligare ett hus och där bor Agneta Enzell. Hon flyttade hit för tre år sedan.
– Jag letade länge efter en gård där jag kunde ha min verksamhet. Antikviteter och gamla saker har jag samlat i hela mitt liv och jag ville bo på en gammal gård där jag fick utlopp för min kreativitet, säger Agneta.
Bostaden är uppmärksammad i ett nyutkommet livsstilsmagasin som ligger i en hög på disken vid kassaapparaten.

Fortsättning publicerad 20130328


Ur leran föddes idén om en butik

En släktings bortgång fick Karin Hertzman att satsa på en dröm hon länge burit på. På skärtorsdagen slår hon upp porten till gårdsbutiken Styrstad keramik och Handelsbod

Förberedelserna är i full gång för på skärtorsdagen slår Styrstad Keramik och Handelsbod upp portarna och en dröm som Karin Hertzman burit inom sig blir till verklighet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– I somras avled en moster till mig, berättar Karin. Händelsen gav nya insikter och min man och jag stod i köket efter begravningen och pratade om livet och döden. Då säger han plötsligt, ”Karin, bygg upp den där gårdsbutiken som du drömt om, gör det nu och vänta inte. Är det vad du drömmer om så se till att göra det, för livet kanske inte blir så långt som man tänkt sig”.
Tidigare bodde familjen Hertzman ensligt och Karin förstod att det var ett hinder för att få en kundkrets som hittade till hennes gårdsbutik. Så blev Kronogården, ett stenkast från Styrstad kyrka till salu och familjen bytte boende. Karin tog fasta på sin mans uppmaning och såg möjligheterna i att starta en gårdsbutik nu när de flyttat till Styrstad. Den första augusti togs det första spadtaget och till jul stod handelsboden färdig för att inredas.

Fortsättning publicerad 20130322


Släktforskning med Gerd

Gerd Johansson, välkänd profil inom släktforskning, berättade under trivselträffen på Dagsbergsgården om hur man släktforskar i praktiken.

Skriv din egen historia och släng inga papper! Så kan man sammanfatta Gerd Johanssons uppmaning till de fyrtio åhörarna på Vikboträffen som kommit för att höra hennes föreläsning.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Sista onsdagen i varje månad bjuder Västra Vikbolandets församling in till en trivselträff i församlingshemmet Dagsbergsgården. Man börjar alltid med mat och kaffe och sedan följer någon typ av underhållning. Den här gången välkomnade komminister Marie Jäder Molander Gerd Johansson som skulle berätta om släktforskning. Gerd Johansson har under tio års tid haft cirklar i släktforskning på Vikbolandet – flera stycken varje termin. För tillfället har hon cirklar i Åtvidaberg där efterfrågan är stor. Idag är en dator självklar i släktforskningen. På en kurs hade alla utom en person en bärbar dator med sig till kursen, och fick då låna Gerds. Men den personen kom snart och hade köpt en egen.

Fortsättning publicerad 20130315


Åttaåringarna sadlade om

Alla händer behövs när det är dags för den första ridlektionen. Fanny Hedberg och mamma Maria Kufver hjälper Smilla.

Ridning är Sveriges näst största ungdomsidrott och fritidsintresse för en halv miljon svenskar. Varje år genomförs cirka fem miljoner ridtimmar (2011) på landets ridskolor. Många börjar tidigt och för många blir det ett livslångt intresse. Länstidningen var med när kusinerna Smilla och Ellen, båda snart åtta år, tog sin allra första lektion.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Det är en mörk och kall vinterkväll och snön har fallit ner ymnigt under hela dagen. Vi kör till Ekenbergs ridskola utanför Norrköping. Här sitter Solveig Lundbäck i entrékassan och tar emot betalning och fördelar hästar till de fyra flickor som kommit till kursen, några har fått förhinder denna första gång. Solveig var själv tidigare landslagsryttare i dressyr och mamma till inte helt okända Helena Lundbäck och hon vet precis hur hon ska hantera nybörjarna. Hon har valt ut några mycket snälla och pålitliga ponnys med låg mankhöjd för att introduktionen ska löpa utan problem för nybörjarna. Lektionen börjar med utprovandet av säkerhetsväst och hjälm.

Fortsättning publicerad 20130308


Traktorklubbens skogsdag

Ett fyrtiotal personer kom och gick under dagen. Kaffe och korv var uppskattat men viktigast var att få prata med gamla vänner.

Nostalgitraktorklubben på Vikbolandet (NTK), ordnade skogsdag på Dalby gård hemma hos Karin och Roger Jonsson. Inte så många traktorer dök upp, men vädret hade varit besvärligt under några dagar.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Efter samling på gården bar det ut i skogen till en avverkningsplats där man förberett en grill och en brasa. Runt brasan låg stockar att sitta på i en fyrkant. Det sociala inslaget var stort och under dagen kom runt 40 personer att besöka platsen. Över brasan hängde en kaffepetter med kokkaffe och grillen var full med korvar. Både kaffet och korvarna hade en strykande åtgång. Två traktorer var utrustade med lunningsvagnar och lastade ved som de körde ner till gården. Den här gången var de flesta nöjda med att titta på när de båda ekipagen lastades och körde iväg. Micael Hult från granngården Broby kom med sin BM Viktor typ 230 från 1958. Den är försedd med en tvåcylindrig diesel på 2,3 liters slagvolym. Den var ursprungligen en marinmotor som konverterades för att också passa i en traktor. Den är stark och uthållig och dricker tre liter i timmen vid arbete.

Fortsättning publicerad 20130301


Modulrallare på museet

Anders Svensson, i en telemästarmössa, och Jonas Olsson. Båda från arrangerande klubb Modul Syd.

Nu var det fjärde året som modulrallarna kom till Arbetets Museum för att under en helg köra sina tåg för den besökande publiken. Första året kom det omkring 1 300 besökare, det var vad som kom redan under lördagen nu i år. Arrangör för helgens möte var Modul Syd, en förening som finns på nätet. Från Norrköping var fem personer i verksamhet. Ett par var helt unga grabbar som med stor energi arbetade med projektet. Roland Spångberg från Norrköping var den som höll ihop gänget i källaren på Arbetets Museum.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Elektriska tåg i min barndom var att man på en tjock plywoodskiva byggde en modelljärnväg. Ofta var skivan i fullformat, 120x250 cm stor. Det var inte och är inte många som kan ha en sådan anläggning hemma varför modulbyggandet har blivit allt mera spritt med åren. Det går ut på att man bygger en eller flera moduler med stipulerade mått och standardiserad gavel som kan kopplas ihop med nästa och på så sätt kan man bygga en stor eller liten anläggning ihop med andra med samma typ av moduler. I Stockholmsområdet finns föreningen Mälar Modul Möte (MMM) som har sin verksamhet koncentrerad till storstaden och Mälaren. Medlemmar därifrån var med och byggde bana på fredagen och senare på dagen anlände deltagare från Jönköpingstrakten. De hade med sig stora lass som det gick åt dragkärror för att få in i lokalen.

Fortsättning publicerad 20130222


Inredningsbutik med patina

I det gamla stationshuset i krokek finns nu en himla massa grejer för hemmet och kontoret, till exempel lampor, möbler, telefon, klockor, ramar.

I Krokeks centrum finns sedan ett par månader en nyöppnad inredningsbutik – Kolmårdens Antik och Difversehandel. Butiken inryms i det vackra och tegelröda huset som en gång var stationshus.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Ett varmt ljus strömmar välkomnande ur fönstren och över entré bron lyser en vacker ljuskrona. På bron är det dekorerat med levande ljus i en lykta och en korg med vantar som ett litet stilleben. I butiken träffar man innehavaren Petronella Ekvall som precis har tagit bort alla juldekorationer. Det är som att komma in i ett annat sekel. Överallt ligger det antikviteter blandat med fina loppisfynd och en del nyproducerat. Det finns möbler, textilier, prydnadssaker, kläder och mycket annat. Här kan man till exempel köpa handrullade cigarrer från Kuba som i butiken förvaras i en riktig humidor så att luftfuktigheten är på rätt nivå. Butiken slog upp portarna en tid före jul och julsäsongen gick över förväntan, berättar Petronella Ekvall.

Fortsättning publicerad 20130215


Det mystiska huset vid E4:an

I de många salarna och rummen, totalt 575 kvm, har det genom åren varit många gäster på besök. Idag är Stenkullen ett hem, men fortfarande kan man sova över och få äta hemlagad mat.

Den som färdas med bil på E:4an mellan Stockholm och Norrköping, precis där Bråviken har sitt inlopp till Norrköpings hamn har nog många gånger undrat vad det är för stort hus med texten Hotel som ligger där. Det är en aningen svårt att förstå att det går att boka in sig där för en natt eller två eftersom huset ser en aningen förfallet ut och i den vildvuxna trädgården betar får bland små statyer, ett lusthus och näckrosdam.

Text och bild: CARINA LARSSON

Länstidningen beslöt sig för att göra ett besök för att ta reda på vem som egentligen huserar i denna något ovanliga byggnad. En stor S:t Bernhardshund tittar storögt ut genom ett av de stora fönstren. Det första som möter i hallen är ett vagnshjul med vidhängande skylt: Stenkullen är i första hand ett hem, i anda hand ett värdshus. Kvinnan är hemmets härskarinna Maria Svensson som bjuder in till en på många sätt oförglömlig upplevelse.
– Det här huset byggdes 1858 och användes som sommarbostad av Carl Swartz som var stadsminister i 1900-talets början. Min pappa Niels köpte Stenkullen 1957 när jag var drygt ett år, sedan dess har jag bott här tillsammans med pappa och mamma Tekla. Båda är nu borta, men jag driver hotellet vidare och jag kan lova att jag inte har långtråkigt en enda minut!

Fortsättning publicerad 20130208


Engagerande om måltider

Eva Jansson, Carina Andersson, Maria Nilsson och Monica Lundström under en av gruppdiskussionerna i förvaltningshuset Rosen i Norrköping.

Matrådet i Östergötland består av ett antal organisationer som arbetar för östgötsk mat och som värnar om offentliga måltider. De delade ut pris till två personer som enligt juryn lyft den offentliga måltiden. År 2012 var utsett av EU till äldreår och båda pristagarna arbetar inom äldreomsorgen. En föreläsning från Sveriges livsmedelsverk föregick prisceremonin som hölls i förvaltningshuset Rosen i Norrköping.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Eva Sundberg och Anna-Karin Quetel arbetar tillsammans med ytterligare två personer med ett projekt, Nationellt kompetenscentrum för offentliga måltider, som Sveriges Livsmedelsverk står bakom. Man arbetar uppsökande med att höja kvalitén på och medvetenheten om måltidens betydelse. Med offentliga måltider menas den mat som serveras inom vård, skola och omsorg. Målgruppen för projektet är politiker och beslutfattare. I publiken fanns inte en enda politiker men desto fler köks- och enhetschefer och annan kökspersonal. Regeringens vision om ”Matlandet Sverige” går hand i hand med Livsmedelsverkets vision. Även skrivningar i den nya Skollagen går i samma riktning och ger måltiden större betydelse.

Fortsättning publicerad 20130201


Svävande räddningsaktioner

En paus på Lyviksfjärden. Till vänster Göran Johansson, stationschef och Jim Karlsson förare på dagens tur och som servar alla sällskapets svävare

År 1907 bildades SSRS, Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne privatpersoner. Tidigare hade Sverige använts som avskräckande exempel när det gällde sjöräddning. Hela verksamheten idag bygger på gåvor, medlemskap och ideella insatser.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Målet för verksamheten är att Sjöräddningssällskapet, som är det namn man använder idag, ska hålla intresset för sjösäkerhet och sjöräddning högt, ta fram effektiva åtgärder för sjöräddning samt utföra sjöräddningsuppdrag. För att uppnå detta finns det idag 67 sjöräddningsstationer och av dessa finns två i Östergötland. En ligger i Motala-Vadstena och en i Arkösund. Totalt finns det 170 livräddningsbåtar och 1800 sjöräddare spridda över landet. Till detta kommer 14 svävare. Vid larm skall enheterna vara på väg inom 15 minuter mot den hjälpbehövande. Länstidningen har tittat närmare på svävaren i Arkösund. Det är en halvstor svävare som går bäst med ett par personer ombord men kan ta flera.

Fortsättning publicerad 20130125


Norrköping flygplats slår rekord

2012 blev ett år som präglades av flygbranschens tuffa verklighet. Trots det ökade chartertrafiken markant.

Norrköping flygplats summerar 2012 med att slå nytt rekord i antal charterresenärer. Nya arrangörer och nya destinationer bidrog till en markant ökning av chartertrafiken.

Bortfallet av de båda konkursade flygbolagen, Cimber Sterling och Skyways innebar att det totala antalet passagerare minskade med två procent. Totalt reste 111 343 passagerare till och från Norrköping flygplats under 2012. Under 2012 minskade antalet passagerare till och från Norrköping med två procent. Nedgången i det totala antalet passagerare förklaras med att de båda flygbolagen Cimber Sterling respektive Skyways som i maj gick i konkurs lämnade ett tomrum efter sig på Köpenhamnslinjen och sommarlinjen till Visby. I gengäld ökade chartertrafiken med såväl nya arrangörer som nya destinationer från Norrköping flygplats. Ökningen var markant vilket nästan raderade ut bortfallet i antalet reguljära passagerare.

Fortsättning publicerad 20130118


En kall dag på hett museum

Christian Nossbring och Roger Rauker driver företaget och museet tillsammans. Båda är kakelugnsmakarmästare

Sveriges enda museum för kakelugnar finns i Strömsfors utanför Norrköping. Här arbetar kakelugnsmakarmästarna Roger Rauker och Christian Nossbring med att restaurera, sätta upp och sälja gamla kakelugnar och järnkaminer. Det är både ett museum – Svenska kakelugnsmuseet – och ett hantverksföretag – Norrköpings kakelugnsmakeri.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

En av de första dagarna på det nya året åker Länstidningens utsända på isiga vägar till Svenska kakelugnsmuseet som lämpligt nog ligger på Kakelugnsvägen i Kolmården. Museet är inrymt i en låg byggnad som tidigare varit bygglager. När man kommit innanför dörrarna befinner man sig plötsligt i en helt annan värld. Från entréhallen ser man in i tre olika salonger med kristallkronor och takrosetter och här finns kakelugnar uppsatta från olika århundraden – ett rum för varje århundrade. Även i entréhallen står flera kaminer och kakelugnar. I slutet av hallen ligger utgången till lagret. Här finns mängder med kakelugnar nerpackade i kartonger som ligger på pallar i hyllorna. Varje kakelugn väger mellan trehundra och sexhundra kilo. Andra hyllor är fulla med reservdelar vilka behövs eftersom många kakelugnar är defekta och behöver ”nya” delar.

Fortsättning publicerad 20130111



Gunnar prisas med diplom

Gunnar Peterson håller upp diplomet i salen i manbyggnaden på Hofgren.

Gunnar Peterson på Jonsbergs säteri har tilldelats utmärkelsen Årets byggnadsvårdare 2012 av Svenska byggnadsvårdsföreningen i kategorin Information & Kunskapsspridning. Priset delades ut i våras vid en ceremoni på Östergötlands museum i Linköping. Vid samma tillfälle belönades även Birgitta Engqvist som Länstidningen skrev om den 2 november. Denna gång träffar tidningens medarbetare Gunnar Peterson.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Grattis till utmärkelsen!
Hur kändes det att få det erkännandet?
– Jag kände mig mycket hedrad, säger Gunnar och visar upp det inramade diplomet. Mitt intresse för byggnadsvård har gått som en röd tråd i hela mitt liv. Mycket arbete har varit ideellt men nu kan jag också ta betalt för mitt arbete. Jag har även på senare tid fått förtroendet att vara byggnadsantikvarisk rådgivare och kontrollant.
Hur började det?
– Mina redskap var Sveriges bebyggelse från 1953 där byggnader finns beskrivna och en kamera som hette Agfa Click och som jag använde för dokumentation. I 15-årsåldern kom jag i kontakt med en komplett knuttimrad gård på Arkö där ett par av timmerbyggnaderna var i mycket dåligt skick, berättar Gunnar.

Fortsättning publicerad 20121228


Enebergabröderna ser framåt

Bröderna Peter och Tomas Johansson inne hos korna i den nya ladugården på Eneberga gård.

På Eneberga gård, i Kuddby socken, på Vikbolandet byggde man ett nytt kostall för tre år sedan. Det har idag två robotar med möjlighet efter diverse omdisponeringar att sätta in en tredje. Idag är det cirka 130 mjölkkor i nybygget.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Gården har brukats av bröderna Bengt-Åke och Mats Johansson med en anställd i ladugården och därtill BengtÅkes söner Tomas och Peter. Förutom den egna gården Eneberga arrenderar man Kåreholm vid Slätbaken, drygt två mil bort. Där finns ett 60-tal mjölkkor och ungdjur. Idag arrenderar man ytterligare mark på ett par gårdar. Det innebär att spannmålsodlingen är på cirka 275 hektar. Till detta kommer vallodling. Man är i stort sett självförsörjande på foder, bortsett från proteinfoder. När Länstidningen besöker Tomas och Peter träffas vi i det stora personalrummet i den nybyggda ladugården. Här finns en sittgrupp, stort bord med ett tiotal stolar och ett pentry modell större. Vi får reda på att generationsväxlingen i stort är genomförd genom att farbrodern Mats är utköpt och nu är anställd på gården.

Fortsättning publicerad 20121221


Kärlek till kolonin

Fyrby 1:a pris gick till Jan och Gun Karlsson.

Utomhus var det femton minus och bistert. Men på långbordet inne på förvaltningshemmet Spisrosen brann ljusen varma och stämningen var på topp då Tekniska nämnden prisade sex koloniträdgårdar för deras växtlighet.

Text: MALIN DROTZ

Tyst förväntan. Klockan började närma sig sex på måndagskvällen och ett tjugotal personer satt förväntansfulla kring långbordet i VIP-rummet på Spisrosen i centrala Norrköping. Det hade slutat klirra om smörgåsfaten och kaffekopparna stod tysta och stilla. Nu var det dags. Stadsträdgårdsmästare Marie Edling hade allas blickar på sig när hon började läsa upp tekniska nämndens motiveringar till årets pris för koloniträdgårdar i Fyrby, Pryssgården och Skarptorp.
–En prunkande trädgård där alla årstider har stöd i trädgårdens utformning och växtval…
– Och Morénska priset går till… Jan och Gun Karlsson, lott nummer 93 i Fyrby!
Applåder. Glada Jan och Gun Karlsson fick komma fram och ta emot presentkort på växter samt diplom av Marie Edling och Susanne Stråhle från Tekniska nämnden.

Fortsättning publicerad 20121214


Strid kring Strömparken

Motståndet mot byggplaner växer

Norrköping pågår en förbittrad strid kring det kommunala bolaget Hyresbostäders planer på att använda mark intill Strömparken för att bygga ett stort hus med 35 lägenheter. Motståndet mot husbygget leds av aktionsgruppen Rädda Strömparken, som ska ombildas till en ideell förening.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

En mängd insändare och reportage i de två Norrköpingstidningarna har speglat en växande negativ opinion bland Norrköpingsborna, men det mesta tyder på att den politiska majoriteten i kommunfullmäktige kommer att stå emot trycket när frågan avgörs vid ett fullmäktigesammanträde i januari 2013. Om byggplanerna vid Strömparken kommer att förverkligas, lär det inte kunna ske inom den närmaste tiden eftersom varje kommunalt beslut i ärendet förväntas bli överklagat. Ett överklagande till länsstyrelsen har redan inträffat och resulterat i en delseger för Rädda Strömparken. Det handlade om att stadsplaneringsnämnden tagit ett beslut, som enligt reglerna skulle fattats av kommunfullmäktige.

Fortsättning publicerad 20121207


Känsligt skogsbruk vid vatten

Gruppen samlad vid ån. Från vänster Ingemar Andersson, Leif Bäckstedt, Jan Karlsson, Jonas Ekblad, Evert Bäckström, Per Johansson, Mikael Karlsson, Rickard Andersson och kursledaren Björn-Erik Holm från Skogsstyrelsen.

Miljötänket är ständigt närvarande då man arbetar med skog och skogsbruk. Kunskapen om miljöpåverkan vid felaktiga arbetsmetoder är nu vitt spridd och personer som är arbetsledare i skogen måste ha gått kurser för att få de rätta kunskaperna.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Det är bland annat EU:s vattendirektiv som ställer kraven. Grundkursen leder fram till grönt kort i ”Natur och kulturmiljövård”. Alla i branschen har dessutom enats om en gemensam miljöpolicy. I Åby norr om Norrköping samlades en grupp för en sista genomgång innan provet för grönt kort skulle genomföras. Träffen var förlagd till ån som rinner genom samhället i ravinen bakom köpcentret. Den är inte jättestor men gruppen fick se laxöringar på botten som vilade sig inför fortsatt färd uppför vattendraget. Körskador i samband med avverkning och gallring är ett problem. Fel genomfört kan det resultera i att vattendrag förstörs för årtionden framåt och att tungmetaller som kvicksilver fälls ut i vattendragen.

Fortsättning publicerad 20121130


Tidig morgon med Tilling

Radiopratare Lisa Tilling

Det är tidig morgon i Radiohuset i Norrköping. I studio 2 gör sig Lisa Tilling beredd att servera lyssnarna klassisk musik i programmet Önska i P2. En och en halv timme före direktsändning och plötsligt blir stämningen dämpad och Lisa ser bekymrad ut.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag får inte datorn att fungera, det är inte bra eftersom jag ska vara i direktkontakt med min producent i Växjö, säger Lisa med ett uppgivet uttryck i ansiktet.
En kollega tillkallas och de försöker gemensamt lösa problemet utan någon som helst framgång. Det blir till att byta studio vilket kommer att ställa till vissa bekymmer för den som ska sända direkt efter Lisas program. Men det problemet blir till att lösa då resonerar Lisa och byter raskt arbetsplats. Lisa är en van radiopratare, hon började redan 1988, en kollega till hennes pappa tipsade om Lisa eftersom det behövdes yngre förmågor till P2.
– Jag började med Opp amaryllis sedan blev det Nattens musik och Entré. Så har det rullat på och jag tycker det här är oerhört roligt.

Fortsättning publicerad 20121123


Sista båtbyggaren i Kvarsebo?

Kjell Forsberg tar upp båtar. Mycket har förändrats sedan farfars far började bygga träbåtar i Kvarsebo, mycket på grund av platsens intåg. Idag är Kvarsebo båtar ett service- och reparationsvarv för trä- och platsbåtar.

På Bråvikens norra strand, några hundra meter österut från färjeläget vid Säterholmarna, ligger Kvarsebo båtar. Det är ett varv som under träbåtarnas era hade ett 15-tal anställda. Den mest namnkunniga produkten var Harpsundsekan och den tillverkades fram till 1980-talet då plasten tog över. Ekan blev riksbekant när Tage Erlander och Nikita Chrusjtjov rodde i en sådan på Harpsund.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Idag är det ett service- och reparationsvarv som torrsätter båtar, gör motorservice och båtarna klara för sjösättning när våren kommer. Här reparerar man också trä- och plastbåtar som skadats av något skäl. Även legoarbeten i plast förekommer. Vid vårt besök är en gammal träbåt som fått vindrutan och dess sarg krossad av snö inne för reparation. Det är Kjell Forsberg, tredje generationen båtbyggare, som idag driver verksamheten som enmansföretag. Vid behov tar han in arbetskraft till moment som kräver flera händer och armar. Kjells farfars far köpte marken vid förra sekelskiftet och runt 1920 började bygget av varvet. Huvudbyggnaden är gigantisk trots att man 1976 vid en ombyggnad sänkte huset en våning.

Fortsättning publicerad 20121116


Passionen är choklad

Jolla och Gebro Togen

Det är kärlek och passion mellan Jolla och Gebro Togen – kärlek till varandra och passion till chokad och kaffe! Eftersom de vill dela med sig av den senare delen till andra startade de Muffins & Choklad Companiet i Norrköping 1999. Det blev en stor succé så paret beslutade sig för att söka sig till större lokaler och hittade den rätta på Prästgatan 3, bytte namn till Choklad Companiet. Ett par år senare har de landat i Jolla Choklad och Dessert.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Vi har båda sedan barnsben en kärlek till just choklad berättar Jolla och efter utbildning både här hemma och utomlands föll allt på plats. Mycket av inspirationen får vi från både Spaniel och Frankrike som har en traditionell kultur och kunskap om choklad. Sedan är det bara att experimentera!
Det är Jolla som står för både experimenterandet och tillverkningen av choklad förklarar Gebro, hon kan sitta hemma och rofullt botanisera, surfa runt och titta på recept som kan omvandlas till chokladdesserter. Ibland kan nya smaker dyka upp på grund av olycksfall i arbetet, hon kanske glömt att tillsätta någon ingrediens, då tillsätter hon något annat och plötsligt blir en ny smaksensation ett faktum. Paret Togen kompenserar varandra med sina kunskaper och olikheter, Jolla är den som är mest förtjust i choklad medan Gebro är en ostälskare.

Fortsättning publicerad 20121109


Belönad flit på Gottenvik

Birgitta Engqvist avtackas för föreningens besök av Helena Hammarskiöld, till vänster. Till höger om Birgitta sitter Gunnar Peterson och Tomas Nyström.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen arrangerade nyligen ett studiebesök på Gottenviks säteri för sina medlemmar. Ägaren Birgitta Engqvist har 2012 tilldelats pris av föreningen i kategorin ”Restaurering och Hantverk” för sina insatser på gården. Nu kom ett trettiotal medlemmar på besök och fick guidning både utomhus och inne i manbyggnaden.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Gottenvik består av ett flertal byggnader och många av dem var i dåligt skick när Birgitta Engqvist fick ärva gården. Hon har under många år lagt stor energi på att renovera byggnaderna. Arbetet görs i samarbete med länsantikvarien och skickliga hantverkare och hon tar själv aktiv del i det praktiska arbetet. Helena Hammarskiöld och Tomas Nyström är länsombud i föreningen, tillika medlemmar i styrelsen och de delade in deltagarna i två grupper. Birgitta Engqvist samlade den ena gruppen framför huvudbyggnaden och berättade om ägarlängden. Hon berättade att hon kom ihåg när fartyg kom från Stockholm och Kalmar med varor som skulle in och ut från Vikbolandet. Från baksidan ser man Östersjön och den sidan av huset har renoverats i sommar.

Fortsättning publicerad 20121102


Nu glimmar korset i Å igen

Målarmästarna vid det förgyllda korset. Från vänster Torbjörn och Anders Ek. Utsikten är fantastisk.

Målarmästarna Anders och Torbjörn Ek från Vikbolandet har förgyllt korset på Å kyrka. När Länstidningen avlägger ett besök uppe vid korset på kyrktornet är arbetet i stort sett färdigt. Det har dragit ut på tiden eftersom korset var i sämre skick än förväntat. Plåten var dålig och träkorset under plåten var skadat av fukt. Efter det att snickare och plåtslagare varit på plats var det sedan dags för bröderna att förgylla korset med bladguld.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Det är en omständlig procedur. Först skall korset tvättas. Därefter rostkyddsmålas innan man målar med gul oljefärg som sedan skall torka. Sedan är det tid att måla med anliggningsfernissa som skall vara nästan torr då man lägger bladguldet. Guldet är 24 karat och i mycket tunna blad som är 83x83 mm stora och läggs överlappande så att effektiv yta blir 8x8 cm. Det är ett rent hantverk. Bladen levereras i en liten bok med skyddspapper mellan varje blad som i sin tur sitter på ett papper. Det är något av en kamp mot klockan. För att få korset färdigt med guldtäckning arbetade man två personer klockan fem en morgon då vädret var tjänligt. Det är svårt att arbeta med de tunna guldbladen då det blåser och så tidigt på morgonen är det ofta vindstilla.

Fortsättning publicerad 20121026


Skuggbudget med långsiktighet

Allianspartierna i Norrköping valde Roddklubbens lokal på Strömsholmen när de presenterade sin skuggbudget med förklaringen att det är en del av staden som kommer att utvecklas mycket de kommande åren.

I början av oktober inbjöd Alliansen i Norrköping till pressträff för att visa upp sin skuggbudget för de kommande 2014–2016. Oppositionsråden Fredrik Bergqvist (M), Mathias Sundin (FP), Karin Jonsson (C) och Bengt Ekström (KD) redogjorde i korthet över vilka områden som avvek från majoritetsstyrets prioriteringar och hur man resonerar kring långsiktigheten.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Man betonade att deras budgetförslag sträcker sig över flera år till skillnad från majoritetens förslag som bara är ettårigt och där ryckighet med indragna anslag inte ger möjlighet till långsiktig och ansvarsfull planering. Som exempel gavs skolan där enheterna många gånger fått ändrade anslag under resans gång. Alliansen vill därför att nämnderna ska ha överblick över anslagen åtminstone tre år framåt i tiden. Anslaget till stadsplaneringsnämnden är mycket större än S-förslaget. Man vill ha kvar anslaget på 25 miljoner årligen eftersom många fastigheter behöver underhållas. De gångna vintrarna med mycket snö och snösmältning med inträngande vatten skapade stora problem med bland annat skolor som fick stängas. Man anser att det är dålig ekonomi att inte underhålla kommunens fastigheter.

Fortsättning publicerad 20121019


Ny brandstation i Östra Husby

Tre små brandmän. Syskonen Viggo, Bobo och Minoo Tärning var intresserade besökare av nybygget.

Nu är nya brandstationen i Östra Husby invigd. Under 2008 började deltidsbrandmännen på stationen i Östra Husby fixa till den gamla stationen genom att måla kontoret. När man kom till vagnhallen, eller garaget som är en bättre benämning, kom de fram till att det var hopplöst att göra något av den 50 år gamla byggnaden.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Den saknade det mesta av vad som anses vara självklarheter idag. Mannarna författade en skrivelse som sändes till brandstyrelsen som skickade den vidare till kommunen och år 2008 beslutades om nybygge av station i Östra Husby. Brandmännen engagerade sig i bygget och ritade en station som man ville ha den. Den skissen låg sedan som grund för planeringen av nybygget. Den nya byggnaden står nu efter fyra år färdig med små förändringar från det ursprungliga förslaget. Man har fått en vagnhall som gör skäl för namnet. Den rymmer två fullstora brandbilar och därtill släpfordon av olika slag. Omklädningsrum för både män och kvinnor, bastu och duschutrymmen.

Fortsättning publicerad 20121012


Rikt liv tillsammans med hunden

Mats Wilhelmssons mamma drev kennel och själv har han umgåtts med hundar hela livet. Sedan 25 år tillbaka hjälper han hundägare och hund att få en givande relation.

Har du problem med din hund? Vill du vidareutveckla din och hundens relation eller känner du att dressyr eller träning vore nyttigt? Då kan Perfect dog handling, med Mats Wilhelmsson som instruktör vara lösningen.

Text och bild: CARINA LARSON

– Man kan säga att jag är född i en valplåda, säger Mats och skrattar. Min mamma hade kennel och jag har umgåtts med hundar i hela mitt liv. Under tjugofem års tid har jag hjälpt hundägare att vända problem till en bra relation mellan dem och deras hundar. Det är lätt att falla för en söt valp och med handledning och kunskap får både hundägaren och hunden ett trevligt liv tillsammans, men det krävs ett stort engagemang och intresse för att det ska fungera.
Mats förklarar att för få både glada hundar och ägare krävs det att hunden måste lära sig vem som är alphaledaren i flocken. Oftast är det där som det hela fallerar och hunden får övertaget. Men med rätt träning och tålamod kommer man till rätta med problemen.

Fortsättning publicerad 20121005


Ivan fortsätter sitt hantverk

Ivan fräser med vana händer till ett stycke till en fönsterbåge

86-årige snickaren Ivan Karlsson fick skjuta på pensionen i 12 år innan han äntligen kunde bli pensionär på allvar. Pensionen innebar dock inte att lägga verktygen på hyllan. Till stor glädje för bland annat hembygdsföreningen är Ivan fortfarande i högsta grad verksam.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Ivan Karlsson föddes 1926 i fastigheten Björnbåset vid den gamla vägen till Arkösund. Namnet har stället fått av den fasta fångstanordning av båstyp som användes för att fånga björn och som användes här på 1700-talet. Hans pappa hade köpt stället 1920 ett par år efter det att han gift sig. Fadern var vagnsmakare och hade snickarbod på tomten där han tillverkade allt som hörde till vagnar och annat som man frågade efter. Han hade bland annat en svarv för runda ledstänger. Ivan gick i skolan i Soneby och vägen dit gick genom hagarna över vad som idag är den gamla pestkyrkogården Tokedal. I den skolan gick Ivan i sju år. Han träffade Marika som arbetade som barnflicka på Broxvik och de blev så småningom ett par.

Fortsättning publicerad 20120928


Från naturens eget skafferi

Anders Lindqvist är i full färd med att växtfärga olika tyger och garner. Sköldlusen ger en vacker rosa färg.

Sommaren ligger bakom oss och hösten med sina sprakande färger gör sitt intåg. Vad är då mer passande än skördefest? Vid Färgargården, Norrköpings oas vid Motala ström, var femtio utställare samlade till den årliga höstmarknaden och skördefesten. Utbudet var stort med frukt, grönsaker, växter, lokalproducerad mat och hantverk, arrangerat av Upplev Norrköping & Econova Garden AB.

Text och bild: CARINA LARSSON

Från Lilla Norrby Gård, Ringarum, hade Ulla Åman kommit för att sälja olika sorters marmelader, saft och olja i fina glasflaskor.
– Allt är ekologiskt garanterar hon, och håller fram en burk päronmarmelad för provsmakning. För att få fin färg på vissa marmelader tillsätter jag körsbär, men nu måste ni smaka på min nygjorda aroniasaft, sprängfylld med c-vitaminer.
Yvonne Lundgren från Kolmården tar emot en liten hutt, låter saften rulla runt i munnen, smackar och köper omgående ett par flaskor.
– Där gick sista flaskan konstaterar Ulla belåtet, men det finns några burkar sylt kvar.
En skylt vid Ullas stånd vittnar om att just aroniasaft är en nyhet i hennes sortiment och den vackra busken som ger de blåsvarta bären är både nyttiga och mycket goda till just saft, sylt och marmelad.

Fortsättning publicerad 20120921


Östgötadagarna lockade många

Hans-Erling och Randi Jansson från Norrköping fikar på gården vid gästgiveriet. Hans- Erling är döpt i huset och föräldrarna ägde gården efter Agda-Clara och hennes bröder.

Länstidningen gjorde ett par nerslag i aktiviteterna under Östgötadagarna. Vi besökte ett par av Vikbolandets hembygdsföreningar, nämligen Tåby och Björkekind.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Tåby hembygdsförening hade öppet hus båda dagarna på Fristads gamla gästgiveri som föreningen håller på att rusta. Huset var rätt nergånget när man gjorde en dendrokronologisk undersökning. Den går ut på att man tar ett borrprov i ett par stockar och låter en specialist jämföra årsringarna med ett facit som finns i ett dataprogram. Här kom man fram till att timret var fällt under 1606 och det är nog det äldsta timmerhuset på Vikbolandet. Med dessa fakta blev det intressant att renovera det gamla huset och hembygdsföreningarna engagerades. Tåbys förening är projektledare med ordförande Carl-Fredrik Tersmeden som den som samordnar verksamheten. Det praktiska arbetet leds av Gunnar Petersson, ordförande i Östkinds hembygdsförening och Björkekind och Rönö hjälper till efter förmåga.

Fortsättning publicerad 20120914


Helg med många flaggor

Jonsbergs kvarn stängdes 1976 men husen och inredningen är intakta.

