Länstidningen i Finspång

Finspångs kommuns webbplats
Om Finspång på Wikipedias webbplats
Om Finspångs kommun på Wikipedias webbplats
Finspångs AIK:s webbplats
Turism i Finspång
Pålsboda - Finspång järnväg
Reijmyre glasbruks webbplats
Rejmyre Gestgifveris webbplats

Välkommen till Länstidningens sida med material om Finspångs kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Finspång.

Här isas blodet i alla ådror

Karl-Erik Widholm och Arne Hultqvist har båda forskat om Vångas hemskaste plats, galgbacken på Rökstorp Mo. – Jag tycker det känns mycket märkligt att stå på platsen där makabra avrättningar skett, även om det är mycket länge sedan, säger Arne Hultqvist.

Vinterns första snö faller tungt och blött över galgbacken på Rökstorp Mo. Från landsvägen hörs ljudet av bilar som passerar platsen som ligger i skogen mellan Vånga, Skärblacka och Finspång.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är kallt och den isiga vinden kyler genom den varmaste täckjacka. Men det är inte endast kylan som påverkar att huden knottrar sig, även platsen med sin hemska historia hjälper till att isa blodet i ådrorna. Den 31 december 1939 halshöggs och brändes Kierstin Erichsdotter på bål vid Rökstorps Mo vilket blev hennes straff för barnamord. Men hon var inte den enda som mötte döden på detta bestialiska sätt på denna avrättningsplats för brottslingar.

Karl-Erik Widholm från Vånga har med hjälp av litteratur och internet forskat fram att socknarna Risinge, Vånga, Regna och Skedevi, som utgör Risinge tingslag, hade Rökstorp Mo som avrättningsplats, ett sammarbete socknarna mellan för att fler skulle få vara med och dela på de omkostnader som uppstod i samband med avrättningarna. – Det hela började med att vi i Vånga hembygdsförening skulle ta reda på en del omkring de här platserna. Personligen tyckte jag att det här var en intressant plats och när jag började titta på det så upptäckte jag att de här socknarna runtomkring Vånga hade folk som fick sätta livet till för sina missgärningar, berättar Karl-Erik. På den tiden fanns det omkring 300 avrättningsplatser runt om i Sverige och varje avrättning föregicks av en rättegång där det fastställdes på vilket sätt förbrytaren skulle avrättas.

Fortsättning publicerad 20141121


Veckopendlar till Finspång

Nygräddade surdegslimpor med en bit av Värmland i degen.

Pia Holm från värmländska Kristinehamn är inte rädd för utmaningar i livet. Det har hon bevisat när hon för en tid sedan köpte det konkurshotade Åbergs bageri i Finspång. Hemma i Kristinehamn finns familjen kvar bestående av maken Christer och deras fyra gemensamma barn. Samt bageriet och konditoriet Vetekransen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– För fyra år sedan hoppade jag in som extra resurs hos Vetekransen och när ägaren beslutade sig för att sälja så tog vi helt enkelt över företaget berättar Pia. Men det blev en verkligt hård pärs för oss med mycket krångel i början. Bagaren sa sig vara både bagare och konditor vilket inte stämde överens med verkligheten. Vi själva hade inte bakat mer än hemma med barnen så det blev totalt kaos. Vi fick dock hjälp utifrån den första veckan så vi redde ut det till sist och sedan rullade det bara på.

Trots alla bekymmer började Pia att fundera omkring möjligheterna att öka ut verksamheten och letade efter den möjligheten i Karlstad utan någon framgång. Så fick hon höra talas om att Åbergs bageri i Finspång var till salu och hon tog klivet in i Östergötland. – Det hade naturligtvis varit bättre att få något i närheten av Kristinehamn och där vi bor men nu blev det inte så. Bageriet hemma sköts av en tjej som varit anställd hos oss sedan i somras och hon är chefsansvarig och det känns lugnt och tryggt. Min man är lastbilschaufför men har ändå varit verksam i bageriet men att baka om nätterna och köra lastbil om dagarna är ohållbart så han ägnar sig åt lastbilen nu istället berättar Pia

Fortsättning publicerad 20141114


Fin form igen med Mamma Boot Camp

Finspångsmammorna återtar formen efter graviditet

Att vänta barn och sedan genomgå en förlossning ger kroppen många förändringar i form av bäckenproblem, onda ryggar, foglossning och inte minst uttöjda och försvagade magmuskler. Efter förlossningen är det viktigt att komma i form och återställa kroppen inte minst med tanke på att den ska orka med att lyfta och bära runt på den nya lilla familjemedlemmen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång är det ingen ovanlig syn att ett helt gäng mammor springer i raskt takt med barnvagnarna framför sig för att helt plötsligt stanna och kasta sig ner på marken för att göra armhävningar innan de återupptar språngmarschen.

Sara Hillbom driver Saras hälsokälla i Finspång och är instruktör för Mamma boot camp där mammor sedan åtta veckor efter förlossningen har möjlighet att få hjälp med att stärka och återfå kroppens spänst efter graviditeten. – Jag startade Saras hälsokälla 2007 med massage men har innan dess arbetat som instruktör sedan 1993. Den här gruppen är mammor med barnvagn och kallas för Cross nature barnvagn och vi tränar ute året om.

Fortsättning publicerad 20141107


En arbetsplats att växa med

I Mo gård handelsträdgård finns mycket vackert och färgglatt.

Att sommaren nu är över och den mörka årstiden är i antågande märks i våra trädgårdar. Sommarblommorna är ersatta med olika höstarrangemang och nere i rabatterna förbereder sig vårlökar som krokus, påskliljor och tulpaner på vintervila för att när snö och is är borta ge en ny ögonfröjd till våren som kommer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I de fem växthusen på Mo gård handelsträdgård i Doverstorp mellan Skärblacka och Finspång är det full aktivitet. Tomater, gurkor, paprikor och squash skördas för att säljas i den lilla tillhörande butiken. Samtidigt fylls växthusborden med julstjärnor som i skydd av mörker ska få de gröna bladen att övergå i rött. Den traditionella julblomman som kommer att pryda våra hem i advent.

Vid första anblicken tycks Mo gård handelsträdgård vara som vilken handelsträdgård som helst men det är ändå något som skiljer den från andra. Olle Johansson är ansvarig för handelsträdgården som varit hans arbetsplats i trettio år. – Det här är en del av Mo gårds dagliga verksamhet där de som arbetar här har någon form av funktionsnedsättning, berättar Olle. Vi har även en gymnasiesärskola där en del av eleverna gör sin praktik här.

Fortsättning publicerad 20141031


Gapflabb på kulturhuset

Alla ståuppare på samma scen Bowe Bewonius, Ludde Samuelsson, Ben Kersley, Joakim Lindkvist, Hans Lindén och Susanna Ljunggren.

Kulturhuset i Finspång gör allt för att roa sina besökare och hösten satsning är Stand up Nights där båda kända och helt okända stand up komiker äntrar Kulturhusets scen vid tre tillfällen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christer Örjing, kultursek - reterare i Finspång ser positivt på den här formen av underhållning och kunde glatt konstatera att första kvällen drog mycket publik. – Jag har en känsla att folk kommer att gilla det här och grundar de tankarna på att jag har arrangerat stand up tidigare här i Finspång. Då kom en stor publik och jag har förstått att det finns en längtan efter det här. Det är naturligtvis viktigt med en bra första kväll och det verkar det bli också, säger Christer.

Många har köpt förköpsbiljetter och många droppar in efter hand under kvällen. Christer kommer att prova hur väl det här kommer att slå och har valt onsdagskvällar eftersom det är så mycket annat här i huset övriga kvällar. – Det är både bio och teater så vi behöver ha en regelbundenhet att erbjuda så därför blir det onsdagskvällar. Det hela började med att en av stand up-komikerna Ben Kersley och Christer fick kontakt med varandra genom Facebook. Ben hade skrivit till Kulturhuset med en presentation av sig själv varpå Kulturhuset blev intresserade och ville inleda ett samarbete.

Fortsättning publicerad 20141024


Tråkigt att behöva tacka nej

Tillsammans med kommunen hjälps vi åt att främja tryggheten i Finspång, säger Hanna Sjöberg, närpolischef.

Polisen finns mitt ibland oss för att skapa trygghet och vara behjälpliga med att upprätthålla ordning då det behövs. Länstidningen Östergötland begav sig till Finspång för att ta reda på hur Finspångsborna uppfattar polisen mitt i centrum.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det kan vara lite rörigt nere på torget eftersom det händer att det sitter en hel del överförfiskade där. Systembolaget ligger precis intill och just torget verkar ha blivit en samlingsplats. Då är det skönt när polisen kommer ett varv och ser till stämningen. säger Arne Karlsson som är på väg till affären för att handla.

Hanna Sjögren är närpolischef på Polisen i Finspång och hon håller med. – Vi jobbar mycket inom Brå (Brottsförebyggande rådet) med torggänget som det kallas. Nästan alla kommuner har de här gängen och här i Finspång är det en grupp på omkring tjugo personer som sitter och dricker alkohol i närheten av Systembolager. Allmänheten upplever att det är stökigt och kan känna sig otrygga där. Vi får ofta samtal hit till stationen från både människor som rör sig vid torgen men även från handlare och näringsidkare runt torget. Vi går på våra rutiner och jobbar dessutom lite tajtare med socialtjänsten samt utbildning i butikssäkerhet för personalen i butikerna och väktarinsatser, berättar Hanna.

Fortsättning publicerad 20141016


Trädgård är Henriks passion

Att anlägga trädgårdar kräver både god fysik och en konstnärlig ådra

Som ung gymnasieelev kan det ibland vara svårt att veta om valet av utbildning är det rätta. Många faktorer kan spela in, ändrade intressen, förändringar inom arbetsmarknaden och insikten om att utbildningen inte var som från början tänkt kan vara några av orsakerna.

Text och bild: CARINA LARSSON

För Henrik Persson i Finspång fanns dock inga tvivel då han för tretton år sedan påbörjade sin gymnasieutbildning inom trädgårdsyrket. Ändå slutade det inte riktigt som han först tänkt.
– Jag hade för mig att jag skulle bygga golfbanor men även arbeta med skötsel av golfbanor. Jag hade praktiserat på golfbanan här i Finspång och sedan sökte jag till ett golfbanegymnasium i Gamleby men kom inte in där eftersom Norrköping låg för nära så då fick det bli trädgårdsutbildningen i Norrköpings kommun istället. Efter gymnasiet var jag med och byggde en golfbana utanför Linköping men efter det blev det att jag gick igång på marksten och kände att det var det som gällde.

Golfbanor blev mindre populära och då startade jag helt enkelt eget företag. Något som kanske är lite ovanligt för en ungdom eftersom det kanske inte är ett stort intresse för unga att hålla på med trädgård, resonerar Henrik.

Fortsättning publicerad 20141010

En stor musikalupplevelse

Vi första anblicken kanske man tror att Sound of Music är en liten banal kärlekshistoria, men den har mycket mer än så. Det är lätt att dra paralleller till 1930-talets nazistiska vindar genom att titta på de strömningar som allt mer fått fäste i dagens Sverige och Europa.

I fyra månader kommer Östgötateatern i Norrköping att spira av kärlek då den klassiska kärlekshistorien Sound of Music kommer att framföras som musikal.

Text och bild: CARINA LARSSON

Regissören bakom föreställningen är Mattias Carlsson som menar att kärlekssagan är komplicerad på så sätt att den bygger på en verklig händelse och riktiga personer. – Det här är en musical av det stora Brodwayformatet och jag tycker om att vara och röra mig i den här storleken av musikaler. Det ska vara mycket och publiken ska få mycket för pengarna. Många människor på scenen och en stor härlig koreografi och publiken kommer att få en stor musicalupplevelse när de kommer hit, lovar Mattias Carlsson. Mattias har tidigare stått för regin till Familjen Addams och när det blev dags för denna storsatsning på teatern ville han jobba med samma team nu som då.

– Magnus Möllersted är scenograf och Cynthia Kai koreograf, de är otroligt viktiga för mig precis som musikerna i orkesterdiket där kapellmästare är Johan Siberg. Allt som allt är det nio musiker nere i diket och att ha en liveorkester är fantastiskt eftersom det är en trend att när det framförs shower är musiken inspelad. Men det gör inte vi här på Östgötateatern och det kommer vi aldrig att göra så länge jag är regissör här, säger Mattias med stolthet i rösten.

Fortsättning publicerad 20141003


Siemens öppnade dörrarna

En av Siemens tre verkstäder är Ljungströmsverkstaden.

För första gången öppnade Siemens i Finspång dörrarna för allmänheten till sina tre verkstäder, Laval, Ljungström och Norrmalm där det tillverkas gasturbiner för export över hela världen. Även kontoret Dalen som byggdes för två år sedan bjöd in till besök och köerna av intresserade ringlade sig långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det här är en möjlighet för Siemens anställda att få visa upp sin arbetsplats för sina familjer, släkt och vänner säger Mats Rosander utvecklingsingenjör med chefsbefattningar och som själv arbetet på Siemens i över trettio år. Cecilia Lundström arbetar på Dalen och visar runt i de ljusa och öppna kontorslokalerna.

– Här finns plats för olika sorters arbeten som till exempel rum där det går att ha olika sorters möten. Det kan vara telefonmöten eller obokade möten till rum där någon behöver arbeta mer ostört. Vi har även tre kreativa arbetsrum. Systemen är hela tiden uppkopplat vilket betyder att vi inte behöver resa runt i världen på olika möten. Arbetsplatserna för kontorsanställda är flexibla så på morgonen är det bara att ta sig en ledig plats. Trots att vi är runt tusen som arbetar här i huset finns det en plats åt alla eftersom alla inte är här samtidigt säger Cecilia som trivs mycket bra med att arbeta i det miljöcertifierade kontoret. Curt Nicolin-gymnasiet var inbjudna gäster och de visade upp framtidens 3 D-teknik i form av Oculus Rift där besökarna bjöds på en hisnande åktur i berg-och dalbana.

Fortsättning publicerad 20140926


Så går det till på landsbygden

Inte alla dagar Hedvig, Edda och Molly får mata en killing.

Den östgötska landsbygden har åter igen haft öppet hus under Östgötadagarna och utbudet av aktiviteter och upplevesler var som vanligt mycket stort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många hade hittat till Hejtorps gårdsmejeri ett par mil söder om Finspång och där var dagens största begivenhet get- och kosafari. Trasmatteklädda halmbalar fungerade utmärkt som säten i balvagnen som oavbrutet kördes mellan beteshagarna där getter och kor förevisades av Hejtorpsbonden Mattias Carlsson. Frågorna var många och kunskapen som togs med av besökarna från staden var bland annat att en get har lika många magar som en ko. Vallhunden Kip fick jobba hårt för att visa hur han medverkar i arbetslaget och enligt Mattias är Kip gårdens förste mjölkdräng. Utan honom vore det inte lika enkelt att samla ihop flocken och fösa dem hem till mjölkanläggningen.

Lennart Andersson från Torps gård har en del av sin köttdjursbesättning av rasen Hereford betande på Hejtorp och han bidrog med sin kunskap omkring uppfödandet av köttdjur. Den som ville bekanta sig med en riktig avelstjur kunde hälsa på Little Joe, en treåring med en aktningsvärd vikt av 1050 kilo. Han har haft en glad och trevlig sommar bland kvigorna garanterade Lennart nöjt.

Fortsättning publicerad 20140919


Lanthandeln – navet i bygden

Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhan är lanthandlarna som aldrig ger upp sin affär eller sin kundkrets.

Lanthandels överlevnad har under åren stadigt försämrats. Stora köpcentra i städerna samt lågprisbutiker är hårda konkurrenter, men även vi konsumenter har ändrat våra köpbeteenden inte minst genom att handla över internet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Men lanthandeln behövs för bygden, om den lägger ner försvinner en bit av bygden med den. I Hällestad, Finspångs kommun, finns fortfarande en lanthandel och det är tack vare Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhad. Utan en enda krona i bidrag har de båda drivit affären framåt och 800 hushåll av Hällestads 1 500 är affären köptrogna något som sporrar Muhammed och Ebrahim som gör sitt yttersta för att tillmötesgå sina kunder.

När de båda flydde kriget i sitt hemland Iran trodde ingen av dem att de skulle bli affärsinnehavare i det nya hemlandet. Ebrahim var utbildad ingenjör och Muhammed laboratorieassistent men eftersom deras utbildningar inte hade några motsvarigheter här i Sverige så låg en tid med arbetslöshet framför dem. – Vi gick kurser på AMUcenter, jag hade även varit på Lernia och jobbat en tid som CNC-operatör på Noss, men på grund av brist på arbete blev jag arbetslös, berättar Ebrahim.

Fortsättning publicerad 20140912


Konstvisit i Rejmyreskogen

Bruce Chao höll en föreläsning om sin konst hos Rejmyre Art Lab.

Bruce Chao från USA och Christine Mackey från Irland är två konstnärer som under en månad bott i Rejmyre. Bådas kontsprojekt har haft skogen som tema och de har arbetat med sina projekt på olika ställen i Rejmyreskogen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Gunnesjön som ligger strax intill Rejmyre har Bruce sjösatt en transparant farkost gjord av plast och grenar. Bruce som är glaskonstnär berättar att hans projekt baseras på släktskapet människa och natur, men även mellan kultur och natur. Med naturen som utgångspunkt är det fullt möjligt att skapa ögonblick mellan oss själva och kulturen menar Bruce. Med kamera, block och penna har Christine Mackey vandrat runt i skogen. Utefter insamlade objekt har hon sedan skrivit berättelser, skissat, men även fotograferat.

Hon hittade bland annat en fjäril vid vägkanten. Den levde men trots några försök att ge den vatten dog den. Christine plockade med sig fjärilen som var en sorgmantel och gjorde ett kostverk av den. Vilande på en bädd av gräs uppe på en stubbe visar Christine vad som ledde till fjärilens död. I sin väska samlade hon också ihop några grenar. Utifrån dem växte idén fram att göra en kolmila i miniatyr för att själv framställa ritkol.

Fortsättning publicerad 20140905


Han har rent mjöl i påsen

Gamla maskiner som fungerar som de ska.

En mil norr om Rejmyre ligger Hävla kvarn inbäddad i natursköna omgivningar. Kvarnen har stått där sedan 1901 då den flyttades dit från Häfla bruk under mjölnare Karl Emil Erikssons ledning.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Han var min farfars bror och idag är det jag som är mjölnaren i tredje generationen här i kvarnen, berättar Lars Ericsson. Kvarnen är från 1800-talet och byggd från början i Häfla bruk men flyttades två kilometer uppströms. Den 17 april 1900 påbörjades nedplockningen av kvarnen och flytten kunde starta. När kvarnstenarna åter började mala fanns ytterligare en mjölnare med i kvarnen, Arvid Eriksson som var Karl Emils bror. Han var tidigare mjölnare i Bilsbro kvarn utanför Vingåker, men det krävdes ändå en viss undervisning av Karl Emil för att lära in den nya kvarnens drift.

I maj 1903 överlämnade Karl Emil kvarnen till Arvid och drog vidare till Örebrotrakten för att bli kvarnbyggare åt Malmö-Örebro Kvarn maskiner. – Arvid hade med sig sin maka Hulda och 1905 kom sonen Harald till världen och det var min pappa. Han växte upp här och det blev en fulländad mjölnarfamilj och pappa tog över efter min farfar Arvid när han gick ur tiden 1958, fortsätter Lars.

Fortsättning publicerad 20140829


Garvaren och smeden drar vidare

En studentmössa av lite ovanligare slag, en trofé från jaktgymnasiet.

De enträgna – Garvare och smeder heter utställning som varit hela sommaren i Engelska magasinet, Rejmyre. Arrangörer har varit Kulturbruk Rejmyre. Utställningen är två hantverk som egentligen inte har något samröre med varandra men som visar upp ett hantverk och människorna bakom dessa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda och Mikael Maasing är båda verksamma i Rejmyre, hon som garverska och han som smed. Tillsammans har de hjälpts åt att hänga utställningen. Ett antal garvare har inbjudits och fokus ligger på det småskaliga och miljöenliga garvandet. Garvare tillhör idag en ovanlig yrkesgrupp och i Sverige finns omkring ett tiotal professionella garvare.

Utställningar om garvarnas arbete är indelat i två delar. Lotta Rahme står för den första delen som är en vandringsutställning och visar hur urbefolkningar i norr beredde skinn. Vid varje monter finns beskrivningar i text och bild men besökaren kan även via film följa beredning av älgskinn i Kanada, fiskskinn i Japan men även svenska samers beredning. Utställningens andra del består av svenska garvare och garverskor där en av utställarna är Aja Pettersson som är hantverkslärare på Bäckedals folkhögskola i Sveg där Linda Maasing själv gått som elev.

Fortsättning publicerad 20140822


Hålligång sponsrar orten

Hålligång i skogen. Black Star Riders var ett av banden på Skogsröjet i Rejmyre. Musiken dånade, publiken jublade och allt verkade vara gemytligt på alla sätt och vis.

För nionde året i rad arrangerade Rejmyre Musikförening festivalen Skogsröjet. I dagarna tre bjöds publiken på musik av högsta klass blandat med strålande sol och lagom fläktande vindar.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det är ett perfekt festivalväder, sa en nöjd Stefan Arvidsson som är Skogsröjets festivalgeneral. Det ligger lång planeringstid bakom varje festival som startar månaden efter att kvällens sista band klivit ner från scenen och hela området städats upp. – Det brukat vara lite efterplock ungefär två veckor efter Skogsröjet sedan tar vi en frimånad innan nästa års festival börjar planeras säger Stefan. Vi är en styrgrupp på sju personer som är med i planerandet och allt sker på ideell basis. Utan alla frivilligarbetare skulle det här vara svårt. Under de här dagarna är vi runt 250 till 300 volontärer som har sina arbetsuppgifter och ser till att allt fungerar. Både de som jobbar de här dagarna samt alla artister ska ha två lagade mål mat om dagen plus fika. Det finns folk som hela tiden står och brer mackor och så hyr vi in en carteringfirma så ingen behöver vara hungrig, garanterar Stefan.

Fortsättning publicerad 20140815


Parken vid slottet är lungan

Utsikt från kullen i engelska parken.

Ett stenkast från Finspångs centrum ligger Finspångs slott som Louis De Geer dy lät uppföra mellan åren 1668-1685. Nedanför slottet sträcker sig den vackra slottsparken och det går att utan överdrift kalla parken för Finspångs lunga där flanörer kan koppla av i den rofyllda stillheten och njuta av den vackra utsikten över hela slotts- och bruksmiljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

Parken anlades i flera etapper mellan åren 1690 och 1820 och under 1790-talet utvidgades den med en engelsk park. Många vattendrag från Finspångsån rinner genom slottsparken och för att ta sig över finns små broar i gjutjärn som är tillverkade vid Finspongs bruk under 1850-talet. Slottsparken har även kommit att bli en mötesplats med musikaliska uppträdanden och sommarspel som underhåller och roar publiken. Under sommaren kommer Siemens tillsammans med Finspång kommun att framföra sommarspel som är en specialskriven dramatisering och handlar om grevar och baroner bland turbiner och kanoner. Det är en historisk tillbakablick på stadens företag och en rundvandring i 1900-talets Finspång.

Mitt i parken står det vackra orangeriet som ritades 1831 av Lars Jacob von Röök, en av dåtidens mest namnkunniga kulturpersonligheter. Går man en tur runt orangeriet finner man på baksidan av byggnaden två väggmålningar föreställande Aurora, morgonrodnadens gudinna, och motiven är hämtade från Galateasagan. Konstnären Pehr Berggren avled 1848, och mylingarna är kopior av verk av den italienske konstnären Guido Reni som var en målare under barockepoken.

Fortsättning publicerad 20140808


Ge röst åt självförtroendet

Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende.

Vårt utseende och våra röster är personliga och signalerar igenkännande till andra vilka vi är. Hur våra röster låter är påverkade av vår anatomi och faktorer som bland annat stämbandens längd och kön. Stämbanden hos en man är 15 till 18 millimeter medan kvinnas stämband är 12 till 15 millimeter långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många använder sin röst som ett arbetsredskap i både tal och sång men det är viktigt att vad som sägs och hur det sägs når fram på ett tillfredställande sätt för mottagaren. Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende. – När någon uppsöker mig kan det vara för att personen upplever att rösten inte bär i till exempel offentliga sammanhang. Jag brukar ställa frågan vad han eller hon vill göra med sin röst och vad förväntningarna är. Sedan gör vi en röstanalys genom att en förutbestämd text får läsas och sedan får personen berätta lite fritt om sig själv. Allt spelas in och vi lyssnar sedan tillsammans på bandet. Det är viktigt för mig att ta reda på att det inte ligger sjukdom bakom ett röstproblem eller att personen använder mediciner som kan påverka rösten. En del lider av reflux som ger sura uppstötningar och då blir stämbanden förstörda eller att rösten påverkats av dålig arbetsmiljö eller allergier. Då ligger det inte inom mitt område och jag rekommenderar personen att söka upp en röstläkare som i sin tur kan remittera en logoped, förklarar Ingbritt.

Fortsättning publicerad 20140801


Både för miljö och ekonomi

Sirpa Olsson-Sivén, Sanna Mörkky och Frida Granath arbetar inom hemtjänsten och tycker det är roligt att lära sig eco driving.

Det finns olika sätt att minska användningen av fossilt bränsle på. Finspångs kommun antog år 2011 en energieffektiviseringsplan för kommunens lokaler och verksamheter men även för transporter. Personal som kör mycket bil i tjänsten har fått genomgå en utbildning i eco driving (ekologisk körning). Både ekonomin och miljön gynnas genom ett sparsamt körsätt. Hemtjänstens medarbetare är en viktig målgrupp.

Text och bild: CARINA LARSSON

Joakim Svensson är energistrateg i Finspångs kommun men även projektledare för Sparsam körning i hemtjänsten. Det första steget är att pröva modellen på en hemtjänstenhet och om projektet faller väl ut ska det spridas vidare. Projektet finanseras primärt genom medel från Energimyndigheten och Finspångs kommun har fått bidrag från Energieffektiviseringsstöd för kommuner och landsting för hela detta år. Meningen är att huvuddelen av projektet ska genomföras under 2014. Inledningsfasen ägde rum under mars, april och maj då utrustningen i de nio bilarna testades och finansieringen fastställdes.

Fortsättning publicerad 20140718


Manifestation mot rasism

Trots hällande regn slöt Finspångsborna upp i kampen mot främlingsfientlighet. Brunnsparken fylldes snabbt.

Regnet strilade ner över Finsponga Marken och prognosen för en större anslutning i bruksparken där manifestationen Finspångare mot rasism såg dyster ut.

Text och bild: CARINA LARSSON

Lilibet Gustafsson och Anna Hellerstedt som tillsammans med Senad Bosnajakovic och Anita Mattisson varit med i planeringsgruppen såg ändå positivt på deltagarantalet. – Vi har fått in omkring tio talare och över tjugofem ställningstagande som ska upp på scenen och berätta varför de är mot rasism säger Lilibet och ordnar febrilt med ljudanläggningen. Hela den här idén kommer från ordföranden ur tre lokala partier här i Finspång som träffats för att pratat om vad vi ska göra mot rasism i vår kommun. Anna och jag blev sedan tillfrågade om vi ville vara med och arrangera hela manifestationen som inte är partipolitisk på något sätt utan här enas vi i en stor och viktig uppgift.

Fortsättning publicerad 20140711


En plats för andhämtning

“Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla,” säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter. Hon tar hand om barn mellan 6 och 12 år under två veckor.

Ett par kilometer väster om Finspång ligger Bönergården precis vid strandkanten av sjön Bönnern. Stora gräsytor sträcker sig ner mot sjön som är badvänlig och lättillgänglig.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bönergården ägs sedan 2000 av Stiftelsen Bönergården som består av de tre församlingarna missionsförsamlingen, baptistförsamlingen och pingstförsamlingen i Finspång. Hela verksamheten bygger på en kristen grund men vem som helst är välkommen att besöka Bönergården för en stunds avkoppling och andhämtning i den natursköna omgivningen.
– Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter nämligen Sommarlek för barn mellan 6 och 12 år. Det är som ett dagkollo under två veckor för barnen och vi brukar ha en samling på morgonen för att sen leka och ha roligt fram till eftermiddagen. Dagledigträffarna med pensionärer gör också resor hit och alla onsdagar är det musikcafé och våffelkvällar. Vi försöker att få hit musiker från hela Östergötland för att inte bara köra med inhemska talanger och det är inte endast kristen sång och musik som framförs utan en blandning av allt.

Fortsättning publicerad 20140704


Festligheter i dagarna tre

Församlingen har en otroligt bred körverksamhet. Mariagårdens 20-årsjubileum firades med glad sång och musik av kören Joysingers under ledning av Monika Björkvall

För att fira Mariagårdens 20-årsjubileum har det pågått festligheter i dagarna tre med pilgrimsvandring, friluftsgudstjänst i Mariagårdens trädgård, musikunderhållning och förtäring.
– Det har strömmat in folk hela tiden och dagarna har verkligen varit uppskattade, säger Kristina Larsson, husmor.

Text och bild: CARINA LARSSON

1994 var ett händelserikt år. Ett nytt svenskt pensionssystem ersatte ATP, regeringen beslutade att alla barnfamiljer som sökt asyl i Sverige före 1993 ska få uppehållstillstånd och pappamånaden infördes i föräldraförsäkringen. Men även mer dramatiska händelser ägde rum som försatte människor i sorg, Estonia förliste och i Stockholm skedde dödsskjutningar när festglada människor besökte Sturecompagniet.

Även i Finspång blåste förändringarnas vindar då Svenska kyrkan flyttade från det gamla församlingshemmet som var både trångt och låg en aning illa till och flyttade in i den nybyggda lokalen Mariagården i centrums kärna. Tårtkalaset efter friluftsgudstjänsten var mycket uppskattat, men även specialaren Café Oasensmörgåsen, som är näst intill en liten måltid, har haft en strykande åtgång.

Fortsättning publicerad 20140627


Nytt ljus på lokal historia

Vad hände egentligen i tändsticksfabriken i byn Valstorp på 1800-talet? Teatergruppen Gruvspelen drar i sommar fulla hus med en påhittad historia med förlaga i verkligheten.

Nu har årets gruvspel vid Gruvstugan utanför Hällestad framförts inför utsålda hus. I drygt tjugo år fanns en tändsticksfabrik belägen i byn Valstorp strax utanför Hällestad. Fabriken har sedan levt vidare i bygdens berättarhistoria i hundra år, en skröna som teatergruppen Gruvspelen nu gjort en föreställning av, utan att den för den sakens skull är en dokumentär.

Text och bild: CARINA LARSSON

Verkligheten, som gruvspelet baseras på, är att grundaren av tändsticksfabriken var en person vid namn Anders Peter Andersson, som bytte ut Andersson mot Bagge på 1840-talet.
– Vinden på en enkel torpstuga fungerade som lokal för tändsticksmakeriet, men själva tillverkningen kunde nog räknas mer som ett hantverk än som fabriksdrift, berättar Gösta Johansson, som kan sin bygdehistoria.

Upprinnelsen till tändsticksfabriken är enligt skrönan att Anders Andersson gjorde sig skyldig till stöld hos en bonde och fick avtjäna sitt straff i fängelset i Karlsborg. Verkligheten kan vara en annan eftersom ingen egentligen visste vart Anders tagit vägen, säkert är dock att han under en tid inte fanns med i kyrkböckerna.

Fortsättning publicerad 20140619


Ett riktigt höjdarjobb

Hallå där nere! Martin Carsten från Finspång arbetar som arborist. På fritiden klättrar han gärna i berg. Säkerheten är a och o och att jobba på höga höjder är en vanesak menar han.

Många av oss upplever en svindlande känsla om vi någon gång måste kliva upp på en stege och det blir ett visst avstånd ner till marken. För Martin Carsten från Finspång hör höga höjder till hans vardag och profession.

Text och bild: CARINA LARSSON

Martin Carsten är arborist, eller trädvårdare som han själv kallar sig för, och då gäller det att inte ha anlag för svindel. – Nej, höjdrädd är jag inte, däremot har jag respekt för höjder och det måste man ha annars kan det vara direkt livsfarligt, säger Martin.

Han ser över säkerhetsutrustningen innan han ska utföra dagens första jobb. Att klättra rakt upp till en höjd på 22 meter för att såga ner en tall vid en sommarstuga strax utanför Åby. Martin har alltid gillat bergsklättring och har även varit i Himalaya och klättrat. – En gång var vi en grupp som försökte oss på att bestiga en bergstopp som ingen tidigare hade bestigit, men vi fick ge upp eftersom det skedde lavinolyckor. Efter en tid åkte jag tillbaka till bergskedjan som ensamklättrare. Jag har inga problem med att klättra helt ensam, säger Martin. Även när Martin utför sina jobb är han helt ensam. Det kan verka riskabelt, men enligt honom själv tar han inga risker. – Jag är noga med väderleken, är det full storm får jag vänta tills stormen bedarrat, det här jobbet är väldigt väderberoende. Eftersom jag aldrig jobbar i skogen utan för det mesta hemma hos folk, så brukar ägarna vara med och ge goda råd. Då säger jag åt dem att gå in i köket och koka kaffe istället, jag vill inte att mina uppdragsgivare ska få grenar i huvudet, skrattar han.

Fortsättning publicerad 20140613


Lämningar med många minnen

På taket till det som var ett vattenverk berättar Arno Aarna för Jan-Erik Svenblad hur vattenverket fungerade.

Mellan Skärblacka och Finspång ligger Dovers torp. En vacker skog med både barroch lövträd sträcker sig ner mot Glan och vid vackert väder går det att blicka ut över vattnet och se Svärtinge, Skärblacka och Norrköping. Det råder lugn och harmoni på platsen men för exakt 70 år sedan var det liv och rörelse med inslag av sorg och dramatiska händelser som kom att påverka människors liv för lång tid framöver.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våren 1944 härjade Röda armén i Estland och många kände sig tvungna att för sina liv fly armén och en av tillflyktsorterna blev Dovers torp, ett av Sveriges runt 50 flyktingläger. Män, kvinnor och hela familjer färdades tvärs över Östersjön för att finna en fristad i lägret som hade kapacitet att ta emot upp till 1 500 personer åt gången. En av dessa var då nioårige Arno Aarna som med sina föräldrar och fyra syskon färdades i en gammal vedskuta i hela tre dygn innan de med hjälp av svenska kustbevakningen nådde Roslagens skärgård.

Numera är de 100 barackerna i Doverstorp borta men resterna finns kvar i form av plintar, stenformationer och gjutna grunder som ett minne över de omkring 8 000 flyktingar från Estland och senare Polen som mellan åren 1944 och 1946, under enkla förhållanden fick lägret som sin tillfälliga bostad. Arno Aarna söker sig ofta till platsen med en kaffetermos och även om han snart fyller 79 år minns han tydligt och klart överresan och de tre månader han bodde i Doverstorp. Han är medlem i föreningen Doverstorps flyktingläger där Jan-Erik Svenblad är ordförande.

Fortsättning publicerad 20140606


Vandring från 1500- till 1900-tal

Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby är djupt imponerade över leden.

Att vandra de 3,6 kilometerna på Glansgruvans vandringsled är som att vandra genom historien mellan sent 1500-tal till mitten av 1900-talet. Leden går genom delar av Vånga socken och de historiska lämningarna avlöser varandra.