Östgötadagarna 2012 har gått av stapeln för tolfte året. I år var deltagarna fler än 170 och spridningen på besöksmål var enorm. Lantgårdar med djur, matproduktion, konstnärer, natur- och kulturupplevelser. Länstidningen undersökte vad Östkinds hembygdsförening visade upp.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Verksamhetsområdet för Östkinds hembygdsförening sträcker sig över Bråvikssocknarna från Dagsberg i Norrköpings utkant till Jonsberg vid Arkösund. Det räcker med att köra längs Arkösundsvägen så ser man Östgötadagarnas flaggor som visar var de olika besöksmålen är belägna. Den som har karta eller en Smartphone kan få närmare beskrivning av besöksmålen och utläsa var man kan dricka kaffe eller äta mat. Utöver de deltagande aktiviteterna finns otaliga loppmarknader att stanna till vid. Vädret var denna första dag inte så roligt. Det var gråkallt efter nattens regn och först sent på eftermiddagen lyste solen fram mellan molnen. Trots detta var det många besökare som rörde sig runt på Vikbolandet.

Fortsättning publicerad 20120907


Efterfrågan på kalkon är stor

Minire och Daniel Hildebrandt i besöksrummet. Bakom glasrutan de 600 dagsgamla kycklingarna som skall bli julkalkoner.

Daniel och Minire Hildebrandt satsar stort på sin kalkonfarm Visätter på Vikbolandet. I dagarna har man börjat flytta in i de nya hallarna på totalt 1000 kvadratmeter.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Först in är sex hundra dagsgamla kalkonkycklingar som går i tre flyttbara inhägnader med tvåhundra i varje, den så kallade ”babyavdelningen”. Därtill kommer fyra tillväxtavdelningar och tillsammans med besöksrummet på runt 30 kvadrat med dörr utifrån och glasrutor mot kycklingarna och två tillväxthallar. Här kan besökarna studera livet i de tre olika avdelningarna. Det är en modern anläggning med imponerande åtta meter i takhöjd vid nock och fyra meter vid väggarna. Det ger stor luftvolym och borgar för en bra luftmiljö. Vatten och foder kommer i ett takhängt system som man kan veva upp när det är dags att gödsla ut och det kan man som följd av den rejäla takhöjden och stora dörrar göra med en vanlig lastmaskin.

Fortsättning publicerad 20120831


Traktorerna trängs på Nytorp

Sonen Martin och Lars Jönsson tillsammans med renoveringsobjektet – en Case.

På Nytorp i Östra Stenby bor Lars Jönsson med hustru Yvonne sedan tjugo år tillbaka. Där finns också sönerna Martin och Fredrik, båda i tjugoårsåldern. Fastigheten är på tre tunnland och man har därtill arrenderat en gammal fotbollsplan av kommunen där man odlar spannmål. Där kommer Nostalgitraktorklubben ha plöjning senare i höst.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Lars föddes inne i Norrköping 1960 och 1964 köpte föräldrarna Rosendal i Östra Stenby som byggdes ut och blev permanentbostad. På Nytorp finns växthus där Lars odlar blommor till våren och sommaren, en hel del bodar och sköv där det är fullt med grejor. Lars är nämligen samlare. Han samlar på det mesta: Blåslampor, där han har runt 240 st, 3 000 stenkakor (78 varvs grammofonskivor), klockor, där 8 är golvur och 40 stycken väggur, plus ett antal fickur, några tusen gamla vykort från 1890 till 1950, båtmotorer, både utombordare och inombordare, ett 10-tal motorsågar, runt 20 stycken jordfräsar, en mängd kopparföremål samt ett 70-tal musikinstrument där många är dragspel och Magdeburgare. Men viktigast är nog traktorerna.

Fortsättning publicerad 20120824


Livskvalité i fokus

På Gårdeby Smedjan tar Maria och maken Kjell hand om sina gäster på bästa tänkbara sätt i en naturnära, harmonisk och lugn miljö, långt borta från vardagens buller och stök.

Den som rest på egen hand på den gröna ön Irland vet att där finns det gott om Bed & Breakfast som en lisa när tröttheten smyger sig på och behovet av en dusch och nattvila gör sig gällande. Här i Sverige är det inte lika tätt med dessa viloställen, men de finns.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Bilar man omkring i trakterna Linköping, Norrköping och Söderköping kan man ställa in sin GPS på Gårdeby Smedjan Bed & Breakfast. Där tar Maria Ericson-Andersson med maken Kjell Andersson hand om sina gäster på bästa tänkbara sätt i en naturnära, harmonisk och lugn miljö, långt borta från vardagens buller och stök. Den här sommaren började onekligen mycket spännande för paret eftersom de precis vid lövsprickningen, när naturen är som vackrast, övertog Smedjan Bed & Breakfast då de tidigare ägarna och grundarna till Smedjan B & B ville söka andra vägar i livet.
– Det hela gick mycket fort, berättar Kjell. Jag såg en annons att det här stället var till salu och eftersom både Maria och jag kände de förra ägarna genom tidigare samarbete var övertagandet inte så komplicerat.

Fortsättning publicerad 20120817


Drottningodling i Östra Stenby

Lars-Göran Arwidsson på väg att fylla startlådan.

En kurs i att odla bidrottningar startades i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan på senvåren med en teorikväll. Under juni kom sedan de praktiska övningarna under två dagar och ytterligare en sammankomst någon vecka senare då parningssamhällena iordningställdes.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Man höll till hemma hos Lars-Göran Arvidsson i hans bigård helt nära Östra Stenby kyrka och i föreningens bigård vid Östra Stenby-Konungsund bygdegård. Sju personer var anmälda till kursen varav två kvinnor. Det finns tre typer av individer i ett bisamhälle. Drottningen är den enda individ av honkön som är fullständigt könsutvecklad i bisamhället. En bra drottning sägs kunna lägga upp till 3000 ägg per dygn. Drottningen parar sig endast en gång i livet. Normalt byts hon ut efter 3 – 4 år av bina som då vill ersätta henne med en ny produktivare drottning. Hennes svikande äggläggningsförmåga upplevs som en fara för samhällets fortlevnad. Ett annat sätt för bina att förnya sitt samhälle är genom svärmning.

Fortsättning publicerad 20120810


Politiker fick koll på Vånga

Christer Frey (M), Lars Kantz, företagare och Kerstin Sundqvist (MP) samtalar.

Nyligen diskuterades Vångas utveckling vid ett möte mellan Vångabygdens utvecklingsgrupp och politiker och tjänstemän från Norrköpings kommun.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vånga är en leende landsbygd med öppna betesmarker, odlade fält och stora skogar. Runt omkring kyrkan finns det en förtätning av byggnader. Skolan med elever från förskoleklass till skolår 6, den kommunala förskolan och den föräldradrivna förskolan, hembygdsgården och församlingshemmet Bergsmansgården ligger samlade kring kyrkan. Här i kyrkbyn låg förr också affären och Vångadals sjukhem, som sista tiden var boende för psykiskt funktionshindrade ungdomar, men boendet uppfyllde inte LSS-kraven. Närmaste affär finns i dag utanför Skärblacka på vägen mot Kimstad. Vånga har en yta på 155,93 kvadratkilometer och ligger i Norrköpings kommuns nordvästligaste del. Kommundelen är som en kil som ligger inklämd mellan Finspång och Linköping.

Fortsättning publicerad 20120803


Chopin längst ut på Vikbolandet

Bengt-Ola Morgny, Emma Jonasson och pianisten Nicklas Jonsson framförde en tysk Hauskonzert med verk av Schumann, Beethoven med flera.

Längst ut på Vikbolandet ligger det gamla säteriet Hofgren från 1600-talets mitt. Östkinds hembygdsförening har under en lång följd av år arbetat med att restaurera det. Nu är exteriören färdig. Invändigt är bland annat stora salen klar och det var här man återigen ordnade en sommarkonsert för att få in pengar till fortsatt arbete.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

På programmet stod en tysk Hauskonzert framförd av sopranen Emma Jonasson, tenoren Bengt-Ola Morgny och pianisten Nicklas Jonsson. Man spelade och sjöng verk av Robert Schumann, Ludvig van Beethoven, Fréderic Chopin, Franz Schubert och Felix Mendelsson Bartholdy. Bengt-Ola Morgny har sommarhus på trakten och är ivrig bevarare av gamla hus. Sedan 1996 hör han till ensemblen vid Det Konglige Teater i Köpenhamn. De båda andra har varit elever för Bengt- Ola. Alla tre var klädda i tidstypiska dräkter som lånats ut av Det Konglige. Det var utsålt hus. Drygt 50 personer hade bokat biljetter och satt i den färdigrenoverade salen. I förstugan fanns ytterligare åhörare.

Fortsättning publicerad 20120720


När Tallen vaknar till liv

Tallen, ett av Skärblackas äldsta hus, med blåklint runt knuten och minnen i väggarna

En gång i tiden var det många gamla hus i Skärblacka som gick ett dystert öde till mötes och blev nedbrända till husgrunden då ett rykte florerade om att de var angripna av husbock. Det lilla vita 1800-talshuset på Ribbingsholmsvägen mitt i samhällets centrum undkom dock att slukas av lågorna och är idag ett hus fullt av mänskligt liv, i alla fall varje onsdag mellan klockan fjorton och sexton, sommar som vinter.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Initiativtagaren till detta är Börje Israelsson som köpte huset av Norrköpings kommun 2010, det hade då stått tomt och oanvänt några år och var i skriande behov av renovering både interiört och exteriört.
– Det här huset, som kallas för Tallen, var rivningshotat när jag köpte det och det är ett av det äldsta husen här i Skärblacka. Det finns många minnen inbäddade i dessa väggar och användes senast av Kullerstads hembygdsförening som samlingslokal, berättar Börje.
Sitt namn har huset fått av den gamla tall som står framför huset. Den är idag död, men får stå kvar tills den lägger sig ner för sista vilan helt av sig själv. Det finns en gammal sägen att om någon rör tallen kommer det att hända ruskiga saker i Skärblackas omgivningar så, det är nog klokast att det gamla trädet själv får avgöra när det är dags för hädanfärd.

Fortsättning publicerad 20120713


Krog från 1606 visades

I de rum som återstår att renovera finns många lager tapeter att studera. Landshövdingen har hittat något intressant.

Vid en dendrokronologisk undersökning (datering av träet utifrån årsringar) för några år sedan visade sig Fristads Gästgiveri vara från 1606. Byggnaden var då i mycket dåligt skick. Tåby hembygdsförening har nu varit igång och restaurerat sedan maj 2009. Utsidan är i princip klar och föreningen bjöd in landshövdingen för att visa vad man åstadkommit och även berätta om visionerna för trakten.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Restaureringen görs i samarbete med Vikbolandets tre övriga hembygdsföreningar nämligen Östkinds, Björkekinds och Rönös hembygdsföreningar. Länsstyrelsen i Östergötland och EU-Kustlandet har stått för merparten av pengarna. Hittills 1,7 miljoner kronor. Målet är att göra den gamla krogen till ett turistmål och en samlingsplats för hela Vikbolandet samt vara till nytta för näringslivet. Med hjälp av duktiga hantverkare och ideella krafter har man kommit långt med arbetet. Man kan säga att utvändigt är det klart. Trapphus, entré och stora salen är färdiga. Återstår ungefär lika stor yta fördelad på tre mindre rum och nu ville föreningen visa vår landshövding Elisabeth Nilsson vad man åstadkommit så här långt och berätta om visionerna för Vikbolandet.

Fortsättning publicerad 20120706


Odlandet flyttar till stan

Webbmaster Maria Hällman och ordförande Bengt Lundqvist i växthuset på Himmelstalundsskola

Intresset för odling ökar stadigt. Trädgårdsmässan i Älvsjö växer för varje år och trädgårdsprogram sänds i flera tv-kanaler. Länstidningen gjorde ett besök hos en lokal förening, Norrköpings trädgårdssällskap, för att få höra om deras verksamhet.

Text och bild: KUFVER STINA JAKOBSSON

En vårdag när regnet öser ner träffar vi Bengt Lundqvist, som är ordförande i Norrköpings trädgårdssällskap, och Maria Hällman som har byggt upp föreningens nya hemsida. Maria Hällman arbetar på vuxenutbildningen på Himmelstalundsgymnasiet som är en del av Vretaskolan som drivs av Landstinget. Bengt Lundqvist är just nu tjänstledig från skolan och driver egen konsultverksamhet, men annars har även han sin bas på skolan. Båda är trädgårdsingenjörer. Norrköpings trädgårdssällskap är en lokal förening som är ansluten till Riksförbundet Svensk Trädgård. Genom riksföreningen får man tillgång till en medlemstidning som utkommer sex gånger om året, rabatter i olika företag samt möjlighet att följa med på längre studieresor. I år går resorna till Skottland och Toscana.

Fortsättning publicerad 20120629


När banken kom till byn

Det var inget enkelt klipp när AppTek skulle invigas. Landshövdingen fick ta i ordentligt innan kabeln till slut gick i två bitar.

Östra Husby sjuder av liv. I dagarna invigde landshövding Elisabeth Nilsson två företag som satsar på expansion i centralorten på Vikbolandet; dels Handelsbanken som öppnar en filial här och dels AppTek som vuxit ur sina gamla lokaler och nu satsat på nya större lokaler i eget hus.

Text och bild: KUFVER STINA JAKOBSSON

Invigningen lockade massor med folk och ägde rum på gården precis utanför det gamla spannmålsmagasinet som stått tomt en tid. Musikgruppen Gnid och Drag från Söderköping höll igång med trevlig musik medan man väntade på att invigningen skulle börja. I vimlet utanför lokalerna märktes förutom allmänheten även kommunalrådet Eva Andersson, prosten Torbjörn Sjöberg, Vikbolandsspelets Margareta Gustafsson, Icahandlaren Bosse och många, många andra. Landhövdingen betonade i sitt första invigningstal att det är roligt att se expansion på mindre orter, eftersom dessa blir mer levande när det finns verksamhet och huset på landet inte bara är en plats där man sover. Hon talade om Handelsbankens ”kyrktornsprincip”, det vill säga, man har sina kunder i sin omnejd och känner deras villkor.

Fortsättning publicerad 20120622


Nationaldag på Vikbolandet

Häradshammars kyrka på Vikbolandet var välfylld under nationaldagen. Kören och fanborgen delade på utrymmet vid altaret

Den sjätte juni firades Nationaldagen i Häradshammars kyrka på Vikbolandet. Det är en tradition från 1970-talet då Östkinds hembygdsförening under dåvarande ordföranden Per-Henrik Brolinsson påbörjade en tradition att fira Svenska Flaggans dag i kyrkorna på Vikbolandet tillsammans med föreningar och organisationer.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS-T JACOBSON

Firandet alterneras mellan kyrkorna i de två församlingarna och Ulla Paulsson och Mikael Hagdahl från Östkinds hembygdsförening är numera samordnare för högtidlighållandet. Kyrkorna på Vikbolandet är Dagsberg, Furingstad, Östra Stenby, Östra Husby, Konungsund, Häradshammar, Jonsberg, Rönö, Kuddby, Östra Ny, Tåby samt Å. Redan från 1916 har 6 juni varit allmän flaggdag och firats som sådan. Först 1983 fick dagen status som nationaldag och från och med 2005 är den även en arbetsfri helgdag. Annandag pingst togs då bort som helgdag. Högtiden inleds med att fanborgen tågar in till orgelmusik och radar upp sig längst fram i koret. Detta år deltog Kuddby Scoutkår, Vikbolandets Röda Kors, Boglinatorpets Vänner, Vikbolandets SPF samt Björkekinds, Rönö, Tåby och Östkinds hembygdsföreningar.

Fortsättning publicerad 20120615


På visit i verkligheten

Besök i vilthägnet. En årskalv, uppfödd med flaskmatning i familjen, är helt tam. Päivi gullar.

Alliansen i Norrköping har under de senaste åren besökt en mängd företag i city. Nu hade turen kommit till Vikbolandet som är den kommundel som har störst andel företagare i kommunen, de flesta enmansföretagare. Cirka 18 procent av alla på Vikbolandet är egenföretagare jämfört med 8 procent totalt i kommunen.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Med på resan var oppositionsråden Fredrik Bergqvist (M), Päivi Johansson (M), Karin Jonsson (C) samt Margaretha Ericsson, gruppledare (KD) och de politiska sekreterarna Haralampos Karatzas (FP) och Eva-Britt Sjöberg (KD). Besöket började på kajen i Arkösund där hamnkaptenen Peter Nydahl, Promarina, berättade om verksamheten och planerna. Resan fortsatte därifrån till Ormsätters gård i Jonsberg där också Länstidningens utsände anslöt. Rickard och Malin Hellström driver gården och ytterligare företag. Rickard berättade att de började i Linköping med åkeriverksamhet, men efter några år när första barnet var på väg beslutade man att flytta ”hem” till Ormsätter.

Fortsättning publicerad 20120608


Med segelbåt är resan målet

När man seglar är resan det viktiga, med en motorbåt är det målet som lockar, menar segel - entusiasterna Jan Larsson och Jiri Matys

Att leva båtliv under sommarhalvåret är för många en stor och innerlig passion. När alla nödvändiga förberedelser är gjorda om våren och båten sjösatt väntar härliga turer med fyllda segel.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Norrköpings segelklubb har sin hemmahamn ute vid Lindö i Norrköping och vid båtbryggan finns klubbens ordförande Jan Larsson, hängiven seglare sedan många år bakåt i tiden.
– Jag byggde min första båt när jag var sexton år, avslöjar Jan. Det jag tycker bäst om med segling är tystnaden samtidigt som jag gillar utmaningar som att ta sig in genom trånga passager och jag seglar alltid både in och ut i hamnar. Det är tjusningen med att segla, att behärska segel och båt för att sig fram utan hjälp av motorn. När man seglar är resan det viktiga, med en motorbåt är det målet som lockar resonerar Jan och får medhåll av Jiri Matys som är Norrköpings segelklubbs hamnkapten.

Fortsättning publicerad 20120601


En sinnenas matvandring

En matvandring på östgötska ger deltagarna en upplevelse för alla sinnen – vacker natur, goda smaker, dofter och spännande historia. Britta Andersson berättade underhållande.

I hällande regn gick den första matvandringen i Östergötland av stapeln med start vid Lennart och Brittas Nära kött i Norsholm. Anette Aspegren Gülldorf som är biolog och naturpedagog på Ekoturen rattade den blå ekobussen för att plocka upp deltagarna som trots regn och blåst såg fram mot en trevlig vandring i Norsholms naturreservat med flera stopp för att avnjuta den goda östgötamenyn med mat från trakten.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Östergötlands egen matambassadör, Britta Andersson, och specialisten på flora och fauna, Anette Aspegren Gülldorf, gemensamma initiativ ger deltagarna en upplevelse för alla sinnen, den vackra naturen, goda smaker, dofter och inte minst historiken som vilar över den fantastiska omgivningen.
– Jag och Anette vill visa att man inte behöver bege sig till Kolmården skogar för att få en naturupplevelse, berättar Britta. Resterna av den gamla biskopsborgen Munkeboda och uppe på berget precis utanför naturreservatet finns resterna av Biskop Henriks borg dit man kommer genom att följa vandringsleden som leder mellan en rik fauna, stora ekar och blommande slånbär

Fortsättning publicerad 20120524


Stora steg mot Rättvis handel

Helena Markstedt, generalsekreterare på Fairtrade Sverige

På World Fair Trade Day den 12 maj satte människor världen över fokus på hur rättvis handel bidrar till fattigdomsbekämpning. Fairtrade Sverige firade dagen med kampanjen ”Ta ett steg för Fairtrade”. Samtidigt släpptes den stora Fairtrade city-sammanställningen som listar kommunernas steg i arbetet för etisk upphandling och konsumtion, där Norrköping visar framfötterna.

Bild: FAIRTRADE

Malmö, Norrköping, Lund, Linköping, Strömstad, Piteå och Munkfors är några av de kommuner som utmärker sig i den Fairtrade Citysammanställning som Fairtrade presenterade inför World Fair Trade Day. Sedan Malmö diplomerades till Fairtrade City, som första kommun 2006, har arbetet med etisk upphandling tagit ordentlig fart bland Sveriges kommuner. Idag finns det 48 Fairtrade city-kommuner i Sverige som jobbar målmedvetet för att kommunens inköp och utbud i butiker och på serveringar skall bidra till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.

Fortsättning publicerad 20120518


Centern leder fibersatsningen

Karin Jonsson är oppositionsråd för Centern i Norrköpings kommun och nu ansvarig för utbyggnaden av bredband på landsbygden

Regeringens mål är att Sverige skall ha bredband i världsklass. En hög användning av IT och internet är bra för att skapa tillväxt. Strategins målsättning är att 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

I Norrköping har i stort sätt alla hushåll och företag tillgång till bredband via olika typer av mobila eller trådbaserade lösningar. På ett antal platser går det inte att få den kapacitet som man vill ha. Geografiska och tekniska omständigheter sätter hinder för detta. Det framtida behovet av ökad kapacitet och tillgänglighet kräver en omfattande utbyggnad av fiberbaserade bredbandsnät. Fiber är den teknik som har överlägset bäst kapacitet. Kommunen tänker därför satsa på en utbyggnad av fibernätet. Det är viktigt också mot bakgrunden att kopparnätet är under avveckling. Den operativa verksamheten att driva och bygga bredbandsverksamheten placeras hos Norrköping Vatten AB.

Fortsättning publicerad 20120511


Måste lyssna mer

Fredrik Bergqvist, oppositionsråd (M) i Norrköping, och Nya Moderaternas partisekreterare Kent Persson (M) och presssekreterare Anna Lööf (ej i bild) besökte Jordglobens förskola

Moderaternas nye partisekreterare Kent Persson påbörjade en rundresa i landet endast ett par dagar efter sin utnämning. Inriktningen är barnen och hans allra första uppdrag var ett besök på förskolan Jordgloben i Norrköping. I sällskapet fanns också Fredrik Bergqvist oppositionsråd (M) i Norrköping samt Nya Moderaternas pressekreterare Anna Lööf.

Text och bild: KUFVER STINA JAKOBSSON

Mark Deniz, ordförande i styrelsen för Jordgloben, och Susanna Aalto, förskolechef, hälsade välkommen och tog sedan hand om besökarna. Aalto berättade om den montessoripedagogik som praktiseras på förskolan. Förskolan är ett föräldrakooperativ vilket innebär att medlemmarna i styrelsen växlar. Det kommer hela tiden nya föräldrar allteftersom barnen växer upp och flyttar.
– Vi vill ha hög kvalitet på vår verksamhet och det får vi genom att dels ha montessoriutbildad personal och dels informera och utbilda föräldrarna om den speciella pedagogiken vi bedriver, berättade Susanna Aalto. Föräldrarna deltar ju i verksamheten och det är viktigt att alla har samma värdegrund och ger barnen samma budskap.

Fortsättning publicerad 20120504


Hönshus med härligt hantverk

Ninni och Marie kläckte idén att skapa en gårdsbutik i det gamla hönshuset där lokala hantverkare i olika åldrar medverkar med sina alster.

En sömnlös natt blev upprinnelsen till Det lilla Hönshuset på Stora Grönhög, Tåby Vikbolandet. En korg med färska ägg vid ena långsidan samt några konstgjorda höns sittande bakom hönsnät under takåsen ger en indikation att det röda lilla huset har härbärgerat värpande fjäderfän en gång i tiden.

Text: CARINA LARSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Marie Forsström-Augustsson och Ninni Lemming-Johansson har omsorgsfullt och varsamt fast med mycket slit och många mödosamma timmar förvandlat det gamla hönshuset till vad det är i dag: Gårdsbutiken Det lilla Hönshuset och några spår av fjädrar och hönslort finns inte tillstymmelse av.
– Jag låg en natt och funderade, berättar Ninni som bor granne med Marie på Stora Grönhög, att vi borde göra något gemensamt och att det gamla hönshuset var en inspirationskälla att ta vara på. Marie tyckte först att det var en knasig idé, men efter att det legat där och grott inom henne ett tag väcktes hennes intresse och vi beslutade oss för att starta upp en liten gårdsbutik med hantverkare från både Vikbolandet, Norrköping och Söderköping.

Fortsättning publicerad 20120427


Hundratals ville se Agda Clara

Carl-Fredrik Tersmeden är ordförande i Tåby hembygdsförening som driver verksamheten i det gamla gästgiveriet. Utställningen var hängd motivvis. Här hänger bland annat tavlor från Mem med utsikt över Slätbaken och dammen i Gnedby.

Det var riktigt aprilväder den sista dagen i mars 2012 när målningar av Agda Clara Andersson visades i det gamla gästgiveriet i Fristad. Hit strömmade människor under vernissagen som var den enda dagen då konstutställningen gick att se. Alla målningar var inlånade för detta tillfälle.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS-T JACOBSON

Agda Clara Johanna Andersson föddes 1875 och växte upp i Bryggargården som huset, mittemot Fristad gästgiveri, kom att kallas efter hennes pappa som var disponent i ett bryggeri i Norrköping. Föräldrarna dog 1916 och 1931 och Agda Clara bodde kvar i huset tillsammans med sina ogifta bröder tills hon dog 1943. Så småningom flyttade bröderna och huset såldes. 1947 hölls auktion på inventarierna och Agda Claras målningar. Många tavlor såldes till folk i bygden, men många försvann. Allt som inte såldes brändes nämligen efter auktionen. Här kunde historien ha slutat om inte tidigare medarbetaren i Länstidningen Inga-Lis Moberg varit nyfiken på Agda Clara. Inga-Lis mindes henne från sin skoltid på 30-talet.

Fortsättning publicerad 20120420


Coola katter i Kuddby

Här är alla katter och hundar samlade till en gruppbild efter föreställningen framför den fina stadsvyn.

Jamarna och gänget är en liten musical för yngre barn. Den är levererad av Svensk Skolmusik AB och Västra Vikbolandets församling har satt upp den med sina barnkörer på två ställen, i Dagsberg och i Kuddby.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

På båda spelplatserna samarbetar man med Östgöta brasskvintett som är en del av Östgötamusiken, och trumpeter, valthorn, tuba och trombon ger ett mäktigt ljud till föreställningen. Scenen består av en fem meter bred och två meter hög kuliss som visar ett stadspanorama. Det är ett fint arbete målat av Luis Barrios, far till barn och ungdomsledaren Zara Eriksson. Den ska i framtiden pryda repetitionslokalen där det är lite kalt på väggarna. Det är en berättelse om rivalitet och vänskap mellan bondkatterna, stadskatterna och hundarna. Är staden stor nog för dem alla? Bondkatterna är ett gäng övergivna sommarkatter som när sommaren är slut tar sig in till staden för att överleva och här träffar de på de fina stadskatterna och de tuffa hundarna.

Fortsättning publicerad 20120413


Ny förening höll årsmöte

Den nyvalda styrelsen i Glaukomföreningen i Norrköping. Från vänster Bertil Rosander, Kjell Ströberg, Lena Britt Rönnberg, Gunnel Andersdotter och ordförande Jan A Clewestam.

Det har tidigare funnits en Glaukomförening i Norrköping men den har varit nedlagd några år. Förra våren samlades ett gäng för att dra igång verksamheten igen och nu var det dags för första årsmötet med antagandet av stadgar och val av styrelse. Under första året har verksamheten drivits av en interimsstyrelse.

Text och bild: LARS T JACOBSON

Glaukom är en ögonsjukdom som tidigare kallades grön starr. Den är försåtlig så tillvida att den kommer smygande och begränsar synfältet lite i taget under lång tid. Vanligtvis är förhöjt ögontryck, det vill säga att trycket inne i ögat blir högt, den huvudsakliga anledningen till sjukdomen. En mätning av ögontrycket hos en optiker eller ögonklinik ger enkelt svar om risk föreligger. Vanligen drabbar den först i åldrar över 50 år men i sällsynta fall kan också yngre drabbas. Ett problem för många drabbade är att en del läkare redan vid konstaterandet av sjukdomen på ett mycket tidigt stadium med obetydlig inskränkning av synfältet drar in körkortet. Det ställer till stora problem för folk på landsbygden och det finns inga nationella direktiv hur sjukdomen skall bedömas i körkortssammanhang.

Fortsättning publicerad 20120405


Gradvis° sprids över landet

Sittande Lennart Andersson från Britta & Lennarts Nära Kött i Norsholm. Till vänster Cecilia Wyser, Pusselkonsult, som arrangerat kvällens träff och till höger Sofia Göth från Hallands Hushållningssällskap som var kvällens talare

Hur kommer växthuseffekten att påverka lantbruket? Många forskningsrapporter strömmar in men alla lantbrukare har inte tid att läsa allt. Hushållningssällskapet i Halland började sammanställa dessa viktiga nya rön om växtodling och djurhållning i ett projekt som kallas Gradvis°. Detta sprider man nu över hela landet.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bilder: LARS-T JACOBSON

Ett varmare klimat behöver nya strategier för både växtodling och djurhållning. Nyligen hölls ett första föredrag i på Vretaskolan i Vreta Kluster med inriktning mot växtskydd, dränering, bevattning och växtnäringstillförsel när klimatet förändras. Nu hölls det andra föredraget i serien. Kvällens föredrag hade inriktningen mot klimatanpassning för djurhållare. Träffen arrangerades av Leader Folkungaland, LRF Östergötland och Hushållningssällskapet Halland. Träffen ägde rum hos Britta & Lennarts Nära kött i Norsholm och hade lockat djurhållare från hela Östergötland. Både nötkreatur, mjölkkor, får, svin och hästar var genom sina ägare representerade.

Fortsättning publicerad 20120330


En bonderesa till Östra Husby

Eskil Erlandsson talade om landsbygdens betydelse för Sverige. Efter föredraget hamnade landsbygdsministern vid ett bord med unga bönder. Diskussionens var intensiv och munter

– Jag lovade ju att fylla en bygdegård om du kom hit på din bonderesa, sade oppositionsrådet Karin Jonsson i sitt välkomstanförande till Eskil Erlandsson, och jag höll mitt löfte, log hon och tittade ut över den fullsatta bygdegården.
Minst hundra personer hade nappat på Centerpartiets inbjudan att få träffa landsbygdsministern.

Text: KUFVER STINA JACOBSON
Bild: LARS T JACOBSON

– Det är inte första gången en minister besöker oss. Dåvarande jordbruksministern Anders Dahlgren har också varit här. Du är hjärtligt välkommen hit till Vikbolandet och Norrköpings kommun. Här lever 20 procent av befolkningen helt eller delvis på jordbruk. Vikbolandet är ett utpräglat företagarområde.
Här byggs nya lokaler, nya slakterier och i trakten bor även Årets Mjölkbönder som härom veckan fick en fin utmärkelse från organisationen Svensk Mjölk för sina insatser som entreprenörer och kunskapsspridare. Utmärkelsen delades ut av kungen. Karin Jonsson fortsatte med kungaspåret och tog upp Östergötlands nya hertiginna Estelle.

Fortsättning publicerad 20120323


Premiär för museimässan

Den 2 mars var det premiär för Museimässan på Arbetets Museum i Norrköping. Michael Raborn, Markus Lindberg och Catarina Andersson visade prov på medeltida klädsel.

En skara människor går nedför trappan till Laxholmskällaren i Arbetets museum. Här har nyligen den första nationella museimässan slagit upp sina portar, och besökarna som är på väg hit tittar sig nyfiket omkring när de går in i utställningslokalen.

Text och bild: FREDRIK HÄGER

– Målet med mässan är att lyfta fram de mindre museernas verksamhet, säger Lovisa Almborg. Hon är projektansvarig på ArbetSam och har tillsammans med Arbetets Museum organiserat mässan.
– Vi hoppas att det här kan bli ett återkommande arrangemang, men först ska vi göra en utvärdering, fortsätter hon.
Utställare från ett tjugotal museer runt mellersta Sverige har samlats för att visa upp sin verksamhet. De lockar till sig besökarna genom att vifta med tryckta broschyrer och sträcker fram skålar med söta karameller. Några män i yngre medelåldern står omkring Solveig Nordh från Brio Lekoseum i Osby.

Fortsättning publicerad 20120316


Gemenskap i en huvudkyrka

Kyrkoherde Lars Linnarsson och biskop Martin Modéus

Länstidningens utsände träffar Lars Linnarsson som är kyrkoherde i Västra Vikbolandets församling för att få reda på bakgrunden till biskopens kommande besök i församlingen.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

– I januari år 2008 bildades Västra Vikbolandets Församling genom sammanslagning. Det var Dagsberg, Furingstad, Konungsund, Kuddby, Tåby, Å och Östra Stenby som då upphörde som egna församlingar. Det var en åtgärd som inte applåderades av alla men nu när det gått fyra år har kritiken tystnat och man arbetar nu framåt för att bygga upp verksamheten, berättar Lars Linnarsson.
– Huvudmålet för församlingens ledning har nu varit att vitalisera gudstjänstlivet och för att nå dit har man beslutat att göra Dagsbergs kyrka till huvudkyrka där man firar högmässa varje vecka.

Fortsättning publicerad 20120309


Bevarar ljud åt eftervärlden

Pelle Öquist, Sörmlands Museum och Hans-Christer Edborg, Stockholm tittar och Andréas Forsling, ljudtekniker på SR visar en mängd olika mikrofoner.

Gruppen Östgötaljud har i dagarna genomfört ett seminarium som behandlat ”Det gestaltade ljudrummet”. Seminariet lockade ett sjuttiotal deltagare från hela landet och var ett samarbete tillsammans med Flygvapenmuseet i Linköping och Forum för utställare, Arbetets Museum, Östergötland Museum, Norrköpings Stadsmuseum, KSM vid Linköpings Universitet, Kulturarv Östergötland och Norrköpings Visualiseringscenter.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Vill man få en överblick över vad som händer inom kultursektorn i Östergötland är det en bra idé att gå till Kulturarv Östergötlands hemsida. Där hittar man länkar till det mesta och efter lite letande också till Östgötaljud. Det är en arbetsgrupp som arbetar med att bevara ljud och ljudmiljöer för eftervärlden. Man jobbar på samma sätt som de tidigare arbetsgrupperna Östgötabild och Östgötafilm där man nått väsentliga framgångar. Arbetet startade 2009 med en arbetsgrupp på nio personer som representerar museer, bibliotek och arkiv. Under den första seminariedagen fick deltagarna lyssna på fyra olika föredrag. Lars Jonsson vid KSM talade om upplevelserna av ljud. Vad är den och hur påverkas vi av ljud. Vad är det vi hör? Vad är det vi förstår?

Fortsättning publicerad 20120302


Starta utbyggnad av dubbelspår

Trafikverkets rekommendation är att starta utbyggnaden av dubbelspår mellan Norrköping och Linköping

Nyligen kom Kapacitetsutredningen från Trafikverket. Utredningen handlar om våra framtida behov av ökad kapacitet på väg och´järnväg. Den tar upp behov av reinvesteringar och nya investeringar för att kunna öka och förbättra tillförlitligheten på järnvägen, korta ner restiderna, och öka godsmängder på järnväg.

Utredningen som nu är ute på remiss har lämnat förslag på framtida satsningar och förstärkningar i transportsystemet. Trafikverkets rekommendation är att starta utbyggnaden av dubbelspår mellan Norrköping och Linköping.
– Jag är mycket glad i dag å hela länets vägnar, säger landshövding Elisabeth Nilsson i en kommentar till utredningen.
– Det gynnar verkligen en god tillväxt och utveckling i länet om dubbelspåret mellan Norrköping och Linköping blir verklighet. Det skulle möjliggöra goda förbindelser för passagerartrafiken både inom och till och från länet, samtidigt som det öppnar för ökade godsmängder på järnvägen vilket minskar miljöbelastningen, vilket är helt i linje med våra uppsatta miljömål.

Fortsättning publicerad 20120224


Marvikens kraftverk till salu

Efter föredragningarna serverades fika och därefter blev det frågestund. Mot väggen Stig Andersson, projektledare och Mats Thelenius, fastighetsansvarig och stående Per Ljung, produktionschef. Många kringboende undrade vad som händer med deras vatten och avlopp men fick lugnande svar

Vattenfall inbjöd på måndagen till informationsmöte i Häradshammars bygdegård för att informera om förändringarna rörande Ramnö 1:1 eller som det är mera känt Marvikens kraftverk. Vattenfall har tagit beslut att avveckla verksamheten och att sälja hela anläggningen.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS-T JACOBSON

Vattenfall representerades av sex personer som föredrog om sina olika roller i detta projekt. Produktionschef Per Ljung inledde med att berätta om nuläget. Man står helt i början av processen och vill vara ute i tid med all information till allmänheten. Beslutet att avveckla elproduktionen och oljekondensanläggningen i Marviken togs i november 2011. Per Ljung diskuterade lite kring beslut som i efterhand med facit i hand har visat sig kanske felaktiga. När man beslutade att anlägga ett kärnkraftverk på Vikbolandet ska man se det som ett utslag av att stads makterna efter kriget ville att Sverige skulle vara självförsörjande på elkraft och man hade även tankar på att utveckla kärnvapen.

Fortsättning publicerad 20120217


Konferera bland hjort och älg

Paret Byfalk, Karin och Roland, satsade på spa- och konferensanläggning mitt i lugnet

Grusvägen slingrar sig genom den mäktiga Kolmårdsskogen och mullret från den trafikerade landsvägen förbi Simonstorp, några mil norr om Norrköping, blir allt mer avlägsen ju längre in i skogen man kör.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Ett par skyltar visar att fem kilometer in i skogen ligger Myckelmossa, det är dit Länstidningen är på väg för att besöka Karin och Roland Byfalk. Väl framme tar paret Byfalk emot på gården framför södra Sveriges längsta timmerhus, Kronhjortsgården spa och konferensanläggning. Här tar man emot både små och stora grupper och här man kan stöta på älg, rådjur, kronhjort eller kanske en bäver precis invid husknuten. Karin har dukat upp med bullar, kakor och kaffe i den hemtrevliga matsalen där en värmande brasa sprakar i den öppna spisen.
– Vi tog det första spadtaget i september 2010 och det blev klart för invigning i oktober 2011, berättar Roland. Tanken bakom är att folk ska kunna njuta av stillheten, bortom stress och buller.

Fortsättning publicerad 20120210


Eget museum på höjden

Sture och Margareta Pettersson i det rymliga köket på Mönnerum. På bordet ligger en bild av paret när tidningen Land var på besök 1988 och satt vid samma bord då som nu.

Vädret är isande kallt och vägen är vit av is, men annars ser man ingen snö denna snöfattiga vinter. Länstidningen är på väg till Mönnerum på Vikbolandet för att besöka ett aktivt pensionärs par som bor i ett gult hus uppe på en höjd. Ur skorstenen kommer en stilla rökslinga och doften av rök känns när man kliver ut bilen. Utanför verkstan står en tingest som ser ut som ett järnlokomotiv.

TEXT: KUFVER STINA JAKOBSSON
BILD: LARS-T JACOBSON

Kaffet är framdukat och vi får en lång pratstund med Margareta och Sture Pettersson i det rymliga köket. Här på Mönnerum har de bott hela sitt gemensamma liv. Huset byggdes 1901.
– Mina föräldrar kommer från Axelsö i Gryts skärgård där de var fiskare. 1939 köpte de Mönnerum och flyttade in till fastlandet och blev jordoch skogsbrukare, berättar Sture.
Numera är jordbruket utarrenderat men skogen sköter Sture själv. Just nu har han femton vindfällen att ta hand om efter de många ovädren och hälften av dem har han redan klarat av på egen hand. Träden är stora och han ser till att få ut tre stockar av varje. Stormfällda träd med rotvältor är inte att leka med och Margareta är lite orolig när Sture arbetar ensam i skogen trots att han förstås har mobilen med sig.

Fortsättning publicerad 20120203


Julen dansades ut till dragspel

Alla vinster finns till beskådande på ett stort bord. Här kan man fundera på vad man ska välja om man har turen att vinna.

Nu är glada julen slut, slut slut… och Björkekinds hembygdsförening i Kuddby har haft sin sedvanliga julgransplundring i Björksätter. Enligt traditionen är julen slut vid tjugondag knut och barnfester brukar anordnas någon näraliggande dag. Då ska granen kläs av och bäras ut och julprydnader läggas undan till nästa år.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS-T JACOBSON

Björkekinds hembygdsförening anordnar sedan fyrtio år denna fest. Det kostar ingenting för barnen men föräldrarna betalar för kaffet. Vanligen kommer ett 50-tal barn och så var det även i år. Medan gästerna anländer säljs lotter och alla vinster finns utställda på ett stort bord. Här flockas barnen för att drömma om vad de ska välja om deras lotter faller ut med vinst. Det finns mjukisdjur, spel, choklad, dockkläder men även hushållsföremål och mycket annat. Kaffeborden är uppdukade och efter att lussebullar och pepparkakor, juice och kaffe intagits börjar lottdragningen. Det är mängder med lotterivinster och glada barn tågar fram och väljer från vinsterna på bordet. Sedan dukas borden undan, granen lyfts fram mitt på golvet och dansen inleds.

Fortsättning publicerad 20120127


Thina älskar sin speedway

Thina Johansson är ordförande i speedwayklubben Vargarna i Norrköping sedan 2007. En lyhörd person som tycker om människor, ordning och reda och att man måste kunna ha roligt

Hon är uppvuxen med speedway. Hennes pappa var intresserad av sporten och det blev en del besök på Kråkvilan i Norrköping, eller ICA Maxi Arena, som den numera heter. Hennes stora intresse för sporten har tagit henne långt. Först kassör 2003 i den anrika speedwayklubben Vargarna i Norrköping. Från 2007 är hon föreningens ordförande. Föreningslivet, rent generellt, är viktigt för Thina Johansson från Skogsgläntan i Gårdeby.

Text och bild: OWE BERGGREN

Thinas ordförandeskap började det år då Vargarna degraderades till Allsvenskan.
–Det var bra att komma ner i Allsvenskan, att få stanna upp lite, börja tänka på organisationen på ett annat sätt och jobba med ekonomin, tycker Thina Johansson.
Hon efterträdde Torsten Sahlin som stöttat föreningen på olika sätt, inte minst ekonomiskt och vars gulaschsoppa är berömd. Det kan förarna intyga då de får smaka på den efter matcherna. Sahlin fick möjligheten att sätta fokus på föreningens marknadsbit där det behövde bli en förbättring.
– Jag tycker om att jobba med rutiner och processer och att det ska vara ordning och reda. Det måste alltid finnas någon som är ansvarig för de olika områdena. Dessutom tycker jag om att jobba med människor, säger Vargordföranden.

Fortsättning publicerad 20120120


Lugnare nyår i husvagnen

Nyårsnatten är gråkall och kolsvart, men paret Gustavsson saknar inget när de väntar på att fira in det nya året i husvagnen vid Sörsjön. De har förberett med god mat och bubbel till tolvslaget. Även katten uppskattar den tysta, raketfria platsen.

Norrköpings kommun har tre vinteröppna campingplatser enligt hemsidan. Sörsjöns Camping, Stugby och Konferensanläggning är den ensligaste och Länstidningens team beslutar sig för att göra ett besök.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS T JACOBSON

Efter några mil i storskog öppnar sig vyn över Sörsjön. Fritidsområdet är uppbyggt på en stor skogs- och ängsmark som sluttar ner mot sjön. Husvagnar står uppställda men de flesta verkar inte bebodda. I några ryker dock skorstenarna och det visar sig att ett litet antal familjer bor här – några mer eller mindre permanent och några mer sporadiskt. Lars och Gudrun Gustavsson ska fira nyår här tillsammans med sin katt. Katten är en hittekatt och är rädd för starka ljud. Den har lagt sig på sin favoritplats – precis i hörnet på hörnsoffan där varmluften från uppvärmningen strömmar upp. Den är ovillig att flytta på sig för fotografering. Från sitt hörn på soffan har den koll genom fönstret på allt som händer utanför.

Fortsättning publicerad 20120113


I fredens tjänst i Kongo

Sören Edqvist, Vånga, under en J 29 Tunnan, den flygplanstyp som var inblandad i striderna i Kongo.

Sören Edqvist, Vånga, var som FN-soldat med både i Kongo och på Cypern. Han fick tillsammans med de andra FN-soldaterna Nobels fredspris 1988, men i synnerhet Kongostyrkan har delvis fått ett tvivelaktigt bemötande här hemma.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I början av 1960-talet sändes svenska FN-styrkor och flygplan av typen J 29 till krisen i Kongo. För en del av svenskarna innebar tiden i Kongo att de deltog i regelrätta strider. Insatsen i Kongo var på flera sätt unik för FN:s fredsbevarande styrkor och för det svenska deltagandet. En av FN-soldaterna som deltog i Kongo och senare även på Cypern är Sören Edqvist från Vånga i Norrköpings kommun. Han var inte inblandad i några större incidenter, men som hundförare blev det mycket patrullerande och bevakning. Tiden i Kongo var en upplevelse han varken saknar eller vill ha ogjord.
– Jag gjorde lumpen på I4 tiden 1961-62. Det hette stridsskolans övningstrupp och den jämställdes med ett jägarförband. Jag var prickskytt.

Fortsättning publicerad 20111230


Spisen på Löfstad fyller 100 år

I slottets tvättstuga står Bertil Ring och stöper ljus. Det går åt 60 dopp innan ljuset är klart.

Julen står för dörren och julförberedelserna börjar närma sig sitt slutmål. Julmarknaderna har sin givna plats och är välbesökta mål, inte minst den årliga julmarknaden på Löfstad slott, strax sydväst om Norrköping.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Trots snålblåst och den frånvarande julesnön hade många besökare kommit till Löfstad för att julhandla, äta ett traditionellt julbord i slottsmiljö eller bara strosa runt i de vackra salarna och få höra slottets historiska bakgrund av guider klädda i tidstypiska kläder. Maria Nordenman är verksamhetssamordnare på Löfstad och hon berättar att julmarknaden har en 25-årig tradition bakom sig. I det stora slottsköket är pepparkaksbaket i full gång, Louice Stöm, Therese Andersson och Sofia Bratt-Graham turas om att kavla degen, stansa ut hjärtan och låta plåtarna åka ut och in i den vedeldade stora spisen.
– Jag handlar alla ingredienser till pepparkaksbaket. Sedan låter jag John Bauer gymnasiums restaurangutbildning ta hand om baket eftersom de har alla tänkbara hygientillstånd.

Fortsättning publicerad 20111223


Jättefrakt med millimeterpass

Norrköpings ”största” återvinningsprojekt hittills? Flytten av två 95-tons cisterner från Good yearområdet till andra sidan Motala ström krävde millimeterprecision. Det var mycket trångt på några ställen och lyktstolpar och trafikmärken hade plockats ner.

För ett halvår sedan fick kiropraktor Mikkel Gade i Norrköping höra talas om att det på före detta Goodyears område, utefter Lindövägen i Norrköping, fanns två cisterner som skulle skrotas. Han tog då reda på att en ny cistern kostar runt åtta miljoner kronor att bygga och att skrotvärdet på dessa båda rörde sig om 400 000 kronor. Då väcktes tanken på att köpa, flytta och sälja cisternerna. Nu har det stora återvinningsprojektet ägt rum.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Vad det handlar om är två cisterner med en höjd på 16 meter och med en diameter runt 18 meter och med en vikt på vardera 95 ton. Mikkel och en kollega undersökte de gamla cisternerna med ultraljud och magnetkamera och fick fram att det var ett par friska burkar. De köpte cisternerna och lyckades hitta en köpare som hade sin verksamhet på andra sidan Motala ström och det var dit de ville ha dem levererade. Mikkel fick kontakt med Havator, ett företag med kontor i Norrköping och med verksamhet över stora delar av Sverige och Finland och som bland annat sysslar med tunga transporter. Man kom fram till att en flytt var möjlig.

Fortsättning publicerad 20111216




Mumma för modemedvetna

Varenda stol var upptagen när MH:s damshop i Skärblacka hade modevisning

Förväntningarna var höga när MH:s damshop för tredje gången arrangerade modevisning i butiken med damkläder på Stationsvägen 5 i Skärblacka. Det är inte bara i storstäderna utan även i landsbygdsorten Skärblacka som modet har en given plats.

Text: CARINA LARSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Många modeintresserade damer i alla åldrar avnjöt snittar med varierade pålägg, som bagaren i Skärblacka hembageri tillverkat och levererat till kvällens modevisning, i väntan på att modellerna klädde upp sig i kulisserna. Butikens ägare, Birgitta Kindahl, var mycket belåten med att så många anslutit sig och kunde konstatera att samtliga platser fylldes och ingen stol stod tom.
– Skärblacka optik lånar ut glasögonbågar som ska matcha kläderna, det ger en extra finess till kollektionen. Besökarna här i kväll är från 30 år och uppåt och det finns alltid något som passar både i smak och storlek eftersom jag tillhandahåller kläder från storlek 36 och uppåt, säger Birgitta.

Fortsättning publicerad 20111209


En imponerande liten klippare

Fredrik Svensson Hultberg, Bråbo mekaniska verkstad, bredvid Hummern 170 som trots sin litenhet har en klippkraft på tio ton och klämkraft på 700 kilo.

Ingenting verkar vara omöjligt att tillverka eller utveckla för Bråbo mekaniska verkstad AB i Åby utanför Norrköping. En intressant produkt härifrån är Hummern 170, en liten tuff maskin på 150 kilo som lekande lätt utför trädklippning på ett säkert sätt.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Hummern monteras snabbt och enkelt på en traktorgrävares snabbfästen. Den klipper och griper träd och buskar, både horisontellt och vertikalt, som har upp till 17 centimeter i diameter. Klippkraften är imponerande tio ton och gripens klämkraft 700 kilo. Sly kan greppas och klippas till buketter och det är ett perfekt redskap om det ska röjas vid dikes- och åkerkanter tack vare att det är monterat på en grävmaskin som är smidigare och starkare än en skogsmaskin. Idén till Hummern kom till när Jonny Hellström ville ha en klipp till sina grävare, den skulle vara robust men enkel till konstruktionen.

Fortsättning publicerad 20111202


Trivsamt om väder och växter

Föreningens kassör Kristina Appelgren och ordförande Bo Frejd tackar trädgårdsdesignern Ylva Landerholm och meteorologen Pia Hultgren för en informativ och trevlig kväll.

Varje höst bjuder Björkekinds hembygdsförening in till trivselkväll i Tingsborg, det före detta tingshuset i Östra Ny på Vikbolandet. Denna gång handlade föreläsningen om väder och växter och föreläsarna var bygdens dotter Ylva Landerholm Sandell och tv-meteorologen Pia Hultgren.

Text: KUFVER STINA JAKOBSSON
Bild: LARS-T JACOBSON

Björkekinds hembygdsförening är en av fyra hembygdsföreningar på halvön Vikbolandet utanför Norrköping och var värd denna kväll tillsammans med studieförbundet Vuxenskolan. Medlemmar i alla hembygdsföreningarna var inbjudna. Lokalen var fullsatt. Drygt åttio personer hade i höstmörkret åkt på slingriga vägar för att komma till det gamla tingshuset där föredraget skulle hållas. Det var onekligen så att ämnet och föredragshållarna hade lockat. Ylva Landerholm Sandell arbetar med trädgårdsdesign både mot privatpersoner och företag och är en ofta anlitad kurs och föredragshållare.

Fortsättning publicerad 20111125



Nu är det Vikbolandsjul igen...

Jaana Kulokorpi håller fram ett par fat med virkade bakverk.

Föreningen Vikbolandsjul har genomfört sin årliga julmässa i Häradshammars bygdegård. Förra året hade man vädrets makter mot sig men arrangörerna tog nya tag och gjorde en hel del förändringar inför årets mässa. Många föreningar på Vikbolandet är medlemmar och hjälpte till med att sköta parkeringen, vara entrévärdar, sälja lotter och mycket annat under de fyra dagarna.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Årets Vikbolandsjul gick av stapeln redan i början av november. Förra året låg arrangemanget sista helgen i november. Skälen till att tidigarelägga är två. Dels är det många andra julmarknader den sista helgen vilket är mindre bra ur konkurrenssynvinkel och dels vill man minska risken för svåra snöfall. År 2010 snöade det så att det var mycket svårt att ta sig fram med bil, framför allt på de mindre vägarna, och det innebar att det blev ett stort publiktapp. Till årets upplaga hade man omdisponerat ytorna så att också matförsäljningen fanns inne i bygdegården. Det innebar att man klarade sig med färre entrévärdar än tidigare då man också skulle bemanna mattältet. Man slapp också den stora kostnaden för tälthyran.

Fortsättning publicerad 20111118


Kimstad bjuder på skolhistoria

Ett skolmuseum har invigts i Kimstad, sydväst om Norrköping. Entusiaster i hembygdsföreningen har byggt museet och byggmaterialet är från början baracker som skänkts till föreningen. Kulram användes förr, men kanske inte så mycket nuförtiden. I museet finns också hundratals gamla planscher.

Så var det då äntligen dags, nyligen slogs portarna upp och det nya skolmuseet i Kimstad, sydväst om Norrköping, invigdes. Det var trångt men trivsamt när nära nog 500 personer gick ut och in för att se och minnas forna dagars skolmaterial.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

En av dem var Laila Engström som konstaterar att hon lärt sig sitt ABC i en precis likadan skolbänk som en av dem i museet, dock kände hon inte igen läseboken.
– Nej den här har jag aldrig sett, Läsebok för barndomsskolan, den är från 1931, själv är jag född 1945, så vi läste ur en annan bok, konstaterar hon.
Framme vid katedern som en gång tjänat sin plats i den gamla kyrkskolan står Per Andersson, ordförande i Kimstad hembygdsförening. Han är nöjd med dagens begivenheter, men ändå lite förvånad.
– Aldrig trodde jag att det skulle komma så mycket folk. Vi hade räknat med runt 300 men inte så här många.

Fortsättning publicerad 20111111


Satsning på lax trappas upp

Ann-Charlotte Hertz hade tagit med fotografier från 1900-talets början innan strömfåran fick den dragning den har i dag. Bo Nilsson jämför vattnets utbredning fram till fastigheterna då och nu.

Öringens dag har firats i Norrköping med utställningar, föredrag och guidade vandringar längs Motala ström. I Strömparken gav kommunekologen Johan Edlund en bakgrund till dagens satsningar på lax.

Text och bild: KUFVER-STINA JAKOBSSON

Norrköping var för länge sedan en handelsplats för lax men i samband med kraftverksbyggena i Motala ström för 100 år sedan dog större delen av fiskbeståndet ut. Nu verkar flera krafter för att laxen ska förmås återvända och leka i strömfårorna. För Strömparken centralt i Norrköping finns ett förslag på iordningställande av laxtrappor och ungefär hälften av finansieringen är klar. Utanför centralorten har man gjort i ordning delar av bäcken Pjältån i Åby och redan dagen efter att restaureringen var klar såg man laxar leka i vattnet. Lax har tidigare kunnat vandra ända till Vättern. Vattnet är näringsrikt och fallhöjden stor.

Fortsättning publicerad 20111104


Fik som förr –med nytt gott

Allt som Mats Forslund bakar på i sitt hembageri i Skärblacka är närodlat från Kimstad.

– Jag har alltid haft ett intresse för restaurangbranschen, säger Mats Forslund som sedan 18 år tillbaka driver Skärblacka hembageri.
– Jag gick livsmedelslinjen på De Geergymnasiet, jobbade därefter i köket på Vrinnevisjukhuset i Norrköping och i lumpen låg jag i bageri- och slakteriplutonen så jag har både bakat och slaktat ute i terrängen.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Att det mynnade ut till ett eget hembageri är mycket tack vare Mats familj som ansåg att det behövdes ett kafé i Skärblacka. Mats kontaktade Börje Israelsson som äger fastigheten på Stationsvägen mitt i centrala Skärblacka och han tyckte att idén var väl värd ett försök. Efter en del ombyggnationer och godkännande från Livsmedelsverket var det bara för Mats att börja kliva ur sängen klockan tre om natten för att se till att bröddiskarna är välfyllda med färskt bröd till sugna Skärblackabor.
– Vi har inte så mycket matbröd det är kaffebröd och smörgåsar som gäller. Allt vi bakar på är närodlat spannmål från Kimstad som sedan förädlas till vetemjöl i Orga kvarn, ägg och honung köper vi också från lokala producenter vilket känns bra.

Fortsättning publicerad 20111028


Vikbolandet speglas på internet

Bo Axelsson är och ordförande i företagsgruppen på Vikbolandet och handlare på Ica i Östra Husby. Gruppen håller på ett skapa en portal på internet där företag och föreningar på Vikbolandet ska kunna synas.

Företagarföreningen på Vikbolandet, med omkring 60 medlemmar, tyckte att det behövdes en portal på internet som speglar allt som händer på Vikbolandet inom alla sektorer och där man också kan ta del av reklambudskap. För att uppnå detta har man sökt pengar hos Leader Kustlandet för ett Leaderprojekt som skall skapa en sådan nätportal.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Vikbolandet är ett geografiskt stort område i Norrköpings kommun med många aktiva hembygdsföreningar, kyrkor, idrottsföreningar och andra ideella verksamheter samt många kommersiella företag som behöver synas mer. Företagarföreningen har fått 225 000 kronor till projektet som ska bidra till det. Kommunen låter föreningen disponera adressen vikbolandet.se som man registrerat. I föreningen tyckte man att det saknades ett gemensamt tänk och handlande när det gäller att föra fram Vikbolandet. För att få spridning för arbetet med denna portal har man anställt en projektledare, Margareta Gustavsson.

Fortsättning publicerad 20111021


Nina bytte från får till hund

Nina Mellfors driver Fätorpets kennel i Kimstad i Norrköpings kommun. Hon föder upp hundar av rasen australian shepherd. Här är Nina med fyraåriga aussien Diamond Illinois Bluff.

I det stora och hemtrevliga köket i flerfamiljshuset i Kimstad, någon mil sydväst om Norrköping, dukar Nina Mellfors fram hembakad äppelkaka, häller upp kaffet och sätter sig till rätta vid köksbordet och börjar berätta om sitt arbete som även är hennes stora intresse.
– Jag har alltid varit intresserad av djur och lantbruk. Min farfar var bonde men själv är jag en ”villaunge” och mina föräldrar har aldrig arbetat med lantbruk, säger hon.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Nina har grundutbildning i lantbruk och har gått specialkurser i animalieproduktion, är husdjursinriktad driftledare och har jobbat med både kor och grisar.
– Jag har även gått några utbildningar inom smådjur och har haft stor nytta av dem alla. Inte minst då vi själva hade får när vi bodde på Fätorpet, där drev vi ett eget litet gårdsmejeri och gjorde blandade sorters fårost. Det var bland det roligaste jag gjort, men det var ett hårt arbete och vi jobbade faktiskt nära nog dygnet runt.
Ninas man Hasse arbetade då extra utanför företaget för att de skulle få bättre ekonomi, och paret fick även två pojkar i den vevan.

Fortsättning publicerad 20111014


Marica sprudlar av kulturidéer

Marica Källner är ung konstnär med många strängar på sin lyra och ständigt nya kreativa projekt på gång. Hon är glad för publikens respons.

Kulturnatten i Norrköping lockar många aktörer att på olika sätt bjuda allmänheten på konserter, utställningar, föreställningar med mera. En av konstnärerna är Marica Källner, Norrköping, som sitter tillbakalutad i en fåtölj i Bagarstugans café med en stor kopp caffelatte framför sig. Hon har precis kommit dit efter att utfört enmansföreställningen Pojken som åt i kapp med jätten, en familjeföreställning baserat på en svensk folk - saga som hon framför på sitt eget speciella sätt.

Text och bild: CARINA LARSSON


I Bagarstugan har hon sin fotoutställning Organic Youth som är en fotoserie med konstfotografier som beskriver hur det är att vara ung idag. Det är även en mode kollektion där modellerna fått använda ekologisk makeup för att visa att det är smart både för användaren och miljön att sminka sig ekologiskt.
– Jag har frågat varje fotomodell hur det är att vara ung och utifrån svaren har jag gjort porträtten, berättar Marica och tillägger:
– Jag har fått olika svar på min fråga som till exempel; ”Att vara ung handlar om att hitta sig själv, att vilja fly från sina problem och slå undan andras påverkan”. Ett annat svar är ”Att vara ung är härligt! Det ger mig så många vägar att välja bland och jag kan ändra mig när som helst”.

Fortsättning publicerad 20111007


Då det gick på tok i Tokedal

En fyrhjuling med släp och två Landroverbilar gav skjuts åt de med mindre spring i benen.

För 300 år sedan inträffade en katastrof för människorna i Tokedal och Tokedals torp. Under loppet av 40 dagar dog tolv personer. Den yngste var tre år och den äldste 41. Prosten Torbjörn Sjöberg förrättade en invigning av minnesmärket över offren.

Text och bild: LARS T JACOBSON

Hur kom det sig att pesten kom till Vikbolandet? Erich Nilsson, boende på Tokedal 1711, hade varit inne i Norrköping och där hämtat kläder efter en avliden släkting. Till Dalarö i Stockholms skärgård hade ett fartyg som kom från Riga anlänt och ankrat upp i karantän i 40 dagar. Den tid som var tillräcklig för att se om någon var svårt sjuk. Skepparen ville inte vänta så länge utan efter en vecka lät han sig ros iland och tog in på värdshuset Erstaviks krog. Han insjuknade och dog där och liket lades i vedboden i väntan på begravning. En piga hämtade ved och några loppor från liket hoppade över till henne och på så sätt blev hon smittad och vidare till en Norrköpingsbo som sedan smittade bondens släkting från Tokedal.

Fortsättning publicerad 20110930


Visprogg & dansbandspunk

Fredrik Johansson & Hundarna är ett visproggband från Skärblacka som kommit ut med sin tredje platta I år. Övriga medlemmar i bandet är Magnus Axelsson, Viktor Levin, Julia Sundholm och Joakim Holm.

Skärblacka är känt för sin reggaemusik, men det kommer även andra sorters tongångar därifrån. Fredrik Johansson & Hundarna spelar visprogg med samhällsengagerade texter och gav ut sin tredje platta I nyliberalernas tid tidigare i år.

Text: TOBIAS PETTERSSON
Bild: KETTIL FJELLD

Vad visprogg egentligen är för musikgenre låter vi vara osagt, men det är en beteckning som har hängt med Fredrik Johansson & Hundarna ett tag nu så de har inte bara vant sig utan till och med börjat gilla beskrivningen. Dansbandspunk är en annan kategorisering de fått höra, och kanske får man tåla udda beskrivningar om man kombinerar trallvänliga melodier med valstakter, punkig attityd och samhällspolitiska texter på svenska. En och annan allsångsvänlig rajdidaj-refräng brukar också smyga sig in i låtarna hos bandet från orten någon mil väster om Norrköping.
– Artister som Stefan Sundström och Lars Demian är en stor inspirationskälla för band som oss, men också lite av en propp.

Fortsättning publicerad 20110923


Saabar i långa banor visades

Rikt folkliv på marknaden på Kråkvilan, mellan 1 500 och 2 000 personer kom.

Den traditionella Saabmarknaden har ägt rum på motorstadion Kråkvilan i Norrköping. Den anordnas av Östgöta Saabklubb och har drygt 20 år på nacken. Den är alltid första söndagen i september och är världens största och äldsta rena Saabmarknad.

Text och bild: SIBYLLA GUSTAFSSON

Här säljs bara Saabrelaterade saker från minsta skruv till hel bil, från de äldsta Saab 92 till de allra modernaste bilarna. Marknaden har långväga gäster: det kommer alltid folk från Norge, Danmark, Finland, Belgien, Holland, Tyskland och England och många från Sverige. I år hade markanden av utrymmesskäl flyttats till Kråkvilan, speedwaylaget Vargarnas hemmabana. Den har annars de 15 senaste åren varit i Gistad, så i folkmun går den under namnet Gistadmarknaden och är för många årets höjdpunkt. Kvällen mjukstartar runt grillen. Var och en grillar vad de vill och så blir det en massa saabsnack naturligtvis.

Fortsättning publicerad 20110916


Med intresset som levebröd

Kerstin har lagt ner mycket tid på att renovera och iordningställa sin nostalgilada i Melby, några kilometer norr om Norrköping. Ett stopp här kan väcka många minnen till liv.

Det är inte många som lyckas omvandla sina fritidsintressen till sitt levebröd. Kerstin Tjernberg hör dock till undantagen.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Hon tar emot i dörren till Nostalgiladan som ligger precis intill E4:an några kilometer
norr om Norrköping och hon berättar med inlevelse om sitt företag som hon startade för snart två år sedan.
– Jag har sedan liten varit intresserad av gamla grejer, följde gärna med min far på auktioner. Min första servis var en Hackefors, den köpte jag när jag bara var elva år. Men far tog hand om den och sa att jag skulle få den när jag gifte mig, säger Kerstin och fortsätter:
– Istället för dockor fick jag nysilver i födelsedagspresenter av farmor och hemma mixar jag gärna med 40-talsmöbler, jugend och rokoko. Att öppna Nostalgiladan är bland det roligaste jag gjort. Här finns designade möbler från 1940-talet och framåt, det som är högaktuellt just nu är saker från -50, -60 och -70-talet.

Fortsättning publicerad 20110909


Populärt att prova flygning

Det är lättare än vad man kan tro att dra ett plan med handkraft.

Precis bakom Kungsängens flygplats i Norrköping ligger flygentusiasternas eget tillhåll. Norrköpings Automobil & Flygklubb, NAFK, bildades redan 1924 men då fanns inga flygplan med i bilden utan endast markburna fordon och klubben hette Norrköpings Automobilklubb.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Först 1934 gjorde de flygande maskinerna sitt intåg och klubben ändrade namn. Klubbens syfte var bland annat att förena intresset för automobil och flyg samt ge medlemmarna vidgad möjlighet till flygutbildning och förkovran av redan befintlig flygfärdighet. Göran Eriksson är en av de drygt hundratalet medlemmar och han är en av de äldsta aktiva flyglärarna på NAFK. Göran rumsterar om i det hemtrevliga klubbhuset där medlemmarna träffas så ofta de kan och det är inte svårt att gissa vad det stående samtalsämnet är.
– Jag har varit med här i klubben sedan mitten av sjuttiotalet, berättar Göran som även är flyglärare.

Fortsättning publicerad 20110902


Spänning på högsta nivå

Grand final, linbanan över Sörsjön.

Norr om Norrköping strax efter Åby med skyltning mot Sörsjön ligger Sörsjöns äventyrspark. En samlingsplats för barnfamiljer som gärna njuter av sol och bad vid den fina badplatsen. Men de riktigt äventyrslystna ligger inte på någon filt med kaffekorg och en god bok medan barnen glatt plaskar omkring i vattenbrynet. Nej de håller till en bit längre bort, hängande tjugo meter upp i luften och försöker ta sig helskinnade från start till mål.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Johannes Källdén har bråda dagar när han ska ta emot och instruera äventyrarna inför en minst sagt hisnande upplevelse. I en ring omkring Johannes står familjen Wrang från Linköping och lyssnar uppmärksammat på viktig information från Johannes. Barnen Albin och Emla ser lite ängsliga ut och tittar upp mot trädgrenarna dit de om en liten stund ska klättra upp. Först ska all säkerhetsutrustning fästas ordentligt och hjälmar provas ut.
– Det pirrar i magen säger Emla och ler lite grann, men det ska bli så spännande.

Fortsättning publicerad 20110826


Småbrukare värnar miljön

Åke Karlsson är nöjd med dialogen som förts mellan Sveriges Småbrukares Förbund, politiker och myndigheter.

Förbundet Sveriges småbrukare jobbar för att det ska produceras mat på ett hållbart sätt utifrån ekologiska och sociala perspektiv och på så sätt bidra till att lösa jordens problem istället för att vara en del av problemet.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Istället för att använda GMO-grödor som är genmanipulerade för att producera eget insektsgift används lokala sorter som är anpassade till klimatet vilket bidrar till att växterna blir tåligare mot angrepp. På så sätt hjälper Förbundet till att minska giftanvändningen och satsa på ett ekologiskt jordbruk. Åke Karlsson, ordförande i Förbundet Sveriges småbrukare säger att den konstruktiva dialog som förts mellan Förbundet, politiker och myndigheter har varit till stor nytta och framgångsrikt för lantbruksutvecklingen.
– Förutsättningen för att vi ska kunna få vara med och påverka beslut är att vi har goda kontakter med Lantbruksdepartementet och Jordbruksoch Livsmedelsverket, vilket vi har säger Åke Karlsson.

Fortsättning publicerad 20110819


Gammalt sjömärke i fokus

Ett trettiotal personer hade klättrat upp till båken för att deltaga i Båkens dag och lyssna på dr Ulf Bergman.

Arkö båk är ett gammalt sjömärke byggt 1813 och påbyggt till sin nuvarande form 1891. Den ligger på östra sidan av ön Arkö, på ett berg 15 meter över havets yta, och är 20 meter hög. Ursprungligen hjälpte den fartyg som kom utifrån havet att hitta den säkra inseglingen till Arkösund och inomskärsleden.

Text och bild: LARS T JACOBSON

Arkö båk fungerade ihop med några andra sjömärken, nämligen Svarta Utterklabbens båk, som ligger ute i sjön 1,4 sjömil (2,6 km) från Arkö båk med vilken den bildade en enslinje in mot kusten och är synlig på 10 sjömils avstånd från havet. När man kom närmre ön fick man hjälp också av Viskärs fyr, nu sommarställe, som då tillsammans med dåvarande Arkö yttre ledde in i farleden. År 1933 flyttades farleden till dagens dragning från Sandsänkans fyr in mot Arköfyrarna. Under Andra världskriget hade försvaret utkik i båken. En plattform på mitten innehöll ett rum med kamin och högst upp en plattform för att kunna spana horisonten runt och rapportera till lotsstationen med vilken man hade telefonkontakt.

Fortsättning publicerad 20110812


Krokeks forna kloster blev bok

Gamla gravar ligger i lummig grönska på den gamla kyrkogården vid Krokeks ödekyrka.

Precis vid länsgränsen mellan Södermanland och Östergötland, efter den väg som på medeltiden var kungarnas eriksgata, ligger Krokeks ödekyrka. Där ståtar resterna av den gamla 1700-talskyrkan, och gravstenar från 1800-talet vittnar om de som en gång där fick sin sista viloplats. Inbäddad i grönskan finns minneslunden som används än idag.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Men det som är mer spännande och intressant är att under det frodiga och välskötta gräset runt ruinen gömmer sig en historia som sträcker sig så långt tillbaka som till 1400-talet, franciskanernas kloster, kallad Vårfruklostret vilket var helgat åt jungfru Maria. Januari 2004 blev början till det som ledde till att klostret genom forskning och arkeologiska utgrävningar dokumenterades. Initiativtagare till projektet var Krokeksprofilen Ulf Svensson.
– I mitten av januari föreslog jag Krokeks hembygdsförening att vi skulle ta initiativet att göra den här dokumentationen och vi bjöd in en grupp som samlades här en dag då våren var som vackrast, berättar Ulf Svensson.