Text och bild: CARINA LARSSON

Vandringsleden börjar vid Restad kalkbrott. Vid Glans kalkbruk ses resterna av bruket där kalkförbränningen började efter första världskriget och fortsatte fram till 1954 då driften lades ner. Kalkstensbrytningen fortsatte några år till för att upphöra i slutet av 1950-talet. Leden fortsätter på historisk mark och är en del av den gamla landsvägen mellan Norrköping och Finspång och kallas Bergslagsvägen eller Kungsvägen. Någon trafik mellan orterna har inte funnits sedan 1700-talet, då vägen flyttades västerut i närheten av där riksväg 215 ligger idag.

Längst med leden finns de gamla gruvhålen bevarade. Det har funnits omkring tjugo gruvor, vars hål idag är vattenfyllda och omgärdade med skyddsnät. Den djupaste gruvan är Mariedalsgruvan, med ett djup på 122 meter. Malmbrytningen i gruvorna pågick under 1600-talet fram till 1700-talet och all brytning skedde med så kallad tillmakning, vilket innebär att berget hettades upp och värmespänningarna ledde till att berget sprack. Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby har letat sig till Glansgruvans vandringsled och är djupt imponerade över leden och de historiska sevärdheterna. – Det är en fantastisk upplevelse och något vi inte visste fanns innan jag fick höra talas om vandringsleden genom en bekant på Facebook, säger Ann-Britt. Båda fascineras över den rika växtligheten av sällsynta blommor, mossar och örter i den kalkrika miljön. Det finns olika arter av orkidéer, köttätande växter och en ormgran med ett säreget utseende. Genetiska orsaker gör att granen inte har förmågan att bilda sidoskott på grenarna som kan växa utan att bilda skott. Barren växer direkt på grenarna som är långa och hänger rakt ner.

Fortsättning publicerad 20140530


Ett yrkesliv i FÄRG

Henrik Nordgren gick efter en liten omväg i pappas fotspår. Nu har han jobbat hos Kulturmålarna i 17 år.

Kulturmålarna är en målerifirma i Finspång som startade i samband med att den gamla textilarbetsplatsen Louis De Geer i Norrköping gjordes om till en modern konsert- och kongresshall 1994.

Text och bild: CARINA LARSSON

På 1970-talet stannade den sista vävstolen i industribyggnaden Louis De Geer. Huset har anor så långt tillbaka som till 1600-talet, då det var ett vapenfaktori. Nya tider stundade och nya idéer växte fram efter att byggnaden upphörde att vara arbetsplats för textilarbetare. Varsamt restaurerades den gamla industrilokalen och i oktober 1994 invigdes Louis De Geer konsert och kongress. Det var i samband med detta de båda målarfirmorna Torstensson och Allard samt Sune Larsson kom in i bilden.

– Firmorna samarbetade när Louis De Geer skulle målas och ett tredje bolag bildades, vilket blev Kulturmålarna. När sedan den tredje firman blev till salu köpte min pappa, som var målarmästare hos Torstensson och Allard, Kulturmålarna och så småningom kom även jag med in i firman, säger Henrik Nordgren som idag mest ägnar sig åt det administrativa och gör kalkyler i företaget. Jag hinner inte med att måla så mycket för kontorsarbetet kräver sitt och det är fullt upp hela tiden. Vi målar åt industrin, Finspångs kommun, Vallonbygden och åt privatpersoner. Kulturmålarna finns på Ekkällevägen i Finspång och det är omkring fjorton personer som arbetar på firman. Några är under utbildning i målaryrket och gör sin praktik och andra går som lärlingar.

Fortsättning publicerad 20140523


En hel värld av färg & mönster

Ett gäng som älskar att arbeta med inredning och snygga, smarta lösningar. Colorama-gänget i Finspång samlade i trappan.

Passar blommiga tapeter ihop med rutiga eller randiga? Eller orange med rött? Finns det en osäkerhet omkring valet av mönster och färger kan det vara en god idé att kontakta en inredningsdesigner som kan komma med både goda och smakfulla råd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda Hillström arbetar på Colorama Ödman i Finspång och hon hjälper kunderna som kommer till butiken, men hon åker även hem till dem som vill ha hjälp med att till exempel pigga upp vardagsrum och kök med något nytt och stilfullt.

Linda har alltid haft ett intresse för inredning men det krävs utbildning inom området, inte minst när det gäller att se till kundens behov. – I slutänden är det kunden själv som bestämmer, men blandar de ihop mönster och färger alltför mycket får jag försöka lotsa in dem i ett annat tänk. Allt passar faktiskt inte ihop. Men en till synes omöjlig färgsammansättning går att möjliggöra om man knyter ihop färgerna med till exempel en avvikande färg, garanterar Linda som är utbildad både inredningsrådgivare och inredningsdesigner. På frågan vad kunden vill ha har Linda inget rakt svar, det är väldigt olika från person till person. Vissa vill ha det allra senaste och trendigaste medan andra håller sig till det neutrala och strikta.

Fortsättning publicerad 20140516


Allt går–bara viljan finns!

– Jag önskar att någon filmat mig så att jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne Källgren.

Inget är omöjligt, det gäller bara att inte låsa sig och klä sig i en offerkofta som känns blytung. Den filosofin bär Anne Källgren i Finspång med sig om hon någon gång blickar bakåt, till den tiden för omkring tretton år sedan, innan hon själv till slut tog av sig sin egen offerkofta.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag var ”fröken duktig” som hade eget företag och drev en ridskola samtidigt som jag var småbarnsmamma, renoverade huset och fuskade med sömnen. Det var en onödighet som bara kostade tid, jag arbetade tolv till femton timmar per dygn och i efterhand förstår jag att jag var en arbetsnarkoman, säger Anne. Familj och vänner varnade, men Anne vägrade lyssna. Tills en dag då hon vaknade upp med huvudet på bilratten vid en parkeringsplats någonstans mellan Karlskoga och Örebro.

– Då förstod jag att något var fruktansvärt fel och sökte hjälp. Därefter blev min dagliga aktivitet att släpa mig fram och tillbaka till postlådan, innan jag kröp tillbaka till min säng och drog täcket över mig som ett skydd för omvärlden. Jag önskar att någon filmat mig så jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne allvarligt.

Fortsättning publicerad 20140509


”Passa på att ha roligt i livet”

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom hans yrkeskompetens. Han tog steget till eget när han kände att tiden, och han själv, var mogen.

Innan det går att flytta in i ett nybyggt hus har det varit en lång process. Stora beslut har tagits, inte mist val av husfabrikant. I samband med att bygglov söks ska en kontrollansvarig anges som ska följa hela processen, vilket bland annat innefattar tekniska samråd, besiktning och underlag för slutbesked. Allt detta måste klaras av innan bohaget kan bäras in och familjen installera sig i sitt nya hus.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Med sina 30 års erfarenhet av byggbranschen har Bengt stor kunskap och kan vara behjälplig vid en människas kanske största investering i livet. – Jag var bygg- och fastighetschef på Coor Service Management, som då hette Sapa industriservice, i tretton år, men började känna att det var dags för andra utmaningar och blev egenföretagare, säger Bengt.

Idag har Bengt konsultuppdrag i olika byggprojekt, både för privatpersoner och företag, men även uppdrag som kontrollansvarig vid nybyggnationer och tillbyggnader. – En stor del av mitt arbete är kontrolluppdragen, men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom min yrkeskompetens. Det är brist i landet på certifierade kontrollansvariga i samband med bygglovsansökan, berättar Bengt.

Fortsättning publicerad 20140502


Segelflyg – fri som vråken

– Nu börjar utomhussäsongen här i Finspång och de segelflygplan som legat inomhus i klubbhuset under vinter ska plockas fram. Sedan är det bara att ge sig upp under molnkanten när vädret tillåter, säger Ernst Persson som segelflugit i 70 år. Johan Bäckman är lika biten av sporten som Ernst.

Efter första världskriget infördes begränsningar för utvecklandet av flyg i Tyskland och det enda som tilläts var glidflygplan. Det 950 meter höga berget Wasserkuppe i tyska Hessen blev en viktig plats där segelflyget tog sin början. Glidflygplan och hängglidare var de farkoster som användes innan man upptäckte att vissa vindar gjorde att tiden i luften kunde förlängas och segelflygets era inleddes.

Text och bild: CARINA LARSSON

År 1923 var några svenska flygare till Wasserkuppe och genomgick glidflygarutbildning. En av dem, Rolf Bergvik, introducerade segelflyget i Sverige, något som kom för att stanna. Idag bedrivs segelflyget genom Svenska segelflygförbundet, som är en organisation under Svenska Flygsportförbundet.

Linköpings segelflygklubb bildades redan 1940 och har haft sin verksamhet på Malmen fram till 2006, då de förbjöds att fortsätta med verksamheten där. Klubben började leta nya segelflygstråk och övertog Finspångs sportflygfält 2007. Finspångs segelklubb hade fört en tynande tillvaro och beslutat sig för att lägga ner verksamheten.

Fortsättning publicerad 20140425


En god bit av Japan i Finspång

Mikael Axelius har lång erfarenhet av det japanska köket och driver sedan åtta år Sushiakademin i Finspång.

Fredagkväll och tacomys, en vanlig kombination i de svenska hemmen. Men varför inte byta ut det mexikanska mot det japanska och köpa hem några bitar sushi istället.

Text och bild: CARINA LARSSON

En bra idé tycker Mikael Axelius som har lång erfarenhet inom det japanska köket och sedan åtta år tillbaka äger och driver Sushiakademin i Finspång. – Från början hade jag tänkt bli konstnär men hamnade i en japansk restaurang i Stockholm och så blev jag fast i yrket. 2001 gick jag en starta egetkurs med målet att bli min egen restaurangägare. Den konstnärliga ådran har jag faktiskt användning av för att komponera en sushirätt krävs att den inte bara ska smaka gott i munnen, den ska även vara en fröjd för ögat.

Mikael är noga med råvarorna och han beställer hem alla varor av hög kvalité och betalar extra för att få det han verkligen vill ha för att kunderna ska känna sig nöjda. – Jag köper inte in fisk som är rödlistad som till exempel tonfisk och det har accepteras av mina matgäster. Så har jag hittat ett ris som bara jag och en japansk restaurang i Stockholm använder, det är ett extra kort rundkornigt ris. All fisk skär jag i bitar och fryser in i två dygn innan den är klar att använda, berättar Mikael.

Fortsättning publicerad 20140418


Spännande te- och kaffehandel

Johanna får nostalgikänslor från sin barndoms uppdukade bord när hon säljer finsk mat.

Kryddans thé- och kaffehandel är en ny spännande butik i Finspång. Här finns ett rikligt utbud av kaffe, te, kryddor och praliner. Dessutom finns direktimporterad finsk mat som snabbt blivit populär. Vad sägs om leverlåda, kaffeost och lördagskorv?

Text och bild: CARINA LARSSON

Sedan tre månader tillbaka kan Finspångsborna köpa lite finare sorters kaffe och te då paret Monica Andersson och Roger Nord öppnat Kryddans thé- och kaffehandel på Bergslagsvägen. Till hjälp i butiken finns Johanna Larsson och hon har koll på vilka kaffeoch tesorter som passar bäst vid olika tillfällen.

Skulle det smaka bra med en liten godbit till den varma drycken finns ett stort utbud med fina chokladpraliner i mängder av olika smaker och kulörer. Varför inte prova på en pralin smaksatt med hallon och chili, hallonpannacotta, blåbär eller lite mer vågade smaker som ingefära och citron. Som butiksnamnet talar om finns även en hel vägg med hyllor fyllda med etthundra sorters kryddor som kommer från en kryddgård i Skånska Bjärred. – Chokladen är riktigt fin och kommer ursprungligen från Belgien och rullas i Tyskland. Eftersom det är så många smaker att välja på kan det vara svårt för kunden att bestämma sig, vi brukar inte vara knussliga utan det går bra att få provsmaka om det skulle behövas. Jag har själv smakat men måste erkänna att jag nog förätit mig. Det är mäktig choklad och inget som man proppar i sig många praliner av, en enda räcker gott och väl till en kopp kaffe eller te, säger Johanna.

Fortsättning publicerad 20140411


De brinner för kulturen

Populära ”livekonserter” på stor bioduk, After Work på både svenska och engelska, dagbio, musik, teaterverksamhet och mycket annat ryms under taket på Kulturhuset Finspång. Christer Öjring och Mårten Hafström brinner för att utveckla Finspångs kulturella liv.

Först kom Rolling Stones sedan Phantom Of The Opera till Kulturhuset i Finspång. Visserligen inte live, men nästan, eftersom det blev en riktig konsertkänsla när båda föreställningarna rullades upp på bioduken i den mäktiga biografsalongen med plats för över 400 besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– När vi visade Rolling Stones från den inspelade livekonsert de gjorde Hyde Park sommaren 2013 jublande vår publik och applåderade och det gläder mig oerhört att det blev en sådan succé eftersom just Rolling Stones alltid legat mig varmt om hjärtat, jag tillhör ju den åldersgruppen som var med på den tiden och även sett deras konsertet live flera gånger säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspång. – Konsert på bio är bara ett av våra koncept här i Kulturhuset. fyller Mårten Hafström i. Han är kulturutvecklingschef och har ansvaret för Kulturhuset och trots att han endast innehaft den posten i sju månader brinner han lika mycket som Christer att driva ambitionen framåt för att utveckla och föra den kulturella andan framåt.

De här konserterna visar att vi hittat rätt och bion är ett otroligt lyft för Finspång. Vi kan faktiskt med stolthet säga att vi är med bland alla världens stora biografer genom att visa filmer som har Sverigepremiärer och det är en häftig känsla att det är Finspång och världen, vi är verkligen i centrum då det gäller film. Vi satsar på det verkligt breda filmerna, när Hundraåringen gick upp på premiär hade vi sex utsålda föreställningar och 1 200 sålda biljetter. Vi vänder oss även till den unga publiken där vi visar söndagsmatiné och under skolloven är det extra matinéförställningar.

Fortsättning publicerad 20140404


En Indienresa för livet

Per Blomberg visar kryddor som är inköpta på den lokala marknaden i Rampurwadi.

LRF:s årsmöte i Risinge 2011 blev upprinnelsen till ett spännande möte mellan svenska lantbrukare i Finspång och lantbrukare i Rampurwadi i Maharashtra state, Indien.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En LRF-medlem kunde inte komma på LRF:s årsmöte i Risinge, eftersom hon vid det tillfället var i Indien. Väl hemkommen fick hon i uppgift att hålla ett föredrag om sin resa och avslutade då med att kasta ut en fråga om någon var intresserad av att följa med på nästa resa och då räckte jag upp handen, berättar Per Blomberg.

Per och hans fru Sofia reste tillsammans med några grannar och blev helt sålda över resan till Rampurwadi, som är en platå belägen 1000 meter över havet där det lever och arbetar enbart lantbrukare. – Vi är några lantbrukarfamiljer här i Finspång som startade Föreningen Rampurwadis vänner som har till syfte att främja ett utbyte mellan svenska och indiska lantbrukare, berättar han. I Indien har föreningen kontakt med paret Sunita och Mohanish Keskar som arbetar med ett socialt utvecklingsprojekt i Rampurwadi, med fokus på ett hållbart och utvecklande lantbruk. De driver även ett skolhem för 15 pojkar.

Fortsättning publicerad 20140328


Dags för biskopsvisitation

Till höger: Biskop Martin predikar i Skedevi kyrka.

Med vissa tidsintervall ska biskopen göra så kallad visitation i församlingarna i stiftet och samtala med medarbetare och förtroendevalda, orientera sig om verksamheten och bekanta sig med de olika bygdernas kultur och näringsliv.

Text: MARGARETA BAGGMAN
Bild: GÖRAN JOHANSSON

Första veckan i mars tillbringade biskop Martin Modeus, tillsammans med en grupp av sina närmaste medarbetare på stiftkansliet, tre dagar i Finspångs församling. Besöket inleddes med samtal med ledningsgruppen i församlingen utifrån frågor om vad trovärdig kyrka innebär, levande församlingshem – vad är det, sockenrådens roll med mera. Därefter blev det besök och middagsbön i Slottskapellet på Finspångs slott där Gunnar Johansson, som varit kyrkvärd på Slottskapellet under många år, berättade om kapellet som bruksherren Louis de Geer lät bygga då familjen var kalvinister. Organisten Monika Björkvall spelade dagen till ära Risingevisan. Siemens vd Hans Holmström tog emot på Slottsmässen och berättade om företagets speciella anda och policy.

Så följde besök hos gymnasieelever på Bergska skolan, där biskopen först berättade om kyrkans roll genom tiderna och sedan besvarade frågor från eleverna. Ett besök hos barngruppen Full rulle, där danstävling pågick, fanns det också tid till. Därefter fortsatte man ut till Hällestad och samtal med Finspångs församlings förtroendevalda i kyrkoråd och kyrkofullmäktige. En kvällsmässa firades i Hällestads kyrka under komminister Jonas Sellgrens ledning.

Fortsättning publicerad 20140321


Vägen som Trafikverket glömt

Sittande på huk Johan Andersson och Per Blomberg, stående Hugo Yderfors. De menar att
det är ett under att det ännu inte skett en dödsolycka på den eftersatta vägen.

Att färdas med bil på Sankta Marias väg i Finspång kan ha sina risker. Hastighetsskyltningen visar 70 kilometer i timmen men det rekommenderas att sänka hastigheten, åtminstone på vissa sträckor utefter vägen som börjar vid Doverstorp och slutar vid Risinge kyrka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det är rena rama puckelpisten, säger Johan Yderfors, mjölkbonden som bor i Skärvinge strax intill vägen som är hårt trafikerad. Många använder vägen som en genväg till och från sina arbeten så morgon och kväll är trafiken som störst. Många bor efter vägen och det är ingen överdrift att påstå att vägen inte är trafiksäker och det är ett rent under att det inte hänt några dödsolyckor. Hugo Andersson och Per Blomberg håller med.

– Det finns ingen vägkropp och med det menar vi att det inte finns någon stomme under beläggningen som är av typen oljegrus. Det är Trafikverkets sak att se efter sin väg och underhålla den, men trots otaliga påtryckningar händer inget radikalt suckar de unisont. Varje gång dikena grävs ur så blir vägen smalare och smalare, den är full av hålor och pucklar och på vissa ställen är den smal, otäck och långt ifrån trafiksäker. – LRF har gjort flera skrivelser till Trafikverket och själv har jag mejlat många gånger att de måste komma och underhålla vägen, men varken LRF eller jag har fått några svar, säger Per och ser uppgiven ut. På sträckan vid Össby ängar blir det översvämning varje år då sjön Dovern har högt vattenstånd och det ser Trafikverket som ett stort problem, vilket det egentligen inte är anser trion Blomberg, Andersson och Yderfors.

Fortsättning publicerad 20140314


Alla raser är välkomna

Lotte Andersson med sina hundar Figgro, Ramses och Olle.

Att ha hund är en stor glädje men även ett stort ansvar. Det gäller att noga tänka efter inte bara en, utan flera gånger innan beslutet tas om att skaffa en ny familjemedlem. Små valpar är bedårande söta, men de växer och ska vara tillsammans med sin ägare i många år. När man står med den lilla valpen i sin famn gäller det att tänka långsiktigt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Hunden kräver daglig omvårdnad och det innefattar även utomhusvistelse och motion. I alla väder! För att både hunden och hundens familj ska ha roligt tillsammans är det en god idé att lösa medlemskap i en brukshundklubb som kan ge råd om det uppstår några problem, men även stimulera hund och ägare genom det breda utbud av kurser som anordnas. Brukshundklubben kan även vara behjälplig när tankarna omkring ett valpköp tar fart, Svenska brukshundklubben har ett avelsansvar för omkring tjugo hundraser och kan på så sätt ge en utomordentlig vägledning om friska och funktionsdugliga hundar.

I Finspång finns Finspångs brukhundsklubb, som är en klubb under Svenska brukshundklubben, med femtio år på nacken. För fem år sedan var den nedläggningshotad, men då kom Lotte Andersson in i bilden. – Jag fick en förfrågan om ordförandeskapet och tackade genast ja för att klubben skulle fortsätta att leva vidare. Jag anser att det är viktigt att vi finns till för både hundägare och hundar. Vi är kreativa och driver de aktiviteter vi vill, bara vi håller oss inom Svenska brukshundklubbens ramar som har ett noggrant regelverk för hur brukshundklubbar ska se ut och fungera, säger Lotte.

Fortsättning publicerad 20140307


År 1610 på en östgötagård

Författardebutanten Göran Redin, med rötter i Björsäter, kom till Finspång för att berätta om sin bok Ett fjärran krig, en bok som utspelar sig under 1600-talet i Östergötland. Biblioteket var fyllt till sista plats och i stort sett alla böcker som fanns till försäljning fick följa med sina nya historieintresserade ägare hem.

Det fanns inga tomma stolar i utställningshallen i Finspångs bibliotek när författaren Göran Redin kom och hade med sig 1600-talet i sitt bagage.

Text och bild: CARINA LARSSON

Under en timma förde han sin publik tillbaka till en tid då Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 och hur människor dog som flugor av svält, dysenteri och tyfus. Men Göran Redin berättade även hur en bok blir till och som bevis på detta hade han med sig sin debutroman Ett fjärran krig som kom ut förra året. Boken har en tung inledning där Jon Svensson och hans maka Karolina mister sina barn, flickebarnet Anna som avled två veckor efter födseln och två år senare föddes ett barn som var död vid nedkomsten och aldrig fick uppleva dagens ljus.

I slutet av kapitlet kommer lyckan åter till familjen Svensson, två friska barn kommer till världen, tvillingarna Erik och Karin. Det hela utspelar sig år 1610 på en gård i Östergötland. Kanske inte helt oväntat eftersom Göran Redin har sitt ursprung i Björsäter. Bokens handling spinner vidare, familjen blir utsatt för både hot och utpressning och tvingas bort från hemmet och ut i det okända.

Forsättning publicerad 20140228

Fin i håret med mobil frisör

Annelie Hjalmarsson har varit frisör i många år och i december tog hon steget till att arbeta som mobil frisör. Hon åker helt enkelt till kunderna istället för tvärtom. Det är en service som passar både äldre och yngre. Den här dagen är det stamkunden Susanne Åkerlund som får ljusa slingor och en klippning.

Susanne Åkerlund och Annelie Hjalmarsson sitter mitt emot varandra vid Annelies köksbord i lägenheten i Finspång och småpratar medan de dricker kaffe och äter var sin banan. En helt vanlig fredagsfika om man bortser från att Susanne har en färgglad plastpåse över håret.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi har fruktstund nu, säger Annelie och båda skrattar. Men nu är det dags att börja jobba lite med Susanne. Annelie reser sig, ställer koppen i diskhon och tar sedan bort påsen från Susannes huvud och en ljusblå kletig massa blir synlig. Anneli Hjalmarsson är frisören som kommer hem till dig när du inte själv har möjlighet att gå till salong och bli fin i håret. Men idag har Susanne åkt hem till Annelie för att få ljusa slingor och en klippning. – Jag har vetat att jag skulle bli frisör ända sedan jag var liten. Mina föräldrar och syskon men även jag själv var försöksobjekt innan jag började frisörskolans treåriga utbildning direkt efter jag gått ur grundskolan berättar Annelie. När jag blev examinerad frisör fick jag arbete på salong direkt, men jag har även haft egen salong.

Åren gick men så kom Annelie på andra tankar, det var läge för en paus och lägga undan sax och papiljotter. Hon utbildade sig till kock och fick arbete inom kök. – Det var skönt att göra något annat men tankarna på frisöryrket fanns ändå med mig hela tiden och jag funderade på hur jag skulle kunna utveckla något annat än att arbeta på en salong. Kanske vore det en bra idé att bli en mobil frisör och jag bollade planerna med mina vänner.

Fortsättning publicerad 20140221


Började med dörrknackning

Nils Olof Hallberg i Erstorp är erfaren som få när det gäller symaskiner.

Mellan Finspång och Skärblacka är det nog många som funderat över skylten som tycks leda mot ingenstans. Den pekar ner mot en grusväg som slingrar sig fram genom barrskogen. Symaskiner står det med svart text på vit botten, men är det verkligen möjligt att det finns en sy - maskinsfirma djupt inne i storskogen?

Text och bild: CARINA LARSSON

Jo då, det är fullständigt korrekt, för har man sy - maskins ärenden är det till Nils Olof Hallberg i Erstorp man ska söka sig. Där skogsvägen slutar finner man ett rött hus med vita knutar och en liten skylt vid grinden förkunnar att man hittat rätt till Hallbergs symaskiner. I ett angränsande hus på tomten finns Nils Olof och en hel massa symaskiner i varierande åldrar och funktioner. – Vi är endast sex företag i hela Östergötland som reparerar symaskiner, berättar Nils Olof som har fyrtiofem års erfarenhet av symaskinsyrket. Nils började med att resa runt och knacka dörr och visade upp Husqvarnas symaskiner för hugade spekulanter. Så har han haft egen firma både i Norrköping och Finspång. – När vi flyttade hit för tjugo år sedan började jag ta emot kunder här hemma och det här huset, som är min verkstad, har varit skrädderi en gång i tiden.

Nils Olof har arbete hela tiden och han reparerar och säljer både nya och begagnade maskiner. Husqvarna ska det vara, för det märket är han inkörd på och han finner ingen anledning att byta märke. – Nu för tiden är det elektroniska maskiner, en enda knapptryckning behövs för att maskinen ska veta vad den ska göra. Fast den trär inte tråden, det måste man göra själv. Att reparera moderna maskiner är inga problem, garanterar Nils Olof.

Fortsättning publicerad 20140214


Bagarungen i Sonstorp

Håkan Brons i bageriet som han tagit över efter sina föräldrar.

Sockerkaksbotten, hallon, blåbär, grädde, marsipan, mandelgarnerade kanter och så lite pudervitt uppe på det – en äkta Östgötatårta är färdig att serveras.

Text och bild: CARINA LARSSON

Var finns då denna läckerhet att inmundiga, jo hos Håkan Brons, bagaren i Sontorps bageri och konditori. Inte är det svårt att hitta dit heller, följ helt enkelt vägen som leder från Finspång mot Örebro, så ligger bageriet med sin väl bevarade interiör mitt i Sonstorp genomfartsled.

– Ja, vi ligger minsann inte i obygden, vi har till och med en trottoar utanför, säger Håkan och knådar den väldiga degen, satt på hela fjorton liter degvätska. Man kan utan tvekan påstå att den godmodiga bagaren är en bagarunge, för honom var pappa Gunnar och mamma Astrid chef över degmaskinerna innan Håkan tog över verksamheten 1978. – Mamma och pappa började här redan 1960 och i början av min bagarkarriär jobbade vi ihop. Än idag kommer mamma hit med en hjälpande hand när det behövs och hon känner att hon vill.

Fortsättning publicerad 20140207


Kyrklig invigning i storformat

Mottagande av ny personal. Fr v Karl Magnus Hansson, kyrkoherde, Maria Lyshöj, diakon, Marie Gyllenhammar, pedagog, Tobias Eriksson, vaktmästare, Kristina Strand värdinna och Charlotta Farholt, präst.

Hällestad kyrka var fylld till sista bänkraden när kyrkan firade festmässa som avslutning på veckans festligheter i samband med invigningen av det nya församlingshemmet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Församlingens kyrkoherde välkomnade under gudstjäns - ten in nya arbetare i arbetslaget; Maria Lyshöj diakon, Marie Gyllenhammar pedagog, Tobias Eriksson vaktmästare, Kristina Strand värdinna och Charlotta Farholt komminister.

Kören för dagen bestod av inte mindre än sjuttio kyrkosångare och Monika Björkvall, kyrkokörens ledare tillika kantor i Finspångs församling är mycket nöjd med dagen. – Det har varit fantastiskt roligt med en sådan stor kör som bestått av flera körer. Församlingens vuxenkör, Hällestads manskör, Risinge kyrkokör, Joy Singers från Finspång, Skedevi-Rejmyre kyrkokör och Regna bygdekör har var och en övat in dagens sånger, generalrepet skedde idag och de andra kantorerna, Thord Eriksson och Sara Erikson, har hjälpts åt med hela det stora körarbetet. Det säger en glad Monika Björkvall och tillägger att det är en speciell känsla att få både leda och leverera körsång av den här storleken.

Fortsättning publicerad 20140131


Fest hela veckan i Hällestad

Nu är den färdig, utbyggnaden av församlingshemmet i Hällestad. Utbygget liknar en stor paviljong och de spröjsade fönstren släpper in en fantastisk vy. Ehrling Thyselius var den som ritade det ursprungliga förslaget till bygget.

Söndagen den 2 juni 2013 sattes fyra förgyllda spadar i jorden bredvid Hällestads församlingshem. De förgyllda spadarna symboliserade de fyra väderstrecken. Från alla håll ska folk strömma till och förenas i gemenskap i kyrkan och dess församlingslokaler.

Text och bild: CARINA LARSSON

Spadförarna var Finspångs församlings kyrkoherde Karl Magnus Hansson, kyrkofullmäktiges ordförande Johan Yderfors, fastighetsansvarig Peter Lundby samt Erling Thyselius som under hela planeringsprocessen av det nya utbygget av Hällestad församlingshem varit i högsta grad delaktig och engagerad. Så är det då äntligen dags att öppna dörrarna för invigning av det vackra församlingshemmet. Utbygget liknar en stor paviljong och de spröjsade fönstren släpper in en fantastisk vy över den ståtliga kyrkan med intilliggande bäck som porlar sig fram i det vintriga landskapet.

Kyrkoherde Karl Magnus och församlingens diakoniassistent tillika husmor, Ewa Hjelm, tar emot i den ljusa foajén när folk börjar strömma till för att inleda en invigningsfest som varar i en hel vecka. – Det är fantastiskt roligt att vi är i mål, säger Ewa och berättar att upprinnelsen till utbyggnaden grundar sig i att hela övervåningen i församlingshemmet blev utdömd vid brandsynen. Vi behövde göra något och tankarna tog fart om ett utbygge som ska fungera till all verksamhet. Den här lokalen är lämpad till stora fester som bröllop och dop, men även för begravnings- och kyrkkaffe, filmförevisningar och föreläsningar. Ja, i praktiken allt man kan tänka sig.

Fortsättning publicerad 20140124


Denny Lawrot om året som gick

Gamla luckor till kakelugnar blir fina nyckelskåp när Denny Lawrot i Doverstorp tagit hand om dem.

2013 ligger bakom oss och året började med den stora hästköttsskandalen tätt följd av den allvarliga trafikolyckan på Tranarpsbron, vilka skapade stora rubriker i media. Påven Benedictus XVI abdikerade, vilket inte hänt sedan år 1415, och den förste påven från Sydamerika ersatte den gamla. Det stora upploppet i Stockholm startade i Husby och på försommaren gick bussförare runt om i landet ut i strejk.

Text och bild: CARINA LARSSON

Barack Obama gjorde Sverigebesök under stort säkerhetspådrag och Svenska kyrkan fick sin allra första kvinnliga ärkebiskop. Tyfonen Haiyan drog in över Filippinerna, medan vi här hemma fick besök av stormarna Simone och Sven. Sveriges konung firade fyrtio år på tronen och prinsessan Madeleine sa ja till sin Christopher. Hur ser Denny Lawrot på året som gått och på året som kommer? – Jag är tacksam över att det går bra för barn och barnbarn samt att alla är friska och krya, det är väl det viktigaste i mitt liv, svarar Denny. Ser jag tillbaka på året så tycker jag det varit positivt med arbetet både inom Leader Gränslandet och Östergötlands hembygdsförbund där jag sitter som ordförande. Tyvärr drabbades Leder Gränslandet hårt av ett förskingringsbrott som uppdagades vid revisionen av 2011 års verksamhet, vilket blev ett bekymmersamt och svårlöst problem.

Fortsättning publicerad 20140117


Mot en ljusnande framtid

Lise-Lotte Larsten, Finspångs kommun, är glad att kunna erbjuda arbetslösa ett bra koncept för att hitta vägen till arbete.

”Äg din framtid” är ett projekt som den ideella föreningen Communicare drivit med målet att bryta utanförskap och minska bidragsberoende. Målgruppen är kvinnor och män som står utanför arbetsmarknaden med extra fokus på människor med utländsk bakgrund.

Text och bild: CARINA LARSSON

Både Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten är behjälpliga att ge arbetslösa möjligheten att delta i projektet. – Communicares projekt har finansierats av Europeiska Socialfonden men får inga mer medel och avslutas från Communicares sida vid jul, säger Lise-Lotte Larsten, Finspångs kommun.

Projektet har pågått under tre år och istället för att det ska läggas ner har många kommuner som varit delfinansiärer, bland andra Finspång, tagit över och fortsätter där Communicares slutar. – Deras projekt har gett bra resultat och metoden har riktat sig både mot individuella personer och gruppcoachning med deltagarfokus och individperspektiv, säger Lise-Lotte

Fortsättning Publicerad 20140110


Med hjärtat på rätt ställe

I närmare 30 år har Grethel Forsberg oförtröttligt hjälpt och stöttat sina medmänniskor.

”Med ett oförtröttligt arbete och ett aldrig sinande engagemang öppnar du dörrar och hjälper medmänniskor in i vårt samhälle.” Så löd motiveringen när Grethel Forsberg från Finspång tilldelades Finspångs demokratistipendium.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det hela började för nästan trettio år sedan. Grethel arbetade på en skola i kommunen och varje dag såg hon genom klassrumsfönstret en ensam kvinna med sina tre barn leka på gräsplanen. Kvinnan såg sorgsen ut och Grethel beslöt sig för att gå och prata lite med henne.

– Det kom mycket flyktingar från Iran på grund av kriget mellan Irak och Iran. Kvinnan berättade att hon var flykting från Iran och att maken satt fängslad i hemlandet. Nu var hon ledsen och bedrövad för det hade kommit besked om att hon och barnen skulle utvisas, berättar Grethel. Vi blev mycket goda vänner och jag kämpade för hennes rätt att få stanna här. Jag kontaktade advokat, Migrationsverket och Amnesty. Dessutom klippte jag ut allt som gick att läsa ur dagspressen som skulle styrka bevisen vad som skulle vänta henne och barnen om hon skickades tillbaka. Så skedde ett under, hon fick uppehållstillstånd och utvisningsbeskedet upphävdes!

Grethel, med maken Veine vid sin sida, fortsatte kampen mot tjänstemännens dystra beslut, värnade om de utsatta, ensamma och frihetstörstande flyktingarna som hoppades på en ny framtid i ett fredligt land. Tunga och smärtsamma och tårfyllda avsked där utvisningar ibland skedde nattetid. Berättelser om mord, tortyr och brutala övergrepp från människor som anförtrott och fått tröst och stöd.

Fortsättning Publicerad 20131227


Julstugan slog upp portarna

Monika Ohlsson och Monica Blomberg säljer församlingens receptbok till förmån för diakoniverksamheten.

Så var det då åter dags för att slå upp portarna till julstugan, den årliga traditionen i Finspångs missionskyrka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Julstugan i vår kyrka är välkänd av alla runt om i bygden säger Filip Ewertsson som ansvarar för bordet med hantverk. Titta på allt bröd som församlingen bakat, det är allt från småkakor till jullimpor och jag överdriver inte om jag säger att allt är sålt på ungefär en halvtimma. – Ja många laddar upp för hela julhelgen med matbröd från julstugan säger Monica Blomberg. Förra året kom ett par damer med var sin ”dramaten” efter sig och ville absolut köpa exakt samma bröd som de gjorde året innan! –

Det som är lite extra roligt i år är att vi precis fått vår kokbok Goda stunder från tryckeriet och den har vi med till försäljning idag. Det är församlingsmedlemmar som lämnat in sina recept och vi har sedan gjort en kokbok utefter alla recept. Boken kommer att bli mycket uppskattad och eftertraktad, tror Monica. Bakom kokboken ligger Diakonirådet som på många olika sätt försökt hitta ekonomiska vägar för att kunna vara behjälpliga ute i världen. Alla intäkter för sålda kokböcker kommer att gå till kyrkans diakoniverksamhet. Bland vimlet av julstugebesökare finns Marianne Karlsson. Hon är själv medlem i församlingen och är med på alla event som kyrkan erbjuder. Men så har det inte alltid
varit.

Fortsättning Publicerad 20131220


Litet familjeföretag i stort format

Bröderna Mats och Per Johansson, Hällesta buss, i ett av sina fordon.

Hällesta buss ser inte bara till att resenärerna färdas tryggt. Även miljön tryggas genom minskade utsläpp från fordonen, avfallssortering och minimal tomgångskörning. Man renar även det vatten som används vid fordonstvätt i egen tvätthall.

Text och bild: CARINA LARSSON

Anders Johansson startade företaget 1976. Idag är det ett litet familjeföretag i stort format där personlig service är en viktig huvudingrediens.

I familjeföretaget finns, förutom Anders som är aktiv i företaget och kör dagligen, sönerna Mats och Per samt sambon Yvonne Andersson. – Jag är den som sköter upphandlingarna, säger Per som även är lite allt i allo. Mats ansvarar för fordonsparken med service och besiktningar samt sköter en hel del kontorsarbete. Mamma Yvonne arrangerar resor och har hand om den löpande ekonomin och lönerna. Vi har totalt sextiofem chaufförer i företaget, några går på timmar medan andra arbetar del- och heltid.

Joakim Joge är företagets trafikplanerare och han ser till att allt flyter som det ska, oavsett om det gäller egenarrangerade resor eller skolresor.

Fortsättning Publicerad 20131212


Vildsvinen – ett bökigt problem

Att helt utrota vildsvinen ser Carl-Gustav Mörner, som driver Sonstorps bruk, som orealistiskt, men problemen för lantbrukarna måste givetvis minskas.

Vildsvinet har en mer än 8 000 år lång historia bakom sig. Den utrotades och ingick sedan i tamsvinsstammen men återinfördes i landet men då i hägn. Under 1970- och 80-talen rymde vildsvin från sina hägn och fick på nytt fäste i vår natur.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Svenska lantbrukare och jägare har faktiskt blivit tagna på sängen vad det gäller vildsvinspopulationen, säger Carl-Gustav Mörner som äger och driver Sonstorps bruk utanför Finspång. Det var egentligen inga bekymmer före år 2000, då sköt vi ett till två svin per år och den stam som fanns då gjorde inga större skador. Sedan började vi se skador på vallarna som bökades upp vilket ställde till stora problem då det kom med jord i bärgat ensilage. I år har vi skjutit ett 40-tal svin sedan 1 juni och vi kommer säkert att skjuta lika många till innan jaktsäsongen är över. Det var en liten svacka med vildsvinsstammen då vi för något år sedan hade kalla och snörika vintrar men de har åter igen kommit i kapp, en sugga kan få upp till sex till åtta kultingar per år och då ökar det på.

Fortsättning publicerad 20131206


Vävning som förr i tiden

Ylwa Källgren var en av dem som startade vävstugan 1981.

På hyllorna i Björke vävstuga ligger dukar och löpare i julens färger och väntar på kunder som ska ta med dem hem och pynta bord och bänkar inför den stundande storhelgen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bakom de vackra dukarna finns en historia som började 1981 då Britta Eriksson och Ylwa Källgren beslutade sig att starta vävstugan och den första mekaniska vävstolen införskaffades. Deras arbeten blev en säljsuccé och för att inte hyllorna skulle gapa tomma ut-ökades väveriet nio år senare med ytterligare mekaniska vävstolar och idag finns det tio vävstolar som högljutt slamrande förser Björke vävstuga med alster. – Den äldsta mekaniska skyttelvävstolen är från 1950- talet, berättar Ylwa. Vi köpte den från ett väveri utanför Halmstad, sedan tillkom tre vävstolar från Alingsås och de sista köpte vi från Dalsjöfors. De är dock av en något yngre årgång. Britta och jag satte själva upp stolarna, ett slitgöra eftersom de är tunga och otympliga, men starka kvinnor klarar sig helt utan karlar, fortsätter Ylwa med bestämdhet.

Fortsättning publicerad 20131129


Trevligt avbrott i höstrusket

Bee Holm i sin butik Beelive tog emot besökare för att visa upp sina tovade alster.

För åttonde året i rad anordnades konstrundan, Konst i höstrusk, i Rejmyre med omnejd. Många passande på att göra ett avbrott i allhelgonafirandet för att besöka det gedigna utbudet av olika sorters konst.

Text och bild: CARINA LARSSON

Aktiviteten var hög både i smedjan och butiken hos Michael Maasing och hans smideselev Alwa Färlin i Rejmyre hantverksby.
– Här jobbar vi med både beställningar och egenproduktion, det kan vara allt från räcken, gångjärn, spikar och ljusstakar. Allt för hem och trädgård, säger Michael.
Mycket av Michaels arbeten är hämtade från historiska föremål och arbetet sker på traditionellt sätt med hammare och städ.

I butiken samsas det mjuka med det hårda, Michaels fru, Linda, garvar skinn som kan vara allt från bäver, get, hjort och fisk.
– Linda garvar enligt miljövänliga metoder och allt arbete sker för hand. Hon har ett samarbete med Rejmyre gästgiveri, skinnet från de gravade laxarna är välsaltade och efter behandling blir de till trevliga dekorationer på väskor, armband och kläder, berättar Michael.

Fortsättning publicerad 20131122



Kreativiteten ger själslig ro

Marie Åkerlund är en av konstnärerna som ställer ut hos Sinnesfriden. Hon är självlärd konstnär och kan nu leva på sin konst.

Massage, zonterapi och konstutställning, är det en bra kombination?
– Absolut säger Pernilla Andersson och Anna Leijon och öppnar dörrarna för konstutställare till sin butik och behandlingslokal Sinnesfriden på Stationsvägen i Finspång. Det finns så många som målar men inte visar upp sina alster.

Text och bild: CARINA LARSSON

Att skapa och vara kreativ ger själslig ro och därför passar det bra att ha vernissage här hos oss. Det är både vänner och kunder som ställer ut här ikväll. Anna och Pernilla är båda utbildade terapeuter och har jobbat under samma tak i tolv år. I Annas behandlingsrum utför hon zonterapi, cranio sacral terapi, energimassage och integrativ dornterapi medan Pernilla har specialiserat sig på traditionell klassisk kinesisk medicin, akupunktur, klassisk massgage, lotorpsmetoden men även integrativ dornterapi.

Lotorpsmetoden grundar sig i den svenska klassiska massagen men inriktar sig på andningsmuskulaturen. Vid integrativ dornterapi utgår Anna och Pernilla från alla kroppens leder där målet är att lederna ska vara i rätt läge och att kroppen ska fungera optimalt. Cranio Sacral terapi är en mjuk behandlingsmetod som löser upp spänningar i kroppens bindväv och muskulatur.

Fortsättning publicerad 20131115


Finspång fokuserar på dialog

Företagarna i Finspång är nöjd med den service som kommun och myndigheter ger. Näringslivschefen i Finspång, Johan Malmberg, är mycket nöjd med att kommunen hamnat i topp enligt Nöjd Kund Index. Dialog är ett av ledorden för att ytterligare utveckla Finspång. En viktig del är att få fler att etablera företag på orten.

Undersökningen Insikt är en analysmodell enligt Nöjd Kund Index, NKI, där fem myndighetsområden undersöks. Det gäller brandtillsyn, markupplåtelse, bygglov, serveringstillstånd och miljö- och hälsoskydd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Undersökningen vänder sig till både den privata och offentliga sektorn för att få en uppfattning om kundnöjdheten och resultaten jämförs mellan andra kommuner och verksamheter. Man vill genom studier ta reda på hur företagen ser på kommunernas service och myndighetsutövning, men även hur den förändras från år till år.
– Finspångs kommun hamnade som bästa kommun i hela Östergötland, säger en belåten Johan Malmberg, näringslivschef i Finspångs kommun. Det som företagarna här är mest nöjda med är vårt bemötande och effektiviteten. Våra tjänstemän har fått goda betyg, vi har en stadig grund att stå på för att kunna bli ännu bättre.

Det är viktigt att komma ihåg vilken service som de kommunala organisationerna ger företagen. En uppföljning sker efter kontakterna med företagen för att se hur olika ärenden har behandlats och det är här som Insikt ser på vad vi gör för företagen rent handläggningsmässigt.

Fortsättning publicerad 20131108


Storsatsar på utbildningar

Det satsas stort i Finspång, inte minst vad det gäller utbildning. Hösten 2014 flyttar
gymnasieeleverna in i det helt nybyggda skolhuset mitt i Finspångs centrum. Utbildningsrådet Ulrika Jeansson ser ljust på utbildningsmöjligheterna i kommunen.

Det satsas stort i Finspång, inte minst vad det gäller utbildning. Hösten 2014 flyttar gymnasieeleverna in i det helt nybyggda skolhuset mitt i Finspångs centrum, som kommer innehålla elever från Curt Nicolin-gymnasiet och kommunens gymnasieutbildning. Under samma tak kommer det nya hypermoderna biblioteket samt en experimentverkstad att finnas. Själva byggnaden kommer att vara i fyra våningar med en totalyta på 8 500 kvadratmeter.

Text och bild: CARINA LARSSON

Curt Nicolingymnasiet är en friskola som ägs gemensamt av Finspångs industri och kommunen, där pedagogiken har klassats som unik med mycket kvalificerade lärare. Satsningen med nybyggnationen kommer att stärka Finspång som utbildningsort. Ulrika Jeansson är utbildningsråd i kommunen och hon ser med stor tillförsikt på det nya gymnasiet.
– Vi kommer att få fler inpendlande elever från andra kommuner vilket är viktigt för orten. Vi kommer också kunna erbjuda ett relativt gott utbud för en ort i Finspångs storlek, vilket känns bra i det hårda klimat som annars råder runt om på gymnasiemarknaden.

– Vad det gäller satsning på duktiga lärare tycker jag att vi verkligen lyckats mycket bra, mycket tack vare Elisabet Rehn som är rektor på Bergska skolan, särskolan och IM-programmen säger Ulrika.
Utbudet av skolor i Finspångs kommun är stort. Det finns tjugotvå förskolor, sex grundskolor i tätorten samt sex grundskolor utanför tätorten vilket är mycket för en kommun med 21 000 innevånare.

Fortsättning publicerad 20131101


Det är finfint att bo i Finspång

Susanne Gunnarsson är fotterapeut i Finspång. Hon säljer också skor, eftersom det saknas en skoaffär på orten. Bra fotriktiga skor för alla är hennes signum.

Många kända personer härstammar från Finspång. Bengt Baron och Pär Arvidsson, som båda tog guldmedaljer i de olympiska sommarspelen 1980 i Moskva, började sin bana i Finspångs simhall, som numera är riven. Golfproffset Lise-Lotte Neumanns hemmaklubb ligger i Finspång och professor Jan Gulliksen, som har två olika uppdrag för regeringen, har Finspång som sin födelseort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Hur är det då att leva och bo i en ort som har en levande industri och en unik struktur med både små och stora företag samt flera världsledande internationella företag? På Lindahls konditori i Viberga köpcentrum sitter Bengt Ljungberg, Uno Ottosson och Conny Andersson med var sin kopp kaffe och funderar över speltipsen, de kan berätta att Finspång är en på många sätt bra ort att bo i.

– Det fattas inget i mitt tycke, säger Uno. Jag flyttade hit för sex år sedan från Borggård. Sålde villan och köpte en bostadsrätt, mycket för att komma närmare våra barn. Priserna på bostadsrätter är skapliga om man jämför med de stora närliggande städerna även om de har gått upp något sedan jag köpte.

Fortsättning publicerad 20131025


Inga hinder på tuffa Elianstorp

Här kommer Viktor Lundgren, 15, hoppandes över krönet på motocrossbanan i Finspång. Han är en van åkare, men när han var mindre var hoppen lite läskiga ibland

Finspångs motorsällskap är inte bara en av Sveriges äldsta motorklubbar, som firat 90 -årsjubileum, utan även en motorklubb som välkomnar alla som är motorintresserade att köra motocross, enduro och bilsport. Här finns inga hinder, inte ens funktionshinder.

Text och bild: CARINA LARSSON

–Jag kan nog säga att vi är unika i vårt land med att öppna våra banor även för funktionshindrade, säger klubbens ordförande Stig Andersson. Vårt mål är att bredda verksamheten och jag kontaktade Mo gård för ett par år sedan för att höra om vi kunde ha någon form av samarbete.
Mo gård är en folkhögskola/ gymnasiesärskola för personer som har hörselnedsättningar, dövhet och dövblindhet i kombinationer med andra funktionsnedsättningar.

– Intresset fanns, berättar Stig. Vi sökte bidrag från Allmänna arvsfonden och fick 900 000 kronor som vi använde till att iordningställa toaletter, som även är handikappanpassade, omklädningsrum och duschar för både herrar och damer samt en övervåning med hiss.

Fortsättning publicerad 20131018


Biskopen fick svar på tal

1907 övertogs Sankta Marias kyrka av staten som i sin tur överlät förvaltningen åt Riksantikvarieämbetet, som än i dag ansvarar för byggnaden. Kyrkan förblev en ödekyrka fram till 1940-talet då den genomgick en grundlig restaurering och öppnades för att åter bli en levande kyrka.

Tre kilometer öster om Finspång ligger Risinge gamla kyrka, Sankta Maria, inbäddad bland lövträd som börjar få sina mustiga höstfärger. Kyrkan är nu stängd för säsongen, men vaktmästare Johan Tell öppnar den vackra kyrkportalen från slutet av 1400-talet så att Länstidningen får tillträde in i kyrkorummet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Kyrkan är öppen från midsommar till hela augusti ut. Varje lördag är det musik i helgsmål med olika program och kommunen har guidade visningar och kyrkan är mycket välbesökt. I snitt är det runt 25-30 turister som passerar genom kyrkporten varje dag under sommaren, säger Johan.
Kyrkan är från 1100-talet och har varit under utbyggnad i olika perioder fram till 1700-talet.

Taket är unikt med sina kalkmålningar som pryder kyrkans fem medeltida valv. Valven fanns inte när kyrkan var ny utan ersatte det platta trätaket någon gång under 1300-talet. Då påbörjades även dekorationerna med kalkmålningarna som är hämtade ur bibeln. Färgerna är klara och motiven väl synliga vilket antagligen beror på att målningarna aldrig varit överkalkade. Vem som utfört dessa vackra målningar är okänt men kallas för Risingemästaren.

Fortsättning publicerad 20131011


På spåret mot äldre dar

Håkan Simonsson vid sin tågbana i ett rum bakom butiken.

Säg Märklin och många, speciellt män i medelåldern, får något drömskt i blicken. Tankarna förs tillbaka till pojktidens 60-tal, då modelljärnvägarna byggdes upp i pojkrummen medan flickorna bäddade ner sina dockor och gick på dockvagnspromenader.

Text och bild: CARINA LARSSON

Pojkarna har växt upp och den gamla tågbanan har plockats ner i kartonger. Sen kom barn och barnbarn och de gamla loken och vagnarna dammades av för att roa nya generationer. I Finspång bildade en grupp modelljärnvägsentusiaster en egen klubb 1983 och består idag av cirka 45 medlemmar. I klubbens lokaler har de byggt upp en dubbel järnväg i skala 1:87, med en total spårlängd på omkring 250 meter.

En nybliven medlem är Magnus Liljeqvist, som rest till Skärblacka för att inhandla diverse attiraljer hos Lenis lek & hobby till sin egen modelljärnväg.
– Jag håller just nu på att skissa på en bana hemma, berättar Magnus. Jag har haft en på vardagsrumsgolvet fram till semestern, men plockat undan den. Som pojke höll jag på med modelljärnväg fram till tonåren, då andra intressen tog överhand. Nu har mitt intresse tagit fart igen.

Fortsättning publicerad 20131004


Odlingsglädje på Jogestorp

För AnnSofie Pettersson, som tillsammans med maken Mikael driver Jogestorps trädgård, är trädgårdsarbete så mycket mer än bara jobb. Det ger en inre harmoni och rekreation, något som hon gärna vill förmedla till andra.

Hösten gör sig påmind och i trädgårdarna är sommarens blomsterprakt ett nedvissnande minne.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är nu som det är dags att tänka på nästkommande vår och sommars blomning och i Jogestorps trädgård, Vånga, finns AnnSofie Pettersson redo med råd och försäljning av perenner. Växthusen är tömda på sommarblommor men rader av krukor med pyttesmå blad som ska utvecklas till vårens penséer trängs på bänkarna.
– Vår målsättning är att vi ska kunna erbjuda ett brett sortiment av växter som är av hög kvalité, säger AnnSofie som gått en växthuskurs i Länsstyrelsens regi för snart tjugo år sedan. Hon har även utbildning inom odling och började tillsammans med sin man Mikael odla perenna växter 2001.

Jogestorps trädgård har nordöstra Östergötlands största perennodling med omkring 450 olika sorter.
– När vi flyttade hit var gården förfallen, ingen hade bott här på 40 år och vi fick börja med att helrenovera.

Fortsättning publicerad 20130927


Brandmännen vill förebygga

Varje år arrangeras brandskyddsveckan i Sverige och i år är temat ”Elda rätt”. Det har fokus på att förebygga eldstadsrelaterade bränder. Fredrik Påhlsson och Camilla Brindmark är två av brandmännen vid räddningstjänsten i Finspång.

Den billigaste livförsäkringen är en brandvarnare som de flesta hem är utrustade med. Men för att öka säkerheten, om det som inte får hända ändå händer, kan det vara en god idé att införskaffa en brandsläckare och en brandfilt.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En brandvarnare måste även skötas om, säger Bengt Eriksson, insatsledare i Finspång räddningstjänst. Att ha en brandvarnare utan ett fungerande batteri ger inget skydd och eftersom en brand har ett snabbt växande händelseförlopp är det bra att komplettera med både en brandsläckare och en brandfilt.

Den 25 september är 49 bostadsrättsföreningar i Finspång inbjudna till brandstationen för en informationsträff gällande brandskyddet i bostäder.
– Vi gick ut med en inbjudan förra året, berättar Bengt, tyvärr blev det inte någon större rusning så vi har beslutat att göra om det även i år. Det är dock inte så värst med anmälningsintresset i år heller, men det är i alla fall omkring tio personer som visat sitt intresse.

Fortsättning publicerad 20130920


Östgötadagar med mersmak

Määäään, så mycket folk! Mellan 80 och 90 bilar stod parkerade båda dagarna utanför Hejtorps gårdsmejeri och det är besöksrekord. Man fick draghjälp av företag som Britta och Lennarts Nära kött, Forsmans, Bostället och Jogestorps trädgård.

Under helgen har årets Östgötadagarna gått av stapeln och i Finspångs kommun öppnade femton företag och föreningar sina dörrar för att visa upp sitt utbud. Länstidningen har talat med tre av aktörerna och alla är rörande överens, det har varit en trevlig helg fylld av aktiviteter och många besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Hos oss på Björke väveri var det kanske inte så väldigt mycket folk men det tror jag beror på att vi har öppet året om och vi har våra kunder, berättar Ylva Källgren. Många har kommit dagarna innan för att kolla in vårt utbud av varor, sedan har de väntat ut helgen för att komma den första vardagen i veckan för att slippa trängsel i butiken. Men Östgötabakelsen som vi serverar här hade en strykande åtgång.

Naturskyddsföreningen i Finspång visade upp sin fjärilsrestaurang vid Trumslagartorpet. Naturskyddsföreningen har brutit mark runt torpet och lämpliga växter har planterats för att locka fjärilar men även bin, humlor och andra flygande insekter. Någon större publiktillströmning var det dock inte till Trumslagartorpet och det uppstod en del problem när en buss med besökare kom till platsen.

Fortsättning publicerad 20130913


Generationsskifte i skogen

Pappa Karl-Gunnar startade skogsavverkning i liten skala för 45 år sedan. Idag är hela familjen Gustafsson involverad i skogsföretaget Falla skog AB. Ulla sköter det administrativa
ch sonen Joakim har idag tagit över som vd.

1968 grundade Karl-Gunnar Gustafsson K-G Gustafsson skogsavverkning. Idag är
företaget ett familjeföretag med 13 anställda förutom ägarna som består av Karl-Gunnar, makan Ulla och barnen Liisa, Tobias och Joakim.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi är egentligen två bolag, berättar Karl-Gunnar. K-G skogsavverkningar var från början en enskild firma och jag hade en enda skogsmaskin. Så fick jag in allt mer jobb, träffade Ulla, och tillsammans driver vi numera Falla skog AB som bildades 2005. Vi håller precis på att slå samman de båda bolagen till ett och kommer fortsättningsvis att heta Falla skog AB. Att vi bildade Falla skog AB berodde på att det skulle bli lättare att göra ett genrationsskifte, både Ulla och jag börjar närma oss pensionsåldern och då är det skönt att ha allt klart. Joakim är vd för Falla skog AB och har Brevens bruk och Boo egendom som båda ligger i Närke. Men vi avverkar även åt Holmen och Sontorps bruk här i Östergötland.

Ulla är den som sköter allt administrativt, faktureringar och löner i kontoret hemma på gården Falla Nedergård. Karl-Gunnar anser att skogsbruket gått framåt i rask takt, sedan han började är skogsbruket fullt mekaniserat och arbetet sker i mycket högt tempo.

Fortsättning publicerad 20130906


”Det är ingen tvekan om att vi får jobb”

Nya tekniker och material gör att kunniga och uppdaterade svetsare blir efterfrågade.

För den som är arbetslös, varslad eller saknar behörighet till det industritekniska programmet och är intresserad av en yrkesinriktad utbildning kan det vara idé att söka till Vuxenutbildningscentrum i Bergskaskolan, Finspång.

Text och bild: CARINA LARSSON

Josefin Klavestrand och Mattias Eriksson är två vuxen-elever som just nu går en grundläggande svetskurs under en termin.
– Jag har tidigare arbetat i förskolan, berättar Josefin, men är inte utbildad barnskö-tare. Det var en ren slump att jag hamnade i förskolan och känner nu att jag vill göra nå-got annat, men även få en titel.

Fortsättning publicerad 20130830


Vår trygghet på äldre da’r

Maud Petersson, Kerstin Sjöberg Axelsson och Pernilla Johansson är en del av organisationen inom Finspångs kommun som hjälper äldre till ett bra och värdigt liv som de själva kan vara med och påverka. Det gäller att vara lyhörd för de behov som varje brukare har.

Att bli gammal, sjuk och inte orka med det vardagliga i sitt eget hem kan många gånger vara svårt, både för den som är i behov av en flytt till ett äldreboende eller behöver hjälp av hemtjänsten samt för anhöriga. Då är det viktigt att alla känner en trygghet samt bli bemötta med respekt.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspångs kommun finns Kerstin Sjöberg Axelsson, social omsorgschef, Maud Petersson, enhetschef för Berggården– Skedevi hemtjänst samt Pernilla Johansson, enhetschef för Östermalms hemtjänst, som tillsammans är en del av organisationen som hjälper brukare till ett bra och värdigt liv.
– Vi har våra värdegrunder som omfattar ett självklart mål att vi ska få våra brukare att känna trygghet och vara lyhörda för de behov som varje brukare har. Visa gott bemötande, respekt och värna om varje enskild persons intigritet och möjligöra ett bra liv. En gammal människa ska inte bara vårdas, de ska fortfarande leva ett gott liv trots att situationen gör det omöjligt för den att bo kvar hemma, säger Maud.

När en människa kommer till den punkten i livet och själv beslutar sig för att ändra sitt boende behövs mycket stöd och det tas ett gemensamt beslut med hjälp av vårdplanering tillsammans med brukare och anhöriga.

Fortsättning publicerad 20130823


Mycket arbete bakom vattnet

Jan Petersson, verksamhetschef på Finspångs tekniska verk, har huvudansvaret för vatten och avlopp i kommunen. Finspångs kommun producerar över två miljoner kubikmeter vatten till kunder varje år och vi konsumenter blir allt bättre på att hushålla med vårt vatten.

En stor tillbringare med iskallt vatten, vad är väl bättre törstsläckare en het sommar dag?! För många i världen kan dock vatten vara förödande, sprida sjukdomar och dödsfall. I Sverige är vattnet en självklarhet och de flesta av oss funderar nog inte så mycket över hur det hamnar i våra kranar om inte något fel tillstöter och stryper vattenflödet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våra kommuner runt om i landet har huvudansvaret att vattnet är rent, gott och tillgängligt, dag efter dag, år ut och år in, alla timmar på dygnet. Jan Petersson, verksamhetschef på Finspångs Tekniska Verk AB är den som har huvudansvaret för vatten och avlopp i kommunen. På vatten- och avloppsavdelningen jobbar nio personer. Totalt anställda på Finspångs Tekniska verk är cirka 50 st.

Bosatta i Finspångs centralort får sitt dricksvatten från sjön Bleken som förses med vatten från sjön Näfssjön. Samma vattenverk distribuerar även vatten till Lotorp, Butbro, Hällestad, Risinge, Sontorp, Ljusfallshammar och Borggård.

Fortsättning publicerad 20130816



Besök på blommande berg

Man måste våga testa olika arter även om de ligger utanför vår zon, anser Fredrik och visar upp sin Djävulsbuske.

Söndagen den 21 juli hade Fredrik Blomberg haft sin blogg Blombergs Blommande Berg i precis ett år. Detta firade han med att öppna sin trädgård för allmänheten för att bloggen skulle få upplevas på riktigt för hans bloggföljare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag har alltid varit intresserad av trädgård, berättar Fredrik som är utbildad trädgårdsingenjör på Alnarp. Min trädgård är inte på något sätt perfekt eller märkvärdig men det är en trädgård att trivas och njuta i!
Fast Fredrik är ganska blygsam i sitt uttalande för efter en rundvandring i denna fantastiska trädgård finns där både sällsynta växter och träd. För hur många har ett Tulpanträd eller en Turkisk hassel i sin trädgård? Eller en djävulsbuske och katsura?

I Fredriks blogg går att läsa om nyplanteringar, få råd och tips, vad han lyckats med men även om misslyckade projekt. Att många följer bloggen där Fredrik gjort över tvåhundra inlägg, går inte att ta miste på för det är en strid ström med besökare under hela dagen.

Fortsättning publicerad 20130809


En resa med fina besöksmål

Glada bussresenärer från Finspång i Kinaparken. En solig och fin dag i goda vänners lag.

Under snart 40 års tid har Hushållningsgillet i Finspång anordnat sommarresor för sina medlemmar, dagsutflykter med möjligheter att bese historiska platser, små svenska oaser ute på landsbygden, företag och gårdar, äta god mat och vara tillsammans med gamla och nya vänner under en sommardag.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

De senaste åren har resorna skett i samverkan med Risinge hembygdsförening. Mellan de två föreningarna finns många gemensamma intressen, vilket berikar resmålen. Även i år hade Finspånga läns hushållningsgille en sommarresa tillsammans med Risinge hembygdsförening. Första stoppet på årets resa var vid Haddebo, fem kilometer väster om Hjortkvarn.

Där blev gruppen inbjuden att besöka Per och Elisabeth Hembergs privata bostad, ett livsverk där en gammal karolinergård har byggts upp från grunden enligt gamla metoder. Sällskapet välkomnades av Per Hemberg ute på den ståtliga trappan.
– Detta är mitt livsverk och min hustrus huvudvärk, började han presentationen med.
Per Hemberg berättade om det stora äventyret att genomföra detta stora projekt.

Fortsättning publicerad 20130802


Lasagne gav Stockholmsbiljett

Katarina Söderberg lyfter ut sin prisbelönta morotslasagne ur ugnen. Lasagnen ansågs vara ett av de 20 bästa bidragen i Kock i skolan-tävlingen.

Lasagne med rivna morötter, lök, krossade tomater och ostkräm som ingredienser gav Katarina Söderberg, kökschef på Björke skola, Igelfors, en biljett till en heldagsutbildning på Restaurangakademien i Stockholm.
– Ja, det var verkligen roligt, säger en strålande glad Katarina och lyfter ut lasagnen ur ugnen. Bakom resan till Stockholm ligger Arla Foodservices utbildningssatsning Kock i skolan, som utlyste tävlingen som gick ut på att man skulle skapa en vegetarisk maträtt till 100 personer.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag gjorde den här morotslasagnen och blev en av tjugo som vann och får komma till en spännande dag som leds av Årets kock 2002, Andreas Hedlund och Guldkovinnaren 2007, Karin Lindgren, berättar Katarina Söderberg.

Katarina har under hela sitt vuxna liv arbetat med mathantering och storkök. Efter sin tvååriga livsmedelstekniska gymnasieutbildning började hon för tjugofem år sedan sin bana i äldreboendet Hällestadgårdens kök.
– Just nu arbetar jag under sommaren i köket här på Grosvadskolan i Finspång. Vi levererar mat till både äldreomsorgen och fritidsskolorna. Köket här håller aldrig stängt, trots att eleverna har sommarlov, förklarar Katarina Söderberg.

Fortsättning publicerad 20130719


Den gamla dansbanan lever

Som ett bekant eko från den gamla goda tiden. För musiken denna kväll stod rockabillybandet Playtones som vann Dansbandskampen 2009, samt The Hub Caps. Förväntningarna från publiken var höga och många kom långväga för att dansa på Hasselbacken

Ungefär fyra kilometer norr om Regna ligger Hasselbacken festplats där det anordnas danskvällar i Regna IF:s regi. Hasselbacken är en klassisk svensk folkpark med anor sedan trettio-talet. Den hade sin storhetstid under sjuttio-talet med publikrekord på runt tretusen besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

Idag är dansbanan inte lika välbesökt, många folkparker runt om i Sverige är sedan många år tillbaka nedlagda. Men i Regna satsar idrottsföreningen på Hasselbacken och dansanta från både Östergötland och Närke hittar till festplatsen som ligger vackert belägen på den östgötska landsbygden.
– Vi har tre danskvällar varje sommar och Flamingokvintetten har stått på scenen i flera år, berättar en av arrangörerna i Regna IF, Lars Eriksson.

– Allt arbete här är ideellt utom vakterna som vi har hyrt in. Men vår publik är mycket bra och vi har aldrig haft något bråk eller fylla, folk kommer hit för att dansa och ha roligt, men det krävs ändå vakter för att få tillstånd att arrangera sådana här fester.
Lars är förväntansfull över kvällens begivenheter vars musik går i rockabillystuk. För underhållningen står The Playtones och The Hub Caps.

Fortsättning publicerad 20130712


Hos garverskan och smeden

Michael och Linda Maasing, smeden och garverskan.

I Rejmyre gamla smedja arbetar både smed och garverska. Michael och Linda Maasing har ett stort historiskt intresse och hantverkskunnande. Deras butik erbjuder både skinnarbeten och smide. De gör även beställningsarbeten.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Det är en djupt rotad föreställning att Rejmyre är detsamma som ett glasbruk. Visserligen finns glasbruket på orten, men där finns också så mycket mer. Idag ligger där en hel liten by i anslutning till glasbruket. Där finns hantverk och konst, bageri samt gästgiveriet förstås. Bland hantverkarna finns Michael och Linda Maasing som arbetar i Rejmyre gamla smedja. Han är smed och hon garverska som arbetar med ekologiska metoder.

Rejmyre smedja och garveri är beläget mer eller mindre vägg i vägg med Reijmyre glasbruk. Här finns både en smedja och ett miljövänligt garveri samt en butik för unikt hantverk. Paret Maasing arbetar traditionellt. Smeden Michael använder kolässjor, hammare och städ. Han gjuter en del i brons också. Linda i det småskaliga garveriet bereder skinn och fällar med ekologisk och traditionella metoder som har gamla anor.

Fortsättning publicerad 20130705


”Man måste gilla människor”

Ingegerd och Kenneth Carlborg tar emot vid vandrarhemmets entré. Efter nära 35 år inom industrin var Kenneth redo att byta bana i livet. Ingegerds fascination för leksaker har nu resulterat i ett dockskåpsmuseum som visar dockskåp under en period av 120 år.

Det är inte bara turister som bor på vandrarhem. Till vandrarhemmet i Lotorp kommer snart sagt alla sorters gäster från företag, föreningar, turister, övernattande till högtider med flera. Sedan i höstas har vandrarhemmet också en speciell attraktion: dockskåpsmuseet.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Lotorps vandrarhem ligger längs genomfartsvägen mellan Finspång och Igelfors. Byggnaden, som har namnet Rävlämmen, uppfördes 1810 och tjänade länge som bostad åt arbetare på järnbruket. Lotorp hade ett järnbruk 1850-1915 där kanoner, järnvägshjul och annat tillverkades. Ortens historia lyfts fram och visas i vandrarhemmets Café Rävlämmen. Där finns foton, kartor och texter för den intresserade. Vandrarhemmet visar nu också en annan sorts historia i sitt dockskåpsmuseum.

I december 2009 tog Kenneth Carlborg över driften av vandrarhemmet. Han och hans fru Ingegerd flyttade dit från Skärblacka.
– Jag har jobbat 30-35 år inom industrin och väntat med det här tills barnen vuxit upp och flyttat ut, berättar Kenneth. Det väckte en viss förvåning när jag sa upp mig efter 20 år på samma plats. Vi har haft en stadig positiv utveckling med vandrarhemmet.

Fortsättning publicerad 20130628


Besök i Sandstugumossen

Några av femtiotalet deltagare från Skedevi LRF-avdelning på väg hem. Stövlar var, trots det fina vädret, ett måste på vägen genom skogen.

Skedevi LRF-avdelning bjöd in till en vandring vid den gamla torvtäkten i Sandstugumossen i Brenäs. Ett 50-tal förväntansfulla hade samlats för att få veta mer om denna relativt okända verksamhet, som bedrevs i skogen på Gunnar Olssons i Brenäs ägor under kriget.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Anders Persson, från LRF, hälsade alla välkomna till samlingen vid idrottsplatsen. Han gjorde en kort redovisning om LRF och lämnade sedan över ordet till förmiddagens guide Lennart ”Lysmasken” Westerholm. Smeknamnet Lysmasken kommer sig av att han har varit elektriker i sitt yrkesverksamma liv. Men långt innan han kom in på den yrkesbanan började den nu 81-årige Lennart som trettonåring att arbeta hos Gunnar Olsson i Brenäs.

Under andra världskriget var det stor brist på energi och industrin i Norrköping behövde
stora mängder med bränntorv för att klara verksamheten. I Brenäs fanns det en mosse som lämpade sig för torvbrytning och Gunnar Olsson startade brytning i stor skala 1942-1947.