Fortsättning publicerad 20110805


Gästgiveriet allt mer gästvänligt

Kustlandets styrelse förlade i juni ett av sina möten till Fristad gästgiveri. Karin Lagander (stående närmast) är en av dem som var med och tog emot. ”Jag tycker det är så roligt att följa arbetet, så det har blivit många timmar här”, säger hon

Arbetet med upprustningen av Fristad gästgiveri i Tåby socken på Vikbolandet, som Länstidningen besökt och skrivit om tidigare, fortskrider. Nyligen förlade Leader Kustlandets styrelse sitt föreningsmöte dit.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– I dag får vi ett bra tillfälle att visa hur projektpengarna som vi fått, används, berättar Karin Lagander, en av de ideella krafter som lägger ner ett stort arbete på att restaurera det gamla huset som ligger alldeles bredvid den vältrafikerade vägen mellan Söderköping och Östra Husby och som förvaltas av Tåby hembygdsförening. Man har konstaterat genom mätningar av husvirket att den nedersta delen av byggnaden är så gammal som från år 1606 och då ett av de äldsta husen i Östergötland, om inte det äldsta? Övervåningen kan man datera från någonstans på 1700-talet. Karin Lagander och Robert Kronqvist, har släktforskat kring huset och fått fram fem generationer gästgivare på gården.

Fortsättning publicerad 20110722


Ny gårdsbutik på Vikbolandet

Carl-Fredrik Tersmeden och hustrun Gunilla anlände till det lilla hönshuset som övertygande tupp och höna.

Nu har den nya gårdsbutiken ”Det lilla hönshuset” på Stora Grönhög, någon mil öster om Norrköping, blivit invigd. Själva bandklippningen utfördes av Carl-Fredrik Tersmeden assisterad av hustrun Gunilla.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

De var iklädda tupp respektive hönsdräkt och framför allt Gunilla hade lagt sig till med en hönas karaktäristiska gång. På fötterna hade hon skor i form av fågelfötter. En stor samling grannar och andra hade mött upp för att få se den nya butiken. Det var många som kom fram och gratulerade Marie Forsström som tillsammans med Ann Louise Lemming-Johansson ska driva den nya butiken. I en tidning nyligen var en bröllopsannons införd som berättade att Marie gift sig med Tommy Augustsson som driver och äger gården. Efter 35 år gjorde de slag i saken och gifte sig. Affärsidén är att sälja heminredning från lokala hantverkare, konst, rapsolja, honung och glass.

Fortsättning publicerad 20110715


Tuffa juniorkamper till havs

Elitseglaren i 470 med meriter från OS och världscupen, Anton Dahlberg, ger Alexander Nuija från Bråvikens SS goda råd inför dagens tävling.

Sista veckan i juni genomfördes Junior SM i jollesegling i Arkösund med NSS (Norrköpings segelsällskap) som arrangör. Totalt deltog 487 unga seglare.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

År 1896 var det 17 personer som bodde i Arkösund. Året innan kom järnvägen till samhället och en 45 meter lång kaj byggdes med sju meters djupgående. Förhoppningarna var att detta skulle bli Norrköpings isfria hamn. Vid samma tid började borgarna i staden uppföra sommarhus i Arkösund och många av dem satt också i järnvägens styrelse. När så Pehr Swartz ansökte om tillstånd att uppföra den kvarn som så småningom hamnade på Djurön fick han avslag. Den officiella förklaringen var att Norrköping köpt en kraftig isbrytare så att båttrafiken kunde fortgå året runt i stadens hamn. Många anser dock att borgarna i de nya sommarvillorna i Arkösund inte ville ha någon industri i sin sommaridyll.

Fortsättning publicerad 20110708


Kändisar i snitsig tappning

Konstnären Elinor Svensson, Simonstorp, ett par mil norr om Norrköping, har en speciell nisch i sitt målande. Hon målar mycket djur och ser kändisar träda fram i motivet.

Hemma hos konstnären Elinor Svensson i Simonstorp, ett par mil norr om Norrköping, finns Zlatan, Christer Sjögren och Lady Gaga. Även Gary Glitter och en och annan MU-derat trängs bland kändisarna.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Men för att få någon ordning i det hela tar vi det från början. Elinor är skåneflickan som flyttade med sin familj till Dalarna som barn. Farmor fanns i Östergötland där hon drev ett litet lantbruk. Och i Östergötland hamnade även Elinor där fanns ju hennes rötter genom farmor.
– Jag brukade vara hos henne om somrarna, minns Elinor och fortsätter:
– Hon hade höns, kor och grisar. Hönsen var väl de djur som låg mig varmast om hjärtat, hemma i Skåne fanns det visserligen fjäderfä som gäss och kalkoner, men det var inte riktigt samma sak.
I skolan fick Elinor inga lysande betyg, varken i teckning eller handstil, men var alltid varit intresserad av färg och form.

Fortsättning publicerad 20110701


Byggvårdsdag på Thorstorp

Kerstin Bergström demonstrerade tapetsering med lumppappersark.

På Thorstorps gård, en halvmil väster om Söderköping, arrangerade Kerstin Bergström och dottern Magdalena Holström en byggnadsvårdsdag med stöd från kommunen och Leader Kustlandet.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

På gården finns en butik där man säljer inredning i lantlig stil samt äldre och antika möbler. Också linoljefärg och lumppapper finns till salu. På gården föder man upp halvblodshästar för hopp och dressyr. Även stallplatser finns att hyra. Dessutom finns ett par rum som hyrs ut som bed and breakfast. Den här dagen var där också inbjudna hantverkare som visade sina färdigheter och gav goda råd. Fredrik Jonsson från Å visade hur man murar upp en kakelugn och hade exempel på olika installationer och typer. En kakelugn är mycket miljövänlig. Gamla kakelugnar kan plockas ner och och muras upp igen. Till och med bruket som håller ihop stenarna kan återanvändas. Det är bara att lösa upp i vatten och börja om.

Fortsättning publicerad 20110624


Pilates har intagit Svärtinge

En kväll i veckan samlas runt 20 kvinnor i Svärtinge utanför Norrköping för att utöva pilates, en effektiv och skonsam träningsform. Rutinerade Britta Burenius ligger i mitten så att alla kan se hur övningarna går till.

I Svärtinge, strax utanför Norrköping, samlas runt 20 damer en kväll i veckan i skolans gymnastiksal för att skonsamt men effektivt träna upp styrka och smidighet för att på så sätt få en mer välbalanserad kropp. Metoden de använder kallas pilates.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

”Efter tio gånger känner du skillnaden, efter tjugo gånger ser du den, och efter trettio gånger märker alla förändringen”. Detta uttalande kom från Joseph Pilates, född i Tyskland 1880, grundaren till träningsmetoden som är en förening mellan klassisk gymnastik och yoga. Träningen ger fler fördelar än styrka och smidighet. Så här inför sommaren är det ju inte fel att få en plattare mage och rakare rygg när vi klär oss lite mer lätt och ledigt, inte minst på badstranden. Britta Burenius ligger på en liten matta mitt på gymnastiksalens golv. Bredvid henne ligger ett par viktbollar, rendonbollar och ett färgglatt gummiband.

Fortsättning publicerad 20110617


Små avlopp ingen skitsak

Sven-Olov Mattsson är VA-konsult med inriktning avlopp. Dottern Anna Strid arbetar med avlopp och kretslopp.

Östersjön mår inte bra. Alla stater runt måste göra vad man kan för att minska utsläpp av alla de slag. Baltic Sea Action Plan och Östersjökonventionen Helcom förordar att den som förorenar skall betala. Enskilt avlopp är fastighetsägarens ansvar. Sverige arbetar bland annat med att kontrollera enskilda avlopp för att minska näringsläckaget i avrinningsområdena.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Bygg och miljökontoret i Norrköping kontrollerar sedan år 2003 privata avlopp inom kommunen. Under 2003 och 2004 kontrollerades fastigheter vid Svensksundsviken. Under 2010 var det Kvarsebo och Gisselöåns avvattningsområde som granskades. Resultaten är nedslående. Hela 80 procent av de kontrollerade anläggningarna underkändes. Det handlar om system som varit godkända men inte svarar upp mot dagens krav. För fastighetsägaren innebär det här ofta att man måste vidtaga åtgärder i hundratusenkronors klassen. Det är alltid fastighetsägaren som är ansvarig för att avloppet är godkänt och följer normerna. Det är möjligt att få ROT-avdrag på den delen av kostnaderna som rör arbetet.

Fortsättning publicerad 20110610


Så bevaras koja och slott

Rolf Larsson är byggare i Söderköping. Här är han vid en del av en bottenstock han bytt ut. Yttre delen var rötskadad men bara ett par decimeter därifrån var timret friskt. Lägg märke till näverremsan som skyddat stocken.

En utställning om bevarande och renovering av gamla byggnader har invigts av landshövding Elisabeth Nilsson på Löfstad slott, utanför Norrköping. Östergötlands museum har producerat och visar avdelningar från tak till grund där man kan se exempel på tidens tand och på hur man kan lösa problem.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Högt under taket visas exempel på olika takbeklädnader såsom plåt av olika slag, trätak och tegeltak. Väggar av timmer, plank och brädor och olika sätt att skydda dessa samt husets grund och vad man kan göra med den kan man också studera. Grundråden till besökarna kan sammanfattas till: Ersätt med samma typ av material som du avlägsnar och vad som är tidstypiskt för just det huset och som användes när huset byggdes. Börjar vi med att titta på tak så är råden att aldrig ersätta tegel med tegelliknande plåt, så kallad plegel.

Fortsättning publicerad 20110603



Karoliner sköt salut för ny väg

Stenbocks karoliner sköt salut. De passade in i miljön vid säteriet Rotenberg, en vacker 1700 talsbyggnad från Karl XII:s tid.

Hösten 2009 tog de boende vid vägen till Rotenberg på Vikbolandet kontakt med dåvarande Vägverket för att få hjälp med en ny väg. Arbetet kom snabbt igång och redan nu på våren 2011 var det klart. Nyligen var det invigning av den nya vägen.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Den gamla vägen var smal och hade dålig bärighet och var många gånger oframkomlig i tjällossningstider. Genom att de boende gick in med eget arbete, maskinkapacitet och mark kunde Vägverket stå för resterande 80 procent av kostnaderna. Inbjudna samlades för invigning vid Boglinatorpet, ett gammalt båtsmanstorp som nu ligger på kyrkslätten nedanför Östra Stenby kyrka. Här bjöds på kaffe, musik av Frälsningsarméns blåsare och en välkomsthälsning av av Anders Henningson från Rotenberg. Trafikverkets Jörgen Gustavsson berättade om bakgrunden till projektet. Britt Johannesson med rötter i Östra Stenby, i Norrköpings kommun, berättade om bygden och den historiska utvecklingen.

Fortsättning publicerad 20110527


Full av klenoder & historia

Kimstad kyrka har en lång historia. Helgedom lär ha funnits på platsen i närmare 1 000 år. Dagens kyrka har både renoverats och byggts om. Två ryttare pryder taktet. Sägnen säger att att de föreställer Olof Skötkonungs två söner som tävlade om vem som kunde rida snabbast.

Den som åker förbi Kimstad kyrka har nog inte undgått att se de två ryttarna som pryder den vackra barockkyrkan från 1700-talet. Det är en av många spännande detaljer i den anrika kyrkans förflutna.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Sägnerna om de två ryttarna är flera men en berättar att Olof Skötkonungs två söner tävlade om vem som red snabbast, något hände och de hittades sedan med krossade huvuden. Kanhända stred de båda om kronan, men det har även berättats att det skulle vara en kvinna inblandad. Från början skulle hästarna vara av trä, vända mot varandra med de båda ryttarna vända från varandra. Kimstad kyrka, i den lilla orten i Norrköpings kommun, har en mycket lång historia bakom sig. Ett fynd från en tidig medeltida gravhäll gör att det tros att den första kyrkan i Kimstad var av trä.

Fortsättning publicerad 20110520


Skolmuseum och bildinsamling

Ordförande Per Andersson och sekreterare Gunborg Larsson sitter och tittar i urklippen om Kimstad historia medan Wåge Andersson står bakom och kollar han också.

Kimstad hembygsförening är synnerligen aktiv. Ett skolmuseum är på väg att byggas upp och i ett gigantiskt projekt samlas gamla bilder in. I Klockaregården, som föreningen disponerar, finns dessutom en mängd intressant historia.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Det är blåsigt och kallt när tidningen stiger ur bilen utanför Kimstad hembygdsförening beläget precis bakom Kimstad kyrka, någon mil sydväst om Norrköping. Inne i det röda huset är det dock varmt och hemtrevligt, bordet är dukat med kaffekoppar och kakor och vi blir välkomnade av hembygdsföreningens ordförande Per Andersson, sekreterare Gunborg Larsson samt Wåge Andersson som för dagen sköter kaffepannan.
– Föreningen bildades 1995 och initiativtagaren var Bertil Tyrberg som varit aktiv omkring tio år innan. Problemet var att ingen ville bli ordförande så vi fick bilda en interimstyrelse först som fick arbeta vidare med frågan. Jag blev sedan vald till ordförande och har varit det sedan Kimstad hembygdsförening startades, berättar Per Andersson

Fortsättning publicerad 20110513


Belönades med fint pris

Barbro Behrendtz från Ljungsbro fick motta Östergötlands Arkivförbunds kulturarvspris vid en ceremoni under en kulturarvsdag i Norrköping.

Två kulturarvsdagar har nyligen genomförts i Norrköping. Ett inslag var när Östergötlands arkivförbund delade ut sitt kulturarvspris till Barbro Behrendtz från Ljungsbro. Hon fick det för sitt mångåriga engagemang och ideella arbete på släktforskningens område.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Kulturarv Östergötland är en regional verksamhet som får ekonomiskt stöd från Regionförbundet Östsam och har sin administrativa hemvist på Östergötlands museum. Arbetet sker i samarbete med en mängd institutioner, projekt och föreningar. Syftet är att på ett spännande och modernt sätt tillgängliggöra vår östgötska historia. Nyligen genomfördes en av årets två kulturarvsdagar i Norrköping. Träffen var ett samarrangemang mellan KSM, avdelningen för kultur, samhälle och mediegestaltning vid universitetet i Norrköping, Norrköpings stadsmuseum och Kulturarv Östergötland. Det är en mötesplats för alla som på olika sätt intresserar sig för och arbetar med kulturarvet i regionen.

Fortsättning publicerad 20110506


Majblomman 80 år på Vikbolandet

Majblomman har sålts i Sverige sedan 1907.

Majblommans lokalförening på Vikbolandet bildades 1931 och fyller alltså 80 år i år. En av de drivande i föreningen i dag är Inna Ek, boende i Kuddby och scoutledare.
– En del elever säljer många blommor, en del färre, allt man säljer är lika viktigt, säger Inna.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Inna är en av dem som ser till att de elever på Vikbolandet som vill sälja majblommor kan göra det under några intensiva veckor i april fram till första maj då försäljningen upphör. 1907 bildades Majblommans riksförbund och 24 år senare började vikbolandsbarnen sälja blommorna som ändrar utseende varje år. Variationen på färgerna har varit många under åren och i år är blomman grön och rosa. Riksförbundet presenterar några förslag varje år och man kan gå in på nätet och rösta fram sin favorit bland dem.
– Vi vänder oss till Vikbolandets fyra låg- och mellanstadieskolor. Eleverna i årskurserna 2–6 får möjlighet att sälja majblomman och genom det vara med och hjälpa andra barn och samtidigt tjäna egna pengar, berättar Inna.

Fortsättning publicerad 20110429


Han har odlat bin i 32 år

Lars-Göran Arvidsson, Östra Stenby, Vikbolandet, kollar aktiviteten utanför kupan. Han har odlat bin sedan 1979 och har I dag elva samhällen plus att han också odlar drottningar.

Lars-Göran Arvidsson, Östra Stenby, ett par mil öster om Norrköping, skaffade sin första bikupa 1979. I dag har han elva samhällen och de vuxna döttrarna fyra. Bland annat odlar Lars-Göran drottningar. Han säljer runt 1 000 på ett år.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Nyligen var det en stor konferens för biodlare i Norrköping. Det var Sveriges biodlares riksförbund som hade riksförbundsmöte. De två första dagarna var utbildning med bland annat besök av den amerikanske professorn Tom Seely som berättade om sin senaste bok ”Honeybee democracy” som handlar om den demokratiska processen i ett bisamhälle när de skall flytta till en ny boning. En av besökarna var biodlaren Lars-Göran Arvidsson, Vikbolandet. I Östra Stenby kyrkby bor Lars-Göran Arvidsson med hustru, tre hästar, ett par katter och otaliga bin. Lars-Göran är ansvarig för Vikbolandets biodlarförenings bigård och korresponderande sekreterare.

Fortsättning publicerad 20110421


Ingela utvecklar landsbygden

Landsbygdsutvecklare Ingela Granqvist med Norrköpings kommuns landsbygdspolitiska program i den korta versionen. Det finns många frågor att ta tag i som rör Norrköpings landsbygd.

Ingela Granqvist har varit landsbygdsutvecklare i Norrköpings kommun i 2,5 år. Det finns många frågor att arbeta med nu och även andra som måste angripas framöver.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

I november 2010 antog kommunfullmäktige i Norrköping ett landsbygdspolitiskt program där man slår fast vikten av att också landsbygden utvecklas och inte bara staden. Den här utvecklingen måste ske i samverkan med befolkningen i kommunens olika delar. Det kan ske genom hembygdsföreningar, byalag eller andra grupperingar. För att stimulera arbetet har kommunen infört en bygdepeng som kan sökas av grupper som arbetar för hela samhällets intressen. Det är alltså inte fråga om föreningsbidrag utan stimulans till framtida utveckling.

Fortsättning publicerad 20110415


Vandrarhemmet som passar alla

Tallbacken vandrarhem är en imponerande byggnad. Nils Tallving har byggt nästan allt själv.

Lagerhallen som Nils Tallving började bygga på potatisåkern på sin gård Tallbacken i närheten av det lilla idylliska samhället Svärtinge blev inte riktigt som han tänkt sig från början. En granne kom med idén att i stället bygga ett vandrarhem. Nils funderade ett tag och så var projektet i full gång.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

När dörrarna öppnades till Tallbacken gård vandrarhem 1995 var Länstidningen där och skrev om det nya boendet utanför Norrköping. Nu, 16 år senare, är tidningen åter på plats för att se efter hur det gått för Nils, om vandrarhemmet har några gäster.
– Nog finns det att göra alltid, försäkrar Nils och fortsätter:
– Under högsäsongen är vandrarhemmet alltid fullbelagt. Däremellan gästas det oftast av arbetare mellan måndagar och fredagar.
När Braviken byggde sin nya såg hyrde Nils ut till jobbare som skulle göra olika installationer.
– Nu har en jobbare från Kumla bott här i nära nog ett halvår, han veckopendlar mellan Tallbacken och Kumla, det skulle bli jobbigt för honom att fara mellan hemmet i Kumla och jobbet i Norrköping varje dag.

Fortsättning publicerad 20110408


Barbro gav aldrig upp kallelsen

Barbro Westlund, Kolmården, kände redan som tolvåring att prästyrket var ämnat för henne. Men då, på 1940-talet, kunde inte kvinnor bli präster. Hon gav inte upp och 1967 prästvigdes hon i Linköpings domkyrka som stiftets första kvinna i ämbetet.

Barbro Westlund, 75 år, blev 1967 första kvinna i Linköpings stift att bli vigd till präst. Hon fick en kallelse som tolvåring men slog bort den.
– Flickor kunde ju inte bli präster då. Men det blev ändå så. I dag bor Barbro i Kolmården i Norrköpings kommun och kan se tillbaka på många år som präst.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

1958 kom en historisk öppning då Sveriges regering lade fram ett lagförslag om kvinnors rätt att inneha prästtjänst. Den 27 september röstade kyrkomötet och det blev en klar majoritet för regeringens proposition och därmed öppnades dörren för de kvinnor som ville följa sin kallelse att bli präst. Men vägen dit var inte helt enkel, ett starkt motstånd och en lång debatt om kvinnans rätt att bli prästvigd hade pågått sedan 1919 då det kommit på tal om möjligheterna för en kvinna att stå framme i kyrkans kor i ämbete som präst och förkunna evangeliet.

Fortsättning publicerad 20110401


En litterär samlingspunkt

Bibliotekspersonalen Inger Linnarsson, Klara Persson och Karin Nilsson trivs i de ljus, öppna och välbesökta lokalerna. Östra Husby bibliotek tillgodoser många önskemål om litteratur och andra kulturella upplevelser.

Inrymt i Vikbolandsskolans lokaler finns Östra Husby bibliotek, ett kommunbibliotek som tillgodoser många läshungriga vikbolänningars önskemål om litteratur och andra kulturella upplevelser.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

De tre anställda, filialchefen Karin Nilsson samt Inger Linnarsson och Klara Persson, arbetar i de ljusa, öppna lokalerna. För åtta år sedan renoverades Vikbolandsskolan och biblioteket flyttade in. Tidigare fanns man på en annan plats i Östra Husby, huvudort på Vikbolandet och beläget i Norrköpings kommun. Hit kommer besökare i alla åldrar för att låna, läsa, sticka, forska, lyssna på föreläsningar, prata om litteratur och titta på utställningar.
– Vi vill nå ut till alla på Vikbolandet och har något att erbjuda alla åldrar. Kan man inte ta sig till oss av någon anledning finns Boken kommer, som innebär att vi gör ett hembesök, berättar Karin Nilsson som arbetat på biblioteket i 17 år.

Fortsättning publicerad 20110325


Annas butik slår ut i full blom

Anna Thorstensson driver sedan två år Skärblacka blommor. Efter tre års utbildning till florist efteträdde hon förra ägarna som haft butiken i 30 år. Här har Anna tagit fram en fin vårbukett med bland annat tulpaner.

Det är vårkänning inne hos Anna Thorstensson i hennes blomsterbutik Skärblacka blommor. Anna och hennes mamma Marie gör blomstergrupper där påskliljorna lyser i kapp med marssolen utanför. Anna ser ung ut men är sedan två år tillbaka en driven affärskvinna med många idéer på lut.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Jag köpte Skärblacka blommor av Bertil Bjärbom och Laila Rehn som drivit affären i 30 år innan. Jag var inte främmande för vad arbetet innebar eftersom jag jobbat hos Laila och Bertil under flera år, på sommarlov, helger och vid storhelger när de behövde hjälp berättar Anna som gick ut sin treåriga utbildning på floristgymnasiet 2005.
– Det första jag gjorde när affären blev min var att med hjälp av mamma, pappa, mormor och morfar totalrenovera lokalerna och ändra om så att jag kände att det blev mitt, så som jag ville ha det istället för att köra på i gamla invanda spår.
Anna tror på förändringar och nytänkande, det är det som ska locka kunder för många är nyfikna på när något nytt erbjuds.

Fortsättning publicerad 20110318


Vintersport på Vikbolandet

Jan Waldeck och Rune Jonsson har börjat grilla de 100 korvarna. Komminister Pär Linderoth har just satt tänderna i den första färdiga korven.

Aktiviteter för skollediga ungdomar i den lilla orten Kättinge på Vikbolandet, någon mil öster om Östra Husby, upphörde i ett par år. Denna vinter drog det i gång igen till glädje för många.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Carina Waldeck som är aktiv i kyrkan och Östkinds hembygdsförening tyckte det var tråkigt att den tradition som SMU scouterna tidigare stått för nämligen att arrangera aktiviteter för skollediga elever i Kättinge upphört. Verksamheten med scouterna lades ner för ett par år sedan och därefter har det inte varit några lovaktiviteter. Carina kontaktade kyrkorådet och fick klartecken till att arrangera något ihop med hembygdsföreningen. Sagt och gjort. Ett informationsblad kopierades och delades ut till eleverna i Kättinge skola och fritis. När det var dags dök cirka 30 barn i olika åldrar upp. Först en skidtävling modell väldigt litet vasalopp. Segraren fick en krans som sig bör Skridskobanan var också livligt uppskattad och pulkabacken hade sin publik.

Fortsättning publicerad 20110311



Yxig tradition står sig än

Bo Wetterhall, platschef på yxfabriken i Hults bruk ser ljust på framtiden.

Yxor har tillverkats sedan stenåldern vid Hults bruk och traditionen hålls vid liv.
– Vi tillverkar omkring 120 000 yxor om året och vi har inte mindre än 200 säljare ute i Europa, berättar Bo Wetterhall, platschef på yxfabriken i Åby, strax utanför Norrköping.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Yxorna kallas Agdor-yxor och namnet har en historisk bakgrund och kommer från herrgården Rodga som fanns redan på 1500-talet. Rodga, nära Norrköping, knöts till produktionen av yxor i Hults bruk på 1800-talet. Rodga baklänges blir Agdor. Vid Fågelsjöns sydvästra ände, strax utanför Åby, ligger Hults bruk, numera en del av Hultafors AB. Den stora herrgården, ritad av arkitekten Isak Gustav Claesson som även ritat Nordiska museet och Norrköpings rådhus, är ett markant inslag i den vackra naturen. Yxproduktion i Hults bruk är ingen ny företeelse, arkeologiska utgrävningar visar att här har det tillverkats yxor redan på stenåldern, men då var det antagligen för hemmabruk och inte export som i dag.

Fortsättning publicerad 20110304


Här är hästarnas eget hotell

Ingrid Perling-Poel driver nåt så ovanligt som ett hästhotell. Här är hon med den egna hästen Shark som på sätt och vis ligger bakom idén. Hotellet är beläget i Algutsboda, strax utanför Norrköping.

I Algutsboda kan hästar komma på ferie, läka skador eller vänta på att ägaren ska komma hem från sin egen semester.
– Min egen häst Shark bröt benet för några år sedan och då kom jag på idén att starta hästhotell, berättar gårdens ägare Ingrid Perling-Poel.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Det blåser kallt, snön yr och sopar totalt igen vägarnas framkomlighet. Den smala vägen till Algutsboda slingrar sig fram genom Kolmårdsskogen och nedanför ligger den djupa Getåravinen. Vägen fortsätter under E4:an och efter några hundra meter sticker stängselstolpar upp genom den djupa snön och det går att ana hästhagarna på Algutsbodas marker. Gården, några kilometer nordöst om Norrköping, ser ut som vilken hästgård som helst i det östgötska landskapet men skillnaden är att de hästar som bor här är på semester, konvalescens eller väntar på att ägaren ska komma hem från sin egen semester.
– Innan vi kom hit till Algutsboda letade vi efter en liten gård med 2-3 boxplatser för våra egna hästar men så hamnade vi här, på en gård med 22 boxar, utbrister Ingrid.

Fortsättning publicerad 20110225


Nostalgitraktorer på Tåby gård

Volvo BM 668 med Anders Hultman vid spakarna lossar Nuffield 4-65 på dess last.

För fem år sedan bildade Anders Hult och Håkan Olsson NTK Vikbolandet. NTK skall tydas som Nostalgi Traktor Klubben. Med det menas att det inte handlar om traktorer som är så gamla de är antika utan sådana man minns från sin ungdom.

Text och bild: LARS T JACOBSON

Idag är man styvt etthundra medlemmar varav EN kvinna nämligen Anders dotter Maria som brukar filma de olika tillställningarna för att sedan visa färdig film på höstmötet. Efter dagens skogsträff kommer närmast årsmötet i mars. I maj arrangerar klubben en resa till VM i plöjning som går helgen 13-14 maj utanför Skänninge. Plöjning är ett huvudintresse i klubben.
Ett traktorrally någon gång under sommaren och en filmkväll på hösten planeras. Klubben är inte strikt med att man skall bo på Vikbolandet utan man säger ”Vikbolandet med omnejd” och det ges en generös tolkning. Dagens skogsdag på Tåby gårds marker samlade åtta ekipage och ett 70-tal besökare. Ett tält mot dagens regn där det serverades kaffe och en grill med korv drog till sig folk.

Fortsättning publicerad 20110218


Shopping som konst

Bland många andra spännande verk finns ”Mantric Mutation” av Gunilla Klingberg utställt på Norrköpings Konstmuseum fram till den 24 april. I hennes konst får lågpriskedjors logotyper förförisk ny form och konsumtionskultur förenas med andlighet.

I utställningen Konsumera Mera, som pågår på Norrköpings Konstmuseum 12 februari – 24 april, undersöker en grupp svenska och utländska konstnärer marknadsekonomins mekanismer.

Genom vitt skilda gestaltningsformer öppnar de för reflektion kring allt från massproduktion till identitetsskapande, kundfokus och attraktion. Museets historia och verk ur samlingen ger oss perspektiv på hur dessa kopplingar förändrats över tid. I Konsumera Mera gestaltas olika aspekter av konsumtion och mekanismer i marknadsekonomin. Drivkrafterna och våra sociala beteendemönster utforskas, liksom vad som styr materiella och immateriella värden. Kan exempelvis konst konsumeras? Utställningen väcker också frågor om övergången från en ekonomi baserad på varor och tjänster till en upplevelsebaserad ekonomi och hur beröringspunkterna mellan konst och handel kan se ut.

Fortsättning publicerad 20110211


Norrköping bäst i klassen

Kommunernas personbilar har 2010 granskats av Miljöfordon Syd. Norrköpings kommun är den bästa i sin klass och fick totalt fyra diplom. Bakom Norrköpings framgångar finns en medveten policy.

Text: BO BÄCKMAN

Miljöfordon Syds undersökning av kommunernas bilflottor 2010 är klar. Många parametrar har vägts in som andel miljöbilar, koldioxidutsläpp, andel bilar med förnybara drivmedel, krocksäkerhet (enligt Euro-Ncap) med mera. Norrköpings kommun fick fyra av de åtta utdelade diplomen. Kommunen fick dessa för andel miljöbilar 2010, klimateffektivast fordon 2010, förbättring av klimateffektivitet 2010 jämfört med 2009 samt andel bilar som drivs med biodrivmedel 2010. För Norrköpings kommun bekräftar utmärkelserna att ett målmedvetet miljöarbete ger resultat.

Fortsättning publicerad 20110204


Hon har jakttränat i England

Malin Karlsson började träna labrador och kände att det är ju såhär det ska vara att träna hund. Nu är det labrador, skapt för småviltsjakt, som gäller. Här är hon med sina hundar och mellan träningspassen finns tid för en och annan kram också.

Nyligen hemkommen från England där hon arbetat med jaktträning av hundar fortsätter Malin Karlsson med sina egna hundar. Sedan några år är det hennes stora intresse.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Malin Karlsson har ett stort intresse: jaktträning av hundar. När hon för några år sedan äntligen fick sin första hund så dröjde det inte förrän hennes intresse växte och det växer fortfarande. I höstas arbetade hon med hundar i England och är inte främmande för att göra det igen.
– Jag har alltid tjatat om en egen hund, berättar Malin.
Det blev häst istället. Hon hade häst från hon var sju till första året i gymnasiet. 2001 gav så föräldrarna med sig.
– Vi köpte en hund, en tollare, ler hon.
När Malin började träna hunden visade det sig att den var döv och de var tvungna att avliva den. Det var dock inte hundfritt för det eftersom det redan fanns en golden retrievervalp därhemma. Men hon flyttade hemifrån 2005 och köpte då en flat coated retriever.

Fortsättning publicerad 20110128



Gamla brandstationen rustad

Lili Stenmark slår i sista spiken så att fönstret kommer på rätt plats.

När vintern kom på allvar den 9 november var det visning av den gamla brandstationen i Skärkind. Orsaken var att den fått sig en ordentlig utvändig restaurering tack vare ekonomiska bidrag från Länsstyrelsen, 40 000 kronor, och nästan lika mycket privata pengar från galleriägaren Lili Stenmark, som driver det närbelägna Galler Li sedan några år tillbaka.

Text och bild: OWE BERGGREN

Lili Stenmark har blivit det kulturella navet på orten med sina uppskattade utställningar. Hon har även etablerat ett fruktbart samarbete med Svenska kyrkan, där musiker av olika slag framträder i den närbelägna helgedomen när det är vernissagedags. Vid visningen var även den tidigare stadsantikvarien i Norrköping, Ann-Charlotte Hertz, närvarande. En person med stor kunskap och som förmodligen varit viktig vid äskandet av pengar. Det tog ändå fyra år innan ärendet blev klart från Länsstyrelsens sida. Ann-Charlotte Hertz tror att byggnaden, som fungerade som brandstation, är från den senare delen av 1800-talet, gissningsvis 1870-80. Lili Stenmark har åkt runt hos ortsbor och skaffat fram gammalt tegel, som lagts på den takhalva som vetter mot kyrkan.

Fortsättning publicerad 20110121


Uppskattat kaffe återuppstår

Carl-Fredrik Tersmeden med den skylt som lanthandlaren Gunnar Carlsson målat med reklam för Tåbyblandningen.

I Tåbykorset på vägen mellan Söderköping och Östra Husby drev makarna Gunnar och Barbro Carlsson en lanthandel mellan 1947 och 1979. Där såldes en kaffeblandning under namnet Tåbyblandning och det var uppskattat för sin goda smak.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Tåby hembygdsförening arbetar med att renovera det gamla gästgiveriet i Fristad helt nära Tåbykorset. Byggnaden är åldersbestämd till 1606 med hjälp av dendrokronologisk undersökning. Föreningen vill ha några unika produkter att sälja till besökare. Nu var det dags att leverera kaffe till alla som beställt. Hela 66 påsar såldes till medlemmarna som beställt via mail. Föreningens ordförande Carl-Fredrik Tersmeden berättade om hur renoveringen framskrider. Nu är det nya fönsterfoder på plats, nytillverkade efter de ursprungliga. Några fönsterbågar är nytillverkade efter de gamla originalen som mall. Väggarna är nu vävspända och skall schablonmålas. I förstugan är väggarna pappspända.

Fortsättning publicerad 20110114



Här strålar ljus i alla fönster

Veronica Thor och Kjell Gustafsson underhåller med dragspel och sång.

Framför allt tänker man sig julhelgen som barnens helg då tomten kommer med de klappar som noterats i den långa önskelistan. Men hur firar de som lämnat barndomens jular bakom sig, som har vuxna barn med egna liv och nya traditioner? De människor som av åldersskäl inte kan bo kvar hemma, som inte orkar eller har möjlighet att delta i denna stora familjehelg.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

För att ta reda på den saken besökte Länstidningen Wijkagården i Östra Husby på Vikbolandet och redan i entrén till detta äldreboende var det julstämning med klädd julgran, röda girlanger och tomtar med lyktor i händerna och jutesäckar på ryggen. I köket på avdelning 2 finns Inga-Maj Ringqvist som är i full färd med att skala frukt och duka fram till förmiddagsfika.
– Det är viktigt att kunna ordna fint och stämningsfullt till de boende här på Wijkagården säger hon och stannar upp en stund i arbetet. I år ska även jag fira julafton här och det ser jag faktiskt fram emot fortsätter hon. Vi kommer att ha julafton dan före dan hemma och min familj har förståelse för att det blir så här i år.
– Jag tycker det ska bli intressant att få se hur de äldre upplever julen här och vi gör allt för att den ska bli så rik som möjligt för alla.

Fortsättning publicerad 20101230


Arkösund ska utvecklas

Arkösunds kaj.

På Norrköpings kommuns hemsida kan man läsa om långtgående planer för Arkösund. Man vill utveckla samhället så att det är livskraftigt också på vintern och inte bara några månader på sommaren.

Text: LARS-T JACOBSON
Bild: ATELJÉ CARLSBECKER

Arkösund brukar beskrivas som Norrköpings Sandhamn. En gång var det en sommaridyll för borgarna i staden. Hit kunde man åka med tåg från Östra Station – en resa som i början av 1900-talet tog två timmar. Nu vill kommunen ha flera bofasta i Arkösund och kommer under våren 2011 att släppa ett 40-tal tomter mitt i Nordanskogs lummiga grönska med närhet till strövområden och bad. Utsikten blir över Lindövikens vatten. Tomterna kommer att fördelas via den kommunala tomtkön. Man vill utveckla också de centrala delarna av samhället och målet är att få ortens mitt att bli en naturlig samlingsplats för boende, båtliv och besökande. Arkösund utvecklades ur planerna på att ge Norrköping en isfri hamn och denna skulle ha järnvägsförbindelse med staden. Järnvägen byggdes 1892-1893.