Fortsättning publicerad 20130621


Skogsdag i Lämmetorp

Alf Arneson informeras om Sydved av John Hammar, inköpare vid företaget

En solig fredag hade Sydved förlagt sin skogsdag om gallring till Per och Angelika Anderssons gård i Lämmetorp. 1989 övertog Per gården av sina föräldrar. Därefter har han köpt till skogsfastigheter som varit till salu i närområdet. I dag består fastigheten av 300 ha skog och 35 ha odlad mark.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Den odlade marken är utarrenderad, men skogen sköter Per själv. I maskinparken finns både skördare och skotare. Skördaren körs av Patrik Tryscén och Per själv kör skotaren. De kör på uppdrag av Sydved åt många skogsägare i närområdet. I Pers företag ingår fler entreprenadmaskiner som är stationerade vid olika arbetsplatser.

Sydved region Aspa, ett av företagets tio regioner, hade ordnat en skogsslinga med tema gallring. På plats fanns inköparna John Hammar, Mikael Svensson och Martin Johnson. Alla tre tog väl hand om besökarna och guidade längs slingan. Målet för Sydved är att den enskilde skogsägaren ska få ut ett så stort netto, som möjligt av sin skog. Företaget vill ge skogsägare en fullservice när det gäller skogsbrukets alla delar.

Fortsättning publicerad 20130624


ABF lärde ut om läsplattor

Lage Knutsson, till vänster, kom för att lära sig mer som sin smartphone. ABF:s pedagog Thorbjörn Andersson guidade honom genom funktioner och inställningar.

Med läsplattor och smartphones följer både möjligheter och klyftor. För att ge människor en chans att hänga med har ABF Östergötland hållit drop-in på några orter. Tanken har varit att folk ska kunna komma, fråga och lära om den nya tekniken.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I ABF-huset i Finspång hade man en av de träffar eller drop-in som man under några veckor ger i länet där människor kan komma och lära sig om läsplattor och smartphones. Dessa apparater har kommit med många nya möjligheter, men baksidan är att alla inte hängt med i den utvecklingen.

Med det höga tempo nyheterna vunnit mark i vardagen har klyftor skapats mellan dem som använder och dem som inte gör det. Att göra en så grundläggande sak som att betala räkningarna har blivit ett problem för den som saknar dator. I förlängningen är de här klyftorna ett demokratiskt problem då många ställs utanför stora delar av samhällsinformationen. Drop-inverksamheten var ett led i att få flera att kunna använda den nya tekniken. Thorbjörn Andersson, pedagog på ABF, sköter mycket datautbildning och hade nu drop-in för läsplattor och smartphones.

Fortsättning publicerad 20130607


En utflykt i det gröna

Ann-Sofie tillsammans med mamma Ingeborg Hellgren

Ett trettiotal medlemmar kom till Jogestorps trädgård, när Finspånga läns hushållningsgille bjöd in till ett studiebesök. Kvällen var gråmulen och regnet hängde i luften, men de som trotsade vädret fick verkligen en inspirerande kväll.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Några kilometer väster om Vånga visade en vägskylt, att det skulle finnas en trädgård rakt ut i skogen. Några blev litet fundersamma om de verkligen åkte rätt bland de höga tallarna. Så öppnade sig skogen och växthusen syntes. Mycket naturskönt vid en liten, liten sjö ligger gården Jogestorp. Dit flyttade Ann-Sofie och Mikael Pettersson 1982. Gården hade stått obebodd i 40 år. Det fanns varken el, vatten eller avlopp i bostadshuset.

Många skakade på huvudet åt de unga, som kunde se någon framtid där ute i skogen, men Ann-Sofie ville ha ett ställe där hon kunde ha sina hästar. Men Ann-Sofie och Mikael har byggt upp sitt paradis genom ett slitsamt arbete och ett engagemang, som verkligen gett resultat.

Fortsättning publicerad 20130531


Marknaden som stannade kvar

Rolf Grenestam, Lions Finspång, berättar att Finsponga marken har gott rykte både bland knallar och besökare. 170 knallar är inbokade nästa helg och arrangören har, bland annat på grund av trafiksituationen, tvingats tacka nej till ett hundratal

Nu är det dags för Finsponga marken som ges för 34:e gången. Man kan från arrangörshåll åtnjuta ett mycket gott rykte bland knallarna. Försäljningen av inte minst munkar är en riktig succé.

Text: BO BÄCKMAN

I samband med Finspångs 400-årsjubileum 1980 anordnades en marknad, Finsponga Marken. Den har levt kvar och blivit en marknad att räkna in bland de riktigt populära, både bland besökare och knallar. Man har ett begränsat marknadsområde som inte kommer utökas då trafiksituationen skulle bli för svår. Inför årets marknad har man räknat in 170 knallar och 100 till kunde inte beredas plats. På Lions Finspång som anordnar marknaden är man mycket nöjd med hur marknaden fungerar.

Nu ges Finsponga marken för 34:e gången och det tycks bara befästa marknaden som etablerad och med gott rykte. Lions i Finspång arrangerar och det fortsätter gå bra.

Fortsättning publicerad 20130524


Stort behov av nattvandrare

Lena Gjein och Janne Peltonen har varit nattvandrare i Finspång de tre senaste åren. Just nu är behovet av nya föräldrar som vill nattvandra i Finspång stort

Nattvandrande föräldrar har funnits länge i Finspång. Annelie Telleskog har varit med de senaste 15 åren och när hon anslöt sig hade verksamheten pågått åtskilliga år.

Text: ALEX SVENSSON

Som mest har omkring 25 föräldrar ställt upp för att möta helglediga ungdomar på veckoslutens kvällar, men fram till i måndags var antalet nattvandrare nere på rekordlåga fyra. I samband med en ”prova på-kväll” anslöt sig ytterliga två föräldrar och föreningen hoppas nu att fler skall ställa upp när de får klart för sig hur stort behovet är.
– Folk har så mycket annat för sig och tror inte att behovet är så stort som det verkligen är, säger Annelie Telleskog. Allt för många har hoppat av den senaste tiden. Vi försöker värva fler föräldrar till nattvandringarna genom att annonsera i det lokala annonsbladet och vara ute på föräldramöten, där vi informerar och delar ut broschyrer.

– Nattvandring är en trevlig grej och man behöver aldrig känna sig hotad. Många ungdomar är tacksamma för att vi är ute och träffar dem på kvällarna och de vet att vi aldrig skvallrar till socialen eller polisen oavsett vad vi ser eller får reda på.

Fortsättning publicerad 20130517


Bruket – en gjuten historia

Lokalhistorikern och Finspångskännaren Birger Persson har stor kunskap om Finspångs bruk. Särskillt faschinerad är han av vallonerna som Louise de Geer värvade från sitt hemland

Vid Finspångs slott står kanonerna som ett monument över storhetstiden då Finspångs bruk, eller Finspong som det stavades fram till 1942, under drygt trehundra år var Sveriges största kanongjuteri.

Text och bild: CARINA LARSSON

Redan på 1500-talet anlades bruket och drevs av Kronan. Läget var strategiskt bra, Hällestad och Vånga bergslag låg i närheten och Finspångsåns rika vattenflöde som sammanlänkade
med vattendragen Skutern, Dovern, Glan och Motala ström gjorde det möjligt för utskeppning från Norrköpings hamn.

Mellan åren 1587 till omkring 1599 arrenderades Finspångs bruk av nederländaren Wellam De Wijk som under den perioden satte fart på tillverkningen innan bruket åter
var i Kronans ägo. I början av 1600-talet kom Louise de Geer att göra sitt inträde i bruket och han gav landsmannen Willem de Besche i uppdrag att arrendera Finspångs bruk där De Geer själv stod som ekonomisk garant. Tack vare den skickliga industri och företagsledare som De Geer var blev bruket mycket framgångsrikt.

Fortsättning publicerad 20130510


Stor passion för alpackor

Marianne Kihlberg blev blixtförälskad i alpackorna när hon såg dem för första gången för åtta år sedan. Idag har hon 90 stycken hemma på gården Kvarnfallet i Hävla, Rejmyre dit hon flyttade från Österlen för några år sedan.

Gården Kvarnfallet i Hävla Rejmyre ser ut som vilken idyllisk liten lantgård som helst där den ligger vid en slingrande grusväg med ängar, åkrar och skogen tätt intill. Det förbipasserande inte räknar med är att istället för rödbrokiga kossor eller högbenta hästar går det 90 alpackor och betar, allt medan flockens ägarinna Madeleine Kihlberg ser till att samtliga har det bra och trivs.

Text och bild: CARINA LARSSON

För åtta år sedan visste Madeleine inte vad alpackan var för något djur. Hon stötte på detta kameldjur, som härstammar från Anderna, av en ren slump, och det blev en ögonblicklig förälskelse som resulterade i en egen besättning.
– Jag bodde då i Skåne på Österlen och var på väg tillsammans med en väninna på en skyttekurs för att lära mig skjuta pistol, berättar Madeleine. På vägen dit såg jag fem konstiga djur, det var så overkligt att jag aldrig tidigare sett dessa varelser. Min väninna visste däremot vad det var för hon ägde ett par vantar stickade av ull från alpackan och när jag bekantade mig närmare med djuren startade det som en eld inom mig. Det blev verkligen som en stor passion för dessa alpackor. Jag åkte till Schweiz och tittade på alpackor, och det hela slutade med att jag istället för att skaffa fyra djur, som var meningen från början, plötsligt hade köpt arton stycken!

Fortsättning publicerad 20130503


Varsin butik för väninnorna

Lilla Gallerian i hantverksbyn i Rejmyre drivs av väninnorna Maggan Oldestam Dahlberg och Annette Lemieszewiski Strand. De trivs väldigt bra ihop och har nytta av varandras kunskaper.

I de två butikerna Klädboden och Hemboden med samlingsnamnet Lilla Gallerian, mitt i hantverksbyn i Rejmyre, tar de glada ägarinnorna av var sin butik mot kunder från när och fjärran.

Text och bild: CARINA LARSSON

Maggan Oldestam Dahlberg, Klädboden och Annette Lemieszewiski Strand, Hemboden, är två väninnor som har så roligt tillsammans att de beslutade sig för att starta var sin butik under samma tak.
– Jag har tidigare jobbat inom psykiatrin berättar Maggan medan Annette varit inom försäljningsbranschen bland annat i Italien och det är hon som lockade med mig i det här på äldre dagar.
– Det är därför det går så bra för vi har användning av varandras kunskaper, säger Annette och det är faktiskt inte bara vi som stöttar varandra och har roligt ihop, alla hantverkare här i byn är så tajta med varandra att vi till och med får influensan samtidigt om den slår till!
Att Maggan är en människokännare går inte att ta miste på, hennes butik är inriktad speciellt för den kvinnliga fägringen men på en kortvägg finns en liten, liten pinne där det hänger ett begränsat utbud med herrkläder.

Fortsättning publicerad 20130426


Det glittrar och glimmar

Bertil Eriksson började sin bana som glasblåsare. För 26 år sedan tog han över Rejmyre mässingsbruk och tillverkningen av bland annat kristallkronor

Kristallkrona på utedasset, är det verkligen möjligt att någon har det?!
– Jadå, försäkrar Bertil Eriksson, mästare på kristallkronor vid Rejmyre mässingsbruk.

Text och bild: CARINA LARSSON

Idag är inte kristallkronan någon statussymbol som hängs upp i finrummet utan många väljer att hänga sin krona i köket och jag har hjälpt en man att ordna en kristallkrona som ett lysande smycke i hans päronträd. Även en del ladugårdar pryds med kronor med skimrande prismor. Det är inget som får mig att höja på ögonbrynen längre. Bertil Eriksson började sin bana som glasblåsare på Rejmyre glasbruk men för tjugosex år sedan startade han upp Rejmyre mässingsbruk när de två aktörerna som sysslade med kristallkronor lade ner sin verksamhet.
– Jag köpte upp mallarna och gjuteriet så allt som tillverkas i mässingsbruket görs här. Kristallkronor har blivit det som vi är mest kända för och vi skräddarsyr kronorna helt efter kundernas önskemål.

Fortsättning publicerad 20130419


Skogsröjet växer

Crashdiet kommer till Skogsröjet i sommar

Det är ännu några månader kvar, men arbetet med årets upplaga av Skogsröjet är redan i full gång. Twisted Sister, Lita Ford, Lordi och Kreator är några av de tunga namn som kommer att gästa festivalen i sommar.

Text: TOBIAS PETTERSSON

Sakta men säkert har Skogsröjet arbetat sig upp till att bli en av de stora svenska hårdrocksfestivalerna. Festivalen startade 2006 i Rejmyre som en endagsfestival med inriktning mot den hårdare rocken. Sedan 2010 har man utökat till två dagar och de senaste åren har man lyckats locka stora namn som Alice Cooper, U.D.O, Anvil och L.A. Guns.
– Mycket har hänt med Skogsröjet de senaste åren och antalet internationella artister har ökat. Om vi går tillbaks till 2010 hade vi endast band från Sverige och då headlinade Mustasch, tidigare har endast Saxon stått som internationell akt. 2011 hände det grejer, då intog W.A.S.P Skogsröjet. Förra året hade vi ingen mindre än Alice Cooper på besök och i år kommer Twisted Sister att inta skogen för att sätta sprätt på festivalen, säger arrangören.

Fortsättning publicerad 20130412


Förföriska dofter i Rejmyre

Glatt bakom brödbodens disk. Carolina Eriksson och Helén Löfkvist har precis tagit emot en beställning på en födelsedagstårta. Den tillverkas helt enligt kundens önskemål

Rejmyre förknippas med glas men i Rejmyre hantverksby finns så mycket mer att erbjuda av allehanda hantverk. En av dessa hantverkare är Helén Lövkvist som med sin erfarenhet och kunskap framställer och erbjuder det hon är bäst på, nämligen bröd. I Rejmyre brödbod är det full aktivitet från tidig morgon till sen kväll för att ortsbor och turister ska kunna inhandla sitt bröd för att hemma tillreda sig den äkta svenska klassikern, smörgåsen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Vid sin sida har Helén Carolina Eriksson och hon håller som bäst på att baka mandelspritsar efter ett recept från 1905.
– Vi har fått en beställning på 200 småkakor av Finspångs bibliotek som ska ha en föreläsning om Östgötska traditioner och då ska det bjudas på östgötska kakor så förutom mandelspritsarna ska vi även baka östgötakakan, förklarar Helén.
Helén startade Rejmyre brödbod för fem år sedan men att baka var inget nytt för henne.
– Jag har bakat sedan 1992 då jag gick ut min konditorioch bagarutbildning, eftersom jag är uppvuxen i en restaurangfamilj fick jag god inblick i vad arbetet innebar. Jag valde bagerispåret men har gjort några inhopp som kallskänka och kock. Det har gett mig god erfarenhet som jag har stor nytta av idag.

Fortsättning publicerad 20130405


Hon kombinerar tid och ljus

Ulrike Graeber visar upp sitt konstverk, LED-klockan Blue Cosmos One. I bakgrunden skymtar klockan 11.11.11, tillverkad av olika tidningsurklipp från det datumet.

Hos Ulrike Graeber och Anders Rosell i Finspång står tiden inte stilla. Med konst, hantverk och elektronik skapar de tillsammans unika LED väggklockor i Ulrikes ateljé på Norra Storängsvägen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det hela började för några år sedan då jag såg en paraplyklocka i en möbeldesignad butik, berättar Ulrike. Eftersom jag är intresserad av färg och form såg jag möjligheterna att själv skapa designade klockor och det blev upprinnelsen till min första kollektion som jag kallar Romantic Seasons of Time.
– Under ett helt år tänkte jag inte på annat, klockan blev min ständiga följeslagare tills den äntligen blev klar och då kände jag en enorm stolthet över mitt konstverk!
Ulrike arbetar som civilingenjör på Saab Aeronautics i Linköping och det är även på arbetet som idéerna dyker upp, det är den magnifika klockan Blue Cosmos One ett bevis på.

Fortsättning publicerad 20130328


Smeden i Rejmyre smedja

Smeden och garverskan. Michael och Linda Maasing har varit verksamma i Rejmyre glasbruks gamla smedja i åtta år nu.

Smeden Michael Maasing verkar tillsammans med sin fru Linda i Rejmyre glasbruks gamla smedja sedan åtta år. Kunderna kommer både från grannhusen och från länder som USA. Michael har varit smed på heltid sedan 1999 och eftersom han kan det gamla hantverket blir han även anlitad som lärare på Island.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hans intresse för historia och för hur saker är gjorda ledde Michael Maasing in på banan som smed. 1994 smidde han för första gången och fem år senare hade han sin egen verksamhet som smed på heltid. Tillsammans med sin fru Linda som är garverska arbetar han nu i Rejmyre gamla smedja. Kunderna kommer i första hand från den närmaste regionen, men kundkretsen finns även i avlägsnare delar av världen som i USA dit han levererat kopior av vikingatida yxor. Hans gedigna kunskap om smide och frun Lindas kunskap om traditionell garvning har också lett till att de varje år arbetar en period som lärare på Island. För Michael Maasing började det här med smide på grund av intresse för historia.

Fortsättning publicerad 20130322


Jägare på älgträff i Falla

Jaktvårdskonsulent Benny Nilsson från Jägarförbundet höll i Älgträffen i Falla

När Jägarförbundet kallade till Älgträff i Falla Folkets Hus kom 35 intresserade från samtliga älgskötselområden utom ett inom Östergötlands norra förvaltningsområde, som sträcker sig från Motala i väster till Norrköping i öster.

Text: ALEX SVENSSON

Jaktvårdskonsulent Benny Nilsson från Jägareförbundet var mycket nöjd med uppslutningen. En liknande träff i Ringarum för Älgförvaltningsområde 2 lockade betydligt färre deltagare.
– Syftet med Älgträffen var att utbilda deltagarna om hur den nya älgförvaltningen med älgskötselområden fungerar, berättar Benny Nilsson.
– Det handlar om att skapa samsyn och samverkan kring viktiga frågor som ekologi, biologi och allt annat som utgör grunden för god viltvård.
I Naturvårdsverkets nya föreskrifter om en ny älgförvaltning skall skötselområdenas planer – tillsammans med fakta om älgen, skogen med mera – utgöra en grund för förvaltningsområdenas planer, framgår det av Jägarförbundets information i ämnet.

Fortsättning publicerad 20130315



Gille med god energi framåt

Monica och Arne Blomberg runt kaffebordet tillsammans med ordförande Johan Yderfors.

Finspånga läns hushållningsgille har haft sitt årsmöte, under ordförande Johan Yderfors ledning. Gillet, som har gamla anor, hade vid årsskiftet drygt 100 medlemmar.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: ÅSA TORSTENSSON

Finspånga Läns Husållningsgille har utsetts till 2012 års Gille i Östergötland, med motiveringen: Finspång erbjuder ett brett utbud året runt av aktiviteter för flera målgrupper. De är ett bra exempel på att gillet som efter sammanslagningen (nämnd och gille) blivit ett mer slagkraftigt gille med god energi framåt. Prissumman är på 1500 kr som kommer att delas ut på Sällskapets årsstämma. Av verksamhetsberättelsen framgick bland annat, att vårmötet med historieprofessor Kalle Bäck och matkonsult Carolina Ericson som talare, lockade ett stort antal Finspångsbor som annars inte deltar i gillets sammankomster. Kalle Bäck berättade utifrån sin forskning och boken ”Det svenska dasset – inte bara en skitsak”.

Fortsättning publicerad 20130308


Rejält rustikt på Bergs gård

Antikviteter har alltid varit ett av Lenas största intressen, och hon har samlat på sig mängder genom åren.
– Det var ett mer gediget hantverk förr, en helt annan kvalitet, säger hon.

Bland rustika möbler och gamla, vackra föremål trivs Lena Roth som bäst. Särskilt om hon får duka storslaget i sin antikbod på Bergs gård, nära Sonstorp.

Text och bild: MALIN DROTZ

– Jag har alltid varit fascinerad av gamla saker, säger Lena Roth och låter blicken vandra i Antikbodens välfyllda rum.
Hon slänger in några vedträn i kaminen i ena hörnet och sätter sig sedan ned med en kopp te, omgiven av glänsande silver, handsnidade trämöbler, modellskepp, speglar med gyllene ramar, och mycket annat.
– Det är utvalda saker, präglade av min smak, säger hon. Mycket kommer från privatpersoner och en del köper jag på auktion. Det finns så många fina, personliga saker.
Antikboden har hon haft i tre år, berättar hon. I många år arbetade hon på restaurang, skötte matsalens bestyr och älskade det. Men efterhand började kroppen ta stryk.
– Jag tänkte att jag skulle vilja göra något annat. Jag skulle vilja jobba i en antikbod.
Och så blev det. Den hundraåriga visthusboden intill Lenas och sambon Erics boningshus städades ur och fylldes sakta men säkert med stort och smått, gammaldags från olika stilepoker.

Fortsättning publicerad 20130301


Född: Finspångs församling

Kyrkoherde Karl Magnus Hansson ser bara fördelar med att mindre församlingar nu slås samman till större enheter som ger större trygghet och flexibilitet.

Allt fler församlingar i Svenska kyrkan slås samman och bildar en enda församling. Efter beslut av Stiftstyrelsen i Linköpings stift har Regna-Skedevi, Hällestad och Risinge blivit en storförsamling och heter från och med 1 januari 2013 Finspångs församling. Den leds av kyrkoherde Karl Magnus Hansson.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att förbereda sammanslagningen och som ska ha beslutsrätten i den nya församlingen indelades ett antal förtroendevalda och de indelningsdelegerade har i sin tur valt ett Arbetsutskott bestående av sju ledamöter som från och med 1 januari i år blev Finspångs kyrkoråd. Kyrkoherde Karl Magnus Hansson ser positivt på sammanslagningen och anser att det är en viktig del i församlingens utveckling.
– Att flytta gränser ser jag inte som något konstigt, det blir större enheter och färre församlingar där vi tillsammans kan hitta de glömda platserna för att stärka relationerna till människorna. Men jag förstår om en sammanslagning kan skapa oro, det är ju en process och vi är bara människor med frågor och undringar inför det nya. Jag tror ändå att vi ska akta oss för att skapa problem och bygga upp saker som inte finns, menar Karl Magnus.

Fortsättning publicerad 20130222


”Full spruta” för systrarna

Systrar och även kollegor sedan många år tillbaka. Susanne Stanser och Anneli Behrman trivs med att driva kafé tillsammans. Allra roligast är att träffa folk och att kunderna blir nöjda och glada. På minussidan finns brist på parkeringsplatser

Systrarna Susanne Stanser och Anneli Behrman trodde att det skulle bli lugnt och skönt att driva ett litet konditori i Finspång. Men efter tio år av företagsexpansion har de ändrat uppfattning.
– Det är full spruta, säger de unisont.

Text och bild: MALIN DROTZ

Det är nästan fullsatt och folk köar till kassan på Åbergs konditori i centrala Finspång.
– Hela dagen har det varit mycket folk, berättar Susanne Stanser. Sedan ringer telefonen och hon måste ta emot en beställning i telefon.
Anneli Behrman får svara på frågor så länge. Hon beskriver Susanne som en envis arbetsmyra som ”ska jobba i tid och otid”. Själv är hon mycket för att planera och förbereda.
– Ibland är kylarna helt proppfulla för att du har fyllt upp dem så mycket, säger Susanne så snart hon har avslutat sitt telefonsamtal.
De två gnabbas som bara systrar kan, men så har de ju arbetat ihop större delen av livet också. Redan efter grundskolan började de samla erfarenhet på olika restauranger. De gjorde allt från att laga mat till att duka och servera. Ett tag drev de golfrestaurang ihop.

Fortsättning publicerad 20130215


Full kontroll på vattnet

Anders Kvist, affärsområdeschef för Energi, ser bara fördelar med uppköpet av kraftstationer längs Lotorpsån.

I början på januari köptes Butbro och Lotorp kraftstationer upp av Finspångs tekniska verk. En satsning som beräknas ge vinst på sikt.
– Nu kan vi styra hela vattensystemet, säger Anders Kvist, chef för affärsområdet Energi.

Text och bild: MALIN DROTZ

Köpet av de två kraftstationerna är långsiktigt, strategiskt, menar Anders Kvist på Finspångs tekniska verk. Efter att ha ägt en av tre kraftstationer vid Lotorpsån står det nu som ensam ägare av samtliga och räknar med att fördubbla sina elleveranser. Men köpet innebär ingen jättevinst omgående, enligt Kvist. Tvärtom har ledningsgruppen på Finspångs tekniska verk räknat med att driften av de tre kraftbolagen kommer att gå plus minus noll de närmaste åren. Om 15-20 år ser det troligen annorlunda ut.
– Men först måste elpriset höjas, säger Kvist bestämt.
Han visar runt vid kraftstationerna en gråmulen tisdag efter lunch. Beroende på rådande vattennivåer gäller det att antingen öppna eller stänga de luckor som bestämmer hur mycket vatten som ska tas tillvara till el, berättar han.

Fortsättning publicerad 20130208


De fann sin drömtomt

Husbygget krävde mycket tankearbete, många beslut och inte minst dokumentation av alla viktiga papper.

Att bygga hus var länge en dröm för Katrin och Pär Lindström. Men att hitta en bra tomt verkade nästan hopplöst – tills den perfekta plötsligt uppenbarade sig. För bara ett par veckor sedan flyttade de in i sitt nya hus.

Text och Bild: MALIN DROTZ

–Det känns fortfarande helt overkligt, nästan för bra för att vara sant, säger Katrin när vi träffas hemma i huset i Hult en tisdagsmorgon drygt en vecka efter inflyttningen.
Hon visar runt i den luftiga enplansvillan med utsikt över glimrande vintervidder. Det är ljust och fräscht, måste man säga.
– Vi trodde aldrig att vi skulle hitta en tomt som vi tyckte dög, säger Katrin med ett leende.
På något sätt – efter tips från lantbrukare och ett besök på kommunens hemsida – fick Katrin och Pär till slut veta att det fanns en kommunal tomt ledig på landet en halvmil från centrala Finspång.
– Vi stod inte ens i tomtkö. Det var sju-åtta före i kön som var intresserade av Hult, men vi blev rekommenderade att anmäla vårt intresse, så det gjorde vi, berättar Katrin.

Fortsättning publicerad 20130201



Lång väntan men alternativ finns

Christina Lindén sitter dagligen med pappersarbete och svarar på många frågor om tomtköp i telefon. Väntan kan ta alltifrån några månader till hur lång tid som helst. Men det finns alternativ till kommunens tomtkö som kan vara värda att titta

Tomtköp och husbygge är en dröm för många och väntan i kommunens tomtkö kan kännas lång. I dag står 37 personer i kön och väntar på att komma fram.

Text och bild: MALIN DROTZ

– Det kan ta alltifrån några månader till hur lång tid som helst, säger Christina Lindén, handläggare på Finspångs kommun, när vi träffas på hennes kontor i centrala Finspång.
Hon sitter dagligen med pappersarbete och svarar på många frågor om tomtköp i telefon. Kötiden kan variera med de olika bostadsområdenas popularitet, men de centrala delarna brukar vara mest eftertraktade och kan ta tid att få tillgång till, enligt Christina Lindén. Såväl småbarnsfamiljer som medelålders par och pensionärer köar just nu, berättar hon. Många bor i eller har bott i Finspång tidigare, men vissa kommer även inflyttandes från grannkommunerna eller ända från Stockholm. Kanske vill de ha närmare till arbetet, eller större närhet till barn och barnbarn på ålderns höst, resonerar Lindén.

Fortsättning publicerad 20130125


Vintern kräver sina ton sand

Mycket snö och halka kan innebära långa arbetspass för Jan-Erik Zetterwall och Michael Sylwin, som är ansvariga för vinterväghållningen på många av kommunens gator och vägar.

När snön yr i mängder och vägarna är hala finns det ingen tid till vila för kommunens väghållningsteam. Telefonerna går varma och jourhavande förare rycker ut med sina maskiner. Ofta på order av Jan-Erik Zetterwall och Michael Sylwin.

Text och bild: MALIN DROTZ

– Vi är trötta, säger Michael Sylwin och Jan-Erik Zetterwall, som en lite humoristisk men ärlig sammanfattning av läget en tisdagsförmiddag i januari 2013.
De har just klivit in på Jan-Eriks kontor på Finspångs tekniska verk efter att ha ägnat morgonen åt att försöka laga en vattenläcka i Rejmyre – inte helt lätt. Men det är inte bara vattenläckan som tär på krafterna hos de två väghållningsansvariga arbetsledarna. De blickar tillbaka på många och långa arbetsdygn under vintern, med uppstyrning av plogning, sandning och saltning av många av kommunens gator och vägar.
– När det har varit som värst har vi haft nio förare med plogar och två handskottare igång, säger Michael, som själv brukar vara ute och köra olika maskiner, till skillnad från Jan- Erik som bara arbetsleder.

Fortsättning publicerad 20130118


Villaägare skyldiga halkbekämpa

Fastighetsägare är enligt lag skyldig att skotta och halkbekämpa trottoaren vid sin fastighet. Vid frågor angående detta kan man kontakta Tekniska Verkens kundtjänst

Vintern har hittills bjudit på både snö och regn vilket ställer till problem för alla trafikanter. I Finspång kan villaägarna hämta saltblandad sand vid Finspångs Tekniska Verk på Norrköpingsvägen 32. Sanden är gratis men man måste ta med egen spade och hink.

Alla fastighetsägare är skyldiga att snöröja och halkbekämpa trottoar/gångbana vid fastigheten. Rollatorer, barnvagnar och cyklande brevbärare ska utan besvär kunna ta sig fram. För att fastighetsägaren ska slippa skotta och sanda trottoaren flera gånger, kan det vara lämpligt att vänta tills gatan färdigröjts. Tänk på att inte skotta ut snö från gårdsplaner, garageutfarter och tak på gatumark! Fastighetsägaren kan bli ersättningsskyldig för bortforsling av snön.
Dragvägen, för sopkärl inom fastigheten, ska också snöröjas och halkbekämpas. Minst en meter bred ska den skottade vägen vara. Placera gärna sopkärlet vid tomtgränsen för att underlätta vid soptömning.

Fortsättning publicerad 20130111


Framtidstro på Häfla bruk

Häfla Bruk har en historia som sträcker sig mer än 300 år tillbaka i tiden.

Häfla bruk expanderar ytterligare. Nu handlar det om en utbyggnad på 7 000 kvadratmeter för ett färdigvarulager. Bruket möter en föränderlig värld med att satsa framåt. Med över 300 år på nacken så vet man vad som krävs för att överleva.

Text: BO BÄCKMAN
Bild: ANDREAS BOKVIST

Häfla bruk har sitt ursprung i en hammarsmedja som grundades 1682. Det är mer än 300 år sedan. Smedjan finns kvar och är ett väl bevarat kulturarv. Tillverkningen på Häfla bruk bestod länge av smidesjärn, spik, värmepannor, hästskor med mera. Dagens inriktning grundlades under 1950-talet då man började med tillverkning av pressvetsad gallerdurk. 1983 upphörde tillverkningen av Häfla bruks klassiska produkt: hästskor. Idag har bruket många olika produkter. Receptet för ett bruk att hålla sig kvar och dessutom växa utgörs av flera faktorer. Enligt Häfla bruk så möter man en värld som är i konstant förändring med att satsa framåt.

Fortsättning publicerad 20121228


Inkomstkontroll

Många kommuner, kanske de flesta, har infört inkomstkontroll av förskole- och fritidshemsavgifter. Nu är det Finspångs tur.

Det finns sedan länge beslut på att införa inkomstkontroll av förskole- och fritidshemsavgifter i Finspångs kommun. Nu genomförs detta så att alla ska betala rätt avgift för platserna. Genom att i efterhand jämföra Skatteverkets uppgifter för aktuellt inkomstår med dem som föräldrarna uppgivit kan man få rättvisa, korrekta avgifter.

Text: BO BÄCKMAN

Många kommuner, kanske de flesta, har infört inkomstkontroll av förskoleoch fritidshemsavgifter. Man jämför den inkomst föräldrar angett till kommunen med den enligt Skatteverket taxerade inkomsten. Detta låter sig inte utföras samma år eftersom taxeringen för ett år blir klar först nästa år. Nu är det Finspångs tur. Där en skillnad mellan uppgiven och faktisk inkomst finns justeras avgifterna till att bli korrekta. Föräldrar kan alltså få betala in mer eller få tillbaka pengar om deras avgift varit felaktig. Inkomstkontrollen har i andra kommuner tillfört pengar till kommunen. Att kommunerna infört den här formen inkomstkontroll för att stämma av om föräldrar som betalat korrekta förskole- och barnomsorgsavgifter är ingen nyhet.

Fortsättning publicerad 20121221


Är det början på en tradition?

Alla lät sig väl smaka av kvällens läckerheter

Skördeåret är till ända. Grödorna är bärgade och djuren installade. Sveriges lantbrukare kan se tillbaka, på ännu ett år när vädret, i vårt avlånga land, har haft stor betydelse på skördeutfallet. Sol, värme och regn i lagom proportioner för en god skörd är svårt att få.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Sveriges bönder är duktiga på att lägga de gångna åren bakom sig och fästa blicken på det som skall komma. Hopp om goda år med stora skördar och högre mjölkpriser finns alltid med i deras framtidsplaner. För att sätta punkt för odlingsåret 2012 ordnade Gillet i Finspång en skördefest på Tujas kök. Ordförande Johan Yderfors välkomnade en skara festsugna bönder med familjemedlemmar. Menyn bestod av Toast Skagen, tjälknöl på älg och blåbärskaka. Älgen hade levt sitt liv i Regnaskogarna och var verkligen närproducerad. Köttets mörhet berömdes av matgästerna. Var blåbären var plockade förtäljde inte historien. Stämningen kring borden var hög och alla trivdes i den goda atmosfären.

Fortsättning publicerad 20121214


Husägare manas mäta radon

Jonny Sävenhed, miljöskyddsinspektör på miljöenheten i Finspångs kommun

Minst vart fjärde hus i Finspångs kommun har för höga radonhalter – som i värsta fall kan leda till lungcancer. Kommunens villaoch radhusägare uppmanas att mäta radon i inomhusluften.

Text: MALIN DROTZ
Bild: PRIVAT

– Radon varken luktar, smakar eller syns på något sätt. Det är en osynlig, radioaktiv gas och enda sättet att få veta om man har en förhöjd radonhalt är att mäta, säger Jonny Sävenhed, miljöskyddsinspektör på miljöenheten i Finspångs kommun.
Han berättar att ungefär vart tredje till vart fjärde hus i kommunen har förhöjda halter av radon. Det beror ofta på att de har grundlagts på ett bristfälligt sätt eller att grunden har fyllts ut med sprängsten som avger radongas. Villa-och radhusägare bör på egen hand göra en mätning av halterna under perioden 1 oktober till 30 april, då husdörrarna oftast hålls stängda och ventilationen fungerar som bäst, enligt Sävenhed.
– Det finns olika mätmetoder men en effektiv variant är en så kallad spårfilmsmätning som kan beställas genom kommunen.

Fortsättning publicerad 20121207


Julmarknad i missionskyrkan

EvaBritt Gustavsson demonstrerar en ljusstake för Inger Wahlström

Östergötland är insvept i ett grått töcken. Lika varje år, men vi vänjer oss aldrig riktigt. Vi tänder ljus och lyser upp våra hem så gott vi kan. Men nu är också tiden för julstugor och julbasarer, som sprider värme och ljus till besökarna.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I Sonstorps missionskyrka har den årliga auktionen hållits. Denna gång var det inte bara auktion av handarbeten och härliga bakverk, det startade med en julmarknad och ett väldukat kaffebord. Utanför kyrkan flammade marschaller och två medarbetare sålde adventsgranar och havrekärvar. Många sparvar i Finspång kommer att få njuta av den goda havren i vinter. Inne i kyrkan strömmade värmen, ljuset och sorlet mot besökarna. Många glada röster hörs, när människor träffas för en stund tillsammans i den trivsamma miljön. På de olika borden fanns mycket att köpa. Margareta Axelsson sålde nyskördad brysselkål. Hon lockade även med sylter och marmelader. Stora burkar med honung hade sina trogna köpare.