Fortsättning publicerad 20101223


Janni brinner för det ekologiska

Janni Servin, 25 år, Norrköping, är en av Kravs nya ambassadörer. Hon brinner för det ekologiska och hoppas att hon i framtiden kan skaffa mark och odla ekologiskt.

Janni Servin, Norrköping, är en av Kravs nya ambassadörer. Hon anger ett par skäl till varför hon engagerat sig.
– Jag tror på Kravs idé om att arbeta för en frisk jord, friska människor och friska djur. Dessutom brinner jag för ekologisk odling.

Text: LEIF LARSSON

Kravs nya ambassadörer ska synas ute på olika evenemang för att föra ut Kravs koncept och inhämta idéer och tankar från konsumenter och matproducenter. Janni var utbildad och klar att utföra sitt uppdrag i maj 2010. Hittills har hon medverkat på ett par arrangemang.
– Jag var på den stora miljömässan Eco Now i Stockholm och på lantbruksmässan på Elmia i Jönköping. Responsen var bra. På Elmia träffade jag mest lantbrukare, både Krav-anslutna och icke anslutna. Eco Now var en mer allmän publik. Mässan var inriktad på allt inom miljö, från pennor till grönsaker, berättar ambassadören.
Janni, som är 25 år, växte upp nära naturen, på landsbygden i Värmland, dock ej på ett jordbruk. Intresset för det gröna kom tidigt och som vuxen följer hon samma linje. Intresset tog henne till Östergötland.

Fortsättning publicerad 20101217


Ingen julstress hos Sjöstens

Johan och Maria Sjösten är på samma linje, lagom är bäst när det gäller att fira jul.

Det börjar närma sig jul. Tidigt blir vi påminda, redan i entrén till butikerna möts vi av käck
julmusik, glittrande granar och girlanger. Tv:ns reklamkanaler uppmanar oss att köpa det finaste
och bästa till våra kära, och våra brevlådor fylls av reklam med fina julerbjudanden.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Vi ska äta julbord, gå på julmarknader och ju närmare julafton vi kommer, ju högre stresskänningar får vi. Men hos familjen Sjösten i Hedenlunda strax utanför Norrköping märks ingen speciell julstress, varken över julklappsinköp, funderingar över julbordets meny eller överdriven julpyntning. Familjen består av mamma Maria, pappa Johan och sönerna Alexander och Jonatan och de har valt att fira en lite annorlunda jul sedan många år tillbaka.

Fortsättning publicerad 20101210


Semesterhem blev restaurang

Christer och Kicki, värdar på Café Ro i matsalen med plats för 35 matgäster.

– Vi är mer än nöjda efter de första åtta månaderna, säger Christer Björk som tillsammans med sin sambo Kicki Westas driver Café Ro i Östra Husby sedan mars i år. Gästerna kommer från alla
håll och julbordet i december är fullbokat. Det kan inte kännas bättre.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Café Ro är beläget i Frälsningsarméns före detta semesterhem Ro mitt emot kyrkan i Östra Husby. Huset byggdes 1845 och var till en början privatbostad med namnet Älghammar. Frälsningsarmén övertog fastigheten i mitten av 1900-talet och Ro blev det officiella namnet.
Under många somrar fick äldre möjlighet att komma ut på landet under några veckor och bo i pensionatsmiljö.

Fortsättning publicerad 20101203



Mjölk är huvudsyssla på Linåkern

Linåkern. Två silotorn, koladugården och den nybyggda ungdjursladugården.

När vi söker på LRF:s hemsida och tittar på lokalavdelningar Östergötland hittar vi namnet Bengt-Erik Berglund, Linåkern, Kuddby. Han är ordförande i Kuddby, Stenby, Konungsundavdelningen.

Text och bild: LARS-T JACOBSON

Vi frågar Bengt-Erik hur det började. Han är född på Linåkern 1952. Gården har varit i släktens ägo sedan 1880. Småskolan i Björksätter, folkskolan i Kuddby och realskola i Söderköping. Därefter ett par vinterkurser på lantbruksskolan i Gamleby. Under ungdomsåren körde han lastbil en tid och jobbade något år på en bokföringsbyrå. Erfarenheter därifrån parat med ett stort intresse för datorer gör att han sköter all bokföring och pappersarbete själv. Lastbilskörandet har under alla år varit ett komplement till jordbruket och är så än idag. På gården bor fortfarande far och mor kvar i mangårdsbyggnaden. Själv bor Bengt-Erik i en modern villa uppförd på 70-talet. Bröderna Gunnar och Nils bor också på gården i moderna villor avstyckade från Linåkern.

Fortsättning publicerad 20101126


Varmt, trångt och trevligt

Det gäller att böja sig ordentligt om man ska komma in i Boglinatorpet.

Det är varmt, trångt och ett trevligt sorl sprider sig i det lilla Båtsmanstorpet Boglinatorpet i Östra Stenby när folk från när och fjärran kommer till Östra Stenby kyrkogård dagen före Alla helgons dag för att smycka sina anhörigas gravar.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Som den fleråriga traditionen bjuder så öppnar Boglinatorpets vänner dörren till torpet för att förse kyrkogårdsbesökarna med våffla och kaffe. I köket finns Birgitta Bergman och Anette Lidgren som gräddar våfflor, vispar grädde och öser upp sylt i skålar med ett intensivt tempo. Det gäller att hänga i och hålla våffeljärnen varma för det brukar komma upp till 100 personer en dag som denna. Lennart och Inger Karlsson från Finspång kommer till Östra Stenby varje år, Lennart är bördig från trakten och tycker att det är ett trevligt initiativ av Boglinatorpets vänner att arrangera en sådan här dag. Gudrun Söberg med sin dotter Helen Linder har rest från Oxelösund och de slår sig ner på en av bänkarna, som för övrigt är extra smala orgelbänkar som passar bra till de specialbeställda borden, det gäller att tänka smått till små utrymmen för att allt ska få plats!

Fortsättning publicerad 20101119


Jaktlaget i Råssla håller ihop

Jaktledare Krister Hedén på pass under den kylslagna morgonen.

Luften är klar och frisk, utetermometern visar -6 grader och på ladugårdsplanen vid Råssla
utanför Östra Ryd samlas ett gäng herrar för att lägga upp morgonens strategi.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Det är älgjakt och Råssla älgjaktlag med Åke Hedén i spetsen förväntar sig att få korn på den vuxna älghonan som laget är tilldelad i årets jakt. Länstidningen var med för att med skarpladdad kamera och vass penna få bevittna händelsen. Krister Hedén leder oss till hans älgpass och även om kameran är laddad för att få en bild på en framskridande älg så är hans skjutvapen
oladdad under promenaden dit.

Fortsättning publicerad 20101112


Stugor sökes i Norrköping

Många gäster vill ha närhet till naturen och vill uppleva tystnad.

Upplev Norrköping vill ha kontakt med husägare som är intresserade av att hyra ut sina stugor till turister. – Efterfrågan på stugor att hyra för några dagar eller veckovis har ökat och vi vill ha kontakt med husägare som vill samarbeta med oss, säger Olle Classon, turistinformatör på Upplev Norrköping. Besökarna i länet är många och vi vill kunna erbjuda övernattningar av olika slag.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Närheten till Kolmårdens Djurpark är en bidragande orsak till den ökande efterfrågan på stugor och vi vill ge besökarna möjlighet att uppleva mer av Östergötland under några dagar, säger Olle Classon. – Vi har idag 20 -30 stugor i Norrköpings kommun och söker fler, särskilt under sommartid. Vi gör nu en satsning på fler besökare framför allt till landsbygden och då är Vikbolandet intressant med sin närhet till skärgården.

Fortsättning publicerad 20101105


De kokar sin egen rödfärg

De som hade tagit sig till Hofgren denna regniga lördag, fick vara med om rödfärgskokning på traditionellt vis. Vid färgkoket ser vi hembygdsföreningens ordförande Gunnar Peterson hälla i pigment.

– Först kokar man upp vatten, sedan tillsätts järnvitriol och man kokar upp på nytt och reder av med rågmjöl. Nytt uppkok och därefter tillsätts rödfärgs - pigmentet, som är en restprodukt från Falu koppargruva. Hela koktiden är cirka 1,5 timma och då har vi fått en ljus fin rödfärg att måla byggnaderna med.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Gunnar Peterson, ordförande i Östkinds hembygdsförening samlade några medlemmar
lördagen den 7 augusti för att koka rödfärg på traditionellt vis på Hofgrens säteri i Jonsberg. Dagen var inte den bästa för att så många intresserade skulle ansluta sig, då regnet hängde i
luften och började falla efter ett tag. Men de som tagit sig dit fick uppleva proceduren från början till slut på ladugårdsplanen.

Fortsättning publicerad 20101029


Värmepanna för 1,5 miljarder

Björn Persson, regionchef i E.ON Sverige AB för Östergötland/ Södermanland, flankeras av Karin Jarl-Månsson, VD för E.ON Värme Sverige AB, och Henrik Johansson Casimiro, regionchef för samma företag.

I en mäktig anläggning vid Händelö utanför Norrköping har E.ON satsat 1,5 miljarder kronor i sin nya kraftvärmeanläggning panna 15 (P15). Första spadtaget togs den 28/9 2008. Företaget satsar totalt nio miljarder kronor fram till 2015 i liknande projekt, vilket innebär en investering på cirka tre miljoner kronor varje dag.

Text och bild: OWE BERGGREN

Anläggningen har kunnat smygstarta innan den planerade driftsättningen den 10/10 klockan 10:10. Det är en av E.ONs största satsningar på kraftvärme i Sverige. Björn Persson, regionchef för Östergötland/Södermanland för E.ON Sverige AB, hälsade media välkommen
och lämnade därefter ordet till Karin Jarl-Månsson, VD för E.ON Värme Sverige AB. – Det här är en fantastisk dag, jag är stolt och glad att vara här. För två år sedan var jag här i september och tog det första spadtaget. Då var det lervälling här ute och nu står det ett färdigt kraftverk. Fantastiskt!

Fortsättning publicerad 20101022


Samverkan för framtiden

SO lärare Jonas Nockmar uppmanande sina elever att ställa de frågor de hade förberett inför träffen med Bo Axelsson och Lars Malm.

Kan man göra någon slags karriär som elektriker? Vad händer om någon stjäl på jobbet? Betalar företaget bensinen för tjänstebilar? Tar ni emot praoelever? Har ni blivit drabbade av finanskrisen? Gillar du ditt jobb? Frågorna var många när representanter från Vikbolandets Företagsgrupp mötte två 8:eklasser på Vikbolandsskolan i Östra Husby under en lektion i september.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Mötet var en del i att skapa en självklar och naturlig samverkan mellan skola och arbetsliv och det var tredje gången företagarna träffade de här klasserna som man följer från 7:an tills de slutar 9:an, berättade Monika Jonsson studie - och yrkesvägledare på Vikbolandsskolan. Representanter från Lundgrens El, Vikbolandets Hårmode, Stegeborgsgården, ICA och Apptek fanns i klasserna den här dagen och fick svara på de frågor som eleverna tänkt ut och skrivit ner i förväg. Målet med projektet är att eleverna ska få nya och fördjupade kunskaper samt vidgade perspektiv när det gäller yrken och branscher. Meningen är att Företagsgruppen varje läsår ska möta några sjundeklasser och följa dem under högstadietiden.

Fortsättning publicerad 20101015


Holmen skärper konkurrensen

Informativa skyltar berättade bland annat om gallring. Holmen har en stor skara experter med kunskaper man gärna vill förmedla till skogsägarna.

När Holmen Skog bjöd in till skogsdag i Svalsjö kunde skogsägarna välja mellan flera liknande arrangemang i södra länsdelen. Det illustrerar den hårdnande konkurrens om råvaran i Östergötland som nu är att vänta. Holmens sågverksbygge vid Braviken - det största i Skandinavien – kan snart tas i bruk. Med denna satsning ökar efterfrågan på grantimmer med 1,5 miljoner kubikmeter.

Text och bild: VEINE EDMAN

– Ju större efterfrågan, ju bättre förspänt för skogsägarna, menar Jan Orke, marknadschef vid Holmen Skogs regionkontor i Norrköping.
Höstdagen var mycket vacker. Detsamma gäller platsen i fråga, belägen vid sjön Örlången mellan Tidersrum och Malexander. Och besökare strömmade till för att ta del av demonstrationer, informationsmaterial, hamburgare och kaffe. Jan Orke berättade för Länstidningen/ Jordbrukaren om sågverkssatsningen i Norrköping. Det rör sig om en investering på omkring en miljard kronor. Första spadtaget togs för ungefär ett år sedan på åkern intill Bravikens pappersbruk, och i dagarna görs första provkörningen av verket. Även om den egentliga driftsstarten inte ska ske förrän på nyåret har det hela gått både fort och planenligt.

Fortsättning publicerad 20101008


Norrköping tjänar 10-15 miljoner

Norrköping ligger bra till ekonomiskt.

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor har höjt Norrköpings kommuns kreditvärde till en så hög nivå att endast två kommuner i Sverige har bättre betyg. Genom att Norrköping nu klassas som AA+ kan kommunen nu förhandla till sig lägre räntor på sina lån.

Text: ALEX SVENSSON

Enligt finansdirektör Göran Lindgren betyder det att räntekostnaderna sjunker med mellan 10 och 15 miljoner kronor per år.
– I Norrköpings kommun har vi samlat alla kommunala bolag i en koncern och det innebär att kommunen sköter bolagens finansiering, säger Göran Lindgren.
Den sammanlagda kommunala låneskulden är på 4,7 miljarder kronor, som kan ses mot att alla verksamheter i kommunal regi totalt omsatte 8,1 miljarder i fjol. Det har nu gått tre år sedan Norrköpings kommun anlitade ett internationellt kreditvärderingsinstitut för att få sin kreditvärdighet bedömd. Att utsätta sig för denna ”ranking”, som är facktermen för bedömningen, är frivilligt och kräver att man anlitar ett internationellt institut, vilket är en kostsam historia, som kan bli rejält lönsam, som nu är fallet för Norrköping.

Fortsättning publicerad 20101001


Smider medan järnet är varmt

Mattias Gustavsson arbetar sedan sexton år tillbaka med att tillverka yxor.

Smidets dag vid Hults bruk, 12 km utanför Norrköping utmed väg 55 mot Katrineholm, samlade stora besöksskaror. Ett inslag under ÖstgötaDagarna där Smidescentrum stod för arrangörsfiolerna. Den välkända yxtillverkningen som startade på 1880-talet finns fortfarande kvar i företaget Hultafors AB:s regi.

Text och bild: OWE BERGGREN

År 1697 fick Jakob Reenstierna (adlad och kungligt råd till Karl XII) privilegium att starta tillverkning av skeppsspik i Hult. Lämpligt nog fanns det några övergivna sågkvarnar vid det på den tiden så viktiga vattnet, i form av Hultån. Yxtillverkningen kom igång på 1880-talet, efter flera studiebesök i Amerika decenniet innan av den dåvarande brukspatronen. Resultatet blev den världsberömda Agdoryxan, som för övrigt fanns att köpa för 200 kronor, och som var försedd med ett hickoryskaft. Yxnamnet är baklängesnamn av den såg vid gården Rodga där Aurora Ljungstedt residerade. Det typiska dunket hörs när man närmar sig yxverkstaden där två män arbetar med tillverkningen.

Fortsättning publicerad 20100924


Fick gården i testamentsgåva

Det gamla har bevarats och all renovering har gjorts med varsam hand.

Hon är närmast flickaktig, Birgitta Engqvist, när hon står på trappan till sitt hem Gottenvik där Vikbolandsskogen, ängarna och havet möts, för att hälsa oss välkomna med hembakad kaka och hon visar in oss till det stora lantliga köket där bordet är dukat för eftermiddagsfika.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Det hela började när jag var liten flicka och fick följa med min pappa som var veterinär hit till Gottenvik en sen kväll för att behandla en sjuk häst. Det var mörkt, blåsigt och kallt och det var endast ett enda fönster upplyst i hela byggnaden berättar Birgitta.
– Ute i stallet fick jag vara pappa behjälplig när Gerdt Reuterskiöld, Gottenvik och tillika hästens ägare uppenbarade sig, uselt klädd, lortig och med ett par gymnastikskor av tyg som var så trasiga att jag kunde se hur hans tår rörde sig därinne.
– Han ville se efter hur det gick med hans häst, och det blev upptakten till en livslång vänskap mellan Gerdt, mina föräldrar, min syster och mig. Han var ogift och barnlös, därför kom han att bli som en gammelmorfar i vår familj.
På Gottenvik bodde han tillsammans med sin mamma Gärda som även hon kom att ingå i familjegemenskapen Engqvist-Reuterskiöld.

Fortsättning publicerad 20100917


Rätten till fritt val

Oppositionsrådet och nummer ett på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Norrköping, Karin Jonsson, som representerar ”Den gröna rösten” inom Alliansen har drivit en del miljöfrågor under den gångna mandatperioden genom ett antal motioner. Hon står även som nummer två på den östgötska valsedeln till riksdagen.

Text och bild: OWE BERGGREN

– Det har t ex handlat om dricksvatten på flaska, vilket kan tyckas vara en liten fråga. Men i det stora hela är det vansinnigt att köpa flaskvatten, man bör ha en policy för sådana saker. Vi har också jobbat väldigt mycket för att bevara jordbruksmarken.
Hon medger, att det ibland är svåra avvägningar.
– Man måste kunna bygga mera snålt, bygga mera på höjden och inte ha så stora tomter vid villabyggen. Vi har upphandlingen av mat som vi har drivit ganska hårt. Matfrågan överlag, diskussionen om storkök kontra tillagning vid lokala enheter, som också kan ge flera jobb.
Jonsson berättar vidare, att upphandlingsenheten har slagits samman med Linköping för att kunna göra ännu större inköp. Ett viktigt förbehåll har dock Norrköping gjort för att kunna göra delupphandlingar med de mindre företagen.

Fortsättning publicerad 20100910


Centerpartiet överraskade

Den elegantaste valstugan i Norrköping, en kopia av Rådhuset, har fullmäktigeledamoten
Håkan Thornell från Åby åstadkommit. Den är placerad vid Spiralen i centrala Norrköping.

När täckelsen föll klockan 11, en månad före årets val, vid Spiralen i centrala Norrköping visade sig Centerns valstuga vara en kopia av Rådhuset i Norrköping. I toppen satt ”Gull-Olle” tillsammans med partiflaggan.

Text och bild: OWE BERGGREN

Detta var förstås i särklass den elegantaste valstugan i Norrköping. Designer och dékläckare är fullmäktige - ledamoten Håkan Thornell från Åby. Man ser till och med att en ljuskrona hänger i taket, när dörren öppnas. – Det passar bra med Rådhuset eftersom det fyller 100 år och där vill vi gärna komma in efter valet, säger Håkan Thornell och ser lagom full i sjutton ut. Jag har jobbat
med den i ungefär en månad.

Fortsättning publicerad 20100903


Rusta Arkösundsvägen nu!

Arkösundsvägen är en av Sveriges mest olycksdrabbade vägsträckor med många olyckstillbud, däribland flera med dödlig utgång. Arkösundsvägen är Vikbolandets stora pulsåder. För att öka trafiksäkerheten har hastigheterna sänkts och det planeras för fartkameror. Men Vikbolandscentern hävdar att vägens standard i första hand måste förbättras för att förhindra de e typiska mötesolyckorna.

Fortsättning publicerad 20100820


En tidsresa på Löfstad slott

På utställningen kan man se Axel von Fersens personliga ägodelar som han förde med sig på sina resor.

För 200 år sedan lynchades riksmarskalken Axel von Fersen i Stockholm, då han deltog i begravningståget för kronprins Karl August. Uppretade människor trodde att han och systern Sophie låg bakom kronprinsens död genom att i smyg ha förgiftat honom.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Det och att det är Bernadotteår i år har Löfstads slott sommarutställning kallats Axel von Fersen – mannen, myten, mordet. Invigningen av utställningen hölls den 29 maj av Herman Lindqvist och kommer att hålla på fram till september med guidade visningar under augusti månad.
Axel von Fersen var en av 1700-talets stora äventyrare och han höll sig ständigt mitt i händelsernas centrum.

Fortsättning publicerad 20100813


Måleri och skulptur på Galleri Li

Norrköpingsborna Gunnel Franc och Stig Lystedt tyckte om utställningen.

Inom konsten finns många uttrycksmedel. Det bevisades med ackuratess när det var vernissage på det naggande goda Galleri Li i Skärkind den 18 juli. Ingemar Härdelin ställde ut målningar under epitetet ”Ägget och jag”, medan Stine Hee visade små skulpturer i lera som är ytbehandlade med olja och fett. Båda är östgötar. Ingemar är Kisabo sedan 2003, men hälsing från början. Stine Hee bor i Ämtöholm, några km utanför Valdemarsvik. Utställningen pågick till och med den 5 augusti.

Text och bild: OWE BERGGREN

Invigningstalare var intendenten vid Kulturhuset Multeum i Strängnäs, Ismo Railisson. Han uppehöll sig vid vad kultur och konst verkligen är. Railisson refererade till vad Stine Hee sagt vid en tidigare intervju och som kanske är det rätta.
- Det spelar ingen roll vilket material man arbetar i, utan det är själva skapandeprocessen och själva arbetet hur man gör. Det är det som är intressant.
Ismo Railisson sammanfattade de båda konstnärernas arbeten i att Ingemars konst är intellektuell, Stine Hees är naiv och handlar om känsla. Den senares artisteri handlar ofta om sagans värld. Härdelin har ägget som central del i sitt måleri, en del är friare som i ”ÄGGelse” där spermierna är på jakt för att skapa nytt liv. En målning i blått och vitt.” AnlÄGGning” är en färgstark målning i klara röda, blåa, gula och gröna färger med fyra ägg centralt placerade. Effektfullt!

Fortsättning publicerad 20100806


SM för Islandshästar en succé

Mycket folk var på plats under tredje dagen av SM för Islandshästar på Himmelstalund i Norrköping.

Hemmaföreningen Dygg ur stod som arrangör när SM för Islandshästar avgjordes i gassande sol på de utmärkta banorna vid Himmelstalund i Norrköping den 8-11 juli. Evenemanget blev en publiksuccé med totalt 5.500 besökare under de fyra dagarna. Ett fint erkännande åt hemmaföreningen som funnits till i 25 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det sägs ju att det tråkigaste som kan hända en tävlingsmänniska är att komma fyra i en tävling. Men det gäller inte för hemmaryttaren Åsa Nevander-Holmén. Åsa samlade ihop fina 6,39 poäng med sin ögonsten, den 13-åriga hingsten ”Óskarstenn frá Óddhóli”, i A-finalen i Tölt (T1). Den mest prestigeladdade grenen. Åsa hade hoppats på en B-final som bäst.
– Det är min bästa notering hittills, den är jag väldigt nöjd med, konstaterade en mycket glad SM-fyra.
I kvalet blev duon femma med poängen 6,60. Åt segraren Denni Hauksson på ”Venus Hocksbo” fanns inget att göra. Denni är en flerfaldig SM-vinnare, även om det är några år sedan sist. Hans vinnarpoäng var 7,50. Länstidningen träffade Åsa på lördagen och då hade hon lämnat hästen hemma.

Fortsättning publicerad 20100723


Nya rekord i SM för islandshästar

Linda Antonsson 18 år från Göteborg tog sitt 3:e raka SM-guld i grenen T2, tölt på lösa tyglar.

18-åriga Linda Antonsson, från Göteborg, tog sitt 3:e raka SM-guld i grenen T2, tölt på lösa tyglar, med poängen 8.08 på hästen Isak från Dirhuvud.

Bild: MATTIAS JOHANSSON

Redan i uttagningen på årets SM gjorde Linda sitt personbästa resultat med poängen 7.80 vilket är den högsta poängen som utdelats under pågående SM. I finalen höjde hon sedan poängen till hela 8.08. Linda, som tävlar för klubben Landi, är en av de mest lovande ungdomsryttarna i världen inom islandshästsporten. På VM i Schweiz förra året tog hon silver i grenen tölt på lösa tyglar. Hon fick även utmärkelsen ”most promising Young rider” . Ytterligare en enastående prestation stod världsmästaren i stilpass för. Gudmundur Einarsson, som även är etta på världsrankinglistan, slog sitt eget rekord. Han höjde sina poäng från 8.61 till 8.79 vilket är en fantastisk bedrift.

Fortsättning publicerad 20100716


Naturvårdsbränning i Fjällmossen

Nu är förhållandena gynsamma för naturvårdsbränning i syfte att gynna naturtyper och mångfald i naturvårdsreservatet Fjällmossen.

Länsstyrelsen Östergötland påbörjade i torsdags en naturvårdsbränning av en myrholme i naturreservatet Fjällmossen i Norrköpings kommun. Syftet är att bevara naturtyper och gynna den biologiska mångfalden.

Bild: ANNELI LUNDGREN

Naturvårdsbränningen sker då väder och markförhållanden är gynnsamma. Det ska vara mycket torrt i markerna för att branden ska få önskat resultat och gynna de många växt- och djurarter som är beroende av att det brinner i skogen med jämna mellanrum.
– Säkerheten är naturligtvis viktig och genom att bränningen genomförs på en myrholme med tydliga gränser som säkras med en km lång brandslang och en helikopter i beredskap, har vi både hängslen och livrem, säger naturvårdsdirektör Claes Svedlindh.
Naturvårdsbränningen utförs av ett kompetent bränningslag som arbetar under strikt kontrollerade former och samverkar med räddningstjänsten, SOS Alarm samt brandflyget.

Fortsättning publicerad 20100709


Modernt lantbruk med anor

Landsjö Herrgård ligger inbäddad i lummig grönska.

Landsjö herrgård som ligger i Kimstad, Norrköpings kommun, har en lång historia bakom sig. Redan på 1300- talet omtalades Landsjö under namnet Vittestorp eller Virstorp och tillhörde då
Strängnäs stift ända fram till reformationen.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Sedemera kom gården att läggas till Vasaättens arvegårdar som behöll egendomen till 1600-talet då den inlöstes av Johan Fegraeus, stamfadern för Strömfelska ätten som i sin tur tillhörde dan gamla Vångasläkten. När Johan Fegraeus fick förnyat adelsskap tog han namnet
Strömfelt. Han dog så småningom som landshövding i Södermanland och då gick Landsjö i arv till sonen ryttmästaren Carl Philip Johansson Strömfelt.

Fortsättning publicerad 20100702


Ha inte bråttom förbi Brådtom

Välkommen till Brådtom sluss!

Om du har funderingar på att ta en tur på eller längs med Göta kanal, ha då inte bråttom utan
stanna till vid Brådtom! Slussen som är från år 1826 är verkligen en lantlig idyll dit man kan
bege sig för en stunds avkoppling vare sig man är ortsbo eller långväga gäst.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Ewa Persson som tillsammans med sin man tillika arbetskamrat Gunnar, har drivit Brådtom i tolv år och så här i sommartid är det oftast bråda tider för Ewa. När Länstidningen kommer på besök har Ewa dock en stund över och kan sitta ner för att prata. Hon serveras oss ostkaka med grädde och jordgubbar, kaffe ur muggar med texten: ”Slussen Brådtom är mig kär, säger vi som lever här, hästar, hagar, båtar, djur, skapar en idyll i dur. Välkommen igen, du gästande vän.”

Fortsättning publicerad 20100624


Ladan för annorlunda bröllop

Tegelladan precis vid Bråvikens strand fungerar numera som kontor och bostad till familjen Merner.

Om någon går i giftastankar och vill uppleva ett annorlunda bröllop går det bra att kontakta Anna Clara Merner vid Marmorbruket i Kolmården.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Kalkladan, som förr användes till att släcka kalken var täckt av ett trettio cm tjockt kalklager och vi fick gräva upp för att få dubbel takhöjd förklarar Anna Clara Merner, som tillsammans med familjen Merner är delägare i Marmorbruks AB som grundades redan 1866 och som är Sveriges äldsta levande bolag.
Renoveringen pågick hela sommaren och till vigseln i september månad slogs portarna upp för brudparet.
– Det var ett otroligt romantiskt bröllop, där brudparet kom åkande i häst och vagn och jag lovar, intet öga var torrt, skrattar Anna Clara.
– Sedan dess har vi haft både bröllop och stora fester i Kalkladan. Det går bra att hyra den och sedan arrangera festligheterna själva efter eget huvud, eller så är vi behjälpliga med alla nödvändiga förberedelser och catering om så önskas.
Kalkladan används även som utställningslokal för konst

Fortsättning publicerad 20100618


Ulliga, gulliga kraftpaket

Blivande champions.

I ett brunt hus med lantligt läge nära vattnet i Vånga Fagerås med postadress Skärblacka bor Rita Olofsson med sin familj. På altanen står kaffe och vetebrödslängd framdukat och vi slår oss ner för att låta Rita berätta om sin stora passion här i livet, sina hundar. Raserna är Pekinese och Pomeranian.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Jag är uppväxt med hundar berättar Rita. Min pappa hade en jakthundskennel på Gotland och det var han som ledde mig in på mitt livsintresse. På 1960-talet startade pappa uppfödning av det som kallades ”engelska damhundar” Pekinese och Pomeranian, kanske mer känt tidigare som Dvärgspets. Gamle kungen hade Pekinese och tack vare det blev det en stor hundras i Sverige. Tyvärr höll inte rasen i kvalité utan fick ofta fel och sjukdomar. På grund av det finns det många myter och skrönor om just den rasen som fortfarande lever kvar hos vissa okunniga.
Som ägare till Kennel Drakedram har Rita ett heltidsjobb. Hundarna ska ha pälsvård, matas, rastas, sovplatserna göras rent och kommande kullar planeras noga i minsta detalj.
– När en tik ska valpa är det psykiskt mycket påfrestande och anspänningen är enorm berättar Rita.

Fortsättning publicerad 20100611


Sverige – Europas nya matland

Britta Andersson i Vånga är nyutsedd matlandetambassadör för Östergötland.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson har nu utsett Matlandetambassadörer från alla landskap i Sverige. Matlandetambassadörerna är ett viktigt steg för att uppnå visionen om att Sverige ska bli Europas nya matland.

Bild: THORLEIF ROBERTSSON

– Sverige sjuder av kreativa och kunniga människor inom området mat och turism, det finns ett stort urval av duktiga producenter och initierade restaurangägare, skickliga turismföretagare och framstående mathantverkare, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson och fortsätter:
–Eskil Erlandssons tanke är att skapa ett nätverk genom hela landet för att gemensamt arbeta för att vi ska bli bäst i Europa på mat. Att utse Matlandetambassadörer är ett viktigt led i det arbetet.
Att vara Matlandetambassadör innebär bland annat att verka för att framhäva regionens mat- och naturupplevelser och bidra till skapandet av regionala nätverk, som i sin tur kan leda till samarbetsmöjligheter vilket kan skapa fler jobbtillfällen. Dessutom hoppas man att de nya ambassadörerna genom sitt engagemang ska inspirera andra inom mat och turism för att utveckla Sverige som matland.

Fortsättning publicerad 20100604


Örtagårdsföreningen på utflykt

Ordföranden i Örtagårdsföreningen , Margareta Zackrisson, köpte bland annat fyra sorters sättpotatis.

Det har blivit en tradition för medlemmarna i Örtagårdsföreningen i Söderköping att besöka
Lövdalens Handelsträdgård strax utanför Norrköping. Tio intresserade och köpsugna
medlemmar åkte dit för femte gången i rad.

Text och bild: OWE BERGGREN

En strålande försommarkväll och en god kaffetår som företaget bjöd på gjorde att besöket blev lyckat. Anne-Marie Nilsson driver företaget sedan den 1 januari 1996. Till sin hjälp har hon tre säsongsarbetare på våren. I hennes familj finns inte någon i trädgårdsbranschen, om man inte ska anse hennes svärfar som en sådan. Han var representant för Weibulls. Anne-Marie hade tänkt sig en framtid inom vården, men fick jobb på trädgårdsmarknaden hos Coop och.det gav uppenbarligen mersmak. – Nu vårdar jag växter i stället för människor, konstaterar Anne-Marie med glimten i ögat.

Fortsättning 20100528


Öppet hus på Röda Korsets dag

Birgitta Klockare, Gunilla Magnusson, Agneta Wadström och framför dem Margareta af Forselles i Röda Korsets lokal i Östra Husby.

Lördagen den 8 maj anordnades Öppet Hus i Östra Husby på Röda Korsets Dag. Ordföranden Gunilla Magnusson, kassören Agneta Wadström och ersättarna i styrelsen, Margareta af Forselles och Birgitta Klockare var några av de 363 medlemmarna i Vikbolandets rödakorskrets,
som fanns på plats för att informera besökarna om verksamheten.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För 150 år sedan fick schweizaren Henry Dunant född 8 maj 1828, idén att bilda en internationell organisation som skulle förbereda och utbilda frivilliga för att ta hand om sårade i krig. Några år senare förverkligades Röda Korset. Idag är de flesta offren i krig, civila. Mammor och barn är särskilt utsatta och detta uppmärksammas särskilt under maj månad i kampanjen Rädda Mammorna.

Fortsättning publicerad 20100520


De vågade satsa på något nytt

Tidigare yrkesmilitären Niclas Nordqvist är nu strutsfarmare på heltid och trivs med det.

Att sadla om och våga satsa på något nytt är det nog många av oss som drömmer om. Men
ganska få som törs. Niclas och Anneli Nordqvist är paret som vågade ta steget ut, från yrkesmilitär och distriktssköterska till strutsfarmare.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Våren 1997 köpte paret sin första besättning och Vikbolands Struts på gården Vånga startades. Under årens lopp har verksamheten utökats till ett företag med förutom strutsavel, nötkreatur,
gårdsbutik, konferensverksamhet och bröllopsfester. Nu finns ytterligare planer på Vånga Gård i Häradshammar. – Som det är nu fraktar vi strutsarna till ett slakteri i Jönåker. Med tanke på djuren och miljön är det inget bra alternativ förklarar Niclas.

Fortsättning publicerad 20100515


En uppskattad mötesplats

Pedagogen Brita samlar barnen omkring sig och pratar kring ett tema när man gör utflykter i
skogen.

Till Familjecentralen i Östra Husby är småbarnsföräldrar välkomna flera dagar i veckan. Här kan man träffas för att lära sig babymassage, fika, sjunga, göra utflykter, prata, träffa personal från barnavårdcentralen och socialtjänsten.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

”Förstår du vilket bra arbete jag har?”. Brita Webjörn- Andersson är förskollärare och pedagog och förestår familjecentralen som är ett samarbete mellan Norrköpings kommun och Landstinget. Hon har arbetat med verksamheten i 12 år i de gamla apotekslokalerna i Östra Husby och är en uppskattad mentor för besökarna. Familjecentraler finns på flera orter i Norrköpings kommun och hit kommer föräldrar och barn för att umgås, bygga nätverk, byta erfarenheter och ha trevligt tillsammans. Man har också grupper för blivande föräldrar.

Fortsättning publicerad 20100507


Nostalgisk lanthandel i lilla Å

Erik Tannerbring räddade den gamla lanthandeln genom att förvandla den till museum med
tillhörande vandrarhem i våningen ovanför.

Den som vill göra en riktig nostalgitripp en söndag mellan maj och september eller som känner för att byta ut storstadslarmet mot lugnet på landet under en vecka kan bege sig mot byn med Sveriges kortaste namn, Å, beläget på Vikbolandet ett par kilometer från Slätbaken.

Text: CARINA LARSSON
Foto: MARICA KÄLLNER

Mitt emot den vita kyrkan ligger Erikssons lanthandel, en plats som fram till slutet av 1990-talet var byns samlingspunkt. Där i den lilla butiken har många samtal om både stort och smått utspelats allt medan butiksägarna Åke och Lisa Eriksson skivat falukorv, vägt upp potatis, hällt kaffebönor i den elektriska kaffekvarnen samt paketerat kundernas varor. Men tiderna har förändrats, Lisa är sedan många år tillbaka avliden och hennes Åke avvecklade affären 1997. De stora matjättarna hade tagit över och även de mest köptrogna kunderna lockades av extrapriser och ett allt större utbud av varor inne i staden. Med det kunde Erikssons lanthandel försvunnit, huset kanske rivits eller sålts till någon som renoverat och byggt till bostadshus.

Fortsättning publicerad 20100430


Smakfulla stilleben i utställning

Lars Tärning, dagens huvudperson på Galleri Li i Skärkind.

Päron, äpplen, apelsiner och andra frukter och bär hänger förföriskt på väggarna färdiga att plockas av betraktarna, en månad framöver i Galleri Li i Skärkind. Lars Tärnings måleri i form av
stilleben är nästan naturtrogna i sin klarhet med lackade ytor.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det var vernissage den 4:e april och mysfaktorn var hög bland de hundratalet människor som var på plats. Invigningstalare var, lämpligt nog, förre socialdemokratiske kommunalrådet i
Norrköping, Jan Olov Johnson. För 50 år sedan träffades han och Lars Tärning, när de gick tillsammans i målarskolans utbildning på Ebersteinska i Norrköping. De hade ”Mäster Palm” (Stellan) som skicklig och kunnig lärare. Jan Olov Johnson yttrade bland annat, att Tärning representerar den föreställande konsten.

Fortsättning publicerad 20100423





Barn utser Barnens Romanpris

– Vi är stolta och glada att vi blev utvalda som första skola att utse Barnens Romanpris, säger Carola Bladh, lärare på Rambodalsskolan i Norrköping.

Sveriges Radios nyinstiftade Barnens Romanpris delas ut för första gången i höst. Priset delas ut av en jury bestående av mellanstadiebarn. I år kommer barnjuryn från Rambodalsskolan i Norrköping.

Bild: STINA GULLANDER

Barnjuryn från Rambodalsskolan kommer att läsa de fem svenska böcker för barn 9-12 år som valts ut av en kritikergrupp och sedan diskutera sig fram till en vinnare. – Vi har valt Rambodalsskolan för att de prioriterar läsning och litteratur i undervisningen, säger programledaren Ylva Mårtens. – Vi är stolta och glada att vi blev utvalda som första skola att utse Barnens Romanpris, säger Carola Bladh som är lärare på Rambodalsskolan.

Fortsättning publicerad 20100416


Bondefrukost på Mastad gård

Margareta af Forselles, Helena Åberg, Göran Oskarsson, Leif Oskarsson, Cecila Mysinge, Torgny Wikelöv, Anders Pettersson, Torgny af Forselles och Anders Eriksson tillsamman med islandshästen Tumi frá Midhjáleigu.

Helena Åberg bjöd in Östra Husby LRF-avdelning till bondefrukost en marsdag. Syftet var att berätta om sin nya verksamhet på gården Mastad i Östra Husby. Ett tiotal lantbrukare hörsammade hennes inbjudan och försåg sig från det uppdukade frukostbordet och hörde
Helena berätta om sitt första år med Mastad Islandshästar.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jag är mån om att känna mina grannar och kanske finns det en nyfikenhet på hästnäringen, därför är en frukost tillsammans ett bra tillfälle att träffas och prata, inledde hon förmiddagen.
Efter att ha arbetat som konsult inom miljöteknik ändrade Helena yrkesinriktning för några år sedan. Islandshästarna, som hon vurmat för sedan hon 1993 arbetade på ett turridningsföretag
på Island under några månader, ledde henne in på den nya yrkesbanan.

Fortsättning publiecerad 20100409


Informationskväll i Norsholm

Ett 60-tal personer var på plats hos Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm.

Det blev några timmars prat om mat, mest östgötsk, i mitten på mars när Britta och Lennart
Andersson, som driver Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm hade bjudit in intresserade
till en informationskväll.

Text och bild: OWE BERGGREN

Ett 60-tal intresserade var på plats för att lyssna till engagerade talare prata om ”Sveriges
största tillväxtnäring”, måltidsturism och lokalproducerat. Det ämnet har kommit ordentligt i fokus i och med att jordbruksminister Eskil Erlandsson deklarerat att sätta Sverige ordentligt på kartan som ett ”matland”. Marie Lönneskog Hogstadius på Hushållningssällskapet i Linköping ledde kvällens diskussioner, med assistans av Christina Enudd som jobbar i Leader Folkungaland.

Fortsättning publicerad 20100401


Gamla jordbruksmaskiner

”Såmaskinen från Wästeråsmaskiner i Morgongåva köpte farfar 1911 för 185 kronor”, berättar Tore Folkesson.

Tore och Anne- Marie Folkesson är bosatta på släktgården Hylinge i Häradshammar. Där har Tore samlat gamla jordbruksmaskiner från 1800-talets slut och framåt, på en av gårdens logar.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Min farfar och pappa bevarade maskinerna och jag har dokumenterat dem och gjort ett gårdsmuseum på logen där man kan titta på dem. Alla redskap kommer från gården som har funnits i släkten sedan 1600-talet. Museet är inte öppet för allmänheten utan man måste ringa oss innan och boka tid om man är intresserad av att se de gamla redskapen. Tore har stort intresse av historia och har egna upplevelser av flera av föremålen på logen. Han berättar om resorna med häst och finsläden på vintern när familjen skulle till kyrkan eller till grannarna på besök. – De vuxna satt på sätet och vi barn framför och jag kan komma ihåg hur snön yrde upp från hovarna och hur det luktade från hästarna, berättar han.

Fortsättning publicerad 20100326


Gamla ting värderas för sin patina

Butiken är inredd som ett gammalt hem och i sovkammaren lägger Agneta Enzell sista handen
på att göra allt så fint som möjligt.

En ny affärsrörelse ser dagens ljus på Vikbolandet sista lördagen i mars, då Agneta Enzell
öppnar sin butik på Bossgård i Östra Husby. I gårdshuset kan man stiga in i en gammal
tid och uppleva möbler, husgeråd och andra vackra ting från förr.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Allt som kommer att finnas uppdukat är till salu. Jag älskar det gamla och njuter av att få hålla på med detta, säger Agneta som har bråda dagar när Länstidningen besöker henne några veckor innan öppningsdagen. Sedan ett halvår bor Agneta Enzell tillsammans med sin man och sin hund på Bossgård bredvid kyrkan i Östra Husby. Här får hon möjlighet att arbeta med det hon brinner för, nämligen vackra gamla saker.

Fortsättning publicerad 20100319


Zarah Leander-stipendiat utsedd

Mattias Enn. 2010 års Zarah Leanderstipendiat.

I anslutning till Zarahdagens konsert i Häradshammars Bygdegård den 19 juli utdelas 2010 års Zarah Leanderstipendium till estradören Mattias Enn.

Bild: STUDIO LINDSTRÖM

Juryns motivering löd: ”Estradören Mattias Enn tilldelas 2010 års Zarah Leanderstipendium
för sitt engagemang i att föra Zarah Leanders artistiska och musikaliska arv vidare till nya generationer”. Efter att som 20 åring debuterat med musikalen ”I skuggan av en stövel” 1993,
har Mattias Enn återkommit med program och tolkningar av Zarah Leander vid åtskilliga
tillfällen, bl a i anslutning till 100 års minnet av Zarah Leanders födelse 2007 och 80-årsminnet av Zarah Leanders debut 2009. Zarah Leanderstipendiet instiftades 2008 av Zarah Leandersällskapet, Häradshammars Bygdegårdsförening, Studieförbundet Vuxenskolans Vikbolandsavdelning och Zarah Festivalen i Risinge ”att utdelas till person eller
organisation som vårdar minnet av Zarah Leanders artistiska och musikaliska arv och för detta vidare till nya generationer och konstformer” och är för närvarande 10.000 kronor.

Fortsättnimg publicerad : 20100312


Christel väntar på vår och värme

Christel Eriksson har sadlat om från att ha kört budbil i många år, till att starta handelsträdgård i närheten av Arkösund.

På Marsäters gård några kilometer från Arkösund går Christel Eriksson i väntans tider.
I växthuset står krukor med övervintrande växter och snön ligger djup utanför, de sista dagarna i februari. Hon ser tillbaka på säsongen 2009 och konstaterar att det är bara att fortsätta med
handelsträdgården som hon startade upp för ett år sedan.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Jag kommer att ge verksamheten några år innan jag tar ett beslut om det ska bli min framtid. Men efter det första året är jag nöjd och ser fram mot den kommande säsongen. Christel Eriksson bor på gården Marsäter i Kälebo by några kilometer från Arkösund, tillsammans med sin
sambo Roger Andersson och hans söner. Efter att ha gått en ettårig trädgårdsutbildning på Himmelstalundsskolan i Norrköping bestämde hon sig för att satsa på växthusodling.

Fortsättning publicerad 20100305


Öppnar nostalgilada

– Det här är bland det roligaste jag gjort, säger Kerstin Tjernberg om satsningen på Nostalgiladan.

Det är ingen ny antikaffär – och inte heller ännu en loppis – som Kerstin Tjernberg tänker
öppna i påsk. Nej, det är NOSTALGILADA som ladugården i Melby utanför Norsholm ska förvandlas till. Dit ska både östgötar och förbipasserande på E4 lockas med möbler och inredning från 50-, 60- och 70-talen, de årtionden då Kerstin växte upp.

Text och bild: VEINE EDMAN

– Jag tycker att den kvalitet som präglade svensk möbeltillverkning och formgivning den där tiden blivit bortglömd, säger Kerstin Tjernberg. Kerstin har sedan länge samlat på sig möbler och annat till sin nostalgilada. Med hjälp av gamla årgångar av tidskriften Form ska hon återskapa miljöerna och känslan från de decennier då svenskarna i allmänhet fick det bättre och skaffade sig bostäder med möbler i teak och röda kakburkar av välkända svenska designers. – Kanske är det just det att de här möblerna och sakerna fanns hos vanligt folk som gjort att de blivit lite förbisedda, funderar hon. Intresset för antika föremål gäller främst sådant som räknats som lyx och kommit från finare hem.

Fortsättning publicerad 20100226


Melodikrysset

Tomtemor Birgitta Hägerstrand från Kolmården, värdinna för tomteträffen, i samspråk med programledaren Anders Eldeman.

Det populära radioprogrammet Melodikrysset sändes lördagen den 6 februari från anrika
Villa Fridhem i Kolmården. Programledaren Anders Eldeman lotsade radiolyssnare och publik med säkerhet och perfekt timing under direktsändningen som startade med ett ”God Jul allesamman!”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Omkring 300 personer hade tagit sig till Villa Fridhem för att få vara med och lösa Melodikrysset i direktsändning. Klockan åtta på lördagsmorgonen slog hotellet upp dörrarna för publiken och parkeringen började fyllas på redan en halvtimma innan. Att programmet är populärt märktes på samspelet mellan Anders Eldeman och publiken. Att det dessutom satt 24 tomtar i det för dagen
uppställda tältet på hotellets utegård, gjorde att stämningen blev ännu gemytligare.

Fortsättning publicerad 20100219


Lyckad danssatsning

Klockan hinner knappt passera 20.00 så är dansen i full gång.

– Succé, inte trodde vi att det skulle gå så bra. Nu dansar vi vidare! Dansföreningen som bildades i Häradshammar för ett år sedan, kunde på sitt årsmöte konstatera att deras satsning på fortsatta danser i bygdegården har varit lyckad.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Växande lanthandel

Sista lördagen i januari startade vårens danser, med orkestern Icaros från Linköping, som för första gången spelade i Häradshammar bygdegård. Förväntan var stor hos både dansare och orkester, strax innan klockan 20.00 då musikerna spelade upp till dans.

Fortsättning publicerad 20100212


Bo och Anna-Lena Axelsson firar i år 30 år som handlare i Östra Husby. Butiken är såväl spelombudsom ombud för bl.a. Posten och Systembolaget, dessutom finns en uttagsautomat.

För 30 år sedan tog Bo och Anna–Lena Axelsson över ICA-affären i Östra Husby. Tre gånger
har de byggt ut lokalerna. Från att i början ha varit en affär med betjäning över disk är den idag en
toppmodern ICA-butik med ett stort sortiment och mycket kunder.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Lanthandels historia i Östra Husby började i slutet av 1800-talet, då handlaren Filip Öhrevall startade Garn- Speceri- & Diversehandel på kyrkbacken. Efter honom tog Otto Holmsten över.
Han skrev också dikter och visor om bygden. 1895 invigdes Vikbolandsbanan och man fick en järnvägsstation i Östra Husby. Några år tidigare hade expediten Algot Ahlberg öppnat egen affär på den plats ICA - butiken ligger idag, för han insåg att närheten till järnvägen var betydelsefull. Hans hustru Hildur och deras dotter Lisa arbetade också i rörelsen och 1932
kom Erik Appelgren in i familjen genom sitt giftermål med Lisa och de tog över verksamheten.
När de slutade sin lanthandlarbana 1966, tog Torsten och Harriet Gröndahl över affären och drev
den fram till 1980.

Fortsättning publicerad 20100205


Satsar på framtiden

Lisa Sjöström och Per Pettersson driver familjegården Finnkärr i Kvarsebo på ekologiskt vis sedan 2002.

– Det är första året vi kör snö åt Vildmarkshotellet vid Kolmårdens Djurpark och det är ett av de olika ben vårt lantbruksföretag står på. Vi har ett ettårsavtal med dem när det gäller snöröjningen och det blev en häftig start med den vinter som vi har, säger Per Pettersson
som tillsammans med sin sambo Inger-Lise Sjöström, kallad Lisa, driver Finnkärrs gård i Kvarsebo

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Snöröjningen består i att hålla vägen från djurparkens parkering fram till Vildmarkshotellet vid Bråvikens strand öppen. Östgötatrafiken kör turer där och Per har brottats med två branta backar som ska vara halkfria för bussarna, under de veckor snön har fallit i vinter.
– Det är någon mil mellan Finnkärr och Vildmarkshotellet och väderläget kan ju se olika ut trots att det är så kort avstånd, så man måste ha framförhållning. Vissa mornar har jag åkt hemifrån klockan tre för att vara på plats och se med egna ögon hur det ser ut innan busstrafiken kommer igång. Då är det bra med ett fungerande nätverk av bra medarbetare,
grannar och släktingar som kan ställa upp vid behov av hjälp. Tryggheten att Lisa finns hemma och sköter gården, när jag är borta är också viktig, säger Per.

Fortsättning publicerad 20100129


Pimpelfisket är igång

Johnny Johansson från Häradshammar är en nöjd strömmingsfiskare.

”Vi har fått två - tre kilo strömming per dag utanför Mauritzberg de senaste dagarna och det är vi nöjda med”, säger bröderna Johnny och Roger Johansson. ”Strömmingen är extra fin nu tycker vi, med gott om rom i honorna. Det är bara ett rensa och lägga dem i stekpannan och så potatis till”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

De fyra fiskande pensionärerna Länstidningen träffade den 14 januari på isen, på den södra sidan av Bråviken, uppskattade isens tjocklek där till 15 – 20 cm. Strömmingen fanns, det var lagom kallt och ingen blåst, så förutsättningarna för en fin dag ute i det fria var goda.
– Om jag inte var här och fiskade, så låg jag hemma på soffan, säger Roger Johansson, nybliven pensionär från gården Hestad i Häradshammar.
– Vi brukar jaga, men nu när förbudet om lös hund i skogen har kommit under en period, är detta en bra sysselsättning. Nu åker vi hit och fiskar tre – fyra timmar, sedan är vi nöjda.
– Vi fryser in strömmingen och tar sedan fram efter behov. En knäckebrödssmörgås med inlagd stekt strömming på, eller strömmingsflundra, det är gott.

Fortsättning publicerad 20100122


De är vardagshjältar

Stationsbefäl Jan Båvemyr och styrkeledarna Mikael Skoog, Niklas Resebo, Thomas Glad och Lennart Skagervik

Kyrkvaktmästare, skolpersonal, polis, lokförare, byggjobbare, ja det finns många yrken representerade i deltidsbrandkåren på Vikbolandet. En grupp av människor som finns till hands för oss andra när det sker en olycka, börjar brinna eller när vi blir sjuka och behöver snabb hjälp i väntan på ambulans.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jan Båvemyr, platschef för deltidsbrandstyrkan som är stationerad i Östra Husby, berättar att man ska vara 18 brandmän, uppdelade i tre grupper, men för närvarande fattas det två i styrkan.
– Vi har svårt att hitta folk som kan, vill och klarar av arbetet som deltidsbrandman, eftersom man måste befinna sig inom ett visst avstånd från brandstationen under sin jour. Allra svårast är det att få ihop schemat under dagtid, då många av oss arbetar utanför Östra Husby, säger Jan Båvemyr.
För ett antal år sedan var läget annorlunda, då flera som var knutna till brandkåren hade sin arbetsplats i närheten av stationen. Från larm ska första brandbilen gå iväg inom fem minuter och då kan man inte befinna sig för långt bort. Nu har läget förändrats, då det finns ont om folk i närheten under dagtid.
– Men vi ska göra en insats att hitta nya blivande brandmän tillsammans med Företagarföreningen.

Fortsättning publicerad 20100115


Förändringar sker

Änglagården öppnade lagom till jul. ”Kunderna har strömmat till och jag är mycket nöjd” säger innehavaren Carina Hellström.

Från frisör till sjuksköterska och från låssmed till innehavare av en inredningsbutik med café, det är vad Camilla Skagervik och Carina Hellström, två kvinnor från Vikbolandet som befinner sig mitt i livet, satsar på under 2010.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

”Posthuset” i Östra Husby byggdes på 60-talet. Från början fanns där post, polis och bank, men det är många år sedan polisen och banken försvann och posten stängde för några år sedan. Lantbrevbärarna på Vikbolandet har dock kvar sin lokal där och nu är det ny verksamhet i en annan del av fastigheten.Efter att ha arbetat som frisör i 23 år varav de senaste 10-15 åren på Vikbolandets Hårmode i polisens gamla lokaler i huset, har Camilla Skagervik bestämt sig för att sadla om till ett helt annat yrke.
– Jag har funderat länge och har under de senaste åren läst in olika ämnen på Komvux och nu i slutet av januari börjar jag att läsa till sjuksköterska på Högskolan, med de flesta ämnen förlagda till Norrköping, säger Camilla.
– Frisöryrket är påfrestande för kroppen, så nu kände jag att det var dags att göra något annat och sjuksköterskeyrket är något jag funderat på ett tag, förklarar Camilla som byter bort gångavstånd till arbetet mot pendling till Norrköping.

Fortsättning publicerad 20100108


Skapar i tanken

Konstnären Christina Sarhagen.

– I tanken skapar jag min bild, tar fram färgen, tar fram formen, ser en komposition framför mig, väljer de enkla linjerna, var finns ljuset, var finns skuggan, ibland blir det precis som jag vill, ibland inte alls. Att skapa är glädje.

Text och bild: OWE BERGGREN

De tänkvärda orden kommer från Christina Sarhagen, bosatt i Vreta Kloster med sin sambo Lennart Svensson. Hon ställer ut tolv bilder i olja på Galleri Li i Skärkind tillsammans med Annica Ericson från Falun som presenterar sin keramik och sina skulpturer. På julutställningen, som pågår mellan 6 december och 6 januari, finns även nitton Tinga Tinga bilder från Tanzania som Länstidningen skrev om första gången den 5 september 2008. Christina Sarhagen älskade redan i förskoleåldern att rita och måla hus och på den vägen är det.
– Det är min stora grej att arbeta med färg och form, säger Christina Sarhagen, som arbetat som lågstadielärare men som numera är förtidspensionerad.
Måleriet har varit en stor hjälp under sjukdomstiden.

Fortsättning publicerad 20091218


Julbord på anrik plats

Några av de 48 personer från kommunen som åt julbord vid Länstidningens besök.

De gäster som dinerar i matsalen på Getå Hotell & Konferens måste ha en av Sveriges vackraste utsikter att betrakta mellan tuggorna. Byggnaden är vackert belägen, där Kolmården sänker sig i terrasser ner mot Bråviken. I november är vikens vatten gråblått, men utsikten är storslagen oavsett årstid.

Text och bild: OWE BERGGREN

Historiska vingslag präglar hotellet. Det är omskrivet redan 1702 men då som Krontorp. Robert Nobel är kanske den person som lämnat mest avtryck på platsen. Han använde Getå som sommarställe och ägnade stor omsorg åt Getås trädgård under senare delen av 1800-talet. Robert var fyra år äldre än brodern Alfred och avled på Getå. Han drev tillsammans med sin bror Ludvig företaget Bröderna Nobels Naftaindustri i Azerbajdzjan fram till 1881. Vid sekelskiftet inleddes pensionatsperioden som varade fram till 1960-talet, då Getå blev konferenshotell. Kända författare som funnit arbetsro på Getå är Wilhelm Moberg, Sven Stolpe och Alice Lyttkens. Kanske inspirerade av en av de tidigare ägarna Carl-Anton Wetterberg, som skrev under pseudonymen Onkel Adam. Han var en av de mest lästa författarna på 1800 talet.

Fortsättning publicerad 20091211


Stipendiat fick predika

Stipendiaterna Karin Fahlgren, Amanda Ottosson och Emma Fallman-Knutsson (t h).

När pengarna ur fonden Anna och Oscar Appelgrens Minne delades ut i Östra Stenby kyrka i november, fanns Emma Fallman-Knutsson med bland årets mottagare. Tillsammans fick de 22 stipendiaterna dela på hela 205.000 kronor ur fonden.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För Emmas del är det hennes studier till präst i Linköping som gjorde att hon kunde söka stipendiet som delas ut till alla elever som slutar grundskolan samt till sökande studerande upp till 30 års ålder. Man kan också söka fondmedel till körkort. Förutsättningen är att man varit bosatt i Östra Stenby i minst tre år. Mottagarna fick med sig några ord på vägen. Det första var från Anders Carlsson kyrkorådets ordförande. ”Lycka till med era fortsatta studier och kom ihåg att det är en ära att få studera” var hans ord till ungdomarna.
– När ni kommer ut i världen, glöm inte Östra Stenby, var orden som Bengt Appelgren, huvudman i Appelgrenska fonden skickade med stipendiaterna.
– Jag brukar sjunga vid utdelningarna, men i år fick jag förfrågan av kyrkoherde Lars Linnarsson om jag ville predika vid stipendieutdelningen och det betyder mycket för mig, sa Emma Fallman-Knutsson.

Fortsättning publicerad 20091204


Ateljé Stora Blå

Gaby utstrålar kreativitet och livsglädje.

”Jag vill vara med och dra mitt strå till stacken för en bättre värld". Gabriella Moström i byn Viddviken fyra kilometer väster om Arkösund har en tanke med varje silversmycke hon tillverkar. Världens Barn och forskningen kring bröst- och prostatacancer får en del av intäkterna.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Gabriella, även kallad Gaby, har flyttat från Norrköping ut till landet: "Det var kärlekens vindar som förde mig till Vikbolandet;" säger hon. I en magasinsbyggnad bredvid boningshuset, har Gaby sin ateljé och där flödar idéerna när hon tillverkar och designar silversymboler.
– Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och följa med, säger Hans Sandberg som bor tillsammans med Gaby i Viddviken.
"Han är en fixare och en trixare när det gäller att bygga och komma på lösningar", berättar hon och under vårt samtal märks det att Hans är intresserad och involverad i idéerna kring de olika silverarbeten som finns i ateljén.
– Jag har alltid tyckt om att arbeta med mina händer. När barnen var små, målade jag tavlor och gjorde lädersmycken som jag sålde. Nu är dom stora så det finns mer tid över för kreativiteten. I mina symboler finns mycket drömmar och tankar.

Fortsättning publicerad 20091127


Bjöd in till ting

Eva Kyrling, Krister Hellström och Birgitta Östling deltog i Vikbolandstinget.

Centerpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan på Vikbolandet bjöd in till ting i Östra Husby bygdegård under några kvällstimmar den 29 oktober.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Allmänheten fick tillfälle att komma och möta centerpolitiker i kommun och landsting för att säga sin åsikt om vad som behövs för att vardagen ska fungera om man bor på Vikbolandet. Ett 30-tal personer hade hört och sett inbjudan, de flesta med anknytning till jordbruket. Lars-Magnus Cederblad höll i kvällen som inleddes med att Curt Andersson centerpolitiker i Norrköpings kommun förklarade tanken med tinget: Landsbygdsberedningen har ett projekt som ska peka på det mest väsentliga för att folk i ytterområdena ska kunna fortsätta att leva och bo där. Curt Andersson ställde frågorna: Vad är det viktigaste för den här bygden? Vad måste finnas i en centralort på landsbygden? Curt informerade också om att hela kommunen har ca 130.000 invånare och omkring 75.000 av dem bor i Norrköpings stad. Han påpekade vidare att ytterområdena inte alls är lika.

Fortsättning publicerad 20091120


40.000 viltolyckor

Sven-Erik Pettersson från Jägarnas Riksförbund flankeras av polisinspektörerna Magnus Hallros, t v, och Per-Anders Eriksson.

Nationella Viltolycksrådet har haft en kampanj i länet under vecka 43, med den självklara avsikten att göra folk uppmärksamma på det myckna viltet, som rör sig vid och på våra vägar.

Text och bild: OWE BERGGREN

Givetvis är det ett starkt önskemål att få ner olycksstatistiken på cirka 400.000 viltolyckor, där ungefär 800 människor skadas och cirka tio människor omkommer. Ansvariga i Östergötland är polisinspektörerna Per-Anders Eriksson och Magnus Hallros. Den senare är länsansvarig och Eriksson är biträdande. Kampanjveckan startade i Motala (Bråstorps Köpcentrum), fortsatte i Ikanohuset i Linköping och avslutades på ICA-Maxi i Norrköping (Ingelstaområdet). I Norrköping fanns även Sven-Erik Pettersson från Jägarnas Riksförbund behjälplig. Han är även engagerad i länets Nationella Viltolycksråd och kontaktman vid viltolyckor. Länstidningen kunde också konstatera att det var stort intresse från allmänhetens sida för den viltolycksremsa och informationsbroschyr som personalen tillhandahöll.

Fortsättning publicerad 20091113


Viktigt ta jägarexamen

Enar delar gärna med sig av sin stora kunskap om jakt och viltvård.

Femton vikbolänningar träffades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i mitten av oktober för att läsa teori över vintern under ledning av Enar Karlsson och för att i vår göra teori – och skjutprov för jägarexamen.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För omkring 50 år sedan kom den unge Enar Karlsson från Varberg till Östergötland och Vikbolandet för att börja arbeta som vaktmästare på Mems Slott, som då var Centerns ungdomsförbunds kursgård. Han blev kvar där i över sex år, bildade familj och har sedan arbetat inom Kriminalvården fram till sin pensionering. Under hela sitt liv, har Enar varit intresserad av naturen, jakt och viltvård. Så det föll sig naturligt att tacka ja till att bli cirkelledare när man saknade ledare till en jägarkurs för 20 år sedan.
– Fast jag hade varit cirkelledare tidigare för Studieförbundet Vuxenskolan (SV), berättar han när Länstidningen träffar honom i hemmet i Östra Husby några dagar efter kursstarten. Jag höll kurser i orientering och även politiska cirklar, så det var inte nytt för mig att leda grupper. Min första kurs höll jag hemma i Halland 1952 och jag har alltid varit SV trogen.

Fortsättning publicerad 20091106


Idéerna flödar

Gunilla Gunnarsson, Vilhelm Ekhem och Daniel Andersson arbetar i företaget.

På frågan om det är för att familjen Gunnarsson älskar glass, som man köpte Glacekompaniet i Norrköping i mars i år, svarar Daniel Andersson, anställd i företaget: ”Nej, det beror på dåliga mjölkpriser och att företaget har ett genuint intresse för att förädla produkterna, samt att vi vill komma nära konsumenterna”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Familjen Tomas och Gunilla Gunnarsson samt de fem barnen, på gården Sänkdalen på Vikbolandet lever ekologiskt tillsammans med Tomas föräldrar Per-Gunnar och Birgit som också bor på gården. Per-Gunnar var pionjär med ekologiskt tänkande inom jordbruket i trakten och man har haft den inriktningen sedan början av 1970-talet. Numera driver Tomas och Gunilla gården på samma vis, med kött- och mjölkproduktion samt växtodling. Dessutom har en ny inriktning startat sedan några år, med framtagandet av kallpressad rapsolja från gården och sedan ett halvt år tillbaka äger Sänkdalens Gård f.d. Glacekompaniet i Norrköping. Viktigt med personliga möten
– Man kan säga att rapsoljan är handgjord. Hela processen med pressning av oljan, påfyllnad av flaskor, sätta på etiketter och paketering sker på Sänkdalen. Vi kör ut till butikerna själva också, det är viktigt med kundkontakten, säger Vilhelm Ekhem anställd på gården, numera med huvudansvar för glasstillverkningen tillsammans med Daniel Andersson.

Fortsättning publicerad 20091030


Inblick i folkkonsten

Östergötlands länsmuseum har gett ut en ny bok: Johan Bäckström – folkkonstnär i Östergötland. Bäckström var verksam i socknarna Horn, Kisa och Tidersrum under det tidiga 1800-talet.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Johan Bäckström är en av de främsta inom östgötsk folkkonst. Han var en originell och färgstark konstnär och möbeldekoratör. Det har tidigare inte skrivits så mycket om honom. Högreståndskulturen har dokumenterats och utforskats noga. Folkkonsten har hamnat utanför, men intresset för den har de senaste åren ökat. Nu har den sin givna plats inom konstvetenskapen. Boken ger en inblick i den lokala folkkonsten och är den första monografin om Johan Bäckström. I södra Östergötland finns fortfarande stora delar av Johan Bäckströms möbler och föremål kvar. Genom bland annat annonser i lokaltidningar har mängder av Bäckströms alster blivit kända. Museet har haft en viktig lokal hjälp vid inventeringen i Gun-Britt Monell, Horn och Rune Oskarsson, Kisa. Gun-Britt Monell kan som ingen annan bygden kring Horn och Hycklinge. Hon har gett ut många böcker om sin bygd. Rune har alltid haft intresse för och samlat Bäckströms verk som han även renoverar.

Fortsättning publicerad 20091023


Svensk Smak-afton

Peter Harryson visades runt i köttbutiken av Britta Andersson.

Insamlingen till Världens Barn inleddes med en Svensk Smakafton hos Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm. Det var öppet för alla att lyssna på kvällens inspiratör och talare Peter Harryson och äta Galne kockens köttfärssoppa.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm inbjöd tillsammans med Svensk Smak till en inspirerande afton. De serverade bland annat Galne kockens köttfärssoppa, en höstsoppa på lokalproducerade råvaror. Besökarna kunde lyssna på ett underhållande och tankeväckande anförande om mat av Peter Harryson, träffa Daniel ”Galne Kocken” Svensson från Svensk Smak och Britt-Louise ”Bitto” Carlsson, köksmästare hos Britta och Lennart. Insamlingen Till Världens Barn är ett samarbete med Svenska Kyrkan. Den matkunnige skådespelaren Peter Harryson passade på att se sig om i köttbutiken innan det var dags för hans föredrag i tältet intill. Kunderna kan se in i styckningslokalen och i köket genom de fönster som placerats mellan dem och butiken. Det passade honom. Med stigande förtjusning synade han noga sortimentet och hanteringen av köttet.

Fortsättning publicerad 20091016


Första dialogmötet

Diskussion i en av de tre grupperna.

Efter några förberedande träffar höll Norrköpings landsbygdsberedning det första så kallade dialogmötet i församlingshemmet i Simonstorp den 22 september. Femton ortsbor hade mött upp. Beredningsgruppen innehåller representanter från alla majoritetspartier.

Text och bild: OWE BERGGREN

Beredningens ordförande Olof Johansson (S) hälsade välkommen och hoppades på livliga diskussioner och visst blev det så. ”Processledare” för kvällen var Monica Rosander, som i sin dagliga profession jobbar på kommunens ekonomiavdelning. På konferensmanér delade hon upp deltagarna i tre grupper, där varje deltagare fick skriva ner hur många förslag som helst, men bara ett per post-it-lapp. Grupperna skulle ta fram sex förslag, som så småningom skulle reduceras till fyra, där graderingen skulle vara mycket viktiga och viktiga. Kvällens övergripande fråga var: ”Vilka faktorer är viktiga för Simonstorps utveckling fram till 2020”? Det var härliga diskussioner i de tre grupperna och idéer saknades verkligen inte. Två förslag utkristalliserades som de klart viktigaste för bygdens utveckling. Förskolan, som fick fjorton förslag och allmänna kommunikationer som buss, cykel och pendeltåg, som fick tretton.

Fortsättning publicerad 20091009


Polishund-SM avgjort

Stefan Lönnvik redo för tävling med sin hund Lidjax Bus av rasen malinois.

Förargliga sex poäng skiljde Mimmi Lindgren och hennes hund Humlan från en pallplats när Polishund-SM avgjordes på Bråvallafältet i Norrköping. En och en halv poäng per dag då tävlingarna avgjordes mellan 17- 20 september.

Text och bild: OWE BERGGREN

Östgötapolisen Mimmi Lindgren och hennes hund Humlan, av den belgiska vallhundrasen malinois, samlade ihop 1182 poäng medan bronsmedaljören Martti Källmalm från Örebro polisdistrikt hade 1192 poäng. Överlägsen segrare blev Ronny Holmberg med hunden Lei- Anns Besk från Blekinge polisdistrikt med 1348 poäng, 99 poäng före Dan Pellas från Stockholm med hunden Jurassic Erox. Trots den snöpliga medaljmissen var Mimmi Lindgren nöjd efter tävlingen.– Jag är jätteglad, det har gått framåt hela tiden. 2007 blev vi åtta, förra året femma, så nästa år kanske det blir ännu bättre ?
Humlan har funnits i familjen i drygt fyra år och mycket tid åtgår till träning. Det underlättar givetvis att även maken är hundförare, men han har en schäfer. SM-fyran är polis sedan ungefär åtta år och det tar cirka två års träning innan hunden kan användas i polisarbetet.

Fortsättning publicerad 20091002


Vandringsled för alla

Mycket folk premiärbesökte ”Upplevelsestigen”.

I ett underbart septemberväder invigdes den så kallade ”Upplevelsestigen” i Vrinneviskogens naturreservat tisdagen den 15 september. En sträcka på cirka 800 meter, där ung som gammal liksom personer med något sorts handikapp kan få en fin naturupplevelse. Starten är nedanför Tjalvestugan.

Text och bild: OWE BERGGREN

Inledningsvis redogjorde kommunekologerna Eva Siljeholm och Therese Andersén för projektet som startade för drygt ett år sedan. Kostnaden uppgår till cirka 100.000 kronor varav hälften utgörs av statsbidrag och där arbetet utförts av kommunens folk. Eva Siljeholm yttrade bland annat följande om bakgrunden till projektet.
– Idén föddes faktiskt för mer än tio år sedan då jag var bekant med en man, som jobbat på Drottningholmsförvaltningen i Stockholm. Där hade de gjort en ”Upplevelsestig” för synskadade och jag tyckte det var en jätterolig idé. Att ge alla chansen att uppleva den här fantastiska skogen.
Efter att kommunalrådet Stefan Arrelid (MP) formellt invigt ”Upplevelsestigen”, förpassade sig det stora sällskapet fram till den första stationen av totalt elva. Där drog kommunalrådet av täckelsen och då uppenbarade sig en information om tallen och dess årsringar.

Fortsättning publicerad 20090925


Informell demokrati

Ingela Granqvist, Olof Johansson & Britta Andersson.