Fortsättning publicerad 20121130


Fjärde generation på kvarnen

Bröderna Leif och Lennart Nyman på Orga kvarn är fjärde generationen mjölnare i släkten.

Bröderna Nyman på Orga kvarn började sin karriär med att sopa golv och städa. Tjugoåtta år senare mal de mjöl åt hela Sverige – med moderna hantverksmetoder.

Text och bild: MALIN DROTZ

Det skakar i trägolvet och mjöldammet sticker i näsan. Höstkylan smyger rå genom morgonluften. Leif Nyman kryssar vant mellan de mullrande mjölkvarnarna i Orga kvarns luftiga lokaler. Han är lättklädd med tanke på värmebristen. Blå arbetsbyxor och en rutig skjorta med ärmarna uppkavlade. Men Leif ser inte ut att frysa. Han drar i spakar och vrider på hjul som påverkar hur grovt eller fint mjölet mals. Han och brodern Lennart, som tillhör fjärde generationen mjölnare på Orga kvarn i östgötska Skärblacka, blev tidigt inskolade i yrket av farfar Gustav och pappa Gerry.
– Man fick börja med att sopa golv och städa, och flytta säckar med mjöl som vägde hundra kilo styck, berättar Leif. Ibland tänkte jag att om jag skulle få femtio öre per säck skulle jag bli miljonär.

Fortsättning publicerad 20121123


Fokus på barns rättigheter

Initiativet till barnrättsveckan togs av barn- och ungdomsbibliotekarien Lovisa Sundin efter att hon 2006 inspirerats av ett program om behovet att lyfta fram barnens rättigheter. 2010 kunde hon förverkliga sina idéer. Här ser vi henne läsa en bok i ämnet.

Biblioteket i Finspång är ensamt i åtminstone Östergötland med att arrangera en vecka med fokus på barnens rätt. Under vecka 46, mellan 12 och 18 november, genomförs Barnrättsveckan med hjälp av teaterföreställningar och en konsert, allt i samarbete mellan kommunens bibliotek och musikskola.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: PRIVAT

Initiativet till barnrättsveckan togs av barn- och ungdomsbibliotekarien Lovisa Sundin efter att hon 2006 inspirerats av ett program om behovet att lyfta fram barnens rättigheter och 2010 kunde hon förverkliga sina idéer. Första året visades en utställning som informerade om Barnkonventionen och i fjol bestod programmet av en föreläsning av BRIS, Barnens Rätt i Samhället.
– I år kommer det att vara föreställningar för alla kommunens femåringar om barns rätt under cirka 30 minuter, berättar Lovisa Sundin.
– Vi startar onsdag 14 november i Rejmyre skola och fortsätter den 15 och 16 november i Finspångs bibliotek.

Fortsättning publicerad 20121116


Museum i ständig utveckling

Utställningshallens nedre plan erbjuder mycket spännande i lite större storlekar.

Det drygt tjugoåriga Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar erbjuder en vandring genom det äldre landsbygdssamhället. Mest finns lant- och skogsbruksföremål, men här finner man även hemmets utrustning. Museet utvecklas ständigt av eldsjälarna som själva lär sig en del under arbetets gång.

Text och bild: BO BÄCKMAN

1991 påbörjades bygget av den första delen av Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar på initiativ av Karl Hellmark från Tjällmo. Hans mångåriga samlande av föremål från den östgötska landsbygden och önskan att visa hur utvecklingen på landsbygden gått till närmade sig ett förverkligande. Denna del av museet invigdes 1993. Museet kom 2003 att få möjlighet att disponera Karl-Harry Nilssons omfattande samling med många historiska föremål. Den innehåller såväl skogs- och lantbruksföremål som ett stort antal föremål från lantbrukets hushåll och från flera hantverkare. En utbyggnad av lokalerna krävdes därmed, så en utställningshall på 23 gånger 60 meter uppfördes. Runt hallen löper en läktare. Dåvarande landshövdingen Björn Eriksson invigde 2005 museet som uppnått en utställningsyta på över 3000 kvadratmeter.

Fortsättning publicerad 20121109


Damernas litterära salong

Det finns mycket att diskutera kring den gemensamma läsupplevelsen på den litterära salongen i Hällestad.

Höstmörkret ligger svart över bygden och regnet piskar mot marken. De höstfärgade löven har slutat att prassla och ligger som ett vått täcke över gångbanorna. Fönstren i Hällestad prästgård lyser med ett gult inbjudande sken.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Efter vägen kan man urskilja färgglada paraplyer, som är uppfällda för att skydda mot regnet. Under varje paraply döljer sig en läsintresserad dam. Det är prästgården som lockar till sig damerna i kväll. I salongen på andra våningen bjuder kyrkoherde Henrik Hammar till litterär salong för damer. Det året Henrik Hammar fyllde 60 år bjöd han alla församlingens 60-åriga herrar på en middag i prästgården. Kyrkoherden stod själv för maten och herrarna uppskattade festen. En fest som sedan upprepades för de herrar som fyllde 60 kommande år. Men hur är det med jämställdheten? Skall en kyrkans man bara prioritera församlingens herrar? Henrik Hammar är en kreativ präst, så för sex år sedan bjöd han in till Damernas litterära salong i prästgårdens egen ljusa salong.

Fortsättning publicerad 20121102


Tulos åsnor hänger med

En av Tulos vackra tuppar.

På gården i Ljusfallshammar har Tulo Lankoski åsnor, alpackor, höns och katter. Hon kan bara se kvaliteter i åsnor som är ett ganska underskattat djur i landet. Åsnorna är trevliga och kan klara mycket.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Tulo Lankoski har bott i huset i Ljusfallshammar i 17 år. I en hage har hon sex åsnor. Hennes alpackor går i andra hagar. De är fyra vuxna, varav en som är på tillfälligt besök. Där finns också ett föl och ytterligare ett föl är på gång vilken timme som helst. De fem tupparna och fem hönorna bor i ett litet uthus. Fyra katter är överallt som katter brukar. Åsnor är trevliga och mångsidiga djur som underskattas. De är både ridbara och körbara förutom att de är underbara som sällskap. Åsneföreningen har utställningar där man bedömer djuren utifrån en mängd kriterier. Den som sommartid åkt väg 51 förbi Ljusfallshammar har kanske sett hagen med Tulo Lankoskis åsnor. De är för de allra flesta en ovanlig syn.

Fortsättning publicerad 20121026


Utvecklar för framtiden

Flis på väg till pannan.

Bränslet till fjärrvärmeproduktionen i Finspång utgörs huvudsakligen av avfall, men flis har också en stor del i produktionen. Inför framtiden provas nya möjligheter som bioolja och spillvärme. Restprodukterna efter avfallsförbränningen tas om hand på miljömässigt lämpliga sätt.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Sedan mitten på 80-talet har fjärrvärmeutbyggnaden i Finspång pågått. I Finspång är en stor andel anslutna och det finns kapacitet för alla kunder som kommer till. Även om avfall idag är huvudbränslet så eldar man vid behov även med flis och ”spetsar” med olja. En tredjedel är lokalt avfall och resterande del får man från andra kommuner. Askan kommer till nytta på flera sätt. Avtal med Tekniska Verken i Linköping gör att man tar lite från deras leveranser, exempelvis från Örebro, och sparar därmed in på transportsträckorna. Flispannan körs oktober till april och när avfallspannan står stilla för sådant som underhållsarbete. Man utvecklar även andra möjligheter som spillvärme och bioolja.

Fortsättning publicerad 20121019


Reijmyre– historien bakom glaset

Föreläsningsserien Fingspång i backspegeln tog åhörarna tillbaka till Reijmyre glasbruks start i början av 1800-talet. Reijmyre glasbruks vd Ulf Eriksson föreläste

Den första föreläsningen i föreläsningsserien Finspång i backspegeln i Finspångs bibliotek har ägt rum och först ut var Ulf Ericsson, vd på Reijmyre glasbruk, som gav åhörarna en spännande tidshistoria om landets näst äldsta glasbruk som fortfarande är i drift.

Text och bild: CARINA LARSSON

Glasbruket startade 1810 och ägarna var Johan Jakob Graver och Mattias Alexander von Ungern Sternberg. Graver hade genom ett gåvobrev från sin mor, Maria Magdalena Eurenia, som efter sin makes död disponerat Rejmyre, blivit dess ägare. Johan Jakob Graver hade burit på en plan att starta ett glasbruk och detta blev möjlighet genom gåvobrevet. Han hade dock inte den ekonomi som krävdes och friherren Mattias Alexander von Ungern Sternberg kontaktades och den 6 april 1810 undertecknade de båda herrarna ett bolagskontrakt om anläggandet av glasbruket i Rejmyre. Ryssarnas härjningar och frammarsch hade lett till att glasbruken kring östersjökusten beslagtagits och Graver ansåg att just Rejmyre var en bra plats av olika anledningar att starta ett glasbruk på.

Fortsättning publicerad 20121012


Bruksmuseet invigt

Gunvor Edlund och Björn Andersson hälsar besökarna välkomna från trappan till magasinet där museet är inrymt.

Björn Andersson och Gunvor Edlund bjöd in till invigning av sitt nyupprättade bruksmuseum i det gamla sädesmagasinet. Ett 70-tal intresserade besökare lät sig väl smaka av cider och snittar, som Gunvor och Björn bjöd på utanför det vackra magasinet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I sitt välkomstanförande berättade Björn Andersson hur han och Gunvor en dag 1992 gjorde en utflykt i Östergötland och blev något av förälskade i trakterna kring sjön Glan. Vid säteriet Stjärnvik fann de platsen där de ville bo. Den gamla gården, som från början var Kungsgård, men 1560 blev säteri med frälsestatus. Björn och Gunvor började sitt arbete med att förvärva sin drömfastighet. Under1970-talet hade Finspångs kommun förvärvat gården och splittrat upp fastigheten genom att sälja till privatpersoner och byta mark med skogsbolag. För att ett köp skulle bli aktuellt ville Gunvor och Björn ha med mark till de byggnader, som familjen Örtengren var intresserade av att sälja.

Fortsättning publicerad 20121005


Dramatisk historia i Hällestad

Eldsjälen Jan-Eric Karlström, som arbetar för bevarandet av det äldsta huset vid Hällestad storgruva, förde åhörarna tillbaka till gruvdriftstiden

Under andra halvan av 1600-talet växte bebyggelsen fram runt Hällestads Storgruva och än idag finns det äldsta huset bevarat. Detta tack vare eldsjälen Jan-Eric Karlström, som vid sin pensionering från Holmen 1998, tog sig an den då nästan förfallna byggnaden.

Text och bild: CARINA LARSON

Gruvstugan har haft ”öppet hus” där Jan-Eric hade den självklara och centrala rollen som historieberättare. Han förde åhörarna tillbaka till gruvdriftstiden som bland annat handlar om hur malmletaren Lars Olufsson år 1647 fann en fyndighet av järnmalm. Därmed kunde kanonerna i Finspång börja gjutas i järn istället för brons. Finansiären Louis De Geer hade tillsammans med sin landsman Wellam De Besche kommit till Sverige för att utveckla sina idéer om att gjuta kanoner i järn och De Besche visste att det fanns gott om malmfyndigheter i skogarna kring Hällestad. Brytningsrättigheterna till gruvorna tillhörde bergsbönderna, men kungens bergscollegium i Stockholm lät honom förhandla till sig brytningsrätten i gruvorna och bergsbönderna fann sig tvungna att lämna sin Bergsgruva.

Fortsättning publicerad 20120928


Geoenergi – värmer och kyler

Geoenergi tar 12 TWh ur marken i Sverige (2009). Vindkraften levererar knappt 2 TWh el i Sverige. Geoenergi står för 12–15 procent av all bostads- och lokaluppvärmning. Det ersätter 1,2–1,5 miljoner kubikmeter eldningsolja per år, vilket motsvarar en minskning av koldioxidutsläpp på 2,5–3,0 Mton/år.

Bergvärme är en välkänd och vanlig metod för uppvärmning av hus som funnits länge nu. Det är en av de förnyelsebara energikällorna som ingår i det som sammantaget kallas geoenergi. Genom enkla principer kan både värme och kylning utvinnas ur marken. System finns för både villor och mycket stora anläggningar.

Text: BO BÄCKMAN
Bilder: PRIVAT

Geoenergi är samlingsnamnet för berg-, sjö- och markvärme. Den kan ge såväl uppvärmning som kylning av byggnader. Det rör sig i huvudsak om solenergi som passivt lagras i mark och berg. Solenergin når ner ungefär 10 meter och där är temperaturen ungefär densamma som årets luftmedeltemperatur. I Östergötland är den temperaturen ungefär 8 grader. Djupare ökar temperaturen genom processerna i jordens inre, så kallad geotermisk värme. Jorden eller berget kyls något av att man tar värme därifrån under vintern, men under sommaren värms marken åter. Det är helt förnyelsebart. Geoenergi är ett av de billigaste och mest miljövänliga energislag som finns. Potentialen i Sverige har dessutom beräknats motsvara energimängden som Norge har i sin olja eller uttryckt i siffror: 1 MWH per kvadratmeter och år.

Fortsättning publicerad 20120921


Självfinansierad hämtservice

Privatpersoner är välkomna att gratis lämna sitt sorterade avfall på Sjömansäng. Företagare får kostnadsfritt lämna avfall som det är producentansvar på, för annat avfall utgår avgift.

Två gånger per år kör miljöbilen runt till återvinningsstationerna i Finspångs ytterområden så att hushållen kan lämna sitt farliga avfall. Det är en självfinansierad service som senast skedde den 1 september. Liknande hämtningar sker av grovsopor hos företrädesvis egnahemsägare åtta gånger per år. Företagen har andra regler och villkor att följa.

Text och bild: BO BÄCKMAN

För dem som inte kan ta sig till återvinningscentralen med sitt farliga avfall finns möjligheten att passa på när miljöbilen gör sin runda i Finspångs ytterområden. Privatpersoner kan lämna in mindre mängder farligt avfall samt lysrör och glödlampor från hushållen. Grovsopor, vitvaror och elektronikskrot tas dock inte emot av miljöbilen. I kommunen finns även en annan hämtningsservice som kan nyttjas av hushållen och det är den hämtning av grovsopor som sker åtta gånger år. De företag och lantbruk som vill avyttra farligt- och eller grovavfall har helt andra regler att förhålla sig till. Olika lösningar finns dock.
– Miljödagen är en service som är självfinansierad, säger Kerstin Andersson miljöchef på Finspångs kommun.

Fortsättning publicerad 20120914


Ost-ergötland i våra hjärtan

Det är en nära kontakt mellan getterna och Kristina Carlsson som driver Hejtorps gårdsmejeri sedan 2007. Gårdens verksamhet visades för allmänheten under Östgötadagarna

I augusti 2007 var gårdsmejeriet i Hejtorp utanför Doverstorp godkänt och färdigt. Gården har idag sextiosex getter och man gör över tjugo sorters ostar som fått namn inspirerade av det som finns i närheten. Getterna betar i hagar med sjöutsikt och kallas hem vid mjölkningsdags av vallhunden Kip.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Kristina och Mathias Carlsson köpte gården Hejtorp utanför Doverstorp 2004. De började med det nödvändiga renoveringsarbetet och flyttade in 2005. Med sig hade de fyra getter och en bock. De blev fler och Kristina prövade att göra ost. Efter mejeriutbildning i Östersund började planerna på ett gårdsmejeri att ta form. Det stod klart och godkänt i augusti 2007. Idag finns 66 getter på gården och Kristina tillverkar omkring 25 sorters ost i mejeriet som även har en butik. Hejtorp har ett sådant där läge som tycks skapat för en verksamhet som gårdsmejeri. Utsikten över sjön Dovern bortom hagarna är pricken över i. Både vallhunden Kip och en nyfiken kattunge hinner hälsa före Kristina.

Fortsättning publicerad 20120907


"Samla på kärlek och ge bort"

Anna Elisabeth Karlsson hoppas att hennes bok ska locka barn till fortsatt läsning. Själv har hon läst sedan hon var liten och litteraturen har varit en inspirationskälla för hennes egna skriverier

”Det var en gång en pojke som nästan aldrig var snäll. Han brukade fånga spindlar som han drog bort benen på, så spindlarna bara låg där och inte kunde ta sig någonstans”.
Det är inledningen på barnboken Sagorna som sagas med Moder Jords väsen, skriven av Anna Elisabet Karlsson, eller Bettan Karlsson som hon själv kallar sig.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Bettan tar emot i sitt pyttelilla hus beläget utanför Finspång, på baksidan av huset finns en pytteliten trädgård där hon gjort en liten sandstrand som gränsar till den minimala gräsmattan. Det är här som Bettan får sin inspiration och det är här som hennes sagobok tagit form.
– Jag blev arbetslös 2003 och kom då i kontakt med mig själv, berättar Bettan.
Idéerna bara kom och hon gjorde inget annat än att skriva på boken under hela sommaren. Boken är indelad i tre delar, den första handlar om en flicka som samlar kärlek till sin bror, han är inte snäll mot varken henne eller smådjur. Eftersom flickan vill ha en snäll bror, en bror finns ju där under hela livet, tar hon hjälp av smådjuren för att samla kärlek som hon förvarar i en boll.

Fortsättning publicerad 20120831


Usel tillgänglighetsinfo i länet

Kan man som familj med funktionshinder besöka Finspång eller de andra östgötska kommunerna? Bara en av 13 kommuner lämnar värdefull tillgänglighetsinformation via sin hemsida

Nu bokas sommarens sista semestrar och för många familjer väntar roliga upplevelser. En ny undersökning visar dock att turistbyrån i Mjölby är den enda i Östergötland som har en flik med information om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning på sin hemsida. Assistansföretaget Humana, som gjort studien, menar att turistbyråerna måste bli bättre på att på ge information om tillgänglighet och göra det möjligt för alla att boka på nätet.

Arkivbild: BO BÄCKMAN

– För den som har någon form av funktionsnedsättning och vill semestra i Östergötland är det svårt att finna information på hemsidorna om vilka aktiviteter och boenden som är tillgängliga. Turistbyråerna i länet måste bli bättre på att lägga ut information om tillgänglighet
och göra det möjligt för alla att boka på nätet, säger Jonatan Arenius, projektledare på Humana.
Humana har undersökt 14 turistbyråers hemsidor i Östergötland för att få svar på om de har information om tillgängliga upplevelser. Studien visar att det endast på Mjölbys byrås hemsida finns en guide till vilka aktiviteter eller evenemang som är anpassade för personer med funktionsnedsättning.

Fortsättning publicerad 20120824


Folkdräkten i fokus

Det har varit berättarkväll vid Risinge hembygdgård och denna gång var det samling kring folkdräkter och dopdräkter

Det har varit berättarkväll vid Risinge hembygdgård och denna gång var det samling kring folkdräkter och dopdräkter. För den svenska allmogen var folkdräkten en historisk klädsel som bars och varierades året om. När så bondesamhället började bära folkdräkt i allt mindre utsträckning började societeten från sent 1800-tal att använda den i festliga sammanhang.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

I våra tider är folkdräkten fortfarande en högtidsdräkt som kan användas vid bröllop, dop, skolavslutningar, dansuppvisningar och det är även helt i sin ordning att vara klädd i folkdräkt vid Nobelmiddagen. Vi har åtskilliga gånger sett drottning Silvia bära Sverigedräkten som blev officiell nationaldräkt den 6 juni 1983 och kronprinsessan Viktoria klädd i Ölandsdräkten på sina bemärkelsedagar på Solliden. Risinge har sin egen Risingedräkt som är uppsydd i tre exemplar av en sygrupp och tanken bakom är att kunna hyra ut dräkterna som har en röd kjol som är sydd så finurligt att det går att växa i den. Förklädet är blått och har vävda band, varje band har en symbolik bestående av oskulden, kärleken, fruktbarheten och välståndet.

Fortsättning publicerad 20120817



Tredje generationens mjölnare

Mjölnaren Lars Ericsson berättade om kvarnen där han är tredje generationen.

Hjelmarebygdens veterantraktorförenings andra besöksmål under fredagen var Hävla kvarn. Mjölnaren Lars Ericsson, som är tredje generationen av samma mjölnarfamilj, berättade om kvarnen för en fascinerad grupp traktorburna besökare.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hävla kvarn, vid sjön Vagnarens avflöde mot Hunn, ett par kilometer öster om Häfla Hammarsmedja, är från 1890-talet. Den flyttades 1901 till sin nuvarande plats från Hävla och drivs fortfarande av vattenkraft på samma sätt som när den byggdes. Mjölet mals på traditionellt hantverksmässigt sätt av den i rakt led tredje generationen mjölnare i kvarnen, Lars Ericsson. Han har mestadels lokala kunder och levererar såväl ekologiskt mjöl som vanligt. Till 99 procent är det mjöl för bakning som han producerar. Lars berättade om hur man gör mjöl, om kvarnen och sin egen historia. Det blev en fascinerande stund som man som besökare har anledning att begrunda även i efterhand. Kvarnen fungerar och drivs på det hantverksmässiga sätt som förr.

Fortsättning publicerad 20120810


Norra länet fick traktorbesök

Hjelmarebygdens veterantraktorförening gör sig redo för avresa mot Regna bygdegård.

Förra året var det Hjälmaren runt så i år var det dags att se något annat. Hjelmarebygdens Veterantraktorförening besökte norra Östergötland under tre dagar. Förutom att man passade på att ta del av den lokala kulturhistorien så var resan ihop med vänner med samma intresse en trivsam utflykt. Hönsa-Karin & Co underhöll på de platser man stannade.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hjelmarebygdens Veterantraktorförening gav sig även i år ut på turné eller ett par dagars semester och camping. Förra året var det Hjälmaren runt, men i år gick färden genom norra Östergötland. Hönsa-Karin & Co var med och stod för underhållningen på de platser där man stannade. Resan startade i Vingåker på fredagen med första anhalt i Övre Häfla bruk. Därifrån bar det av till Hävla kvarn och dagens slutmål var Regna bygdegård. Innan hjulen bar hemåt över Hjortkvarn på söndagen så skulle man besöka Igelfors, lantbruksmuseet i Ljusfallshammar och Lien. Sällskapet bestod av 23 deltagare i 11 ekipage. Färden blev totalt 138 km.

Fortsättning publicerad 20120803


Allsång och loppis i Pölsebäcken

Linda hälsar alla välkomna till sin nyöppnade loppis där man även kan köpa telefonstolpar

Att ligga i hängmattan roar inte Linda Larsson Tiri som hellre har något projekt på gång. I juni öppnade hon loppis på gården Pölsebäcken i Ljusfallshammar där saker från den egna och syskonens familjer säljs. Redan har hon börjat förbereda för att ha allsång där den tredje augusti.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I juni slog loppisen i Pölsebäcken upp portarna. Linda Larsson Tiri driver den tillsammans med sin make Erik Larsson och dotter Wilma som är allti-i-allo. Det var en idé som mognat och tagit form under en tid. Sakerna som inte behövdes, men blivit kvar kunde ju kanske någon annan ha nytta av. Man slänger inte gärna bra saker och loppis är ju i högsta grad en återvinning. Är man en person som Linda och vill sätta fart på tillvaron så finns alltid mer att göra. Hon har redan nästa projekt på gång, den tredje augusti blir det därför allsång i Pölsebäcken. Många vet hur det är med saker som är bra att ha eller bara fullt användbara, men inte behövs och som endast fyller utrymmena i hemmet. En som vet och gjorde något åt det är Linda Larsson Tiri.

Fortsättning publicerad 20120720


Vad gör människor i sommar?

Det finns många fina miljöer i Finspång, både i den uppfräschade centrummiljön och i omgivningarna.

Fram till den 12 augusti pågår en fototävling med temat ”Mitt sommaräventyr i Finspång”. Tävlingen har utlysts av Finspångs kommun och vinnarna kommer att presenteras på mässan ”Finns i Finspång” som hålls i september.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Den som vill delta i fototävlingen ska som rubriken anger helt enkelt fota sitt sommaräventyr. Högst tre foton var får man skicka in och efter att tävlingen stänger den 12 augusti kommer en jury att välja sex pristagare. Dessa kommer att presenteras på mässan ”Finns i Finspång” som hålls på Arena Grosvad den 8 september. Bakgrunden till tävlingen är att det saknas bilder av hur medborgarna använder kommunens miljöer som i sig är väldokumenterade på bild. Miljöer utan människor må vara hur fina och spännande som helst, men frågan kvarstår: Vad gör folk där? Linda Uller som är samhällsplanerare på utvecklingsavdelningen har varit med och utformat tävlingen.

Fortsättning publicerad 20120713


Friska satsningar på museum

Nya utställningshallen visar förutom skogs- och lantbruksföremål även ett stort antal föremål från lantbrukets hushåll och från ett flertal hantverkare.

Nitton år har gått sedan första halvan av nuvarande Ljusfallshammars Lantbruksmuseum invigdes 1993 och det är vital tonåring som förbereder sig på att fira inträdet i vuxenvärlden. Sommarens program har flera inslag av förnyelse med inriktning på en större och bredare publik.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: PRIVAT

Två av höjdpunkterna inträffar den 28 juli och 15 september i veterantraktorernas och bondgårdens tecken. Lördagen den 28 juli kommer Hjelmarebygdens Veterantraktorförening tuffande på landsvägen från Vingåkersbygden till Ljusfallshammar med munktellare, grållar och andra veteraner från tiden när det svenska jordbruket började mekaniseras och antalet hästar på åkrarna byttes ut mot fotogendrivna dragare med stålskodda bakhjul. Lagom till kaffedags på eftermiddagen blir det spexartad underhållning av gruppen Hönsa-Karin & Compani, som presenterar sig som fyra frodiga fruntimmer med fötterna i myllan. Enligt förhandsreklamen är de duktiga på att sjunga i stämmor och dra en och annan fräckis.

Fortsättning publicerad 20120706


På söndagsutflykt med farfar

På väg mot Torekulla med packad picknickkorg

Farfar Arne Blomberg tog med sig barnbarnet Elvira och gjorde en söndagsutflykt till Torekullagrottan. Fem kilometer utanför Finspång vid väg 51 mot Örebro finns en skylt som visar att man ska ta till höger för att komma till Hessmedstorp. Under den skylten sitter en liten vägvisare som talar om att Torekullagrottan finns några kilometer in, efter den lilla grusvägen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Med picknickkorg gick de den slingrande vägen genom blomstersmyckade hagar och skogen med sitt spännande ljus mellan stammarna. Elvira hittade skalbaggar, hon såg vackra blommor, provade att gå baklänges och trampade i gegga. Allt var bara härligt, en eftermiddag med farfar och marker där de inte gått tidigare. Efter en stunds promenad ser man att naturen förändras, stora klippblock tornar upp sig och stigen bär in i skogen. Nu väntade bara en lite uppförsbacke innan de var framme vid grottan. Torekulla grotta, som också kallas för Torekulla ”kyrka”, är en blockgrotta, som bildades för cirka 10 000 år sedan.

Fortsättning publicerad 20120629


Ständigt förnyat gruvspel

Årets gruvspel heter ”Klippet”. På bilden Pia Larsson, trollungarna Alice Jarme och Tilda Antonsson, Lillan Karlsson och Trollfar själv, Inge Edvinsson.

I Hällestads socken i Finspångs kommun har det brutits malm ur berget under mer än 500 år. Sedan sex år tillbaka levandegörs Storgruvans historia ur olika perspektiv genom årliga bygdespel, som varje år ger publiken en ny infallsvinkel på hur människorna levde och arbetade för länge sedan.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: PRIVAT

Eldsjälen framför andra bakom Gruvspelet, som i år samlade en publik på nära 900 personer till sex föreställningar, är den pensionerade skogstjänstemannen vid Holmen Skog, Jan-Eric Karlström. Hans forskning kring kulturhistoriskt intressanta objekt inom Hällestads socken ger material till innehållet i ett nytt bygdespel varje år, som Ingbritt Swanö-Wiklander både skriver manus till och regisserar. För att komma till spelplatsen har publiken parkerat sina bilar vid Hällestad kyrka, där ett ”förspel” framförts innan man stigit ombord på en buss, som kört den sju kilometer långa, smala och slingriga vägen fram till Gruvstugan, där spelet framförs.

Fortsättning publicerad 20120622


När fantasin är huvudsaken

En fyrklöver hattprydda damer, som välkomnade på prästgårdens veranda. Birgitta Almeborn, Ingrid Petersen, Silja Edvardsson, diakon och Lena Eklöv, kyrkans barnledare.

Traditionsenligt har Risinge församling haft sin hattparad i prästgården. Ett tillfälle då fantasin och kreativiteten får flöda. Har man ingen hatt undanstoppad på vinden som kan piffas upp, så är det flera som tillverkar en ny.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ingrid Petersen skapade en ny kreation genom att ta en vacker ljusmanschett och knyta i färgglada krusade snören i den. En elegant hatt värdig en drottning. Den fick också pris som finaste hatten, och Ingrid kallades för drottning Ingrid. Alla har vi sett alla mer eller mindre vackra skapelser, som damer har haft på huvudet under det kungliga barndopet och vid monarkjubileet i England. Jag måste säga att huvudbonaderna i hattparaden i prästgården kunde mäta sig med dem, men jag tror att prislapparna inte var så höga, här var det den egna fantasin som rådde. Antonio Silano, som arbetar med dövkyrkan och kyrkans ungdomar, hade gjort en trevlig tipspromenad.

Fortsättning publicerad 20120615


Lekamlig spis i Tuijas kök

Tuija och Göran Carlsson satsade på det gamla missionshuset i Ölstad.

Tuija flyttade från Loftahammar till Finspång 2006 Hon hade arbetat med att laga mat i över 30 år och drivit egna restauranger. I Finspång tänkte hon inte driva någon restaurangverksamhet, men sluta att laga mat hade hon svårt att tänka sig. Laga mat till bara maken Göran och sig själv räckte inte.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Konsum i Lotorp hade stängt affären. Makarna Carlsson såg sin möjlighet. En cateringfirma iordningställdes i lokalerna. Göran är händig och det blev ett modernt kök där Tuija kunde laga mat på beställning och Göran distribuera den till kunderna. Verksamheten växte och lokalerna blev för små. 2011 behövdes större lokal och någon mer som kunde laga mat. KLindustri hade tidigare erbjudit Tuija att hyra Ölstad missionshus för sin verksamhet. Missionshuset hade ingått i köpet när marken till den nya fabriken köptes från kommunen. Då tackade Tuija och Göran nej och en annan företagare öppnade restaurang i lokalerna. Han hade nu lagt ner sin verksamhet och lokalerna stod tomma.

Fortsättning publicerad 20120608


Kvitter och nymornat grönt

Den medhavda matsäcken smakade gott. Temperaturen denna morgon var åtta grader

Senvåren och försommaren är gökottornas tid. Många vill möta naturen tidigt på morgonen för att få njuta av fågelsången och den nymornade grönskan.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Risinge hembygdsförening och Finspångs missionsförsamling ordnade gökotta hos Monica och Anders Ohlsson på Risberget i Össby. Tunga gråa skyar täckte himlen, men en och annan solglimt letade sig fram och värmde ett 50-tal besökare. Anders Ohlsson inledde samlingen med att uppmana alla till tystnad. Det blev som ett preludium av fågelsång. Anders, som är sjunde generationen på Össby Tredingsgård berättade om gårdens och bygdens historia. Pastor Ingvar Stenberg, pastor i Missionskyrkan, höll en kort andakt, inramad med sångerna Härlig är jorden och O, store Gud. På håll stämde några hundar in i sången och lärkorna slog en extra drill.

Fortsättning publicerad 20120601


Kick off för Bergska skolan

Salen fylld av intresserade elever och handledare.

Kulturhusets A-sal fylldes av elever och handledare från Bergska skolans lärlingsprogram och Särgymnasiet. Rektor Gösta Johansson hade bjudit in Lena Maria Klingvall till en inspirationsföreläsning.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Många av handledarna hade sett tv-programmet Här är ditt liv, med Lena Maria. De hade stora förväntningar på en eftermiddag tillsammans med sina elever och praktikanter. För de flesta eleverna var dock Lena Maria ett okänt kort. Efter en och en halv timme fanns det inte en elev eller handledare som inte var berörd av hennes föreläsning. Våga drömma! Titeln på hennes bok, som kom ut 2010, var också föreläsningens rubrik. Sittande på en enkel pall med en dator, som hon skötte med sin fot, berättade hon om sitt liv varvat med sånger. Trots att Lena Maria är född utan armar och med ett ben som är hälften så långt som det andra känner hon sig inte handikappad.

Fortsättning publicerad 20120524


Inflyttare och hemvändare

Åsa Lawrot Hedlund med barnen Folke, Siri och lilla Elma (i mormor Lenas knä). Mormor Lena Lawrot är glad över att ha fått dottern och hennes familj på mer nära håll.

Många flyttar till Finspång. Arbete på Siemens är en anledning, men det finns fler. Isabelle jobbar på Siemens och är ganska nyinflyttad till Finspång. Åsa arbetar på sin gamla skola efter att ha
kommit hem till Finspång med sin familj.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Från ett dystert läge under 1990-talet har situationen förbättrats på orten och det med besked. Länstidningen har berättat om den positiva befolkningsutvecklingen i Finspång. Många väljer nu att flytta in eller tillbaka. Den vanligaste orsaken till att man flyttar hit är oftast att det finns arbete här och då nämns vanligen Siemens som den stora magneten, men det finns flera arbetsgivare och flera skäl att flytta till Finspång. Isabelle Andersson och Åsa Lawrot Hedlund är två som flyttat till Finspång av helt olika skäl och med olika anknytning till orten. Isabelle Andersson kommer ursprungligen från Skänninge. Hon är civilingenjör och har läst teknisk design i Luleå. I september har hon arbetat två år på Siemens.

Fortsättning publicerad 20120518


600 fler anställda på fem år

Den nya byggnaden som ska inrymma 1 000 arbetsplatser.

Det går bra för Siemens i Finspång och det bidrar i sin tur till att kommunen går bra. Företaget satsar på en ort där kunskapen om hur man gör turbiner har en lång tradition. För att utveckla verksamheten i den här omfattningen krävs många saker, inte minst den goda dialog man har med kommunen.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I Finspång arbetar cirka 2 800 personer med utveckling och tillverkning av ångoch gasturbiner för världsmarknaden. Personalen har ökat med 600 på fem år och företaget omsätter 10 miljarder per år. Naturligtvis gynnar den här utvecklingen kommunen genom sådant som en ökande och yngre befolkning. Det här förutsätter dock att man kan visa upp en attraktiv ort med bra samhällsservice, kommunikationer, fritidsaktiviteter med mera. Genom en flitig dialog mellan företag och kommun löser man den här sortens frågor.
Varför väljer man från Siemens sida att satsa på Finspång?
– Vi har funnits här i 100 år 2013. Det finns en koppling hit historiskt och vi har en uppbyggd kunskap här

Fortsättning publicerad 20120511


Växtkraft i Sonstorp

Louise gör en plantering med murgröna och armelia

För nionde säsongen har Louise Jardstål fyllt sina växthus i Sonstorp, med sticklingar och små frösådda plantor. Hon har tre hus där hon driver sina växter, som till sommaren skall pryda många kunders trädgårdar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Att företaget heter just Dahlias blommor beror på Louise andra förnamn Dahlia, som hon fått efter farmor. Ett bättre namn är svårt att hitta på en odlare som älskar dahlior och har mellan 20 och 25 olika sorters dahlior i små krukor. Färgglädjen i de tre husen står penséerna för i dag. 40 olika färger har Louise i sitt sortiment i år. Den sena våren med kyla, snö och regn i en salig blandning har försenat utplanteringen av dessa små glädjespridare. Många växter frösår hon redan i februari. När plantorna har vuxit några centimeter skolar hon om dem till krukor. Ett tidskrävande handarbete. Några begonior tar hon sticklingar av till exempel Drakbegonian, vars blad liknar drakvingar.

Fortsättning publicerad 20120504


En expanderande skitsak

Kaffepaus med hembakat. Hushållningsgillet bjöd på en trevlig kväll och besökarna kunde gå hem litet klokare i ämnet hur det står till med maten i Sverige och med ny historisk kunskap om dassets betydelse för människors gemenskap.

När Finspånga läns Hushållningsgille hade sitt traditionsenliga vårmöte i Finspångs Missionskyrka, var historieprofessor Kalle Bäck och matkonsult Carolina Ericson talare.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Kalle Bäck hade valt att berätta om Det svenska dasset – inte bara en skitsak. Rubriken är också titeln på en bok, där Kalle Bäck har redovisat sin forskning, om det i dag kanske bortglömda utedasset. Trots att det inte är så lång tid tillbaka som alla svenskar var beroende av detta hemlighus. 1936 hade endast 0,8 procent av svenskarna som bodde i lägenheter om två rum och kök, eller i mindre bostäder, toalett i sin bostad. En expansion har verkligen skett på 75 år. I dag vill alla ha två toalettrum eller fler i sina hem. Det gamla WC:t har utvecklats till hygienutrymme. I annonser och ”hemma hos”-reportage kan vi se att toaletten nu fått flytta in i många villors största rum tillsammans med dusch, bubbelpool, ångbastu och träningsredskap.

Fortsättning publicerad 20120427


Finspångsborna blir allt fler

Mindre kommuner brottas ofta med en minskande befolkning, men invånarantalet i Finspång fortsätter att öka och det är främst unga som väljer att bosätta sig på orten. Därmed ökar även barnkullarna

Finspång har en fortsatt positiv utveckling. Befolkningen ökar och det är mestadels yngre som flyttar in. En stor del av förklaringen är det stabila näringslivet och att man från kommunen satsat på orten som attraktiv för boende.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Mindre kommuner brottas ofta med en minskande befolkning och en ökande medelålder bland dem som är kvar. Finspång har de senare åren ökat och fortsätter att öka i befolkning. Det är i huvudsak yngre som flyttar in och barnkullarna ökar. Nu måste förskolan byggas ut. Kommunens satsning på att göra orten till en attraktiv boendeort och att det går mycket bra näringslivsmässigt ger resultat. Det var inga bra tider i Finspång under 1990-talet, men det var då. Nu har det vänt uppåt och det med besked.
– Det stiger mot ljuset, säger Hans Lindberg som är utvecklingschef på kommunen.
Nu finns en framtidstro.
– Grunden för att det går bra för kommunen är att det näringslivsmässigt går bra.

Fortsättning publicerad 20120420


Prästen ville ha ett större hus

Risinge prästgård uppfördes 1859 och byggnadsminnesförklarades 1977. Kyrkoherden Arvid Arvidsson, som innehade ämbetet 1847-1866, lär ha lagt till 1 000 kronor ur egen ficka för att byggnaden skulle bli större. Nu används prästgården bland annat till fester, till exempel i samband med dop och bröllop.

Prästgården i Risinge är en herrgårdsliknande byggnad från mitten av 1800-talet. Den har en hel del att berätta. I likhet med många andra prästgårdar har den dock sedan länge slutat nyttjas som tjänstebostad. Idag används den uteslutande för uthyrning.

Text: BO BÄCKMAN

Förr ingick bostaden i prästens lön, men när detta ändrades och prästen fick betala hyra blev det inte lika vanligt att man bodde kvar i prästgården, Husen var ofta stora och det blev dyrt. Runt 1975 började prästgårdarna därför att avfolkas. Risinge prästgård uppfördes 1859 och är en imponerande, herrgårdsliknande byggnad som 1977 förklarades som byggnadsminne. Den har erfarit samma utveckling som många andra och används idag uteslutande för uthyrning. Där firas högtider som dop och bröllop och det ordnas födelsedagsfester, men även föreningar och andra hyr huset.

Fortsättning publicerad 20120413



Kattfröknar och strutsar

Hanna Jacobsson, djursjukskötare, ger en lugnande spruta innan de kan ta bort tandsten. Jennifer Svedlind, djurvårdare, håller vant den lilla Bichon Frisé-hunden i sitt knä

I receptionen på Smådjursmottagningen i Finspång tar djurskötare Jennifer Svedlind
emot patienter med sina hussar och mattar. I ett av behandlingsrummen samtalar veterinär Kjell Andersson med husse till en liten Bichon Frisé, en liten lurvig hund, som skall få sina tänder fria från tandsten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Eleonor Ivarius kommer med sina två katter, som skall kastreras. Kjell har haft katterna på besök tidigare för öronskabb. Nu har de båda katterna blivit åtta månader och Eleonor vill att både Tindra och Freja skall kastreras. Kjell väger katterna och har ett samtal med Eleonor om vaccinationer och om katternas kost, när de inte längre är små kattungar. Eleonor får lämna sina små vänner och komma tillbaka på eftermiddagen och ta med dem hem.
– Det känns litet oroligt, att de skall sövas och bli skurna i buken, säger hon, men jag känner mig trygg, för jag vet att de är duktiga här.
Sedan 1993 har Kjell Andersson haft sin smådjursmottagning vid Vibjörnsparken i Finspång.

Fortsättning publicerad 20120405


Kvinnor samlas till frukost

Monica Ekstedt och Birgitta Blomgren låter sig väl smaka av den goda frukosten. Fint att hinna prata med varandra över frukostmaten

Några gånger per år bjuder Missionskyrkan i Finspång in till kvinnofrukost. Alltid på en lördag klockan nio. Ett mycket uppskattat arrangemang där mellan 50 och 60 kvinnor träffas för att äta frukost tillsammans och lyssna på någon föreläsare.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Männen i kyrkan står för det praktiska. Inköp och åtgång av maten finns noggrant registrerat på data och de teknikintresserade herrarna har lätt när de handlar in till frukosten. Det är riktiga ”hotellfrukostar”, med gröt, fil, skinkor, korvar, ägg, ostar och härliga frukter. Kaffe och en liten chokladkaka brukar avsluta det hela, innan föredragshållaren tar till orda. Försök att ha mansfrukost har också provats i kyrkan, men det slog inte väl ut. Trots intressanta föreläsare och utsökt frukostbuffé stannade männen hemma. Till frukosten i mars, var Kerstin Jonsson inbjuden, för att berätta om sitt arbete som sjuksköterska i Ecuador. På det lilla sjukhuset i staden Shell har hon varit med om många sjukvårdsinsatser.

Fortsättning publicerad 20120330


Jägarna vill ha licensjakt

Hans Blomberg, ordförande i Styrelsen för Svenska Jägareförbundet i Finspång, träffade själv på varg nära länsgränsen mot Örebro och hann ta en bild. Varghonan vistades i länet 1998-99

Stammens storlek och typen av jakt är bara exempel på frågor om vargen där meningarna
går isär. Från jägarhåll förespråkar man licensjakt istället för skyddsjakt. Rovdjursutredningens slutbetänkande kommer i april. Den 24 mars blir det en rovdjursmanifestation på flera platser i landet.

Text: BO BÄCKMAN
Bild: HANS BLOMBERG

Vargen är omdiskuterad ur många aspekter. Hur stor ska vargstammen vara och hur når man dit? Skadorna som vargen orsakar på tamdjur och vilken typ av jakt på varg som ska bedrivas är ännu ett par stora frågor. Från jägarhåll förespråkar man licensjakt och en vargstam på omkring 200 individer enligt ett tidigare riksdagsbeslut. Rovdjursutredningens slutbetänkande kommer i april. I detta kommer troligen bland annat ett förslag på 450 djur att finnas. Den förda rovdjurspolitiken ses på flera håll som ett växande problem och 24 mars anordnas därför, på initiativ av intressegruppen Act!, en rovdjursmanifestation på flera håll i landet. Då och då kommer rapporter om varg i Östergötland. Ingen har väl glömt framfarten av vargen på Vikbolandet.

Fortsättning publicerad 20120323


Vikten av någon som lyssnar

Aagot Wahlström, Backabo Horketorp, har snart gått färdig sin fyraåriga utbildning och blir diplomerad samtalsterapeut om en månad. I sitt samtalsrum i Sonstorp inbjuder hon till lugn och tillit.

Under livet kan vi komma till situationer när det närmsta nätverket inte räcker till. Allt kan vi inte belasta de närmaste med eller också orkar de inte lyssna längre. Det kan vara kriser i livet eller något vi inte vet hur vi skall kunna genomföra. Vi kan behöva coaching eller handledning. Vi kan behöva någon som verkligen har tid att lyssna och kan hjälpa oss att sortera och hitta oss själva.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Aagot Wahlström, i Backabo Horketorp väster om Finspång, är en person som har utbildning i lyssnande. Hon har själv upplevt behovet av att ha någon som lyssnar, när behovet att få samtala är stort. Aagot kom som tonåring till ett familjehem i Sonstorp. Hon lämnade en stökig barndom bakom sig och kom till en familj, som såg, lyssnade och trodde på henne. Detta gav näring åt hennes inneboende vilja att se möjligheter i en ny framtid. I familjehemmet lades grunden för hennes stora och varma intresse för människor, som sedan har följt henne genom vardagen, arbetet och fritiden. Aagot har idag utbildat sig till diplomerad samtals - coach och är snart färdig med sin fyraåriga utbildning till samtalsterapeut. Vägen fram till att utbilda sig och starta ett eget företag har varit lång. Barnskötarutbildningen och arbetet i förskolor avlöstes av 10 års arbete på ett behandlingshem i Finspång, för människor med psykosociala samt drogrelaterade svårigheter.

Fortsättning publicerad 20120316


Bönegemenskap över världen

Elin Krantz, Solveig Axelsson, Gunilla Adamsson, Christina Arnesson, Gun Cederqvist och Berit Baggman de sex kvinnorna som förmedlade Böndagens tankar från Malaysias kvinnor.

Den första fredagen i mars hålls världsbönedagen i 170 länder spridda över hela världen. Böner beds på mer än 1000 olika språk. I Sverige hålls det gudstjänst på cirka 400 platser. Första gången Sverige deltog i den världsomfattande kristna satsningen var 1931. En lång tradition, som fortfarande pågår.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I Finspång samlades man på Mariagården, Svenska Kyrkans församlingshem. Sex kvinnor hade förberett samlingen. Allt sker efter samma upplägg på alla mötesplatser över jorden. I år var det kvinnor i Malaysia som har sammanställt programmet och formulerat bönerna för Böndagen. Förra året hade uppdraget getts till kvinnor i Paraguay. Den första samlingen sker i gryningen i Tonga, för att 40 timmar senare avslutas i Alaska. Det går som ett böneband över världen. I Finspång var de sex kvinnorna representanter från Svenska Kyrkan, Baptistförsamlingen, Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Vingården. Samlingen inleddes med ett preludium med musik från Malaysia. En vemodig, men mycket rytmisk musik, där trummorna dominerade.

Fortsättning publicerad 20120309


Bergshanteringen i bilder

Ordförande Fredrik Blomberg tackade sina styrelsemedlemmar och överlämnade en ros till var och en

Risinge hembygdsförening är en livaktig förening, som grundades 1916 och i dag har 667 medlemmar. Cirka 70 av medlemmarna deltog i föreningens 95:e årsmöte.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Verksamhetsberättelsen redogjordes med ett bildspel, som speglade det gångna årets aktiviteter. Ordförande Fredrik Blomberg berättade tillsammans med flera styrelsemedlemmar, om de olika samlingarna under året. Berättarkvällar, arbetsdagar, bussresa, jul vid hembygdsgården, kyrkogårdsvandring, utställningar och studiecirklar illustrerades med vackra bilder. Två studiecirklar, som fortfarande pågår, redovisades från 2011. En stor inventering av affärsverksamheten i Finspång i äldre tider pågår. Som en delrapport i inventeringen, kan man läsa Inger Lundins artikel om Axel Karlssons Eftr Specerier, i föreningens årsskrift ”I Risingebygd”. En studiecirkel, där man syr upp tre Risingedräkter, visade en av sina dräkter på årsmötet.

Fortsättning publicerad 20120302


Evert Taube på Mariagården

Annica Sandberg, volontär i Risinge församling, serverade snabbt kaffe till gästerna i pausen

När Risinge församling bjöd in till musikcafé med Sigrid och Thord Eriksson på Mariagården, var uppslutningen stor. Nära 100 personer hade kommit för att få lyssna till visor ur den folkkäre Evert Taubes reportoar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Thord är kantor i församlingen och har tidigare tjänstgjort som musiklärare och rektor vid Musikskolan i Finspång. Sigrid är sångpedagog och en ofta anlitad solist. Anette Andersson, diakon, hälsade alla välkomna och var förväntansfull inför programmet, med sånger som följt henne sedan barndomen. Alla kan vi sjunga med i många av Everts låtar. Men kan vi någon helt eller är det bara vissa strofer som har fastnat? För att kunna följa med i allsången fick alla varsitt häfte med utvalda Taubesånger. Sigrid, iklädd svart klänning, med en brokig schal elegant slängd över vänster axel, frågade om vi kunde se att hon ville hedra Evert med sin schal. Just den gesten i hans klädsel kommer alla ihåg.

Fortsättning publicerad 20120224


Återvinningen har något för alla

På Återvinningen på industriområdet Sjömansäng i Finspång knyts många meningsfulla aktiviteter ihop. Samtidigt som man säljer second hand-prylar är arbetsplatsen en väg tillbaka för många som varit borta från arbetslivet länge. Eva Larsson, Gun Allard och Kerstin Hofström har fått in en vacker stol till försäljning.

Efter långvarig sjukdom eller lång arbetslöshet kan det vara svårt att komma tillbaka ut i arbetslivet igen. Der finns många som har kämpat för att ta sig tillbaka med eller utan hjälp. I Finspång finns AMC (Arbetsmarknadscentrum), som skall vara till hjälp för personer som behöver komma tillbaka i arbete genom en successiv inslussning.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Många Finspångsbor vet inte vad AMC är, men när man säger Återvinningen, så är det många som vet vad man talar om. Det är en secondhand affär ute på industriområdet Sjömansäng. Många besöker affären ofta och gör fina fynd till en billig penning. Det som blivit överflödigt hos någon, kommer till nytta hos någon annan. Kläder, möbler, husgeråd, serietidningar, tavlor, dukar med mera finns prydligt ordnade i hyllor. Det är en välvårdad och fräsch exponering av alla varor. De som handlar här är av alla kategorier. Den unga som skall skapa sig ett eget hem kan fynda allt till en billig penning. Skattjägaren som vill hitta kuriosa har stora chanser att hitta udda prylar.

Fortsättning publicerad 20120217


Prästen som berättar med konst

Välbesökt i Kulturföreningens lokaler på Bruksgatan när Ulla Maria Bruce ställer

Den 1 februari öppnades två parallella utställningar, med samma konstnär, i Finspång. Ulla Maria Bruce hade valt att ställa ut sina verk både i Kulturhuset och i Kulturföreningens lokaler på Bruksgatan.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ulla Maria kom till Finspång i början av 90-talet för att arbeta som präst i Risinge församling. Efter några år inredde hon sitt hem och sin ateljé i det gamla kapellet i Lotorp. Ett hus som gav rymd och utrymme för hennes konstnärskap. En kyrksal som förvandlats till skaparverkstad för en målande präst, ett bra öde för ett nedlagt kapell. Efter sin pensionering har Ulla Maria Bruce blivit Finspång trogen, men flyttat till en mindre lägenhet. Det har medfört att målningarna har blivit mindre i formatet och att det är mer akryl än olja.
– I Lotorp fanns det plats och det gjorde inget att det doftade olja, men i en hyreslägenhet får det bli mera luktfritt målande. säger Ulla Maria.

Fortsättning publicerad 20120210


Hushållningsgillets årsmöte

Monica Wering och Elisabeth Åsén, två kvinnor som tar aktiv del i lantbruks frågor

Finspånga läns hushållningsgille har haft sitt årsmöte, under ordförande Johan Yderfors ledning. Gillet har gamla anor och hade vid årsskiftet drygt 100 medlemmar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Av verksamhetsberättelsen framgick att Årets sommarresa, tillsammans med Risinge hembygdsförening, gick till Askeby visualiseringscenter, Bjärka-Säby Nya slott, Rimforsa Food, Hjortlunds krukmakeri i Kisa och Adelsnäs i Åtvidaberg. Lunchen intogs på Kisa värdshus. Smakbitar av Östergötlands historia gick som en röd tråd genom resan. Under augusti hölls en mycket välbesökt fältvandring hos Jonas Andersson i Axsjövik och hos Ingrid och Sven Göransson i Ölmetorp. Biogasanläggningen i Ölmetorp drog till sig ett stort intresse. Gillet blickar framåt och i verksamhetsplanen finns en kvällsaktivitet för allmänheten under våren där man kommer att lyfta fram lantbrukets produkter. Resa tillsammans med Risinge hembygdsförening, fältvandring och skördefest är andra aktiviteter som ligger framför.

Fortsättning publicerad 20120203


En lockande kaloribomb

Agneta Bergelius, på Åbergs konditori, frestar med hallonsemlor. Själv äter hon bara en semla om året och det ska vara på själva fettisdagen och med varm mjölk

Julgranen hinner knappt bli utkastad förrän det finns semlor att köpa i Finspångs bagerier, livsmedelsaffärer och konditorier. Ja, skall vi hålla oss till sanningen, fanns det semlor med saffranssmak, redan före julhelgen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vår vetebulle med mandelmassa och grädde har många namn. Semla, tisdagsbulle, fettisdagsbulle, fastlagsbulle eller hetvägg, när den äts tillsammans med het mjölk, är några av de vanligaste. Lokala variationer kan säkert förekomma. Semlan har enligt traditionen ätits på fettisdagen, tisdagen före askonsdagen, som enligt den kristna traditionen inledde fastan. Kvällen innan fastan frossade man i vitt bröd och mjölk, för att sedan klara de 46 dagarna fram till påsk, då fastan var över. Det är svårt att veta hur gammal traditionen är. Kung Adolf Fredrik avled 1771 efter att ha ätit hetvägg, som var en av hans favoriträtter. Han intog den dock icke enbart med varm mjölk utan även med en flaska champagne.

Fortsättning publicerad 20120127


Väldigt mycket mer än böcker

Mamma Teres läser om Bamse och Lille Skutt för döttrarna Embla och Edith. De tycker det är mysigt att få sitta i de rymliga blåa sofforna och ha en liten sagostund.

Ordet bibliotek kommer från grekiskan och betyder boksamling, men idag finns det mycket mer än böcker på ett bibliotek.

En vanlig eftermiddag i januari är det många som slinker in på biblioteket en stund. De dagliga papperstidningarna lockar någon, utbudet av böcker lockar många, men utställningar och datorerna har sina trogna besökare. I ett hörn sitter två flickor i yngre tonåren i runda plastfåtöljer. De kommer till biblioteket ofta, bara för att få sitta och prata med varandra i lugn och ro. De lånar inga böcker och lyssnar inte på musik, de tycker att det är skönt att ”bara få vara”. Biblioteket får vara litet av fritidsgård för dem. I en soffa sitter mamma Teres med sina båda flickor Embla och Edith. De har krupit ihop och läser om Bamse och lille Skutt. Det är mysigt att få sitta i de rymliga blåa sofforna och ha en sagostund, något som de ofta gör.

Fortsättning publicerad 20120120


Skatt och skola heta ämnen

Inge Jacobsson (M) på kontoret i kommunhuset i Finspång. Auroras tempel bildar pampig bakgrund när han ger sig i kast med politiken.

För att få veta hur en politiker ser på det år som just passerat har Länstidningen ställt några frågor till en av Moderaternas ledande personer i Finspångs kommun. Inge Jacobsson från Rejmyre, ett par mil norr om Finspång, är andre vice ordförande i kommunstyrelsen. Han har under året ofta varit talesman för Alliansen i Finspång.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: FREDRIK BLOMBERG

De första veckorna under ett nytt år är det mycket att summera från det gångna och att planera för under det nya året. Det är mycket i det privata livet som påverkas av hur kommunens förtroendevalda har fattat sina beslut. Inge Jacobsson ger här sin syn på olika saker. I kommunen är det socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som står för styret.
– Det sorgligaste under det gångna året är att de inte har kunnat ”hålla i kostnaderna”. Utgifterna har eskalerat, utan att de har haft kontroll över situationen, hävdar Inge Jacobsson.
Den beslutade skattehöjningen för 2012 är Moderaterna och de övriga i Alliansen emot.
– När skattehöjningen nu är ett faktum ser jag med oro på hur pengarna bara försvinner in i budgetens svarta hål.

Fortsättning publicerad 20120113


Östgötsk gasturbin i Tyskland

Siemens i Finspång utvecklar gasturbiner. Första beställningen på nyutvecklade SGT-750 är gjord av Wingas i Tyskland.

Siemens har fått den första ordern på den i Finspång utvecklade industriella gasturbinen SGT-750. Köpare är Wingas som driver ett mer än 2 500 kilometer stort nätverk av naturgasledningar i Tyskland. Turbinen, med en effekt på 36 megawatt, kommer att användas i en mottagningsstation i tyska Lubmin.

Bild: SIEMENS

Nordstreams pipeline, som kopplar samman Europa med de stora naturgasreserverna i Sibirien, slutar i Lubmin i Tyskland. Gasturbinen SGT-750 kommer att sättas i drift i ett kraftvärmeverk vid mottagningsstationen, där den elkraft som genereras kommer att föras ut på elnätet. Avgasvärmen från SGT-750 kommer att värma upp den naturgas som har tappat gastrycket under sin resa från Sibirien under det kalla havet och återställa naturgasen till den temperatur som krävs för att kunna distribueras vidare. Siemens ansvarar för leverans, installation och drifttagning av gasturbinen SGT-750 tillsammans med generator och hjälpsystem, och för den elektriska infrastrukturen för kopplingen till nätet.

Fortsättning publicerad 20111230


Småkakorna följer Inga-Lisa i livet

Inga-Lisa och Nils-Gunnar vid kaffebordet hemma på Bävervägen i Finspång.

Inga-Lisa Gehlin-Johansson i Finspång är 87 år, växte upp på landet och och har genom åren både haft glädjeämnen och prövningar. Småkakor har alltid tagit stor plats i hennes liv. Hon bakar fortfarande, trots att hon måste sitta vid bakbordet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Tidningen har stämt träff med Inga-Lisa och hennes make Nils-Gunnar i deras hem på Bävervägen i Finspång. Nils-Gunnar öppnar och en varm mottagande atmosfär strömmar ut. Inga-Lisa sitter i gungstolen och gungar litet stillsamt. Kaffebordet är dukat och ljusen är tända. Inga-Lisa börjar berätta om livet på gården i Mosstorp där hon växte upp tillsammans med sin tvillingsyster Anna-Greta och storasyster Britta. Där fanns också mamma Elvira och pappa Magnus samt morfar och mormor och en moster. I dag skulle vi säga att det var ett generationsboende. Familjen hade sex, ibland sju kor, hästar, grisar och höns. Det kunde ibland bli knepigt att få ihop det ekonomiskt för hushållet på åtta personer och alla sommarbarn som kom till dem.

Fortsättning publicerad 20111223


Spännande möte med tomten

Stella önskar en Barby med horn. Tomten undrar hur det kan se ut med ett horn i pannan

Även i år hade Friluftsfrämjandet i Finspång bjudit in tomten till gården Lunddalen vid sjön Bleken. Tomten (Rune Telleskog) kom inte ensam, utan tomtemor (Ulla Gustafsson) följde med för att sköta protokollet. På en lång lista antecknade hon alla barns namn och ålder och vad de önskade sig till julklapp. Tomten satt och myste och bjöd på skumtomtar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Tomtemor fick arbeta på med skrivandet, så hon nästan fick skrivkramp. Det var många barn som kom in i tomtens lilla hus, med sina önskelistor. Många önskade sig levande djur. Hundar och katter, många önskade sig levande kaniner och Mira, tre år, ville ha en levande giraff i sin julklappssäck.
– Det blir till att få åka till Kolmårdens djurpark med en långtradare, för att få plats med alla djuren, sa tomtemor.
Många önskade också dataspel, som varken tomtemor eller tomten hört talas om. Även tre- och fyraåringarna visste precis vilka spel de ville ha.

Fortsättning publicerad 20111216


Liten kår med stor verksamhet

Kören ”No Limit” sjunger under höstens skördefest.

Den lilla kåren, med cirka 30 medlemmar i Finspång, arbetar verkligen i William Booths anda. 1878 grundade han The salvation army i East End i London, fyra år senare startade Hanna Oucherlony Frälsningsarmén i Sverige.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

William Booth innebar ordet Salvation (på svenska frälsning) framför allt hälsa, att hjälpa människor till god hälsa på ett fysiskt, psykiskt, socialt och andligt plan. ”Håll grytan kokande” är ett uttryck som många av oss känner igen. Det myntades av Frälsningsarmén, som slogan till deras julinsamlingar. Även i dag kan vi se dessa grytor hänga tillsammans med Frälsningsarméns fanor, för att samla in pengar, som ska ge julmat och andra förnödenheter till behövande i samhället. Finspång har ingen egen officer, men Sofia Wasteson, lärare i franska och musik vid Finspångs skolor, arbetar som kårledare på 50 procent. Ett arbete som hon verkligen brinner för. 25 procent av tiden arbetar hon med de sociala projekten och på 25 procent leder hon mötesverksamheten.

Fortsättning publicerad 20111209


Populär liten butik i juletid

Helena och Anna som tagit initiativet till Lilla Butiken för att visa att det finns slöjdare i närområdet

När väninnorna Helena Svenblad och Anna Creutz i Finspång får en idé är det aldrig långt mellan idé och genomförande. Båda har ett genuint intresse av hemslöjd och har varit aktiva att lära sig gamla tekniker. Nu driver de Lilla butiken med hantverk från trakten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Under fem år hade Helena tillsammans med en arbetskamrat julmarknaden Jul med Tradition, en helg före jul i Torstorps motionscentral. En marknad där ingen plast och inga kinatillverkade julsaker fick förekomma. Anna blev också involverad med sina stickade alster och tovade hjärtan. Sedan dess har Anna och Helena provat på fler hantverk. De träffade Elvy Andersson från Sonstorp, som väver, stickar och spinner eget garn. De båda väninnorna övertalade henne att lära dem spinna. De imponerades av all den handslöjd som Elvy gjorde. Litet på skoj sa de att de vore roligt att öppna en affär tillsammans med Elvy. Så tokiga idéer, tyckte hon. Vid ett besök hos sina svärföräldrar satt Helena och tittade ut genom fönstret och fick se den gamla nedlagda affären.

Fortsättning publicerad 20111202



på andra sidan Hyttvägen

Nackspärr är vardagsknäck

Andrew Goldfarb, kiropraktor som hjälpt många Finspångsbor med krånglande ryggar och nackar

Andrew Goldfarb, veterinär från Kanada, flyttade till Sverige och spenderade 5 år åt att utbilda sig till kiropraktor. Nu är hans dagar fyllda med uppgiften att hjälpa Finspångsbornas kroppar att fungera bättre.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

På sin mottagning har Andrew Goldfarb människor från tidiga tonåren upp till den äldsta som är 93 år. Det är inte bara otränade kroppar, som behöver hjälp, utan många som har övertränat blir hjälpta av kiropraktorn. Det som tar stor del av Andrews arbetsdag i början på hösten är alla som drabbats av nackspärr. När kylan börjar komma är många för tunt klädda om sina halsar och nackspärren kommer som ett brev på posten. En ordentlig halsduk om halsen skyddar och den smärtsamma nackspärren uteblir. I april kommer anstormningen av nackspärr igen, då alla plockar bort sina halsdukar.

Fortsättning publicerad 20111125


Färgsstark konstrunda hos Per

Kerstin Danielsson framför väggen med små tavlor med collage och broderier

November hade lagt en grå skurtrasa över Finspång med omnejd. Men mitt i Fyra nyanser av grått, för att travestera en välkänd filmtitel, bjöd Konst i höstrusk in till färgsprakande konstupplevelser.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Allhelgonahelgens konstrunda i Rejmyreskogarna har blivit en tradition att se fram mot. I galleriet Skatan i Karlbo bjöd Kerstin Hedman och Nisse Sandström in konstnärsvänner från närområdet att ställa ut i galleriet och i det magnifika lusthuset. I årets runda var det kvinnorna som visade sina alster i Galleri Skatan. Yeon-Hee Lee, Carola Bladh, Kerstin Hedman, Ebba Tannlund och Lena Eriksson. Färgstarka kvinnor som ser omvärlden genom kameralinsen, collaget, akvarellen, kvinnor som vågar att experimentera. På sin gård i Rippestorp, med anor från 1600-talet, bjöd Per Josefsson in besökarna. Redan ute på gårdsplanen möttes vi av den färgsprakande träskulpturen Demokratins grundbult

Fortsättning publicerad 20111118


Ingrid och Sven värnar miljön

Ingrid och Sven Göransson får Finspångs kommuns miljöstipendium för sin miljövänliga satsning på en biogasanläggning

Finspångs kommun delar årligen ut ett miljöstipendium, som är avsett att stödja den eller de som gjort föredömliga insatser för miljön i Finspångs kommun. I år går stipendiet till makarna Ingrid och Sven Göransson, Ölmetorps gård, Skedevi i norra delen av Finspångs kommun.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Motiveringen lyder: För ert nytänkande och mod att göra investering i biogasanläggning. En miljövänlig satsning som minskar elberoendet och tillvaratar naturens och gårdens möjligheter. Glada och överraskade fick makarna ta emot beskedet att de var utsedda till årets miljöstipendiater. Stipendiet kommer att delas ut fredagen den 18 november i samband med Finspångs kommuns klockfest. En tavla med lokalt Finspångsmotiv och en check på 5 000 kronor blir kommunens uppskattning av deras arbete för miljön. Äran att bli uppmärksammad för sina insatser, att våga satsa av både tid och pengar, är en del av utmärkelsen.

Fortsättning publicerad 20111111


Räcker skogens mat till djuren?

Intresserade ”skogsmän” slöt upp när Södra bjöd in till skogsdag tillsammans med Lantmännen maskin och Skogsstyrelsen.

Vädret var det bästa tänkbara för att tillbringa en dag i skogen, strålande sol och litet frost på marken vid dagens början. Värd för skogsdagen var Elisabet Oscarsson på Gomma gård sydost om Finspångs tätort. Gårdens areal består av cirka 120 hektar skogsmark och 50 hektar odlad jord. Vid fina skogsvägar och väl upptrampade stigar var olika stationer utplacerade och besökarna kunde promenera till de olika objekten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Södra bjöd in till skogsdag tillsammans med Lantmännen maskin och Skogsstyrelsen. Älgjakten hade pågått ett par veckor, så det passade bra för jägarna att låsa in sina bössor för en dag. Christian Ankarstrand, ordförande i Norrköpings Sbo, hälsade välkommen och gav en kort information om läget för skogens produkter. Massaproduktionen går fortfarande bra, men sågade trävaror behöver en större efterfrågan. Ankarstrand hoppas på ett ökat bostadsbyggande, då kommer efterfrågan på timmerråvaran att öka. Ska skogen ersätta oljan i framtiden? Mycket forskning pågår vid universitet och högskolor. Chalmers arbetar med att framställa plast av cellulosa i stället för olja. Det är stora utmaningar att i framtiden kunna använda skogens råvara på ett för miljön positivt sätt.

Fortsättning publicerad 20111104


Angelica smidde fina krogplaner

Lena Höglund har tillsammans med Annika Ingemarsdotter Skogenäs hittat en myshörna för sin lunch.

Angelica Hillius har förvandlat det som en gång var fyra små lägenheter, om ett rum och kök, till en trivsam restaurang. Huset byggdes redan 1764 och är det äldsta av de sju arbetarbostäderna som finns kvar på Bruksgatan intill Finspångs slott.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det gula huset ligger i den lummiga grönskan och ser mycket inbjudande ut. I de små lägenheterna bodde förr smeder med sina familjer, fyra familjer på varje våning. Det kunde säkert vara stora barnaskaror som växte upp i de små lägenheterna. Nu i modern tid har Finspångs konstförening sina lokaler på övervåningen. Där ställer Mia Lundqvist ut akvareller, blandteknik, litografier, olja och akryl fram till den 2 november. Café Aurora heter den lilla restaurangen med den härliga miljön. Namnet kommer från sköna Aurora Taube, som var slottsfru på Finspångs slott och gift me greve Jean Jacques de Geer af Finspong.

Fortsättning publicerad 20111028


Hemsjukvården förändras i länet

Ett sextiotal åhörare samlades i Finspångs kulturhus för att höra om kommande förändringar inom sjukvården.

PRO:s samorganisation i Finspång bjöd in alla kommunens pensionärsföreningar till ett informationsmöte i Kulturhuset. Informationen gällde den framtida förändringen i sjukvården i länet samt specifikt vad som kommer att hända i Finspång med lasarettet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Omkring 60 åhörare kom för att lyssna till Sven-Inge Arnell, tidigare kommundirektör i kommunen, numera projektledare för hemsjukvårdsreformen i Östsam. Den landstings anknutna hemsjukvården ska föras över till kommunerna. Några kommuner i Sverige gjorde detta redan vid ädelreformen 1992. Med hemsjukvård menas vård i patientens egen bostad, som ska vara sammanhängande över tid. Åtgärderna ska alltid ha föregåtts av en vårdoch omsorgsplanering. Här skiljer man på hemsjukvården och LAH, lasarettsansluten hemsjukvård. LAH är mycket väl fungerande i Finspång och stora delar av övriga Östergötland. Lars-Erik Arnell poängterade att det är viktigt att den även fortsättningsvis får vara kvar i landstingets regi.

Fortsättning publicerad 20111021


Färre vårdbesök för diabetiker

Undersköterska Gerti Gärderup har varit med att ta fram de nya rutinerna vid diabetikernas läkarbesök i Finspång.

En förbättring för personer med diabetes har etablerats i Finspångs kommun. Patienterna behöver nu besöka vårdcentralen färre gånger än tidigare.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Alla som har diagnostiserad diabetes erbjuds att gör minst två besök om året på en vårdcentral. Det ena är för att träffa diabetessköterskan, som kontrollerar ”sockervärdena” och ger goda råd till patienterna. Det andra besöket är hos läkare för en större undersökning. Den undersökningen skall alltid föregås av provtagning, som skall ske fastande. Tidigare fick finspångsborna vänta cirka en vecka efter provtagningen för att få komma till läkaren. Det blev tre tillfällen som patienterna måste vara borta från arbetet. Men det blev också flera långa resor för de som bor i kommunens utkanter.