Arbetet med ett landsbygdsprogram i Norrköpings kommun har kommit en bit på väg. Ett andra beredningsmöte har hållits hos Brittas och Lennarts Nära Kött i Norsholm, dit representanter för ortens byalag var inbjudna.

Text och bild: OWE BERGGREN

Landsbygdsberedningen är en samling politiker där alla partier ingår, totalt nio personer. Representanter bosatta på Vikbolandet, Kolmården och stadsbor är med i gruppen. Ordförande är Kuddbybon Olof Johansson (S) och i gruppen ingår även landsbygdsutvecklaren Ingela Granqvist. Det första dialogmötet hålls i Simonstorp den 22 september, där inbjudna föreningar får säga sin mening och uttrycka önskemål just för sin kommundel. Norsholmsmötets samtliga deltagare var rörande eniga om att det allra viktigaste var att lyssna på gräsrötterna på landsbygden.
– Utan spaning, ingen aning, är lite av beredningens ordspråk, säger Olof Johansson.

Fortsättning publicerad 20090918


Stationen invigd

Det första ”officiella” tåget ankommer till Kimstad.

Lördagen den 15 augusti 2009 var en stor dag för Kimstad och dess innevånare. Då invigdes nämligen den nya pendeltågstationen i orten.

Text och bild: OWE BERGGREN

För 43 år sedan slutade tågen att stanna vid Kimstad station, men nu är ordningen återställd. Åtminstone vad gäller pendeltågen mellan Norrköping-Linköping. Länstidningen fick förmånen att träffa Sigvard Davidsson, som hade 36 år totalt som ”järnvägare”. Tjugo år vid Norsholm och sexton i Linköping.
– Men jag har även tjänstgjort här i Kimstad, där jag körde en växelmaskin. Som mest arbetade 45 man i Kimstad, minns Sigvard Davidsson, som begåvades med titeln lokförare innan han gick i pension 1981.
På invigningsdagen var mycket folk samlade vid den nya pendeltågstationen och vädret var strålande vackert.
– Den är inte riktigt färdig ännu, informerade tekniske chefen vid kommunen Leif Lindberg inledningsvis.
Investeringskostnaden uppgår till totalt 53 miljoner kronor, varav Norrköpings kommun bidrar med 34 miljoner kronor.

Fortsättning publicerad 20090911


Ekologisk logdans

Beatlesbandet Liverpool. Från vänster Sebastian Roos, Ronnie Roos, Kent Szwonder och Olle Nilsson.

Logdanserna vid Gäverstad gård, belägen 2 km från väg 210 väster om Söderköping, blir allt populärare. Förra året var 140 personer speciellt inbjudna, i år blir 230 det personer om alla kommer. Allt vid Gäverstad bär ekologiska förtecken, självklart även det som gästerna kunde köpa.

Text och bild: OWE BERGGREN

Öl, både svensk och utländsk, som gästerna kunde släcka sin törst med och korv, kött och sallad för att nämna något som fanns att handla. Annars hade ju många av gästerna en medhavd korg med mat och dryck, alltså en form av knytkalas. En av arrangörstjejerna, Inger Källander, mångårig ordförande i Ekologiska Lantbrukarna (hon avgick 2008), var nyligen hemkommen från en resa i Peru. På hennes säljbord fanns mössor och vantar stickade av alpackaull. På Gäverstad finns för övrigt två alpackor, detta säregna lamadjur som har sin hemvist i Anderna. Källander sålde även vackra halsband från Uganda tillverkade av affischpapper, som sedan lackats. Hon har varit inblandad i ett ekologiskt lantbruk i Uganda som drivits under cirka två år. En annan av arrangörerna, Lena Mannerheim, körde med sin fyrhjuling så det stod härliga till, med sin sprudel ”Bassi” som passagerare. ”Sprudel”är en korsning mellan spaniel och pudel. Den tidigare gymnasieläraren informerade att det verkligen är fullt upp på gården.
–Vi har 30 egna islandshästar och 60 inhyrda hästar, informerade Lena Mannerheim. Och så ordnar vi ekologdanser. Totalt har vi kört ekologiskt på gården i tjugo år.

Fortsättning publicerad 20090904


Östra Ny kyrkby

Sommaridyll i Östra Ny.

Under Östgötadagarna, som äger rum första helgen i september, kan man göra ett besök vid bygdegården Tingsborg i Östra Ny på Vikbolandet. Där visar ortens hantverkare upp sina alster. Vill man uppleva skog och mark, finns det gott om bär- och svampskogar i närheten och Skirsjön är värt ett besök, trots att badsäsongen är över för året.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

I Östra Ny kyrkby ligger socknens bygdegård, Tingsborg och där träffar Länstidningen bygdegårdsföreningens ordförande Rolf Johansson.
– Jag har bott stora delar av mitt liv i Östra Ny och det är perfekt att bo här, säger han. Sammanhållningen bland människor är bra och många kommer när vi har olika arrangemang. Men vi skulle förstås vilja se fler av de omkring 200 personerna som bor i socknen, när vi ordnar med t.ex. luciafirande och teater.
Rolf berättar vidare att lokalen också hyrs ut till bröllop och andra privata sammankomster.
– Nu hoppas vi att försäljningen som vi ska ha under Östgötadagarna kommer att slå väl ut och att det kommer mycket besökare. Det kommer att finnas olika hantverkare på plats som visar upp bl.a. silversmiden, skinnarbeten, träsniderier och så kan man förstås dricka kaffe här då, fortsätter Rolf.

Fortsättning publicerad 20090828


Lägervecka i USA

De glada ungdomarna Filip Andersson och Frida Kihlberg.

Kusinerna Frida Kihlberg från Östra Ryd, 15, och Filip Andersson från Vånga, 17, har varit med om en riktig drömresa. Under sommaren deltog de tillsammans med ett 40-tal andra ungdomar från hela världen i en lägervecka för islandshästar i Eagle, Wisconsin.

Text och bild: OWE BERGGREN

För Frida och Filip var trippen till det stora landet i väster den första i deras liv.
-Det ska bli spännande. Jag har inte hunnit bli nervös än, säger Frida Kihlberg i en paus i träningen vid klubbens anläggning bakom Racketstadion i Norrköping.
Hon får nickande instämmande från Filip, när Länstidningen träffar de båda blivande resenärerna före avfärd. Av naturliga skäl kunde inte deras hästar följa med, utan de fick sig tilldelade varsin häst vid ankomsten. Anläggningen de vistades vid heter Winterhouse Park, Icelandic House Farm och har en yta på cirka 87 tunnland. Internationella Islandshästförbundet (FEIF) arrangerar detta evenemang på olika platser i världen varje år och många länder från Europa deltager. Trots sin ringa ålder är Frida och Filip rutinerade islandshästryttare. Tillsammans med tre lagkamrater tog de hem lag-SM i Östersund förra året för sin klubb Dyggur (betyder trofast). Föreningen har cirka 300 medlemmar.
-De har ridit sedan de kunde sitta utan stöd, säger Fridas mamma Karin Kihlberg.
Hon fungerar som ledare liksom kollegan Camilla Rolfsdotter.

Fortsättning publicerad 20090821


Björns 4021:a träff

Från vänster Ehrling Fredriksson, Roland Engdahl, Björn och Helena Eriksson, Åsa Sjöberg samt Ulf Tellin.

I slutet på sin ämbetsperiod besökte landshövding Björn Eriksson tillsammans med hustrun Helena, Capella Ecumenica, belägen på Västra Gärsholmen i Slätbaken.

Text och bild: OWE BERGGREN

Besöket var omgärdat av sång och musik, en kort betraktelse av kyrkoherde Sven Jennerström, utdelning av gåva till paret Eriksson och avslutningsvis en härlig kaffestund vid stranden av Slätbaken. De musikanter som kom till Capella Ecumenica var fem till antalet: Per Sundström och Håkan Kyndel spelade trumpet, Roland Engdahl trombon och piano, Ehrling Fredriksson tenorsaxofon och Ulf Tellin piano och orgel. Den senare är till vardags organist i Hedvigs kyrka i Norrköping och svarade för kvällens musikaliska höjdpunkt, när han spelade ett varierat tema på ”Gubben Noak” på kapellets lilla orgel. Stormande bifall av publiken blev resultatet.
-Han är en av Sveriges tio bästa organister, betygsatte Ehrling Fredriksson.
Kvintetten musikanter kompletterades med Åsa Sjöberg som sjöng tre melodier; ”Den första gång jag såg dig”, ”Jag kan inte räkna dem alla” och ”Lycka” var hennes bidrag till den musikaliska soaren.

Fortsättning publicerad 20090814


Får respit året ut

Eva Björnelf och Malin Eriksson.

Kolmårdens Hästsportförening (KHF) har haft och har fortfarande en turbulens i föreningen. Den tidigare styrelsen satt ett år och nu måste den nya styrelsen få KHF på fötter. Problemet är som vanligt i föreningar, ekonomin.

Text och bild: OWE BERGGREN

Nu har kommunen, med föreningskonsulenten Mariana Svedin i spetsen, tittat på vad som behöver göras. Norrköpings kommun har erbjudit klubben ett ekonomiskt bidrag på totalt 55.000 kronor. Det gör att verksamheten kan fortsätta året ut. Bidraget fördelar sig på 25.000 kronor i ett utvecklingsbidrag, samma summa utgör fritt resursbidrag och resterande 5.000 kronor är ett arrangörsbidrag. Med de här pengarna finns det ett ekonomiskt ljus i tunneln för KHF. Lite av en utlösande faktor till krisen var att klubben förväntade sig ett bidrag på 80.000 kronor som kommit automatiskt tidigare, vilket i och för sig varit felaktigt, men som aldrig kom i år. Det har skett ett misstag i ansökan, där föreningen angivit ridande personer vilket är felaktigt. KHF har även missat att ett långsiktigt avtal med Bränntorps gård har krävts för att erhålla kommunens driftsbidrag. Det korrekta antalet bidragsberättigade i KHF var bara 46 stycken eller i pengar 39.710 kronor. Bidragsberättigade är de personer som är mellan 7 och 20 år.

Fortsättning publicerad 20090807


Rapp utropare

Det var fullspikat i salongen och utropstakten var hög.

Norrköpings Auktionsverk har haft stadsauktion i sina lokaler. Lisbeth Olsén var rapp i sitt jobb som auktionsropare, då 125-150 objekt måste hinnas med på en timma. Totalt innehöll katalogen 1424 nummer.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det fanns ett stort utbud av glas och porslin. 50 delar av servisen ”Vinranka Gefle”såldes för 1 600 kronor, en dubblering av utgångsbudet. Gustavsbergs servis ”Diana” klubbades för tusenlappen. Kaffeservisen ”Bikupan Danmark” i 28 delar såldes för 1300 kronor, där utropspriset var 300 kronor mindre. De gamla märkena står sig uppenbart bra i konkurrensen. Rörstrands kaffeservis i sjutton delar från tidigt 1900-tal var ett bevis på det. Säljpriset blev 1 900 kronor där utgångspriset var betydligt lägre, 500 kronor. Barbiedockor är attraktiva auktionsvaror. För två dockor med hemsydda kläder blev slutpriset 1 100 kronor. Det fanns även ett stort utbud av textilier av olika slag liksom kopparföremål. En köpare betalade 2.100 kronor för en nysilveruppsättning av bestick modell Haga i cirka 80 delar. Ett antal telefoner av modellen ”Kobra” i olika färger såldes oftast över utgångspriset. Konstnären Lisa Larssons alster är alltid eftertraktade. ”All världens barn” i åtta delar klubbades för 2 000 kronor och hennes ”Adventsbarn” i fyra delar såldes för 1.500 kronor. Skor, handväskor och klänningar av så kallad vintagetyp föll inte köparna på läppen.

Fortsättning publicerad 20090724


Spännande besök

Ett av de inhägnade gruvhålen vid Dalmyra gruva.

- Förra året var det 700 personer som skrev i vår gästbok, en del sov över i vindskyddet efter att ha dragit sig över vattnet på flotten, berättar eldsjälen Rune Hellström.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Dalmyra Gruva, där brytningen lades ner i början av 1900-talet, ligger på Vikbolandet omkring 3,5 mil från Norrköping utmed vägen till Rönö. Har man tur kan man möta Rune Hellström, en av eldsjälarna i Gårdsjö – Rippetorps byalag, där. Han är bosatt med sin fru Siv en bit därifrån och kan berätta mycket om platsens historia.
- Det var den nyligen bortgångna Svea Eriksson i Moängen i Häradshammar som var motorn i det hela från början. Vi startade en studiecirkel 1987 och efter några år kom arbetet med att göra i ordning gruvområdet igång, berättar makarna Hellström.
Det finns en parkering några hundra meter in på vägen till Tobo. Därefter följer man skyltar genom skogen ner mot vattnet. Det är en spännande plats att komma till. På en informationsskylt kan man läsa om gruvdriften, om bostadshusen och dansbanan och om hur man fraktade malmen därifrån. Den korta biten över vattnet drar man sig på en flotte, som sitter fast i land med rep. Det finns livbojar på bägge stränderna. Vill man göra en lite längre tur ut på vattnet finns det några båtar man kan låna. Det gör man med eget ansvar och flytvästar får man ta med sig dit.
- Det är många barnfamiljer som kommer hit och åker flotte, grillar korv och kanske sover över i vindskyddet, berättar Rune. Det är spännande med de djupa öppna gruvhålen som är någonstans mellan 60 och 90 meter djupa. Allt är inhägnat, men man ska vara försiktig. Vi har också ordnat med en eldstad så man kan grilla om man vill.

Fortsättning publicerad 20090717



Lada blir drömhus

- Tanken att hitta ett ställe att bygga om har alltid funnits, säger Jan Willem Alphen de Veer. Jag har ritat på många lador, för de är lätta att bygga om. När vi fick se den här ladan kände vi att tiden var inne, här ”har vi medvind”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jan Willem och Antoinette Alphen de Veer kom som unga nygifta till Sverige från Holland 1965. ”Nygift holländskt par söker jobb på en gård”, så löd annonsen i Land som gav dem arbete och bostad på Knista Säteri i Västergötland. Sedan har de blivit kvar i Sverige.
- Jag trivdes så bra här, säger Antoinette, naturen är så fin.Vi fick barn ganska snart och lärde oss svenska, för barnen behöver ett språk. Vi läste Astrid Lindgrens sagor för barnen, det var ett bra sätt att bli inlemmad i den svenska kulturen och språket, fortsätter hon.
- Vi pratar alltid svenska med varandra, men vissa skämt och någon svordom kan komma på holländska, berättar Jan Willem.
Familjen kom så småningom till Västra Harg där de byggde om en kvarn till bostad. Där bodde de i många år, men sålde kvarnen och flyttade vidare på grund av arbete. Till Vikbolandet kom de 1986 och har sedan dess blivit trakten trogen. De har sedan ungdomen haft med sig det antroposofiska tänkandet, med biodynamiskt odlande som utgångsläge. Nu har de bägge två uppnått pensionsåldern, men Antoinette arbetar fortfarande halvtid inom vården på Ensjöholms by utanför Norrköping.

Fortsättning publicerad 20090710


Charmig bil

Sibylla Gustafsson och Lasse Björk dukade upp alla nostalgiprylar och förflyttade sig och besökarna till 1960-talet. De sitter vid det gamla Origo- bordet, lyssnar på den gamla AGA radion, häller upp kaffet ur den flätade termosen i plastmuggarna tillhörande den gamla campingväskan klädda i kläder från den tiden.

Text: SIBYLLA GUSTAFSSON

Ånnaboda är en väletablerad och stor veteranbilsträff med 25 år på nacken . Och nog var det gott om bilar som visade upp sig på Ånnaboda i början på juni. Sammanlagt var ett tusental bilar och motorcyklar samt mopeder och givetvis deras ägare med på träffen. Vädrets makter var inte på sitt allra bästa humör , ty det kom några riktigt rejäla regnskurar. Det mesta var nog som vanligt: campingveteranerna hade sitt sedvanliga års möte, en del klubbar ställde ut sina klubbbilar, Classic motor hade ett intressant föredrag om vespan Svalan. När man sett sig mätt på alla fina bilar, kunde man gå en sväng på marknaden. Där var det sedvanliga utbudet av bil- och nostalgiprylar till vår bilhobby och en del vanliga "loppisprylar ". Själv hittade jag bland annat två nya rostfria avgasrör till min SAAB. Den här helgen är Lasse Lindström ett givet inslag. En bilspeaker som pratar nästan oavbrutet i två dagar om i stort sett alla bilar och modeller han ser i Ånnaboda. Vi åkte dit i min gamla SAAB 96 från 1961 En standard 2-takt med lite nostalgiprylar monterade ( barnstol, Ce -Ge Hammarlundshjälm , nice hunden osv). Den hade vi för övrigt som rallybil i regularityklassen i Midnattssolsrallyt 2008 och ska även köra med den i år.

Fortsättning publicerad 20090703


Rätt forum för Klara

Klara Zimmergren, med de första elva levnadsåren i Norrköping, har hittat ytterligare en del i sin medieframtoning då hon blir ny programledare för familjeserien Djursjukhuset SVT 1. Hon har hittills jobbat mycket med radio, med bas i Göteborg där hon bor. Klara har också fått ett stort medialt genomslag i den nyss genomförda humorserien ”Mia och Klara”. Det är en helt annan Klara TV-publiken får möta i Djursjukhuset.

Text och bild: OWE BERGGREN

Hon ger ett nästan blygt intryck, men är samtidigt en alert och konkret person i teamets TV-inspelning i Kolmårdens Djurpark. Den här speciella dagen är arbetslaget samlat med veterinärer och skötare i den byggnad där några högresta damer och herrar bor. De fyra girafferna. Uppgiften är att ge treårige giraffhannen Garp en tuberkulinspruta. Han kom för tre månader sedan från Bayerns huvudstad München.
– Där törs de inte göra detta, säger chefsveterinär Bengt Röken. Konsten är att dosera mängden bedövningsmedel rätt, inte för mycket så att han lägger sig. Jag tror att vi är de enda i västvärlden som gör det här.
Första injiceringen gjordes 09:15 för att få Garp i ett lugnare tillstånd, helt enkelt bedövningsmedel i den tre och en halv meter långa kroppen. Det var inte gjort i en handvändning att få möjligheten att ge Garp tuberkulinsprutan. Efter mycket lock och pock från djurskötarnas sida med en lång lövruska som lockbete, fick man slutligen in Garp i en trång fålla. Där rakade Röken bort ett stycke päls med en hårtrimmer för injiceringsstället. Sedan lade Röken ett stycke tyg runt giraffens hals och drog honom mot sig. Slutmomentet var att binda för giraffens ögon med en halsduk och sedan sätta tuberkulinsprutan. Ett spännande ögonblick i ett svårt jobb, som dessutom utfördes på en stege. Till sin hjälp hade Bengt Röken veterinärkollegan Thomas Möller och aktiva djurskötare med specialintresse för giraffer, Rickard Andersson, Malin Wiklund och Thomas Antmar.

Fortsättning publicerad 20090626


Sol, vind och vatten

Det var många som tog tillfället i akt att göra ett besök när Arkö Kursgård utanför Arkösund på Vikbolandet öppnade upp sina dörrar för allmänheten på nationaldagen. På kursgården, som ägs och drivs av Sjöfartsverket, har man utbildningar i allt som behövs för att rädda liv till sjöss.

Bild och text: MARGARETA GUSTAVSSON

Dagen bjöd på sol och vind under den korta båtresan ut från Arkösund och besökarna var många som togs emot av värdinnan Christina vid bryggan. Hon berättade kort om de olika husen och vad som fanns i dem, delade ut en karta över området och därefter fick besökarna gå runt i egen takt. I ett av husen kunde man mitt på dagen höra den 92-årige mästerlotsen Carl–Axel Färnstrand berätta om sitt liv. I matsalen bjöds det på kaffe. Många gjorde också ett besök i den gamla lotsutkiken som numera innehåller övernattningsrum med en vidunderlig utsikt ut mot öppna havet och in mot Bråviken. Kursgården är till för Sjöfartsverket i första hand, men andra företag kan också hyra gården för egna kurser. Då bor man med helpension i de 35 rummen. Den här dagen kunde den som ville, vara med och se hur ett fartyg manövrerades in i mot Norrköpings hamn, med en simulators hjälp. Simulatorn består av en fartygsbrygga med elektroniska sjökort och reglage för att man ska komma så nära en riktig fartygsbrygga som möjligt. Stora bildskärmar visar visar hur båten rör sig framåt på vattnet, man ser land och kan samtidigt följa med i ett sjökort som finns i rummet.

Fortsättning publicerad 20090619


Antik och samlarmässa

Solskenet värmde och åhörarna sökte upp skuggan för att lyssna till antikexperten Peder Lamm, känd från TV, när han under ett par eftermiddagstimmar på Pingstaftonen värderade föremål i parken vid Skärblacka Folkets Hus.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

- Vi har planerat den här mässan i sex månader och annonserat i olika samlartidskrifter, berättade en nöjd Lars Adolfsson, sekreterare i Skärblacka Folkets Hus som arrangerade mässan tillsammans med Företagargruppen och Lions.
- Vi har haft loppis under flera år och skapat kontakter med olika utställare och nu vill vi testa att ha en renodlad samlarmässa, med betoning på gamla saker, fortsatte Lars.
- Om någon kommer med mormors gamla kaffekopp och vill ha den värderad brukar jag säga att den är värd en miljon, sa Peder Lamm när han i högt tempo tog emot besökare som ville ha sina föremål värderade. En kaffekopp som egentligen inte har något ekonomiskt värde, kan har ett högt värde för ägaren, eftersom man ärvt den av mormor.
Peder Lamm fick ta emot klockor, vaser, biblar, skulpturer, tavlor, bland mycket annat. En del besökare fick sina aningar besannade att deras föremål var värda en del pengar och andra fick höra motsatsen.
- En gammal bibel, kan man kanske få en ”Selma” för, om man vill sälja den, berättade Peder vidare.
I parken vid Folkets Hus hade 37 utställare plockat fram gamla föremål till försäljning. En del utställare hade rest långt för att komma till Skärblacka.

Fortsättning publicerad 20090612


Himmelsfärdsotta

På Kristi Himmelsfärdsdagens morgon samlades ett 70-tal Östra Stenbybor och andra vikbolänningar för att fira otta för 75:e gången på Boberget i Östra Stenby. Berget som man förr kunde se sex kyrktorn på Vikbolandet och Krokeks kyrktorn på andra sidan Bråviken från. Nu har skogen vuxit upp och man kan bara se Östra Stenby kyrktorn.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Solen sken och fåglarna gjorde allt för att överrösta den nytillträdda komministern Marie Jädher Molander när hon för första gången fick vara med om en otta på den gamla boplatsen Boberget på gränsen mellan socknarna Östra Stenby och Konungsund på Vikbolandet. Pastoratskören sjöng in försommaren med bl a psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” under ledning av Hans Bergenbrant. Efter sammankomsten på berget bjöd Boglinatorpets Vänner och Östkinds Hembygdsförening in till frukost i det lilla Boglinatorpet som ligger vid Östra Stenby kyrka. Torpet är ditflyttat från en grannfastighet till kyrkan och består av en kammare och en förstuga. Torpet fylldes snabbt av frukosthungriga frukosthungriga besökare som bland mycket annat fick smaka den s k kornbullen bakad av Katrin Kyrling-Fri. Originalet till den bullen var ett brödfynd från 400-500-talet, som gjordes på Boberget i början av 1900-talet. Det har länge varit ansett som det äldsta brödfyndet i Sverige. Några gårdar hade följt uppmaningen att flagga den här soliga dagen och under frukosten berättade en av eldsjälarna bakom församlingsarbetet, Bengt Appelgren, om sina minnen från de 75 ottor han varit med om. Speciellt inbjuden till den här dagen var Axel Lindmark jr, vilkens far kyrkoherde Oscar Lindmark införde traditionen i socknen.

Fortsättning publicerad 20090605


Aktiv förening i Vånga

Huset alldeles invid allfartsvägen i Vånga lyser gult och grant. En skylt anger att man kommit till en bygdegård. Huset är antikt. Förra året firades byggnadens 100-årsjubileum med en brakfest, som samlade cirka 350 personer.

Text och bild: OWE BERGGREN

-Det gick väldigt bra, säger Gösta Svensson, ordförande Vånga bygdegård Klippan.
Han får nickande bifall av sekreteraren, Anette Holm. Rikskända orkestern Svenne Rubins var på besök liksom ”Glesbygds Rebells”. Hundra år tidigare togs huset i bruk för att användas som lokal för nykterhetslogen 3710 Frideborg. I början av 1990-talet lades den verksamheten ner på grund av klent intresse. 1993 bildades föreningen Vånga bygdegård Klippan, som har 350-400 medlemmar. Man fick köpa in sig i fastigheten till en kostnad på 500 kronor per andel. Styrelsen består av tio personer, eller elva om den webbansvarige också räknas in. På 1950-60-talen användes lokalen som biograf och det visades matinéer på söndagar och barnförbjudet på onsdagskvällar. Filmen ”491” efter Lars Gjörlings roman med Lena Nyman i huvudrollen, kommer Gösta Svensson särskilt ihåg. Han var då arton år. I dag är det upprustning av lokalen och omgivningarna som gäller rent allmänt.
-Att peppa folk att hyra lokalen är också en viktig del, säger Anette Holm entusiastiskt och föregår själv med gott exempel.

Fortsättning publicerad 20090529


Släpp kossorna loss...

Lördagen den 9 maj hade uppskattningsvis 1600 personer samlats på Odenstomta i Kuddby för att se gårdens 87 kor släppas ut på sommarbete. Förväntningarna bland besökarna var stora och man sökte upp bra platser att se korna från, långt innan klockan 11 då utsläppet skulle äga rum.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Odenstomta drivs av Maria Öfverberg och hennes pappa Lasse Nilsson. Det är första gången de är med och arrangerar ett s.k. kosläpp tillsammans med Arla Food. Tidigare år har gården Linåkern i Kuddby varit värd för Arlas kosläpp på Vikbolandet. Maria Öfverberg är den fjärde generationen som brukar gården som har 42 ha åker, 52 ha skog och 20 ha beten. Mjölkstallet från 2006 med plats för 112 kor, är en lösdriftsladugård med mjölkgrop som kan mjölka tio kor åt gången.
- Det har varit stort intresse dagarna innan, vi hade 2000 anmälda, så regnet som kom i natt kanske har avskräckt en del, tror Maria. Men telefonen har gått varm hela morgonen och vi har t.o.m. fått samtal från Stockholm 20 mil bort, där man frågat efter vägbeskrivning, så visst finns det intresse av att komma ut på landsbygden och se levande lantbruk.
Lisa Sjöström, ordförande i Arlas Norrrköpingskrets, var med och bjöd besökarna på mjölk och bullar. Hon är inne på sitt tredje år som ordförande i ett område som sträcker sig från Finspång i norr till Valdemarsvik i söder.

Fortsättning publicerad 20090522


Diva fick diplom

Vid Hushållningssällskapet Östergötlands stämma nyligen fick Melin Horses vid Marby Storgård utanför Norrköping diplom för sitt treåriga sto Diva. Treåringen blev utvald i sin årskull efter ha blivit trea i 2008 års premieringstester.

Text och bild: OWE BERGGREN

Malin Olsson är mycket engagerad i skötseln och träningen av Diva. Hon jobbar huvudsakligen som beridare på Marby. Malin har hand om större delen av markarbetet bland hopphästarna. Hon har utbildat och tävlat med ett flertal upp till ”Medelsvår dressyr”, med segrar och placeringar som följd. Bästa minnet hittills är dressyrfinalen 2001 i ”Breeders” med hästen Master i 6-årsfinalen. Tävlingen gick av stapeln i Flyinge. Hon jobbar mest med dressyrhästarna.
– Diva har alla bra gener som krävs för att bli en riktigt bra dressyrhäst. Om hon sedan når ända fram vet man aldrig, säger Malin Olsson.
Hon har helheten; huvud, bål, extremiteter, sida m m, inga negativa detaljer. Det är kul att de uppmärksammar unghästarna, framtidens stjärnor. I Divas fall finns en rolig detalj om hur hon hamnade hos Melin Horses. Malin var i Falsterbo och fastnade för Diva direkt. Hon greppade telefonen och slog ett samtal till chefen ”Pelle” Melin och köpet var ett faktum. Då var Diva fem veckor. Fyra månader senare kom hon till Marby. Malin har uppenbarligen känsla för kvalitet. Modern heter Denoir och morfadern Warsteiner. Diva, liksom företagets andra hästar, är svenska halvblod. Melin Horses och Marby Storgård är en tävlingsanläggning, ingen avel förekommer, även om ett sto för tillfället har ett föl i magen.

Fortsättning publicerad 20090515


Upplev Norrköping

Norrköpings kommun har nyligen distribuerat två vägvisande broschyrer till innevånarna i Jursla/Åby och Svärtinge. Därmed har totalt nio informativa broschyrer publicerats som berättar om platser, som är värda att besöka.

Text och bild: OWE BERGGREN

Utöver ovanstående finns det fem broschyrer från tätorten att tillgå, en för Krokek och en för Skärblacka. Ett arbete, som tekniska kontorets ekologer och andra inblandade kan vara stolta över. Länstidningen gjorde ett besök vid Abborreberg i början av maj när grönskan stod som allra skirats. En riktig pärla vid Bråvikens strand. Ett andningshål, som Norrköpingsborna inte får missa. Området bjuder på omväxlande miljöer. Rika blomsterängar, gamla ekar, fågelsång och vacker utsikt över Bråviken för att nämna några detaljer. Vitsipporna bildar tilltalande mattor bland områdets olika lövträd. Mäktiga tallar som är äldre än 150 år finns också. På flera av tallarna finns spår av den ovanliga skalbaggen reliktbock. Abborrebergsleden är cirka fyra km lång. Om man vandrar leden passeras Holmtorpshagen där det finns en mängd intressanta fornlämningar. Från Lindö kan man gå ”Strandleden”, tre km lång, ända ut till Abborreberg. Det finns även ett motionsspår, 2,5 km långt, som utnyttjades flitigt den vackra majdagen.

Fortsättning publicerad 20090508


Bygger nätverk

”Kvällen får avgöra hur ni vill att det ska se ut i framtiden.” Med de orden inledde Bo Axelsson ordförande i Vikbolandets Företagsgrupp, informations – och diskussionskvällen med kvinnliga förtecken på Bjärstad gård i Kuddby.

Text: MARGARETA GUSTAVSSON
Bild: ELISABETH WESTLUND

Bo Axelsson fortsatte att informera om Företagarföreningen och om framtidens media. Hur ska vi bäst nå ut till våra kunder och gäster, som kvinnliga företagare? Behövs samarbete? Det var några av de frågor som kom upp under kvällen på Bjärstad, dit de kvinnliga företagarna på Vikbolandet var inbjudna av Elisabeth Westlund och Camilla Hansson som driver Vikbolandets Naturhälsogård där och på gården Brånnestad några km. därifrån. De arbetar med grön rehabilitering i samarbete med LRF, Försäkringskassan och Norrköpings kommun. Bo Axelsson berättade att företagarföreningen har funnits på Vikbolandet sedan 1995. Föreningen har samarbete med andra företagsgrupper i Norrköpings kommun och man hoppas att den nyanställda landsbygdssamordnaren Ingela Granqvist kommer att bli en tillgång för att leda arbetet framåt. Han medgav att föreningen är lite anonym bland företagarna på Vikbolandet och att de gärna vill ha fler medlemmar än de 55 som finns idag. Av dessa är endast ca.15% kvinnor, så den här kvällen var ett bra tillfälle för företagargruppen att göra reklam för sin verksamhet och få nya medlemmar i framtiden.

Fortsättning publicerad 20090430


Mc-gubbar som mekar

På sommaren finns de ute i tusental på våra vägar. Men vad gör alla motorcyklister under den mörka tiden på året, när det inte är väglag att köra motorcykel?

Text och bild: HANS ROLAND JOHNSSON

De flesta ställer in hojen, lägger ett skynke över den. Andra lämnar in den till på verkstad för service. Men många har intresset i blodet – att meka själv. I ett garage i Norrköping, finns några mc-gubbar som fixar det mesta själva, så att när man kommer in i april, står bågen klar för sommarutflykterna och för den obligatoriska besiktningen. Göran Sjöwall, stolt ägare till en BMW R90/6 från 1974 fick problem med en krånglande koppling. Han fick demontera bakhjul och flytta kardanen. Att lossa växellådan för att komma åt att byta ut kopplingslamellen blev följden. Naturligtvis har han bytt olja och filter och sett över allt annat på sin klenod, som nu står klar inför våren. Kompisen Erik som åker samma märke, har servat bromsarna på sin hoj. Kontroll av slitage på bromsbanden, rengöring av bromstrummorna och givetvis oljebyte, smörja vajrarna, kolla tändstiften... I ett annat hörn av garaget håller Hasse på med ett renoveringsobjekt.

Fortsättning publicerad 20090424


Gör ditt boende bättre

Gör ditt boende bättremässan i Stadium arena i Norrköping hade kö vid öppningstillfället, men hade knappast varit värd ett besök utan Simon och Tomas, kända från TV3.

Text: MARIE TILLMAR

Utställningsföremålen var en salig röra mellan allt för många luftvärmepumpar, massagekuddar, lite utomhusbelysning, tidningar, såpa samt husbyggareföretag, energirådgivning och, som alltid, en påstridig mobiltelefonoperatör. Några hade haft full koll och satt sig direkt framför scenen, där heminredarna Simon och Tomas, kända från TV3:s program ”Design: Simon & Tomas”, skulle ha ett entimmasföredrag. Tyvärr började deras föredrag mindre bra, dels på grund av att de var något försenade, till följd av SJ, dels på grund av tekniska bekymmer. Efter 10-15 minuters försening, så började de utan fungerande teknik och berättade istället lite om sig själva. Alla som har sett deras program vet vilken härlig mix mellan deras personligheter och deras egen blandning av det svenska och engelska språket det blir. Simon berättade att en av de saker han slogs av när han flyttade hit till Sverige, var att alla svenskar tycks gilla vitmålade hem med furutak.

Fortsättning publicerad 20090417


Konstexpert i farten

Claes Moser, känd konstexpert från SVT:s populära program Antikrundan, har under fjorton dagar ställt ut 90 konstverk, som han har i sin ägo. Utställningsplats har varit trivsamma Minsjö Säteri.

Text och bild: OWE BERGGREN

Mosers engagemang i Antikrundan upptar endast en marginell del av hans verksamhet. Han har ett eget museum i Vaxholm, där han exponerar konstnären Jag Acke. Han har även ett galleri i Stockholm och fungerar som värderingsman åt Svenska Handelskammaren. Moser har även under många år ägnat sig åt utställningar i Finland, två gånger per år. Äpplet faller som bekant inte långt från trädet. Mosers föräldrar var konstintresserade och Antikrundans konstexpert har även själv provat på akvarellmåleri i några år.
– Det är det svåraste av allt måleri, tycker Moser. Där kan man inte göra om eller måla över. Det som är gjort är gjort.
Moser är allmänt konstintresserad, men blir han en aning pressad gillar han kanske mest Vincent van Gogh och Gaugin och kanske allra mest 1910-talets konstnärer. I sitt informativa och lättsamma föredrag lyfte han fram svenska kvinnliga konstnärer under perioden 1880 1910-talet, som fått en oförtjänt liten uppskattning och status.