Fortsättning publicerad 20111014


Ingelas dröm blev verklighet

Egendesignad fågelholk med exotisk hyresgäst. Till höger skymtar en glasklocka tillverkad av pressglas.

Alla har vi våra drömmar, ofta blir det bara drömmar, som aldrig genomförs. Men för Ingela Andersson, i Butbro utanför Finspång, blev drömmen verklighet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ingela är en kreativ person som älskar att arbeta med sina händer. Hon är utbildad florist och trädgårdsdesigner, men har också en stor kärlek för inredning, inte bara i sitt eget hem, utan hon vill gärna ge andra idéer. Planer på att öppna en butik tog form och efter att ha bott i Butbro i sex år och renoverat sitt hus, som ligger på en höjd med utsikt mot sjön Gron, började hon och maken att bygga ett litet hus på gården. Ett hus som skulle användas som butik där den som vill inreda ljust och lantlikt kan hitta sina dröminredningsdetaljer. I början av sommaren slog Ingela upp dörren till sin butik Fröjdefullt.

Fortsättning publicerad 20111007


Så levde människorna i Risinge

Många var intresserade när Risinge hembygdsförening bjöd in till kyrkogårdsvandring vid S:t Maria kyrka.

Risinge hembygdsförening ville uppmärksamma den bygdehistoria som finns på en kyrkogård och bjöd in till kyrkogårdsvandring vid S:t Maria kyrka, en solig lördag i september. Hembygdsgården ligger som närmsta granne till den gamla kyrkan, där den äldsta delen tillkom redan under 1100-talets senare del. Risinge ligger strax utanför Finspång.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

De gamla kyrkogårdarna vid våra sockenkyrkor sätter ofta vår fantasi i rörelse. När man går där och läser på gravstenarna påminns man om att det inte bara är en människa som ligger under stenen. Där finns också en historia gömd. Vem var personerna som ligger begravda där, var kom de ifrån, vem var de släkt med och så vidare. Fredrik Blomberg, ordförande i hembygdsföreningen, inledde vandringen med att berätta lite om äldre begravningsseder. Det har alltid varit viktigt att begravas med fötterna mot öster, för när Kristus återkommer till jorden, ska han enligt tradition, komma från öster. De döda ska då kunna ställa sig upp.

Fortsättning publicerad 20110930


Samlad satsning på kulturen

Tack vare ett medborgarförstag finns nu ett kulturhus i Finspång.

Ett medborgarförslag i Finspång har blivit verklighet. Redan 2008 lämnade Bengt Arne Palmkvist, musiklärare, pianist, underhållare och mycket mera, in ett förslag att göra om det gamla slitna Folkets hus till ett Kulturens hus.

Text och bild: MONICA BLOMBERG


I dag står huset redo för att sprida kultur till Finspångsborna och andra intresserade. Musikskolan och fritidsgården Hörnan har redan flyttat in i sina fräscha och ändamålsenliga lokaler. Lars Philipsson har varit projektledare och är ansvarig för driften och verksamheten. Han har axlat att stort arbete, men kan idag se att vackert hus fyllt med arrangemang av olika slag. Här finns plats både för den ”smala” kulturen och den mer populistiska. Det kommer att finnas något för alla smaker. Restaurang Hugo smygöppnade redan lördagskvällen före invigningsveckan.

Fortsättning publicerad 20110923


En vinnare som sprider kunskap

Ingegerd Folkestad blev Årets Regnabo.

Även detta år har Regna hembygdsförening korat Årets Regnabo. Det blev Ingegerd Folkestad som fick de flesta rösterna. En värdig vinnare av utmärkelsen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Motiveringen lyder: "För sina kunskaper om bygden, sina forskningar och skrifter om Regna och skolutbildningens historia. Hon har genom sitt bidrag givit vår hembygd en litterär kunskap för oss nu levande i Regna och för kommande generationer". Ingegerd föddes 1924 i Botten i Regna socken. Hon växte upp i skogvaktarbostaden tillsammans med sin bror Gösta och de tre äldre systrarna Anna-Lisa, Ingrid och Aina. Tillsammans med sina systrar har hon gett ut boken ”Fyra systrar berättar”. En dokumentation om deras uppväxt i Botten, men också en historisk skildring av livet i norra delen av Regna socken under de tidiga årtiondena av 1900-talet.

Fortsättning publicerad 20110916


Ett levande museum

I den nya samlingssalen lät besökarna sig väl smaka av en goda maten.

En augustikväll bjöd museiföreningen och Hällestads LRF in grannavdelningarna till ett besök på Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar. Den nybyggda samlingssalen, där borden stod dukade, fylldes till sista plats.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Medlemmar från avdelningarna i Risinge, Regna, Skedevi, Tjällmo, Godegård, Motala-Västra Ny och Hällestad deltog. Greger Arvidsson, LRF vice ordförande i Hällestad, hälsade välkommen och var glad över samarbetet med Lantbruksmuseet. Inge Palmkvist, ordförande för museet, presenterade styrelsen och föreningens sekreterare Christer Eklund gav en historik över de 20 år som gått, sedan den första delen började byggas. Ett museum som verkligen är levande och visar hur det fungerade på lantbruken tidigare. Här finns det personer som vet och kan berätta om de olika moment som förr ingick i höbärgningen, osttillverkningen, slakten, skogsavverkningen och alla andra göromål och arbetsuppgifter som måste utföras på en lantgård förr.

Fortsättning publicerad 20110909


Marknad med anor sen 1584

Bengt Andersson Och Sture Törnqvist håller den traditionella kålsoppan varm.

Historiskt sett har marknader betytt mycket för en bygd. Det var där befolkningen hade möjlighet att handla och träffa folk. Folk från grannbyar kunde träffas och djur såldes och varor byttes. Gycklare underhöll och ölet flödade. I Hällestad så rikligt att man 1876 beslutade att det aldrig mer skulle hållas någon marknad här. Beslutet höll inte så länge, som tur var.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Redan 1584 befallde Kunglig Majestät fogden i Norrköping att anordna marknad i Hällestad, någon mil väster om Finspång. Marknadsplats blev planen framför sockenkyrkan. Marknadsdagen blev bestämd till den 5 januari. Marknaden gav också ungdomar tillfälle till dryckenskap. Många ungdomar spårade ur och betedde sig olämpligt på kyrkogården. Kyrkans mark passade inte ihop med gyckel och spel. 1876 hade tålamodet tagit slut för en del av sockenborna. Ett beslut togs att det aldrig någonsin skulle hållas marknad i Hällestad. Det beslutet hölls inte så länge. Mindre marknader hölls på olika platser i socknen.

Fortsättning publicerad 20110902


Trimmade traktorer lockade

Björn Jansson kommentator vid traktorracet i Hällestad, tillsammans med LRF:s regionordförande Peter Borring.

För fjärde året ordnade Hällestads LRF tillsammans med Marknadsalliansen i Hällestad, gräsklippar- och traktorracet bakom Hällestadgårdens äldreboende. En tävling där lek lynnet och tävlingslusten blommar ut bland både bönder och andra traktorintresserade.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vad sägs om en traktor med en V 8 Chevrolet motor, som rattades av Timo Huovinen. Nu gick inte racet så bra för Timo, trots att han satsade hårt. Stig Johansson, tidigare kommunfullmäktiges ordförande i Finspång, hade nummer 1 på fronten till sin BM VOLVO 430. Ettan var inte för att han är en ”hög” politiker, utan för att han hade anmält sig först av alla. Någon pallplacering blev det inte, men en hedersam fjärdeplacering för moderatpolitikern från Gästgivargården. Bland de 12 ekipagen fanns det endast ett med kvinnlig förare. Åsa Eriksson från Timrå, hade fått det som 40-årspresent av en väninna från Ljusfallshammar.

Fortsättning publicerad 20110826


Fältvandring i norra Finspång

Jonas Andersson, Axsjöviks gård tillsammans med mamma Eva och pappa Jan-Olof, som till vardags mjölkar de 52 jerseykorna.

Vädret var ljummet och regnet uteblev när Finspånga läns hushållningsgille bjöd in till sin årliga fältvandring. I år besöktes två gårdar Axsjövik och Ölmetorp. Båda gårdarna har mjölkproduktion.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Från Hushållningssällskapet medverkade växtodlingsrådgivare Rikard Larsson och från Växa Sverige (fram till 1 juli Freja Husdjur) kom husdjursrådgivare Svante Pettersson. Hos Jonas Andersson i Axsjövik finns en renrasig Jersey besättning. En besättning som har sina rötter från Jonas farfars tid. Han arbetade målmedvetet med att bygga upp en högavkastande besättning. Flera av djuren importerades från Danmark. Han sålde också många djur till Norrland, där de var bra i de fjällnära områdena. På gården odlas endast korn och vallfoder. Tidigare har Jonas även odlat rågvete, som är ett bra djurfoder, men de sista åren har gulrosten slagit hårt på grödan. Rosten är luftburen och sprider sig snabbt.

Fortsättning publicerad 20110819


Andliga sånger och våfflor

Publiken vid Bönergårdens msuikcafé kunde njuta av både sol och vacker sång.

En tradition för familjen Axelsson från Borggård, i Finspångs västra kommundel, är att varje sommar ha ett musikcafé på Bönergården vid sjön Bönnern.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Den musikaliska familjen brukar inte ha gemensamma framträdanden, men en sommarkväll när det är som vackrast låter de sina stämmor ljuda, för och med en stor publik. I år lockade de en publik på över hundra personer. Pappa Roland Axelsson, till vardags lärare vid Viggestorpsskolan i Finspång, är konferencier och sångare, medan mamma Margaretha och de båda döttrarna Emma och Sara sjunger och spelar piano. De två sönerna David och Simon hade inte möjlighet att vara med vid årets musikstund, så Alf Carlfjord från Grytgöl var inlånad som basist.

Fortsättning publicerad 20110812


En kopp kaffe under kastanjen

Efter andakten smakade det gott med kaffe under kastanjen. Till detta avnjöts Ymerbullar och trevliga samtal om ägg, fåglar och litteratur.

Torsdagseftermiddagar under sommaren har Hällestads församling bjudit in till kafé under kastanjen. Kyrkans unga tillsammans med musiker har stått för programmet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

En liten andhämtnings paus mitt i semestertider. En stund för andakt och gemenskap kring kaffebordet under den imponerande kastanjen vid församlingshemmets gavel. Det är inte bara kastanjen, som ger skugga vid bordet. Det mäktiga bladverket har flätat samman sina grenar med den stora lönnen och bildat ett grönt tak, som ger skydd mot både några millimeter regn och solens starka strålar. Vid Länstidningens besök samlades besökarna i den stora kyrkan där ungdomsledaren Cecilia Karlsson inledde andakten med att läsa Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv. Vi är vana att höra Edvard Persson, på bredaste skånska, sjunga denna text av Charls Henry till Alvars Krafts melodi.

Fortsättning publicerad 20110805


När fitness var en rosa korsett

Före gymmens tid var det helt andra sätt att komma i form. Här Spirellas lockande reklam från 50-talet.

Sommarens första berättarkväll vid Risinge hembygdsgård, strax öster om Finspång, hade underkläder som rubrik. Ett ämne som verkligen var tabu ända fram till mitten av 1900-talet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Hembygdsföreningen har en utställning med underkläder i sin textilkammare. Systrarna Britt -Marie Thyr och Sylvia Felix hade en introduktion till kvällen, genom att visa plagg ur museets samlingar. Där fanns navelbindan, som bands om det nyfödda barnets mage, för att inte skada den lilla navelstumpen som satt kvar några dagar efter födseln. Många av åhörarna kände igen livstycket med sina strumpeband, från sin egen barndom. Korviga, stickiga strumpor som knäpptes med strumpeband och en liten knapp i strumpan. Många damunderkläder i vit bomull visades upp. Herrunderkläder var det sämre med. En vit brynja och ett par långkalsonger finns exponerade i samlingen.

Fortsättning publicerad 20110722


Gatan har slagit in på djurvägen

Hanna Björk och Malva på väg hem mot stallet. En späd flicka med ett riktigt kraftpaket.

På gården Gatan, som ligger nära Grytgöl i den nordöstra delen av Finspångs kommun, bor Hanna Björk med sambon Daniel och deras två söner Max och Theo. En underbar liten gård som är paradiset för två små killar att få växa upp på.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Här finns hästar, höns, gäss, kanin, katter och inte minst traktorer. Femårige Max vet vad både familjens egna traktorer har för märke och vad grannarna har för märken. Hanna är den i familjen som står för det stora djurintresset. När mamma satte den då treåriga Hanna på en hästrygg för första gången, började hennes passion för hästar. Mamma Yvonne är själv mycket allergisk mot hästar.
– När jag började rida fick jag själv se till att kläderna tvättades efter varje besök i stallet, berättar Hanna.
Intresset för hästar bara ökade med åren. Lyckan var stor när hon fick en egen ponny i 14-årspresent av morfar och mormor. En egen häst att sköta och älska. Den egna ponnyn blev hela 17 år, men under tiden hade det blivit fler ponnyhästar hemma hos Hanna.

Fortsättning publicerad 20110715


Hyllning till handens verk

Kajak väntande på sitt ytterhölje bland björkstammar, brudkronor, svarvade skålar och textila mästerverk.

Årets hantverksutställning i Engelska magasinet i Rejmyre är en hyllning till det genuina hantverket, hantverk som tar tid för att utföra. Slow Craft översatt till svenska blir Långsamt hantverk. Produkterna blir inte några slitoch slängvaror, de åldras med värdighet och kan bevaras och användas i generationer.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

På initiativ av Susanne och Sverker Arnberg har utställningen Slow Craft kommit till stånd. De är engagerade i intresseföreningen Engelska magasinet Rejmyre och bor i Sila gamla skola i norra delen av Finspång. De vände sig till Östergötlands hemslöjd och presenterade sin idé för hemslöjdskonsulenterna Ann-Sofie Svansbo och Kerstin Eriksson. De tyckte om deras upplägg att kunna bidra till ökad förståelse för slöjdarnas villkor och samtidigt öka försäljningen av riktigt god slöjd. Slow Craft står för kvalité, kunskap, naturmaterial, ekologiskt, hållbart, tradition och nyskapande i skön förening. Ordet slow visar att det tar tid att tillverka alster av god kvalité.

Fortsättning publicerad 20110708


Nyfikenheten tar henne långt

Hedvig Hagstedt, med kameran, om det blir något att föreviga i Sopot i Polen.

I Grytgöl, nordväst om Finspång, bor Hedvig Hagstedt. En kvinna som genom sin nyfikenhet och framåtanda har fått uppleva mycket i sitt liv.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Hedvig var makarna Torsten och Blanche Hagstedts första barn som föddes i augusti 1925. När Hedvig var ett år, väntades ännu ett barn i familjen. Hedvigs mormor tyckte, att det var alldeles för arbetsamt för dottern Blanche att sköta sin dotter och få ännu ett barn. Hon såg därför till att lilla Hedvig fick flytta till en ogift faster, som tog hand om henne under ett halvår.
Att bli bortlämnad, när man är så liten och sedan komma hem till familjen och det finns en liten bror där, var inte lätt för den lilla Hedvig. Det var svårt att knyta an. Det föddes ytterliggare två bröder i familjen. Pappa Torsten, som var officer, förstod sig bäst på pojkar. Hedvig fick en sträng uppfostran. Klarade skolan bra och tog studenten i maj 1945.

Fortsättning publicerad 20110701


Fotbollsglädje på riktigt

Flickor födda 2004, 2005 och 2006 står för äkta fotbollsglädje. Någonstans i klungan finns den eftertraktade bollen.

Fotboll engagerar och berör på alla nivåer. En lördagförmiddag, runt 10-tiden, kan man få uppleva den verkliga fotbollsglädjen, på en av planerna i Lotorp, strax norr om Finspång. Då tränar flickor födda 2004, 2005 och 2006. 22 pigga tjejer utrustade med benskydd, fotbollsskor och vattenflaskor, samlas på planen för att få veckans träning.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ledarna Pernilla, Pelle, Camilla och Tim samlar dem för ett upprop. Koncentrationen är hög. Alla lyssnar ivrigt efter sitt namn. Så får de ställa sina vattenflaskor vid sidan av planen. Och träningen kan starta. Alla tar varsin boll och får stå på två led och sedan ska de en och en sparka bollen mellan koner och sedan tillbaka och skjuta mål. Det är inte så lätt att stå och vänta på sin tur, när det finns så mycket spring i bena. En av flickorna tycker att det är litet läskigt, så mamma måste vara på planen. Ingen av de andra bryr sig om det. Alla har roligt och skrattar. Träningen är mycket lek. Under hökens vingar är en lek som verkligen får alla att vara på alerten.

Fortsättning publicerad 20110624


Här är historien högprioriterad

Rotarys president Ann-Margret Ekman omgiven av representanterna från Risinge Hembygdsförening Fredrik Blomberg och Åsa Johansson vid överlämnandet av kulturstipendiet i Risinge prästgård.

Finspångs rotaryklubb delar varje år ut ett kulturstipendium. För att få detta måste man ha gjort något, som främjar kulturen i Finspång. Till 2010 års stipendiat utsågs Risinge hembygdsförening.

Text och bild : MONICA BLOMBERG

Motiveringen löd: ”För föreningens hängivna arbete med att bevara och ta till vara Finspångs kultur- och folklivshistoria.” Stipendiet delades ut vid klubbens vårmöte i Risinge prästgård. Risinge ligger strax öster om Finspång. Mötet inleddes med en guidad visning i hembygdsgården, som är prästgårdens närmaste granne. Åsa Johansson, föreningens tidigare ordförande och Fredrik Blomberg, ordförande i hembygdsföreningen, visade och berättade om föremål som samlats in för att bevara traktens historia. Årets utställning i textilrummet visar forna tiders underkläder, där kunde man se att dagens underkläde har gett kroppen en större frihet.

Fortsättning publicerad 20110617


Bouletävling spred livsglädje

Karin har siktet inställt på platsen närmast det vita klotet.

Vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för att vi slutar leka. Det är visdomsord av den norske filosofen Arne Neass, som passar in på de glada och lekfulla pensionärerna på Hällestadgården och Berggården.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

En solig eftermiddag kom två minibussar från Hällestadgården till Rejmyre fullastade med entusiastiska boulespelare. De hade utmanat Berggården på en bouleturnering. Rullstolar och rullatorer lastades ur tillsammans med pensionärer i gula tävlingströjor. Inne vid Berggårdens egen boulebana satt redan de rödklädda tävlande och väntade. Under vintern har de boende på äldreboendena spelat boule i korridorerna, men nu skulle man spela på den fint krattade utomhusbanan.

Fortsättning publicerad 20110610


Historiedykning vid Gruvstugan

Kaffepaus i solen vid Gruvstugan.

För 13:e året har det varit öppet hus vid Gruvstugan intill Storgruvan i Hällestad, någon mil väster om Finspång.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Jan-Eric Karlström har sedan sin pensionering från Holmen gjort en kulturhistorisk gärning genom att forska om Hällestad bergslag. Han inledde förmiddagen med sitt framträdande under rubriken Sagan om järnbergen i Östergötland. Jan-Erik besitter ett stort kunnande och kan förmedla det till sina åhörare. I sitt forskande om gruvan har han haft stor hjälp av att Christoffer Polhem, som skulle konstruera en pump för Storgruvan, blev osams med bergsbönderna i Hällestad. Korrespondensen mellan Polhem och Bergskollegiet, samt vissa domar vid tvister, har gett viktig information om hur bergshanteringen fungerade på 1600- och 1700-talet.

Fortsättning publicerad 20110603


Birgitta –en glädjespridare

Birgitta Edlund, frivilligarbetare och initiativtagare till Dropp-in-källan, skär upp 70-årstårtan som det bjuds på vid tisdagsträffen. Nyss var det treårsfest för Källan, men nu är det Birgitta som firas

När det finns behov som samhället inte kan tillgodose inom sina ramar, träder frivillig arbetare in. I Finspång finns Frivilligcentralen som organiserar frivilligarbetet. Det utförs av många som vill göra något för sina medmänniskor.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Annika Ohlsson, som är anställd av Finspångs kommun, har ett övergripande ansvar för frivilligarbetarna i sin tjänst som föreståndare för Storängsgården och Anhörigteamet. En av Annikas trogna medarbetare är Birgitta Edlund, som trots att hon fyllde 70 år i början av maj, arbetar för att människor ska få en bättre vardag. Birgitta ställer upp som sjukhusvärdinna och organiserar dessutom fördelningen av arbetspassen bland de 15 frivilliga värdinnorna. Mellan 8.30 och 11.30 samt mellan 12.30 och 16.00 finns det alltid någon tillhands, för den som behöver hjälp.

Fortsättning publicerad 20110527


Gröna växter bytte ägare

Elisabeth Stenhammar-Larsson har hittat många nya växter till sina rabatter vid Kvarn - gården i Stjärnvik.

I många trädgårdar breder vissa växter ut sig och tar för stor plats. Det gav missionsgruppen i Finspångs missionskyrka idén att anordna en trädgårdsloppis. Överblivna växter skulle säljas och komma till nya trädgårdsälskare för en billig slant. Behållningen skulle gå till kyrkans projekt i Indien.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Solen lyser och värmen har kommit. Många vill förnya sina trädgårdar. Alla med eller utan gröna fingrar längtar efter att få se växterna breda ut sig och bli en fröjd för ögat. Alla som gått runt med sin vagn i ett gardencenter vet ett de små plantorna strax gör att stort hål i plånboken. Det går så lätt att fylla vagnen, när man drömmer om en vacker trädgård. Trädgårdsloppis gör drömmen lite billigare. Den nionde loppisen med växter ägde rum nu i maj. Många finspångsbor hade inventerat sina trädgårdar och skänkt plantor. Bord fyllda med växter, servering med morotskaka och rabarberpaj samt brödförsäljning stod färdigdukat, när intresserade samlades utanför repet, innan försäljningen började.

Fortsättning publicerad 20110520


Deckarsugna fick sitt lystmäte

Margareta Bergström, Ing-Britt Carlsson och Viveca Karlsson har läst Viveca Stens böcker och gillade mötet med författaren.

Redan veckan efter att Viveca Stens fjärde bok i Sandhamnsserien kommit ut var hon inbjuden till biblioteket i Finspång för att berätta om sitt författarskap. Förväntansfulla, deckar -älskande kvinnor, inga män, samlades för att lyssna. Några som aldrig läst deckare hade också kommit av nyfikenhet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Biblioteket i Finspång har många aktiviteter på sitt program. Ett bibliotek i tiden, där både barn och äldre får sin läslusta tillgodosedd. Nyligen arrangerades författarkväll med Viveca Sten. Hon berättade på ett medryckande sätt hur hon fick idén att skrivaböckerna om morden på Sandhamn. Viveca är chefsjurist vid Posten Norden. Hon har tidigare gett ut flera fackböcker. Titlar som: ”Outsourcing av IT-tjänster” eller ”Internationella avtal - i teori och praktik”.
– Hur roligt låter det? frågade hon sin publik.
När hon blev tillfrågad att skriva ännu en fackbok om outsourcing, sa hon nej tack.

Fortsättning publicerad 20110513



Prästens packade påskprogram

Bo Lindell i glatt samtal med Aina Karlberg. På påsken är många lediga, för Bosse Präst i Skedevi-Regna pastorat är arbetsschemat fulltecknat.

Den nyligen passeradevpåsken betydde ledighetvför många. Inte för präster i svenskavkyrkan. En av dem är Bo Lindell, kyrkoherde i Skedevi-Regna pastorat i Finspångs kommun.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

När stora helger närmar sig längtar de flesta efter lata, sköna, arbetsfria dagar. När helgen kommer njuter man av att få vara fri och utan alla måsten. Då finns också chansen att vara tillsammans med släkt och vänner. Men det är inte alla som kan vara fria och slappa. Är man präst i svenska kyrkan är påsk en stor kyrklig helg. I den kristna världen har påskbudskapet en mycket stor betydelse. I Skedevi-Regna pastorat arbetar kyrkoherde Bo Lindell som ensam präst. Församlingsborna kallar honom för Bosse Präst, något han själv tycker är positivt. I pastoratet finns tre församlingskyrkor; Skedevi, Regna och Rejmyre. Under en påskhelg vill man naturligtvis lyssna till kyrkoherden i just sin kyrka.

Fortsättning publicerad 20110506


Teori och praktik i bra mix

Tomas Karlsson demonstrerar för läraren Monica Vestin hur den nyaste grävmaskinen fungerar. Tomas har gått det nya lärlingsprogrammet på gymnasiet i Finspång och trivs med upplägget praktik och teori.

Våren 2010 gick de första ungdomarna ut från lärlingsprogrammet på gymnasiet Bergska skolan i Finspång. Elva elever varvade lärlingspraktik med teoretiska studier i skolan i tre år. Av dessa har nio stycken fått tillsvidarearbete, en har tillfälliga arbeten, med hopp om ett fast arbete och en gör lumpen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vi träffade Rasmus Nossbring vid Rejmyre glasbruk där han i dag arbetar som glasblåsare.
– Lärlingsutbildningen var suverän. Man fick praktiskt arbete tillsammans med glasblåsare i hyttan. Att få kunskaper från en äldre yrkesman kan aldrig ersättas av teori. Dagarna på skolan var också positiva för där träffade man skolkamrater och skaffade sig kunskap.
Rasmus har fått ett stimulerande arbete och glasbruket har fått en duktig medarbetare. På skolan finns det tre entusiaster, som lyfter fram både elever och företagare i det relativt nya lärlingsprogrammet. Gösta Johansson, rektor, Monica Vestin, lärare i svenska och engelska, och Urban Runesson, lärare och coach.

Fortsättning publicerad 20110429


Livlig debatt om lokalt arbete

Delar av Risinge LRF-styrelse och valberedning: Per Blomberg, Allan Nilsson, Mats Melvinger, Bertil Tallving, Johan Yderfors, Erik Nilsson och Maria Bark. Alla deltog i en inspirationskväll i Finspång där lokalavdelningen i LRF diskuterades.

Nyligen inbjöd LRF:s östgötaregion styrelser och valberedningar från de olika avdelningarna i Finspångs kommungrupp till inspirationsmöte. Distriktets ordförande Peter Borring, tillsammans med flera av de anställda i LRF, slöt upp för att inspirera och lyssna.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

LRF Lokalavdelning i utveckling är ett häfte som sammanställts av Britt-Marie Gustavsson och Karin Andersson för Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Regionen äger materialet och uppdaterar fakta i den. Målet med den historiska sammanfattningen, statistiken och frågor hur verksamhetsutveckling kan ske i den egna avdelningen, vill inspirera de olika styrelserna. Tillsammans ska man få Östergötland att växa. Finspångs kommungrupp har fyra lokalavdelningar Hällestad, Regna, Risinge och Skedevi. Ursprunget är att det fanns en avdelning i varje socken. Avdelningarna är av olika storlek och olika aktiva.

Fortsättning publicerad 20110421


Kontorshus ersätter simhallen

Arbetet är i full gång i kratern där badhuset I Finspång stod i 43 år. Snart kommer Siemens nya stora kontor att resa sig här.

När man åker på Slottsvägen i Finspång och passerar kvarteret Dalen finns det bara en stor krater där badhuset stod. Fotbollsplanen och tennisbanorna är också borta. Men det är inget öde landskap, det myllrar av arbetsfordon och människor i området. Peab har startat bygget av Siemens nya stora kontorskomplex.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Två unga simmare satte Finspång på kartan vid OS i Moskva 1980. Pär Arvidsson tog guld på 100 meter fjäril och Bengt Baron simmade hem en guldmedalj på 100 meter rygg. Finspångspojkarna svepte in hela köpingen i en guldyra. De hade tränat simning i simhallens 25-metersbassäng. Troget hade de simmat längd efter längd, i den korta bassängen. Övat vändningar och att snabbt kunna slå handen i kaklet. Många finspångsbor var stolta över sitt badhus. Arkitekten Bengt Gate ritade byggnaden, som invigdes 1967. Gate hade själv i sin ungdom vunnit flera SMguld i höjdhopp.

Fortsättning publicerad 20110415


Gillar Peugeot & lantliv

Conny Arnoldsson driver en verkstad inriktad främst på Peugeot-bilar på landet utanför Finspång. Han gillar att finnas på landsbygden och tycker det är perfekt att ha företag här. Här kikar han under motorhuven på just en Peugeot.

Vid vägen mot Tolskepp utanför Finspång, kan man se en stor skylt med en grön ödla, med texten Power chip.se på. Det står också Connys motor & data vid sidan om ödlan. Det verkar spännande, vad är det som döljer sig bakom den texten?

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det är Conny Arnoldssons bilverkstad, som ligger bakom kurvan. Den 3 mars 2006 stod bygget klart och Conny öppnade sin egen verkstad. En verksstad ute på landet, inte inne i industriområdet bland de andra verkstäderna. Redan som sexåring när Conny var med pappa och plockade potatis på gärdet, sa han att här ville han bo. Det dröjde 41 år innan han köpte ”potatisåkern” och byggde sitt bostadshus och sin verkstad där.
– Tänk så härligt det är när man en vårmorgon slår upp garageportarna vid fyratiden och ser en flock med rådjur gå och beta på gärdena utanför, säger Conny.

Fortsättning publicerad 20110408


Vill lyfta den offentliga måltiden

Centerpartister i Finspång samlade till måltid i Risinge hembygdsgård inför valet 2010. En trevlig matstund, precis som motionärerna vill att de offentliga måltiderna ska vara.

Centerpartisterna Kristin Yderfors och Fredrik Blomberg har lämnat in en motion till kommunfullmäktige i Finspång där de vill lyfta fram den offentliga måltiden.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: ELIN STOCKBERG

I kommunen finns i dag vissa dokument, som styr verksamheten, till exempel den kostpolitiska målsättningen som styr skolmåltidsverksamheten. Den antogs år 2003 och de tycker att det är dags att se över hela kommunens kostverksamhet. I sin motion lyfter de båda centerpartisterna fram detta:
• att måltiderna som serveras i kommunens verksamheter är en livsviktig del av vardagen.
• att det är lika självklart att maten ska smaka bra, vara producerad och tillagad så nära brukaren som möjligt.
• att det är bra råvaror som används.
• att den omgivande miljön där man äter är tilltalande.
Kristin och Fredrik kritiserar inte kostverksamheten, som i dag finns i kommunen, men tror att den kan bli ännu bättre.

Fortsättning publicerad 20110401


Handarbetar för att hjälpa

Asta Johansson och Kerstin Andersson nystar runda fina nystan. Varje torsdag träffas ett antal damer i Doverstorp-Risinge i Finspångs kommun för att handarbeta till en stor auktion i maj vars intäkter sedan skänks till välgörande ändamål.

En vanlig torsdageftermiddag har nio kvinnor samlats hemma hos Inga Persson, Ängen i Olstorp, strax utanför Finspång. Det är Doverstorp/Risinge- kretsens syförening som har att av sina månadsmöten. Vanligen är det tio damer som träffas, men den här dagen har en fått förhinder.

Bild och text: MONICA BLOMBERG

En gång per månad träffas dessa glada kvinnor hemma hos varandra, för att sy, sticka eller virka alster till den årliga auktionen i maj. I Risinge församling fanns det förr en syförening i varje by. I dag finns det symöten endast i Doverstorp/Risinge-kretsen. Klockan två samlas man med eller utan handarbeten. Den sociala delen, att få träffas, har stor betydelse. Asta Karlsson stickar flitigt på en filt, som skall lottas ut på auktionen i prästgården i maj. Hon har en stor påse garn med sig som skall nystas. Alla som är utan handarbeten får nysta garn till hennes nästa filt. Det är en syförening med ordförande, sekreterare och kassör. Det finns regler för hur förtäringen ska vara. En smörgås med ost och en med skinka och en liten kaka. Det ska inte vara kaffekalas, där alla vill överglänsa varandra.

Fortsättning publicerad 20110325


Infödingshyddor att hyra

Är det en infödingsby i Lotorp strax utanför Finspång? Nej, det är Denny Larsson som konstruerat och byggt dessa läckra runda stugor som kan hyras året om.

Den som färdats genom Lotorp, strax norr om Finspång, har sett en samling runda ”hyddor”, vid sidan om vägen. Runda till formen, liknande infödingshyddor eller något som inspirerats av Elsa Beskows Hattstugan. Hyddorna är byggda av trä och har svarta spetsiga tak. På en skylt vid vägkanten kan man läsa Lotorps stugby.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det hela är ett verk av Denny Larsson. Han är lotorpsbo, sedan han var barn. I dag driver han ett svets- och smidesföretag i Finspång. I den lilla skogsdungen vid Rötkärrsvägens början i Lotorp hade han länge tänkt att man kunde göra något. En plats för människor som vill koppla av och få bo i en annorlunda miljö. Han köpte marken, sökte och fick tillstånd att bygga en stugby med tio stugor. 2008 stod den första stugan klar för uthyrning.
– Att det blev just runda hus har jag ingen annan förklaring till. Jag ville göra något annorlunda, säger Denny.
I dag finns det fyra runda, vinterbonade stugor i Lotorps stugby.

Fortsättning publicerad 20110318


Siemens gynnar landsbygden

En av Siemens turbin-produkter som tillverkas i Finspång. Företaget har just fått en jätteorder från Thailand och bygger dessutom ett stort kontorskomplex. Allt detta ger både orten och landsbygden runtomkring en skjuts.

– Vi har märkt av ett stort intresse för Finspång under 2011 och kan bara tolka det som att Siemens framgångar är en orsak, konjunkturen en annan.
Det säger kommunens landsbygdssamordnare Anders Bengtsson som är mer än nöjd med utvecklingen inom kommunen den senaste tiden.

Text: ANNA WÅTZ
Bild: SIEMENS

Att Siemens nu satsar rejält och bygger ett kontorskomplex för 700 personer visar tydligt att man satsar på Finspång, något som också ger återverkningar på småorterna och på landsbygden enligt Anders Bengtsson.
– Att Siemens gör en så stor investering som märks i hela kommunen är en stor sak och den enskilt största nyheten just nu säger han.
– Man rekryterar personal över hela linjen och alldeles i dagarna har man fått en stororder från Thailand på trefyra miljarder kronor och fler ordrar ska vara på väg in.
Flera företag i Finspång är underleverantörer till Siemens och de mår också bra av den här utvecklingen.

Fortsättning publicerad 20110311


Lantbrukaren som blev snidare

90-årige Bertil Karlsson, Finspång, är en odalman med känsliga fingrar för konst. Han var lantbrukare hela arbetslivet och började att snida i trä när han blev pensionär. Golvuret i masurbjörk är egensnidat.

Lantbrukaren Bertil Karlsson växte upp på en liten gård utanför Loftahammar och har nu har firat sin 90:e födelsedag. Ett långt liv med mycket arbete men också med många glädjeämnen.
Bertil är en man med ett klart intellekt och en god fysik.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vi sitter hemma hos Bertil och hans hustru Siv Karlsson och samtalar om hur tider har förändrats under Bertils livstid, inte minst inom lantbruket. I dag bor de i Finspång men har bott på många ställen under åren. Att han skulle bli lantbrukare var klart redan tidigt, men föräldragården var för liten att kunna leva av. Så Bertil och storebror Folke arrenderade Kvädö utanför Valdemarsvik.
1959 flyttade Bertil och Siv till Melby utanför Finspång. Där arbetade de tillsammans i jordbruket. Det var mycket krävande att sköta den stora gården. Arbetskraften började att bli kostsam.