Fortsättning publicerad 20090409


Snuset som bas

Bertil Swartz (född 1943) har skildrat släktens öden i boken ”Familjen och snuset – om släkten Swartz som byggde Norrköping”. Boken började skrivas förra sommaren och publicerades strax före jul 2008. En utmärkt exposé över vad driftiga människor kan åstadkomma under 160 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Förra veckan publicerade Länstidningen en artikel om släkten Swartz insatser under 1800-talet och in på 1900- talet. Här följer nu en skildring av släktens första bedrifter i Norrköping. Norrköpings industrihistoria är sedan mitten av 1700-talet fram till ett par decennier in på förra århundradet, starkt förknippad med släkten Swartz. Anfader var Petter Swartz (1726-1789), som kom till Norrköping från Stockholm 1751. Han fick anställning vid sockerbruket Gripen som bokhållare. Där fick han den ofantliga månadslönen av 100 riksdaler, en summa som han förtjänade under ett år i Stockholm. Han kom till huvudstaden 1745 från orten Svartsången sydost om Filipstad och hette ursprungligen Olofsson . Innan avresan till Stockholm tog han sig namnet Swartz. I huvudstaden gick han i lära hos Jean Cres, som sysslade med kortvaror. Där lärde han sig franska, latin, dubbel italiensk bokföring och att tillverka snus. I kvaliteten ”Mellan Rappé” rev man tobaken vid framställningen. Svettningen, dvs lagringen, var det kritiska momentet. Ju längre lagerhållning desto bättre snus. Innan ankomsten till Norrköping införskaffade Swartz en bokföringsbok där han lade upp ett konto, ”Snusfabriken”. Han var uppenbart klar över vad han skulle syssla med i staden vid Bråviken. I februari 1751 gjorde han sin första snusaffär som gav 48 daler i kassan. Framgångssagan med snuset hade startat.

Fortsättning publicerad 20090403


Staden vid Bråviken

Släkten Swartz har åstadkommit mycket i Norrköping. Det som används mest idag av trafikanter och flanörer är Promenaderna. Norra- Södra och Östra Promenaden är ett entreprenörskap av stor dignitet och utfört av Swartzarna.

Text: OWE BERGGREN
Bild: JAN MALMSTEDT

I september 1856 lade Erik Swartz (1817-1881), äldste sonen till John Swartz d.ä.fram ett förslag för stadens styrande. Det gick ut på att omge staden med promenader. Förslagsställare var den välmeriterade trädgårdsdirektören Knut Forsberg. Först ut var Norra Promenaden där arbetet startade 1857 och slutfördes fem år senare, då folket kunde promenera på den nya gatan. Norra promenaden blev möjlig att genomföra genom att Erik Swartz donerade den mark han ägde till Norrköping och ytterligare behövlig mark löstes in av staden. Promenaden kallades i folkmun för ”påkallé”. De påkar som stöttade de växande träden dominerade anblicken, tyckte befolkningen. Träden växte uppenbarligen för sakta. Senare byggdes Södra-och Östra Promenaden och arbetena var slutförda i slutet av 1800-talet. Norra Promenaden var Europas längsta allé med sina 3,5 km. Totalt finns över 2000 lindar på promenaderna. Sedan 1991 finns ett beslut att ingen lind får fällas utan att en ny planteras. Träden är nämligen kulturminnesmärkta. Under Erik Swartz ledning utvecklades snusfabriken i Knäppingsborg under åren 1875-77. Energislaget ändrades från vattenkraft till turbindrift. Han månade även om arbetarnas väl och ve. De inbjöds på sommaren till Stenkullen norr om staden, idag beläget vid E4. Erik Swartz anses vara den person i släkten, som har varit mest anspråkslös.

Fortsättning publicerad 20090327


Livat i holken

Nu kan du hålla koll på vad trädgårdens invånare gör i holken! Tänk att få följa fågelungar som kläcks och till slut flyger ut. Följ fåglarna i din egen trädgård genom en webbkamera i fågelholken.

Econovas fågelholk med webbkamera har utsetts till Årets trädgårdsprodukt 2009 av Elmia Garden Award. Produkten är en del av ett nytt viltfågelkoncept som säljs under varumärket Weibulls.
– Vi anmälde fågelholken till Elmia Garden Awards för att den är innovativ och knyter samman livet inomhus och utomhus på ett spännande sätt. Trädgården i vardagsrummet eller tekniken i trädgården. Fågelholken är rolig för så väl riktiga entusiaster som för barnfamiljen. Den ger en unik möjlighet att följa fåglarnas liv på nära håll, säger Econovas Marknadschef
Johan Rydberg. Elmia Garden Awards motivering lyder: ”Med Weibulls fågelholk med inbyggd webbkamera flyttar tekniken ut i trädgården. Det fascinerande livet i holken kan upplevas på nära håll utan att fåglarna störs. Trots insidan med modern teknik har utsidan en naturnära och ren form och valet av ek innebär att holken åldras vackert. Uppkopplingsalternativen till dator eller teve gör tekniken möjlig för de allra flesta som vill njuta av fågellivet på ett nytt sätt.”

Fortsättning publicerad 20090320


Tre företag ingår i Regional Matkultur

Länstidningen har träffat Thomas Hallgren, som tillsammans med Karin Elebring äger Knappingen Holding. Där ingår två restauranger, Knäppingen och Östgöta Kök och ett bageri, Bagarboden.

Text och bild: OWE BERGGREN

Ettårsjubileum firades vid Bagarboden i november 2008 och nu i mars blir det ett år sedan Östgöta Kök vid City Gross slog upp portarna. Knäppingen är äldst i sammanhanget med sina fem år.
Vid pratstunden i Östgöta Köks fräscha lokaler (med ett modernt storkök) framkom det att företaget är redo att ta upp konkurrensen i Norrköpings tuffa restaurangvärld.

Catering och lunchverksamhet
– Tanken från början med Östgöta Kök var ett rent cateringkök, som skulle förse Knäppingen och utvidga cateringverksamheten. Nu har vi även dragit igång en bra lunchverksamhet, som är ett litet fönster utåt och med en prisvärd lunch med betoning på husmanskost., informerar Thomas Hallgren.
Knappingen Holdings samtliga tre företag är anslutna till föreningen Regional Matkultur.
– Vi försöker använda de produkter, som vi tycker är värda att arbeta med. Vi jobbar mycket med Östergötland och Sörmland och arbetar med småskalighet, berättar Thomas Hallgren. Vi måste återgå till närproducerat och inte importera kött från exempelvis Sydamerika, tycker Hallgren med visst eftertryck.

Fortsättning publicerad 20090313

Östgötar som dansar

Under 30 år har Rune Andersson och hans vänner i Knytis-gänget anordnat danser på Vikbolandet. Nu har ett annat gäng tagit över, nämligen Härsmegänget. Lördagen den 24 januari var det premiär.

Text: MARGARETA GUSTAVSSON
Bild: SVEN-GÖRAN BORG &
MARGARETA GUSTAVSSON

Karin Forell kom på idén en danskväll i höstas när det var klart att Rune Andersson skulle sluta efter alla år. Hon frågade danspubliken i Häradshammars bygdegård om de var intresserade av en fortsättning och det var de.
Karin samlade ett gäng som kunde tänka sig att fortsätta hålla i det hela och nu har man bildat en ny förening, nämligen Härsmegänget. På premiärkvällen var det årsmöte någon timma innan dansen började och en ny styrelse valdes. Styrelsen består av ordförande Karin Forell, sekreterare Christina Botvidsson, kassör Anna Svensson, samt ledamöterna Jan - Olof Stenbäck och Monika Andersson och två suppleanter, Lennart Andersson och Kalle Andersson.
Det är en ideell förening och i stadgarna som fastslogs stod det att verksamheten ska bestå av dans. Och dansa ville man, förväntningarna var stora innan kl. 20.00 på lördagskvällen då portarna slogs upp och publiken strömmade in.
- Vi kommer att fortsätta på samma vis som Knytisgänget gjort, sa den nyvalda ordföranden, det blir dans, kaffe och smörgåsar. Vi ska anordna fyra danser under våren och så får vi se hur intresset blir om vi ska fortsätta i höst.
Arrangörerna var entusiastiska och lite nervösa inför kvällen, men gensvaret har varit stort från hela Östergötland.
– Vi har annonserat i Länstidningen och det har ringt från både Simonstorp och Kisa, berättar Karin Forell och det är så det är. Vi åker runt på olika danser och träffas, man kan resa många mil för att få dansa en kväll.

Fortsättning publicerad 20090306


Andra chansen

Lördagen den 7 mars kommer Melodifestivalen till Norrköping, när Andra chansen äger rum i Himmelstalundshallen. Under flera dagar kommer Norrköping att präglas av schlageryra.
Scotts tävlar med sitt bidrag "Jag tror på oss"


Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Andra chansen kommer att hållas på arenan Himmelstalundshallen i Norrköping. Arenan öppnades 1977 och har en publikkapacitet på ca 4 300 sittplatser. Man kan ta bussen till Himmelstalundshallen och man vill slippa leta efter parkering. Mot uppvisande av en Melodifestivalbiljett, Andra chansen, åker man gratis till och från Himmelstalundshallen 6-7 mars. Gäller även biljett till genrepen. Gratisbussarna trafikerar på följande linje:
Buss 119 - Söder Tull-Skarphagen-Himmelstalund
Festivalveckan i Norrköping avslutas med den Stora Schlagerfesten i Flygeln den 7 mars med start kl 22.00. En unik fest för dig som älskar schlager! På scen ser vi schlagerstjärnorna Pernilla Wahlgren och Herreys. Du får den bästa schlagermusiken från två våningar med liveframträdande kombinerat med DJ. Älskar du att sjunga schlager? Kom till karaokebaren och framför din favoritschlagerlåt.

Fortsättning publicerad 20090227


Livet i Furingstad

I ett torp på Lilla Grönhögs ägor i Furingstad föddes Edvin Adolphson berättar Inga-Britt Lifberg. Edvin var en av 1900-talets stora skådespelare som medverkade i över hundra filmer och gjorde otaliga roller på teaterscenen.

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Inga-Britt har stor kunskap om trakten och är en god representant för ett aktivt föreningsliv i socknen. Hon kom 1958 som 20-åring från Västra Husby till Furingstad. Anledningen till det var Tage Lifberg som var bonddräng och kärleken mellan dem. De gifte sig, fick tre barn och 1967 övertog de en av gårdarna i Stora Grönhög efter hans föräldrar. De bor mitt bland sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, husen står tätt och sammanhållningen är god i byn, säger Inga-Britt som är kyrkvärd i Furingstad kyrka. Hon är också en av de aktiva i kyrkliga syföreningen och den lilla centeravdelning som man har tillsammans med Dagsbergs socken.
– Vi har slagit ihop CKF och Centern och då blir vi ett femtontal medlemmar som träffas för att hålla årsmöte, så mycket mer möten blir det inte inom den föreningen. Självklart träffar vi varandra oftare, men då är det i andra föreningssammanhang, som t.ex. syföreningen där flera av oss är aktiva. Medelåldern börjar bli hög och vi skulle vilja se några yngre i våra föreningar, säger Inga-Britt.
– Men, fortsätter hon, när det var syföreningsauktion i församlingshemmet sist, då kom det 60 – 70 personer och på vår julfest kom ett 50-tal, det är vi förstås glada för.

Fortsättning publicerad 20090220


Energiöverenskommelse

- Jag är mycket glad över ett så här positivt besked, säger koncernchefen för Holmen Magnus Hall när han ombeds kommentera regeringens energiöverenskommelse. Pappersindustriföretaget Holmen står ensamt för tre procent av Sveriges totala energiförbrukning.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: HOLMEN


I Holmenkoncernen ingår Bravikens pappersbruk vid Bråviken med närmare 700 anställda. Magnus Hall har gjort ett antal uttalanden för olika media efter att regeringen lagt fast riktlinjerna för energipolitiken.
-Vår syn på att investera i Sverige nu, efter överenskommelsen, erbjuder betydligt mindre risker, säger han.
-Ett avvecklingsscenario hade blivit ett stort problem för oss, framhåller han med tydlig adress till socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen.
Magnus Hall är även ordförande för den sammanslutning av stora industriföretag, som går under namnet Industrikraft, där Boliden, Holmen, Stora Enso och SCA är delägare. Industrikraft letar enligt uppgifter i fackpressen efter en partner inom kraftindustrin i syfte att kunna påbörja
ett kärnkraftprojekt och har hittills varit i kontakt med Vattenfall, Fortum och Eon.

Fortsätttning publicerad 20090213


Det bästa med Kuddby

Vad är det bästa med att bo i Kuddby? Den frågan får en av socknens äldre män, Botvid Karlsson på gården Gnedby. Svaret kommer snabbt: - Att man är född här!

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Botvid Karlsson har alltid bott på sin föräldragård och släkten finns i arkiven ända ner till 1600-talet, där man kan läsa om Algut, som var den förste som omnämns som boende i Gnedby.
Vad är det som är så speciellt med Kuddby?
– Idrottsföreningen, Kuddby IF, svarar Botvid och grannen Eva Kyrling i kör.
Föreningen bildades den 3 juli 1929 och har under alla år haft en livlig verksamhet. I år kan man alltså att fira de 80 aktiva åren. Man har sin hemmaplan på gården Helgestads ägor och bröderna Bertil, Börje och Hans Hansson från Helgestad är idag några av de drivande krafterna i föreningen. När man för några år sedan byggde en stor inomhushall vid Helgestad idrottsplats, namngav man den efter Börje Hansson till Berrahallen. Byggnaden är en gammal bilhall från Nyköping som man monterat ner där och med hjälp av ideella krafter byggt upp, så nu slipper man träna fotboll m.m. utomhus, till glädje för de aktiva Kuddbyborna. Man har med hjälp av sponsorer, Kustlandets EU-pengar och privatpersoner som fått köpa andelar, finansierat det hela.
– Förr var det danser i Helgestad Hage, men de förekommer tyvärr inte längre. När man var ung och konfirmerades i pingsthelgen, gällde det att hinna med kyrkan på dagen och Helgestad på kvällen, skrattar Botvid. Den stora danslokalen hyrs numera ut till olika evenemang, t ex hade SPF sitt stora Sommarting där i juni 2008, fortsätter Botvid.
Kuddby är en lantbruksbygd, med många gårdar, landskapet är slättland. Vikbolandet är gammal sjöbotten till stora delar och i Kuddby märks det på lerjorden. Man har fått påla när man bygger nya hus. Ett talesätt är att Kuddbyleran är speciell, så lantbrukarna måste vara noga när man sår, för sår man för tidigt, är det för blött och för sent är det för torrt, fortsätter
Botvid.

Fortsättning publicerad 20090206


Från medeltid till nutid

– De senaste 70 åren har Skenäs på Vikbolandet varit en öppen fångvårdsanstalt, men det finns så mycket mer att berätta och det vill jag göra. Det säger Arne Svensson som har arbetat och bott på Skenäs de senaste 50 åren.

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Arne började arbeta på Skenäs ungdomsanstalt 1958 och när hustrun Anne- Marie och han gifte sig 1963, flyttade de till Skenäs personalbostäder, för att sedan bo där i alla år. Arne har haft olika befattningar inom anstalten, vid frågan om vad han hade för titel, funderar han ett tag och konstaterar att:
– Inspektör var sista titeln och nu är jag pensionär.
Han har under många år pratat med äldre personer med kunskap om Skenäs och han har även letat i arkiv för att få fram underlag till den bok om Skenäs som han gärna vill få i tryck.
– Jag fick en förfrågan av Kriminalvården om att skriva en bok, men det blev lite svårt att hitta en ekonomisk lösning, så jag jobbar vidare på egen hand, säger Arne.
Skenäs historia sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 1300-talet. Arne berättar historien om Blanka av Namur, (1320 – 1363) som kom från ett belgiskt grevskap och landsteg i Berg i Norge. Hon fick kungsgården Skenäs och det norska Berg ibröllopsgåva av sin make, konung Magnus Eriksson. På Skenäs hade hon en tid en husföreståndarinna som hette Birgitta Birgersdotter, som ju senare blev känd som den Heliga Birgitta. Enligt sägnen gav Birgitta kungen namnet Smek eftersom han hade svårt att ”hålla fingrarna i styr”.
Efter Blanka finns barnvisan ”Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka” som skrevs av Hans Henrik Hallbäck i slutet av 1800- talet.

Fortsättning publicerad 20090130


Författarbesök

– Jag trodde att jag som pensionär skulle bo i Italien, dricka vitt vin och handla med aktier. Men istället reser jag runt i Sverige och berättar om mitt liv som aktiv kristen.
Så sammanfattade journalisten Göran Skytte sitt liv, när han på torsdagen den 15 januari besökte Vikbolandet.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Evangeliska Fosterlandsstiftelsens (EFS) missionshus i Östra Husby var välbesökt när journalisten Göran Skytte inlevelsefullt och avslöjande, berättade om hur hans liv har formats. Hans bok ”Omvänd” låg till grund för den en och en halv timma långa föreläsningen, som de cirka 130 åhörarna fick ta del av. Programmet var ett samarrangemang mellan studieförbundet Sensus, EFS, VikbolandetsVikbolandets pingstförsamling och Västra Vikbolandets församling
och kyrkoherde Lars Linnarsson hälsade välkommen. Kvällen inramades av att pastor Anton Sjöström och kantor Karin Månsson spelade och sjöng. Psalmen ”O store Gud” sjöngs före föreläsningen och Göran Skytte uppmanade åhörarna att applådera Gud.
Göran Skytte delar upp sitt liv i tre bitar och den första kallar han ”tillvänd”. Under sin barn- och ungdomstid i Malmö gick han söndagsskolan och följde med sin mamma som sjöng i kyrkokör till kyrkan. Han sa att han var vänd mot kyrkan och tyckte att religion var intressant.

Fortsättning publicerad 20090123


Baby-boom i Dagsberg

Dagsberg är den västligaste av Vikbolandets tolv socknar. Hit har många yngre familjer flyttat och på pastorsexpeditionen pratar man om en babyboom.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Varje torsdag kan man möta en del av de små barnen med sina föräldrar på baby- barnsången i kyrkans lokaler. Lars Linnarsson visar runt i huset där han också har sitt pappersfyllda kontor. Han berättar att han har arbetat i pastoratet sedan 1990 och installerades som kyrkoherde i Västra Vikbolandets församling i april i år. Det är många arbetsuppgifter som ingår i att vara kyrkoherde och han ser fram emot när komministertjänsten som är utlyst, tillsätts. Barn- och ungdomsledaren Linda Jarlemyr berättar att man har cirka 30 barn som regelbundet kommer med sina föräldrar för att sjunga och leka tillsammans.
– Det är ett bra sätt för nyblivna föräldrar och nyinflyttade med små barn att lära känna andra, säger hon.
Den här dagen är ett tiotal barn med sina mammor och pappor i full färd med att fika efter att ha sjungit en stund. På torsdagseftermiddagarna kommer dessutom en del barn från den närbelägna Dagsbergsskolan för att delta i kyrkans miniorer och barnkör.

Fortsättning publicerad 20090116


Ett ljust jobb

Det kan tyckas en aning egendomligt, att stockholmsparet Peter och Christina Wänseth driver Opals Ljusfabrik Kalasljus AB i utkanten av Åby utanför Norrköping. Hur har de hamnat där? Det finns dock en ganska logisk förklaring.

Text och bild: OWE BERGGREN

Peter Wänseth jobbade som smed tidigare. Han sålde sina tillverkade ljusstakar i den egna butiken i Stockholm med ljus från just Opal. När sedan den tidigare ägaren gick i pension för tolv år sedan, tog paret Wänseth över företaget som ligger i Torshagshuset utmed gamla Katrineholmsvägen. Ytterligare en anknytning till Östergötland är att paret över helgerna bor på ”Östgötagatan” på Söder i huvudstaden. Dessutom kommer Christina från Norrköping, så visst finns det anknytning till Östergyllen. Inne i fabriken luktar det stearin, det vill säga gott. Golvet täcks av naturliga skäl av basmaterialet till ljusen. I taket löper en transportbana som drivs med automatik. Den går genom hela produktionsavdelningen och startar med en ”karusell”, som Wänseth uttrycker det. Ljusembryot, som doppats för hand, har hängts upp i en ställning som sedan går vidare till automatstöpningen. De doppas ner endast några sekunder i ljusmassan. Temperaturen är viktig, den ska helst vara 65 grader konstant.
-Vid varje dopp fastnar någon millimeter stearin , säger Peter Wänseth. Är temperaturen för hög blir ljusen krokiga och är massan aningen för kall kan ljusen skimma sig.

Fortsättning publicerad 20090109


En naturupplevelse

Om man åker väg 209 från Norrköping mot Arkösund med bil och har kommit lite över en mil från staden, tar det inte många minuter att passera Konungsunds socken. Men tar man sig tid att stanna till, upptäcker man snart att Konungsund har stora naturupplevelser att erbjuda.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Här har vi Svensksundsvikens Naturreservat som har norra Europas längsta sammmanhängande strandängar med ett rikt fågelliv, säger Monica Helgesson som tillsammans med sin make Jan är ägare till Svensksunds gård.
– Jag kom till gården när jag var ung och Monica och jag tog över gården år 2000, berättar Jan. 2001 satte vi igång att iordningställa naturreservatet så det blev tillgängligt
för allmänheten och sedan 2003 är det handikappvänligt.
Det är flera gårdar i Konungsund, Dagsberg och Östra Stenby som äger marken i naturreservatet. Många fågelskådare och andra naturintresserade kommer för att uppleva naturen från fågeltornet, som det tar en stund att promenera till, från parkeringen vid väg 209.
Har man svårt att gå, finns det möjlighet att åka bil upp till en utsiktsplats med milsvid utsikt över Bråviken och Kolmården.

Fortsättning publicerad 20081219


Dubbelt Gasellföretag

Nordfarm Maskin AB i Norrköping har två år i rad utsetts till Gasellföretag av tidningen
Dagens Industri. Premisserna är bland annat att företaget dubblar omsättningen på tre år, har en ökning och kan redovisa vinst för varje år. Helt enkelt uppvisa stabila finanser. Utmärkelsen delades ut i oktober i Linköping.

Text och bild: OWE BERGGREN

– Det har blivit en väldigt stor sak i Sverige, lite roligt faktiskt. Ett sätt att uppmärksamma entreprenörer och företag i positiv bemärkelse, tycker Björn Jönsson.
Det är en trevlig utmärkelse och småföretagen står för en stor del av tillväxten. Nordfarm är ett företag med sälj-och administrativ personal. I Sverige har Nordfarm 35 återförsäljare och i Norge och Danmark tio totalt. Företaget importerar alla maskiner, men man har också en del egna varumärken, som man låter tillverka. Största importen sker från grannlandet Finland, cirka 35 procent. Nästan lika stor import sker från Estland. Andra viktiga länder är Tyskland, Holland, Danmark och Frankrike. Det senare landet har hög kvalitet och därifrån växer importen väldigt mycket.
– Fransmännen är duktiga på att tillverka jordbruksmaskiner, säger Jönsson.
Företaget jobbar mest med logistik och marknadsföring och Nordfarm är med på mässor ute i Europa för att eventuellt knyta nya kontakter. Det är väsentligt att se vad marknaden har att erbjuda.

Fortsättning publicerad 20081212

EWK-museum

Många månar om det blivande EWK-museet i Norrköping. Senast i raden är Lantbrukarnas riksförbund, LRF, som skänker 300 000 kronor till museet.
– Det var bonderörelsen som upptäckte EWK:s talang och övertalade honom att åka till Stockholm där han fick en karriär som tecknare och illustratör, anger Karin Wennerberg, kulturansvarig på LRF, som ett skäl till att LRF vill vara med och stötta.

Text: LEIF LARSSON

EWK, som egentligen hette Ewert Karlsson, är Östergötlands eminenta företrädare för den politiska satiren i tecknad form. Han föddes 1918 i Mogata socken i nuvarande Söderköping kommun och avled 2004. Han skapade mängder av kritiska teckningar till politiker, inhemska och utländska, och till människans miljöförstöring. EWK:s satir var bitsk, rolig, fyndig och tankeväckande. Och snart kan alla intresserade se hans verk utställda. 29 mars 2009 inviger näringsminister Maud Olofsson EWKmuseet som inhyses i Arbetets museum i Norrköping. Tidigare har centerpartiet skänkt 1,3 miljoner kronor till EWK-museet och nu fyller LRF på med 300 000.
– Pengarna är inte öronmärkta men ska gå till den del i museet som handlar om personen EWK. De ska hjälpa till med att hitta personer som kände och arbetade med honom, säger Karin Wennerberg.
Hon påpekar att man kan kalla EWK bonderörelsens egen tecknare och illustratör.
– Han kommer från jordbruksmiljön och i början av karriären var många av hans teckningar karikatyrer på personer i bonderörelsen. Han gjorde redan då kritiska teckningar. Jag minns bland annat en på coloradoskalbaggen.

Fortsättning publicerad 20081205

Julmarknad med anor

Vikbolandsjul i Häradshammars bygdegård är en tillställning, som samlar stora besökssskaror. Åtminstone på julmarknadens andra dag av totalt fyra.

Text och bild: OWE BERGGREN

-I går på invigningsdagen var det väldigt lite folk, meddelade julmarknadsgeneralen Hans Wärn, tidigare överste på F13 och Försvarasstaben.
Även andra utställare bekräftade detta.
Tillsammans med ideella föreningar fanns det ett 60- tal utställare på plats. Nästa år firar den anrika julmarknaden kvartssekeljubileum. Som vanligt var det hög kvalitet på hantverk, matvaror och bröd. Dagcentret Fenix i Norrköping sysslar med estetisk verksamhet. Deras vackra glasfat i ”Fusingteknik” stack verkligen ut. Även deras smycken och lampor var tilltalande. Rikard Love och Ove Svensson var två, som jobbat med detta och som fanns på plats i Häradshammar. 24-årige arkösundsbon Tom Jensen ställde ut mantlar och medeltida kläder, som han sytt själv. Hans vackra mantel i karolinerblått och gult, var kantad med syntetpäls och förde naturligtvis tankarna till vår krigarkonung Karl XII och hans karoliner. Tyget är exakt kopia av det som fanns i soldaternaskläder och tillverkas i Danmark. Floristen Katarina Wöbel från Åby sålde kransar, lämpliga för julen, med tydlig tyskinspirerad stil.

Fortsättning publicerad 20081128


En glad sjöbrevbärare

Han kallar sig lantbrevbärare, trots att hans jobb försiggår till sjöss. Martin Johansson med bas i Arkösund kan sina farvatten. Han har hållit på i 30 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Martin Johansson är skärgårdsbo av börd, född och uppväxt på Hästö i Arkösundsarkipelagen. Där blev han kvar tills han var 17 år, sedan dess är han fastlandsbo.
– Det är mycket bekvämare på land, tycker Martin Johansson. Jag bor inne i Arkösund och jag har ingen dragning att bli öbo igen.
Postverket beslutade att rationalisera verksamheten förra året och det betydde att Martins tjänst försvann. Men den kom igen på ett annat sätt. Han blev sin egen entreprenör. Efter ganska tuffa förhandlingar fick Martin Johansson igenom ett femårigt avtal med Postverket.
– Jag hade fin hjälp av facket i de förhandlingarna.
Johansson styr med säker hand sin båt, av märket ”Flipper”, ut från Arkösunds hamn. Bland de första strandhuggen vi gör är på Arkö, där tre kunder får sin post. Postlådorna är av samma typ och prydligt uppsatta, cirka 20-25 stycken. Numera får Johansson posten sorterad och några pengar hanterar han inte längre.
– Det är skönt, tycker ”sjöbrevbäraren”.
Turen i Arkösunds skärgård tar ungefär tre timmar och omfattar 35 hushåll. Postturen går tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag.

Fortsättning publicerad 20081121


En klurig fiskare

Både hans far och farfar var fiskare på Birkö, så yrkesvalet var lätt för Björn Aronsson, som är född och uppvuxen på ön. Han är fyllda sextio år och är ordförande i avdelning 63 av Sveriges Fiskares Riksförbund sedan början av 2000-talet.

Text och bild: OWE BERGGREN

Björn Aronsson basar över 22 aktiva och passiva yrkesfiskare i Östergötland. Föreningen såg dagens ljus i mittten på 1930-talet. Mellan Birkö och den större ön Aspöja är sundet 300 meter brett. Bröderna Björn och Bo Aronsson med faniljer äger Birkö och några mindre öar. En landareal på 45-50 ha plus vattenareal. Ett 25-tal tackor är brödernas ”renhållningsarbetare”.
– Det är ett fritt yrke, ett sätt att leva, svarar Björn Aronsson på frågan om vad som är tjusningen med fiskaryrket.
Det fiskas med ålbotttengarn och där blir det bifångster av lax och sik. Trålfisket avslutades i mitten av 1990-talet. Även fiske med nät förekommer.
Hur ser priserna ut på ålen?
– Förra året var väldigt bra, 72-80 kronor kilot, men i år får vi bara 45 kronor. Greenpeace och Världsnaturfonden (WWF) har lyckats skrämma tyskarna ordentligt. Orsaken till prisraset är att kineserna odlar upp glasål (ålyngel), som de får från Frankrike och som kommer i retur till oss, säger Aronsson med viss bitterhet i rösten.
En detalj som är okänd för oss landkrabbor är att ålfisket fungerar som bäst vid mörk måne (motsats fullmåne).

Fortsättning publicerad 20081114

Hubertusjakten

Årets Hubertusjakt vid Sörbyholm samlade knappa 30-talet ryttare. Ett evenemang som gynnades av strålande sol, även om det bet en aning i kinderna.

Text och bild: OWE BERGGREN

Familjen Cederblad, med Lasse och svärdottern Helena i spetsen, höll i arrangemanget tillsammans med kassören i Östergötlands Fjordhästförening, Ulla Johansson. Den senare höll i uppropet av deltagarna och var även ”kökschef”. Lasse Cederblad är ordförande i länets fjordhästförening och höll i starterna av årets jakt, som innehöll två grupper. ”Mediumgruppen” med de sexton äldre ryttarna, som red en mil och ”skrittgruppen” med de tolv yngre deltagarna, som red en halvmil.
– Jag tror, att det lite mindre antalet i år beror lite grann på det lömska väglaget. Förra året var vi nästan fyrtio, minns Lasse Cederblad.
Ett tävlingsmoment fanns kvar när deltagarna kommit tillbaka till Sörbyholm. En rävsvans var uppsatt på en pinne någon meter över marken och den skulle ryttaren försöka få tag i. ”Mediumgruppens” ryttare ställde upp sig 100 meter från det begärliga bytet och Lasse Cederblad höll även denna gång i starten.

Fortsättning publicerad 20081107

Stora turismpriset 2008

Kolmårdens djurpark har tilldelats det ärofyllda Stora Turismpriset 2008 för sina betydande och föredömliga insatser för turismen. Anläggningens betydelse både lokalt, nationellt och internationellt är stor.

Text: PER-OLOF OLSSON
Bild: STEFAN MANDÉN

Det är Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism som delar ut priset vilket är på 100 000 kronor. Priset delades ut i Stockholm vid den Svenska ese- och turistgalan den 23 oktober. Juryns motivering: ”Kolmården som besöksattraktion är väl förankrad i Norrköpings kommun och gör sedan decennnier betydande insatser för turismen, både lokalt och nationellt. Företaget bidrar starkt till hög beläggning på hotell och andra boendeanläggningar i Norrköping med omnejd. Företaget satsar på att vara mer än en nöjespark och har bland annat satsat på en Safari Camp. Verksamheten har visat en långsiktig positiv ekonomisk utveckling och antalet besökare ökar ständigt.”
Östergötlands landshövding Björn Eriksson kan se på priset med dubbel glädje. Dels för att det gick till ett företag i Östergötland. Dels för att han sitter med i juryn, men det innebär ingen konflikt eller något skumt: juryn var nämligen enig om att Kolmårdens djurpark skulle få priset i år. Bland kandidaterna kan nämnas Ikeas succéartade varuhus i Haparanda. Det kan i förstone te sig konstigt att två så vitt skilda verksamheter ska konkurrera, men landshövdingen förklarar:
– Det handlar om det entreprenöriella: att ge priset till något som får regionen att växa.
Tidigare hade turismpriset sitt årliga tema, men så definierar man det inte längre. Kolmården Djurpark är ett av Sveriges populäraste resmål för barnfamiljer. Under en säsong har Kolmården drygt 500 000 besökare. Den största attraktionen är delfinföreställningen som ses av 98 procent av alla besökare.

Fortsättning publicerad 20081031

Östgötating i Kuddby

En hel rad landsbygdskämpar hade hörsammat länsstyrelsen och Regionförbundets Östsams inbjudan till årets Östgötating som hölls på Helgestads IP i Kuddby.
– Vi har passerat stadiet då det ansågs att landsbygden inte var viktig. Nu är istället frågan, vad ska vi göra, sade landshövding Björn Eriksson när han välkomnade till Östgötatinget.

Text och bild: HANS ANDERSSON

Han hade därför svårt att förstå varför anslaget till Leaderområdena i länet hade minskat från 16 till 12 miljoner under innevarande programperiod, samtidigt som det lagts en reservpott i Stockholm. På samma gång var han synnerligen övertygad om att det skulle gå att få del av denna reservpott även för Östergötlands del. Beträffande leaderområdena så var samtliga med östgötsk anknytning på plats, nämligen Folkungabygd, Sommenbygd, Gränslandet och Kustlandet. Förutom de ideellt jobbande gräsrötterna ute i länet var en hel del tjänstemän på plats, men landshövdingen saknade politikerna och då inte minst kommunalråden.
– Vi har några här som vi alltid kan lita på, men det verkar som om de övriga inte förstått vilken mötesplats detta är och vad detta ger, menade landshövdingen.
I viss polemik hamnade Östsams ordförande Jan-Owe Larsson (m) och länsbygderådets ordförande, Camilla Carlsson. Larsson menade att storstäderna Linköping/Norrköping är motor i utvecklingen och att fjärde storstadsregionen utgjorde hela länet och även Tranås och södra delarna av Sörmland. Samtidigt påpekade han att det är de större städerna i länet samt landsbygden som växer, inte de mindre centralorterna.
Camilla Carlsson hade å sin sida, ”I skuggan av fjärde storstadsregionen”, som rubrik på sitt anförande och menade att fördelningen av satsningar var felaktig. En större del av satsning på landsbygden skulle ge en bättre effekt.
– Sen tycker jag ni ska använda er av länsbygderådet mer än ni gör idag. Vi kan hjälpa er som jobbar ute i länet, sa Camilla Carlsson, med adress till de olika bygdegrupperna som var representerade.

Fortsättning publicerad 20081024


Landsbygdens framtid

Hon är kvinnan som tidigare haft flera yrkesbollar i luften samtidigt. Det är säkert en fördel i hennes roll som ny landsbygdsutvecklare i Norrköpings kommun. Ingela Granqvist 49, tillträdde tjänsten i slutet av augusti månad och är således alldeles färsk på den posten.

Text: OWE BERGGREN

Ingela är stockholmstjejen som bytt yrke flera gånger.
– Det är så mycket man vill göra i livet och då måste man göra allt på en gång, säger hon samtidigt med ett smitttande skratt. Man ska inte vara rädd för att ta ett annat steg.
Den röda tråden i hennes yrkesval har varit befattningar inom kontor- och försäljning och hon har även varit egen företagare. Hon har även jobbat inom försvarsmakten i en reservofficersorganisation, där hennes engagemang inom lottakåren var en naturlig inkörsport till just den befattningen.
Sedan blev det sex år i Skåne, där hon utbildade sig till landskapsvetare i Kristianstad. (120 poäng). Styrkan med den nya utbildningen var att man fick lära sig lite av mycket. Geografi, historia, natur och kultur och samhällsplaneringvar några av de viktiga ämnena.
Hon kombinerar gärna fritiden med arbete i trädgården. Djur och natur, både yttre och inre resor är andra intresseområden.

Fortsättning publicerad 20081017



Veckans Holmertz
Den bästa av världar
Ibland förlorar jag helt tron och hoppet om människan...
 
Läs jordbrukaren
Jordbrukarbanner
Ulf Holmertz
Johan Birath
Mikael Billemar
Andreas Norlén
Kungen