Fortsättning publicerad 20110304


Många vinster med återvinning

Mona och Torgny Hellström har arbetat sida vid sida i snart 46 år i det egna återvinningsföretaget vid Hyttsjön i norra Östergötland.

På en och samma dag fyllde Torgny Hellström år, fick en son och lade grunden till ett företag. Det vittnar om verklig entreprenörsanda. Denna stora dag var 23 augusti 1965.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Dagen har stor betydelse för familjen Hellström. Torgny fyllde 22 år och blev pappa. Mona födde en pojke, som fick namnet Björn. Den glade Torgny lämnade hustru och son på BB och for på kvällen tillsammans med gode vännen Gunnar Aktner för att titta på en grävmaskin. Det blev köp av och de båda startade företaget Lämneå Grävmaskiner. Inte illa att fylla år, bli pappa och starta företag på samma dag. Snart 46 år efter dagen då allt hände berättar de om sin verksamhet. Mona, Torgny och Björn är alla engagerade i familjens två företag, Lämneå Grävmaskiner och Hyttsjö Materialåtervinning. Företagen hör hemma vid Hyttsjön i Ljusfallshammar, i Finspångs kommun, därav namnet Hyttsjö Materialåtervinning. Hellströms familjeföretag ger arbete åt 14 anställda. Positivt med arbetstillfällen, som skapas ute på den svenska landsbygden.

Fortsättning publicerad 20110225


Ett yrke som försvinner?

Eva Karlsson lämnar sin dotter Jennifer hos Maj-Britt. Eva värdesätter hemmiljön och de små barngrupperna. Clara och Frida med Maj-Britt Nilsson i lekrummet. Frida och Jennifer vid fruktstunden.

Maj-Britt Nilsson är dagbarnvårdare och har sitt hem, som sin arbetsplats. Här tar hon emot barn, för att föräldrar skall kunna arbeta eller studera, eller för att barn skall få en social gemenskap under pedagogisk ledning, när de fått ett syskon eller att någon förälder är arbetslös.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

När länstidningen är på besök är tre av Maj-Britts dagbarn i full aktivitet i sitt lekrum, som ligger i nära anslutning till hallen. Ett ljust rum som är inrett helt efter barnens behov. Maj-Britt sitter på golvet tillsammans med de tre små flickorna som leker rollekar. De bjuder på ”kaffe”, bäddar åt sina små hundar, värmer mat i leksaksmikron, stoppar disken i tvättmaskinen, sjunger tillsammans under leken och ser verkligen ut att trivas. Att vara dagbarnvårdare är verkligen att flytta ner sin verksamhet på golvet, för att vara på samma nivå som barnen. Under våren är det fyra flickor från 1 till 4 år, som har sin omsorg hos Maj-Britt, men vissa dagar får hon träda in som ”reservdagmamma”, om någon annan är sjuk eller ledig, då kan det bli upp till 8 barn. Hennes arbetsdag börjar i vanliga fall 7.15 och slutar 16.15.

Fortsättning publicerad 20110218


Vasaloppstämning

Träslöjdsläraren Conny med erfarenhet från flera Vasalopp bistår med vallning.

Strålande sol och några grader plus, en perfekt dag för vintersport. Storängsskolan har sin friluftsdag förlagd till Arena Grosvad. Isen ligger blank på bandyplanen och de välpreparerade skidspåren slingrar sig över gärdena och in i skogen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Hela anläggningen kryllar av entusiastiska elever från Storängsskolans skolår fyra till sex. Tredje delmomentet i skolans Klassiker står på programmet. För ”stora” klassikern skall man åka 7,2 km skidor och för ”lilla” klassikern är det 5,9 kilometer skidor eller 20 varv på bandyplanen med skridskor, som gäller. Många av eleverna är verkligt taggade och vill få vallningshjälp av Conny, träslöjdsläraren, som åkt många Vasalopp. Pjäxor snöras, bindningar krånglar, skidstavar trasslar sig, skidor far hit och dit, någon trillar redan innan loppet har börjat. Det känns lite som Vasaloppsstämning när starten släpper i väg fältet med glada skidåkare. Några har tränat mycket under den snörika vintern. Några har inte åkt längdskidor alls. Med i gänget finns några elever som kommit från länder där de aldrig sett snö.

Fortsättning publicerad 20110211



Här blir det andra bullar av

Sofias dröm om eget hembageri väcktes redan i 7-årsåldern. –Men det är inte alltid så lätt. Samma regler gäller för stora som små företag. Sofias och hennes man Mikaels hem är också fullt med barn. Tre biologiska och två familjehemsplacerade. Sofias värme, när hon talar om vikten av att ge barn trygghet och ro, lyser om henne. En kärleksfull anda genomsyrar hela hemmet.

Vid en vägkant i Hällestad hänger en skylt, med den inbjudande texten, Haga Hembageri. En allé leder fram till det stora huset där det står HAGA PENSIONAT på väggen. En text som visar husets tidigare användning.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Många har säkert varit på bröllop, 50-års fester eller sammanträden här, när de tidigare ägarna bedrev pensionatsverksamhet. I dag är huset en ombonad och hemtrevlig familjebostad för familjen Abrahamsson. I den tillbyggda vinkeln inryms ett litet hembageri. 1994 gifte sig Sofia och Mikael och blev då erbjudna att köpa pensionatet av Rut, som var syster till Sofias morfar. De båda ungdomarna, litet drygt 20 år, såg möjligheter i det stora huset och köpte fastigheten. Huset renoverades och en vinkel för ett litet bageri byggdes till. För att bedriva livsmedelshantering, hade hygienkraven höjts betydligt, sedan tiden då man på pensionatet lagade all mat i det privata köket. Sofias dröm om ett eget bageri kunde gå i uppfyllelse. Redan som 7-åring, när fröken i skolan frågade vad barnen ville bli när de blev stora, svarade Sofia:” Bagare”.

Fortsättning publicerad 20110204


Den digitala klyftan minskas

Bibliotekets chef Marie Sääf tar emot till eftermiddagens föreläsning.

Varje dag hänvisas vi till datorns digitala värld. Radioprataren hänvisar till internetsidor, för att vi skall få veta mer. TV har digitala sidor, som vi ständigt uppmanas att uppsöka. I annonser står det: ”Gå in på vår hemsida för vidare information.”

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Den digitala världen har kommit som en explosion. Den breder ut sig mer och mer. Det finns oanade möjligheter i de nya medierna. Många har anammat den nya tekniken helt, men det finns fortfarande många som känner en stor osäkerhet inför den digitala hanteringen. På förskolorna hanterar fyra-femåringar tangentbordet fram för datorn. Med skicklighet för de musen över musmattan och klickar vant för att klara ett pedagogiskt spel. De ber ”fröknarna” om hjälp, när de skall söka fakta om något de vill veta. De har redan lärt sig vilka möjligheter till kunskapsletande det finns på Internet. De har ännu inte lärt sig läsa själva, så hjälp med bokstäver och läsning får personalen bistå med.

Fortsättning publicerad 20110128


Jordbrukarkväll i Finspång

Distriktsordförande Peter Borring och landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) hade mycket att förmedla till de intresserade åhörarna.

LRF:s jordbrukarkväll i Finspångs missionskyrka hade celebert besök. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) var huvudtalare och ett 80-tal LRF- medlemmar kom för att få lyssna till vad ministern hade att säga, men också för att få chansen att ställa frågor till landets högsta politiker vad det gäller lantbruksfrågor.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Under en halv timme berättade ministern vad som hade uträttats inom departementet och EU:s jordbruksutskott under den förra mandatperioden och vad han planerar att förbättra under denna mandatperiod.
– Att komma ut i verkligheten och träffa verkliga aktörer inom jordbruksnäringen är viktigt för en minister, sade Eskil Erlandsson. Det är då jag lånar idéer som jag har nytta av i mitt politiska arbete.
Många tycker att det inte händer något positivt för den svenska jordbruksnäringen, men Erlandsson räknade upp flera åtgärder som införts. Sänkt arbetsgivaravgift, slopad skatt på gödselmedel, förbättrad infrastruktur, regelförändringar med 37%, vilket betyder att 3 miljarder i kostnader för arbetet har tagits bort, grupper och kommittéer har tillsatts.

Fortsättning publicerad 20110121


Liten utställning om stort ämne

Klass 5 B Storängsskolan, 11-åringarna har arbetat i grupper och i texter skrivit hur de tolkar ”Barns Rättigheter”.

Besökare på Finspångs bibliotek kan se färgglada fotspår som leder in till en liten utställningslokal. Följer man spåren upptäcker man att det står text i fotavtrycken.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I första fotspåret står det: Artikel nr 1. Vem är barn? Ett barn – det är varje människa i världen upp till 18 år. I varje fotspår har elever från klass 5 B från Storängsskolan skrivit ner en av de 54 artiklarna som ingår i FN:s Barnkonvention. Initiativtagare till utställningen är bibliotekets barnbibliotekarie Lovisa Sundin. Hon kontaktade en klass på Storängsskolan och Hårstorps förskola för att se hur barnen i olika åldrar tänker sig att barnkonventionen fungerar i praktiken. Förskolebarnen har ritat hur de tänker sig att man kan praktisera artikel 31. ”Barnet har rätt till lek, vila och fritid.” Jessica tycker att barn skall få plocka blommor. En liten kille tycker att barn skall få spela fotboll och åskådliggjorde det med ett fotbollsmål. 11-åringarna i klass 5 B på Storängsskolan har arbetat i grupper och i texter skrivit hur de tolkar ”Barns Rättigheter”. De har textat alla fotspår och haft diskussioner i klassen om hur barns synpunkter tas tillvara.

Fortsättning publicerad 20110114


Gymnastiska pensionärer

Gemensamt funderande kring tipsfrågorna. På avslutningen fick även hjärnan lite gymnastik.

Drygt 80 glada gymnaster, från Korpens 60-plusgrupper, samlades en onsdagsförmiddag i Missionskyrkan för terminsavslutning.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ledarna Sirpa Ekholm och Margareta Sunnerberg hade ordnat med bordsplacering, så att alla blev placerade slumpvis och inte tillsammans med sin ”bästis”.
– Det är roligt att sitta tillsammans med andra. Vi knyter nya kontakter på det viset, menade flera av gästerna.
Bengt-Arne Palmqvist, en av Korpens gymnaster, underhöll med julsånger på pianot. De välkända julmelodierna gjorde att många kände en härlig julstämning. Sirpa Ekholm hälsade alla välkomna och sa att det var roligt att se alla så uppklädda och snygga i håret. Annars är det träningskläder och hårruffs som gäller.

Fortsättning publicerad 20101230


Så blev tomten Jultomten

Jenny Nystöms tomtar har blivit förebilden för alla som på julaftonskvällen iklär sig tomteskepnad.

Det skrivs långa önskelistor till tomten i dessa dagar. Många barn har stora förväntningar på vad han skall ha med sig i sin säck, när han kommer på julaftonskvällen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det är en av våra svenska jultraditioner, att barnen och kanske även vi vuxna skall få paket av tomten. Den traditionen har vi faktiskt bara haft drygt 100 år. Paket på julafton till barnen har förekommit längre, men då var det julbocken som kastade in dem i hallen och sedan snabbt försvann. Men vill vi veta mer om hur tomten har kommit till oss i Sverige får vi gå tillbaka ända till 300-talet och till Turkiet. Där fanns en biskop Nikolaus, som efter sin död blev helgonförklarad och barnens speciella skyddshelgon S:t Nikolaus. Den 6 december firades hans dag, ofta med julspel i de katolska skolorna och de barn som hade varit snälla och duktiga fick presenter, men de som inte hade skött sig så bra, fick smaka riset av en liten utklädd djävulsfigur, som S:t Nikolaus ledde i band.

Fortsättning publicerad 20101223


Elda säkert under julhelgen

När olyckan är framme är det inte bara stora värden som går till spillo utan det kan innebära stora personliga tragedier. Var försiktig med levande ljus!

Alla har vi någon gång läst i tidningen eller sett på tv om eldsvådor som förorsakats av bortglömda ljus. Under advent och jul bryter vi svenskar ut i en orgie av levande ljus. Adventsstakar, kalenderljus, ljuslyktor, doftljus eller ljusgrottor smyckar varje hem. De öppna lågorna ger mys och hemtrevnad, men är också en fara, om de inte placeras rätt och hålls under uppsikt.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: MAGNUS STÅLNACKE

Bengt Eriksson, insatsledare vid Räddningstjänsten i Finspång, har lång erfarenhet av bränder i vår kommun.
– Trots att vi har fler ljus än någonsin tända i våra hem, så har vi färre eldsvådor förorsakade av levande ljus, berättar han. Under 2009 var det ingen julrelaterad brand i vårt område.
Bengt tror att det beror på att allt fler har bytt ut mossan i sina adventsstakar, mot stenar eller annat icke brännbart material. Brandskyddsföreningen i Östergötland har också informerat om brandrisker i flera media. Bengt tror att detta har bidragit till att vi är mer observanta och lämnar inte ljusen obevakade. Bra regler för säkerhet är att den som tänt ljuset alltid skall släcka det, när han eller hon lämnar rummet. Ställ aldrig ljus i närheten av gardiner eller annat brännbart. Avstå från mossa i adventsljusstaken.

Fortsättning publicerad 20101217


Stämningsfullt i Advent

Väl påpälsade besökare på Hembygdsgården.

En gnistrande kall lördagseftermiddag i Advent hade Svenska kyrkan och Risinge hembygdsförening sina förberedelser för en gammaldags jul.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I den gamla prästgården lyste ljusen värmande. Församlingens husmor, Monica Crantz Abrahamsson, hade tillsammans med många frivilligarbetare dukat upp adventskaffet. I de små rummen var det fullt av aktiviteter. Kristina Larsson samlade barn och vuxna och lärde ut konsten att göra halmstjärnor och vackra granriskransar till ytterdörren. Många ovana fingrar gjorde
riktigt vackra dekorationer.

Fortsättning publicerad 20101210


Satsar på en frisk vinter

Sjuksköterskan Inger Hultgren sticker sprutan med vaccin i skribentens arm

Under vecka 45-47 har vårdcentralen haft öppen vaccinationsmottagning på Finspångs lasarett. Många finspångsbor har passat på att få sprutan mot årets influensa A(H1N1).

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Kön var lång när Länstidningens medarbetare kom till mottagningen. Tre sköterskor arbetade snabbt, så väntan blev inte så lång. –Det är färre patienter, som vaccineras i år, än förra året,
säger sjuksköterskan Inger Hultgren. Förra året var det svininfluensan som gällde och kön ringlade sig långt ut i korridoren. Nästan alla medborgare ville få ett skydd då. I år är det mest personer över 65 och de som tillhör någon riskgrupp.

Fortsättning publicerad 20101203


Pionjärer inom eko-jordbruk

Öppen lösdrift och rikligt med halm gör att djuren mår bra.

Berit och Stig Jansson i Österby Hällestad, är pionjärer på orten, med att driva ekologiskt lantbruk. Redan 1995 lade de om driften på sitt jordbruk. Något som ingen av dem har ångrat. Båda talar sig varma för den artrikedom och den biologiska mångfald, som bevaras när kemikalier tas bort från verksamheten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Stig är uppvuxen på gården. 1937 kom farfar till gården som arrendator. Gården ägs av Renströmska stiftelsen i Regna och de ville ha en Regnabo som arrendator, trots att gården låg i Hällestadssocken. Stigs farfar arbetade på Regnaholm, som förman, han var en ansvarsfull man, så han ombads att arrendera gården. Stigs pappa övertog arrendet 1960. För Stig var det inte ett naturligt steg att bli bonde. När det var dags att söka till gymnasiet var det fordonsprogrammet han önskade i första hand och Vretaskolan som nummer två. Men så snurrade tankarna och när ansökan skulle skickas in ändrade han och lantbruksutbildningen kom på första plats. Där på skolan träffade han Berit. En stadstjej från Linköping, som gillade hästar.

Fortsättning publicerad 20101126


Spännande konst i ”Höstrusk”

Glada och konstintresserade besökare i Per Josefssons ateljé.

Den 5:e konstrundan med rubriken ”Konst i Höstrusk” blev varit en givande runda i strålande sol, men med en kyla som gjorde att ylletröjorna kom väl till pass.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vi startade vår konstrunda med lunch på Rejmyre Gestgifveri. Där kunde vi beställa maträtter som var inspirerade av boken Östgötamat utgiven av Östergötlands länsmuseum. Vi fastnade för stekt östgötaströmming med potatismos och till dessert mandelkaka med bärkompott och vispgrädde. En riktig festlunch. Därefter for vi genom det skogbevuxna landskapet till byn Karlbo. Där bor Kerstin Hedman och Nisse Sandström i det gamla Missionshuset. Till årets konstrunda hade de bjudit in två konstnärsvänner. Skulptören Björn Römert från Söderköping. Hans smäckra skulpturer i stål är en fröjd för ögat. En hel symfoniorkester och en jazz orkester har han tillverkat, men flera av musikerna har hittat nya ägare, så många instrument fattas. De gör sig bra som solister också. Han var glatt överraskad att det kom så många besökare till ett galleri mitt ute i skogen.

Fortsättning publicerad 20101119


En riktig knöl i fokus

Kerstin Aktner, Margaretha Hansén, Ingegerd Öhrn och Berit Dahl i glatt samspråk kring kvällens ämne.

Många intresserade kom när Finspångs hushållsnämnd bjöd in till en kväll där ”Potatisen skulle tas upp”. Kvällens föreläsare var Kari Petterson, Östergötlands egen potatisambassadör och Hushållningssällskapets matkonsult Marie Lönne - skog Hogstadius.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Potatisen, den lilla knölen, som växer i jorden, för att sedan kunna mätta hungriga människor, är så mycket mer. Detta fick vi veta när Kari berättade om sitt favoritämne Potatis. Kari är uppväxt på en gård utanför Vårgårda i Västergötland, där föräldrarna odlade potatis. Hon gick på gymnasiet i Alingsås, där en annan berömd potatisambassadör, Jonas Alströmer, levde. När hon träffade mannen i sitt liv, talade de potatis redan första kvällen de träffades. Nu odlar hon och hennes make potatis i Bjälbo utanför Skänninge. Kari är också aktiv ledamot i styrelsen för Svensk Potatis.

Fortsättning publicerad 20101112



Rosa bandet-kväll i Finspång

Birgitta Claesson, Kerstin Pettersson och Yvonne Carlsson. Tre kvinnor som själva har drabbats av bröstcancer och nu stöttar andra kvinnor genom Moa-Linas lokalavdelning i Finspång

Oktober är månaden som går i färgen rosa, den färg som den lilla öglan har, som vi kan köpa och därigenom stödja bröstcancerfonden. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och ca 7000 nya fall diagnostiseras årligen i Sverige.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Cancer i bröstet kan vara så olika för kvinnor, några blir helt återställda efter sin behandling,
andra får handikapp som varar hela livet, trots att det inte syns utanpå. Dödligheten är fortfarande stor bland dem som en gång fått diagnosen bröstcancer. Forskningen går framåt
men det behövs ännu mer medel för att forska vidare för att knäcka denna svåra sjukdom. För att lyfta fram detta började ett kosmetikaföretag i USA 1991 att sälja ett rosa band till förmån för bröstcancerforskningen. 1994 introducerade samma företag bandet i Sverige.

Fortsättning publicerad 20101105


Färgexplosion i höstmörkret

Inger Welander, Lars och Astrid Sahlén konst - intresserade vid målningen ”Närkamp”.

I Finspångs Konstförenings vackra lokaler på Bruksgatan, finns 24 färgsprakande tavlor av konstnären Jan Davidsson att njuta av. En färgexplosion i höstmörkret.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Jan Davidsson, en tystlåten konstnär från Ekeby i Boxholm, som har en förmåga att uttrycka sig genom sina oljemålningar. Det finns en stark kraft i hans måleri. Många av tavlorna har lager på lager av färg, hans expressiva kolorism är imponerande. Många av verken är hämtade
från naturen, men de ansiktsbilder som finns med är något extra. Jan har förmågan att i målningen få ögon att beröra betraktaren. Blicken med de stora ögonen på tavlorna ”Hanna” och ”Tänk om” lämnar ingen besökare oberörd.

Fortsättning publicerad 20101029


Anhörigdagen i Finspång

Sånggruppen Solvändarna under ledning av Margaretha Joge, med gitarren.

Den nationella anhörigdagen uppmärksammades i Finspång med en föreläsning av Barbro Beck-Friis. Anhörigteamet, med Annika Olsson i spetsen, hade inbjudit anhörigvårdare till en eftermiddag i Missionskyrkan. Ett 40-tal hade lyckats få det att fungera med en ledig eftermiddag.
Många som vårdar sina anhöriga har annars svårt att lämna hemmet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Solvändarna, en sånggrupp under Margaretha Joges ledning, underhöll med sånger på kända melodier, men med en del nya texter, som visade på anhörigas vardag och hur det är att vara äldre. Att få sjunga i kör har varit viktigt för körmedlemmarna. Det har gett guldkorn åt vardagen
som anhörigvårdare. Barbro Beck-Friis, professor i geriatrik, har haft stor betydelse för synen på hur vi i Sverige vårdar äldre. Hon har gett oss nya sätt att se på vården av demenssjuka och vården i livets slutskede, den palliativa vården.

Fortsättning publicerad 20101022


En aktiv förening

Hästtaxins Tega med föl tar en paus. Anna Johansson och Jassica Göransson kör ”taxin” med säkra tömmar.

För 10 år sedan bildades Ljusfallshammars byaråd. Det var något att fira, tyckte styrelsen. Föreningens ordförande Veronika Axelsson skrattar och berättar att hon blev vald till byarådets första ordförande och var det i 8 år.
– Sedan tog jag semester i 2 år och är tillbaka igen. Ingen annan ville ha den posten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det är ett aktivt byaråd som stridit och kämpat för sin ort. Lanthandeln och skolan är två av de stora frågorna som behandlats i rådet. Lanthandeln finns kvar och har under året fått nya ägare. Kommunen lade ner den kommunala skolan, men i de gamla skollokalerna finns det en blomstrande friskola. Föreningen ger också ut tidningen Hammarslaget med fyra nummer per år. Där finns nyheter om bygden men också intressanta artiklar med historisk anknytning. Första lördagen i oktober arrangerades Hemvändardag med Öppna företag. Skolan hade lokalerna öppna.

Fortsättning publicerad 20101015


Tomatodling som utflyktsmål

De glada grisarna gillar att matas av besökande barn.

Corianne, Yellonga, Axxeon, Flavorino, S:t Orange, med flera exotiskt klingande namn, som vi sällan hör eller ser när vi handlar tomater i våra shoppingcentra. Vi kan på vår höjd få veta om det är bifftomater, körsbärs eller plommontomater och om de kommer från Sverige eller från Holland.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

På Bergs tomater utanför Finspång får man veta de olika namnen och vad olika tomatsorter passar till i matlagningen. Camilla Andersson visar oss en långsmal tomat, med form som en liten gurka.
– Den heter Corianne, är fastare än andra tomater och passa bra när man skall lägga tomater på smörgåsen eller dekorera smörgåstårtan, berättar hon.
Camilla Andersson, med dottern Miranda på armen, guidar oss runt i växthuset och den lilla gårdsbutiken. Tillsammans med maken Mats driver de Bergs tomatodling, en tomatodling som är så mycket mer än bara tomater. När man kommer till Bergs gård möts man av alla djur. Präktiga grisar av Svensk Lantras, kalkoner, fasaner, ankor, höns och kaniner finns i sina inhägnader till alla barns stora förtjusning.

Fortsättning publicerad 20101008


Damer på weekendjakt

Förväntansfulla damer på väg mot lerduveskyttet.

Vid lunchtid en mulen lördag i september samlades 13 förväntansfulla damer utanför vandrarhemmet i Rejmyre. Det var inledningen på två dagars skytte- och jaktaktiviteter som anordnats i Östergötlands Stövarklubbs regi. Ledaren och initiativtagare Kristina Johansson hälsade välkommen och berättade om helgens aktiviteter.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

För att sköta marktjänsten åt damerna var klubbens ordförande Jörgen Rolf och vice ordförande Olle Hellmersson med. Innan avfärd berättade Rolf litet om utvecklingen inom jakt. Det är svårt att få en föryngring bland jägarna i Stövarklubben. Medelåldern ligger i dag på 57 år. Rolf tror att det kan bero på att det tar lång tid (2-2,5 år) att få en hund fostrad för jakt och att bli klövviltsren. Sedan gäller det att ha tålamod och vänta och åter vänta i skogen.
– Fler yngre ägnar sig åt vildsvinsjakt. Det är en snabbare jakt, med en annan sorts spänning, som kanske attraherar yngre mera, tror Jörgen.
Lördagens aktiviteter inleddes på skjutbanan utanför Rejmyre, där Anders Pettersson, ordförande, Patrik Lindergren, vice ordförande och banchefen Lars-Åke Andersson tog emot med kaffe och smörgåsar.

Fortsättning publicerad 20101001


Fältvandring i Vagelö

Havren inspekteras. Till höger Madeleine Arnqvist och Svante Pettersson.

Finspånga läns hushållningsgille hade i år förlagt sin årliga fältvandring till Vagelö, med Bitte Ulván och Tore Yderfors som värdpar. I den varma sommarkvällen kom det ca 35 besökare, som hade anknytning till jordbruk, och intresserat lyssnade till kvällens sakkunniga Madeleine Arnqvist, Hushållningssällskapet och Svante Pettersson, Freja Husdjur.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Tore gav litet fakta om gården Vagelö, som ägs av Sons -torps Bruk, men som han arrenderat sedan 1981. Jordbruket har mjölkproduktion med en låglandsbesättning bestående av 24 mjölkkor plus rekrytering. Medelavkastningen under de senaste 10 åren ligger på 12 000 kg mjölk. Som litet kuriosa kan nämnas att besättningen härstammar från Tores morfars gård i Halland. Tores föräldrar, Karin och Åke Yderfors, fick 1949 en mindre besättning i lysningspresent, när de startade sitt jordbruk i Skärvinge. I dag kan Tore se härstamningen på sina kor från morfars tid i Kristineberg och föräldrarnas gård Skärvinge. Även kor kan ha en intressant släkthistoria.

Fortsättning publicerad 20100924


Inför valet i Finspång

Denny läser alltid ortens två tidningar innan arbetsdagen börjar och Länstidningen varje fredag.

Under en tvåårsperiod har Finspång styrts av Alliansen, tillsammans med Vänsterpartiet. Efter nästan 90 år av socialdemokratiskt styre i kommunen, hade inte Arbetarpartiet egen majoritet. De var beroende av Vänsterns stöd för att få igenom sina frågor.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Efter halva mandatperioden kunde inte Vänstern stödja Socialdemokraterna längre, utan valde att styra tillsammans med Alliansen. Ett samarbete, som har fungerat bra under de två åren. Inför årets val satsar Alliansen på att få fortsatt förtroende, och hoppas på stöd från Vänstern, ännu en mandatperiod. Socialdemokraterna å sin sida hoppas återfå majoriteten i kommunen och att Vänsterpartiet skall välja att stödja dem. För att pejla läget i de politiska lägren har Länstidningen träffat kommunstyrelsens ordförande Denny Lavrot (C) och första namn på Socialdemokraternas kommunlista Anders Härnbro. Denny har varit centerpartist sedan Hedlunds dagar. Det som först engagerade var kärnkraften. När familjen flyttat till Finspång blev det skolfrågorna som blev Dennys uppdrag att påverka i skolnämnden.

Fortsättning publicerad 20100917


Politiker renoverade fönster

Patrik Karlsson synar sitt och Ulrika Jeanssons arbete, båda (S).

Med liv och lust tog sig Finspångs politiker an en gemensam arbetsuppgift. Inga skiljaktigheter i sakfrågor, inga ideologiska motsättningar bara fokus på det gemensamma målet. Hur kan nu detta komma sig, att politiker i Finspång är så enade?

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det hela började med att Risinge hembygdsgård behövde få sina fönster renoverade. 19 000 kronor finns beviljade till detta, genom statliga bidrag från projektet Hus med historia. Men styrelsen insåg snart att detta inte räcker för att få alla fönster färdiga under sommaren, som fanns med i villkoren för bidraget. När varje styrelsemedlem åtagit sig ett fönster var, fanns det flera fönster kvar. Åsa Johansson, hembygdsföreningens ordförande, kom då på en strålande idé. ”Vi ber de politiska partierna i kommunen att adoptera var sitt fönster.” Alla partier, utom Miljöpartiet, ställde villigt upp. Beväpnade med skrapor och sandpapper arbetade man flitigt under en solig eftermiddag. Inga politiska diskussioner, men mycket skratt och glada tillrop hördes mellan partirepresentanterna.

Fortsättning publicerad 20100910


Ulla Heller flyttade hela huset

Här byggs det det långt ifrån nytt. 1700-talshuset har börjat ta form efter resan från Alingsås till Bremyra. Än återstår dock som synes mycket arbete. I bakgrunden syns sjön Hunn.

Ulla Heller är en kvinna, som inte gör som alla andra. När man hunnit med så mycket i sitt liv, är det många som vill ta det lugn och varva ner. Ulla däremot ville ha nya utmaningar. Hon sålde
sin antikhandel i Gamla stan i Stockholm, avyttrade sin fastighet, också den i Gamla stan, och köpte en herrgård i Boxholm 2006.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ingemarstorp var som en dröm för Ulla. Här skulle hon bedriva bed & breakfast. Med all sin energi rustade hon det vackra 1700-talshuset. Men efter bara tre år sålde Ulla hela fastigheten. Livet är inte enkelt och för Ulla blev det som att åka berg- och dalbana. Tragedier och besvikelser gjorde att hon inte orkade stanna kvar på Ingemarstorp. Ulla hade bestämt sig för något nytt i sitt liv. Ett ställe att bo och arbeta på, som låg inom en radie på ca 15 mil från Stockholm.

Fortsättning publicerad 20100903


Sensommarjazz i kyrkan

Hans Andersson och Magnus Lorentz Ekelund i samspråk om kvällens konsert.

Den gamla 1100-talskyrkan Sankta Maria är fylld av väntansfulla åhörare. Den annars så
kyliga kyrkan har kvar värmen från sommarens soliga dagar. På de smala, raka, hårda, obekväma bänkarna försöker åhörarna att hitta bästa sittposition.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I väntan på kvällens ”Musik vid helgsmål”, tittar många upp i kyrkans välvda tak, på de vackra takmålningarna från 1400-talet. I taket finns många av bibelns berättelser illustrerade av den så kallade Risingemålaren. Målningar som det fortfarande efter 600 år går att studera och analysera. Prästkandidat Magdalena Johansson kommer in i koret och hälsar besökarna välkomna och presenterar kvällens musiker bestående av Nisse Sandström på tenorsax, Jerker Hårdänge, gitarr och Marcus Eriksson på bas. Applåder bryter ut och det märks att Nisse
Sandström med musiker är populära. Det ligger en förväntan i luften.

Fortsättning publicerad 20100827


Parkvisning lockade trots regn

Intresserade åhörare samlades trots regnet för att uppleva Stjärnviks parkmiljö. Trädgårdskonsulten Henrik Morin lotsade besökarna runt i flera guidade turer.

Molnen hängde regntunga över himlen och en och annan regndroppe letade sig ner till marken. Luften var mättad av fukt och det kändes inte gästvänligt ute i naturen. Mellan 500- och 600 människor trotsade vädret och åkte till Stjärnviks säteri, för att få vara med om parkvisningen. Något som ingen ångrade. Detta var ett arrangemang i trädgårdsfrossan ”Tusen trädgårdar”, som initierats av Riksförbundet Svensk Trädgård och Gunnel Carlssons Trädgårds riket.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Gunvor Edberg och Björn Andersson, ägare av Stjärnviks säteri, öppnade portarna och bjöd in till en sevärd dag i parken. Det är inte en park med stora överdådiga rabatter och krattade grusgångar. Kännetecknande är de stora rena gräsytorna och de fantastiska träden, som har växt där i flera hundra år. Rododendron och rosor finns i kvarter. Två lusthus och ett trädgårdstempel förhöjer den pastorala känslan. Utsikten mot den återskapade vadet, ger en känsla av stillhet och harmoni. – Vi räknade med att det kanske skulle komma 100 personer och så kom det mer än fem gånger så många, berättade Gunvor.

Fortsättning publicerad 20100820



Bakluckeloppis i Vibjörnsparken

Maria Bark har handlat så mycket så hon vet inte hur det ska få plats i bilen.

Torsdagseftermiddagarna i Finspång har fått ett nytt inslag. Det har blivit något av en folkfest när bakluckeloppisen drar in i Vibjörnsparken. Under några timmar fylls parken med bilar och människor. Det är många prylar som byter ägare. Säljarna är glada för att bli av med överflödiga saker och köparna är glada för de tror sig ha gjort fynd.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Mannen bakom denna folkfest är Finspångsbon Jan Johansson. När vännerna Angela och Håkan Helgesson tog över serveringen på Klippestorpsgården, som ligger i Vibjörnsparken, tyckte Jan att det skulle ordnas allsångskvällar. Han var litet sent ute för att lyckas med det i sommar. Något ville denne nöjesfixare att det skulle hända. Loppisidén föddes och kommunen
gav klartecken. Tolv torsdagseftermiddagar är inplanerade och fyra av dem är redan genomförda.

Fortsättning publicerad 20100813


Intressant fältvandring på Vagelö

Elisabeth Åsén och Bitte Ulván, kvällens värdinna, grillar. Det blev en kväll där social gemenskap kombinerades med förmedling av kunskap inom jordbruksområdet.

Finspånga läns hushållningsgille hade i år förlagt sin årliga fältvandring till Vagelö, med Bitte Ulván och Tore Yderfors som värdpar. I den varma sommarkvällen kom det ca 35 besökare, som hade anknytning till jordbruk, och lyssnade intresserat till kvällens sakkunniga Madeleine Arnqvist, hushållningssällskapet, och Svante Pettersson, Freja Husdjur.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Tore gav litet fakta om gården Vagelö, som ägs av Sonstorps bruk, men som han arrenderat sedan 1981. Jordbruket har mjölkproduktion med en låglandsbesättning bestående av 24 mjölkkor plus rekrytering. Medelavkastningen under de senaste 10 åren ligger på 12 000 kg mjölk. Som litet kuriosa kan sägas att besättningen härstammar från Tores morfars gård i Halland. Tores föräldrar, Karin och Åke Yderfors, fick 1949 en mindre besättning i lysningspresent, när de startade sitt jordbruk i Skärvinge. I dag kan Tore se härstamningen på sina kor från morfars tid i Kristineberg och föräldrarnas gård Skärvinge. Även kor kan ha en intressant släkthistoria. Gårdens areal är ca 60 hektar plus ytterligare några mindre arrenden. Naturbete och även bete på åkermark krävs för att klara besättningen under betessäsongen.

Fortsättning publicerad 20100806


Gemenskap på Bönergården

Avslappnad publik på Bönergården.

Vid sjön Bönnerns strand ligger Bönergården. En sommargård som drivs av en stiftelse bestående av Baptistkyrkan, Missionskyrkan och Pingstkyrkan i Finspång. Stiftelsens huvuduppgift är att främja vård och fostran av barn och ungdomar och bereda dem gemenskap, vila och rekreation i kristen anda vid sommarhemmet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Detta år har cirka 80 barn mellan 7 och 11 år träffas på förmiddagarna under två veckor för bad, lek och andra aktiviteter. Ett bra alternativ, att få en egen aktivitet för barn, när mamma och pappa kanske inte har möjlighet att resa på semester. En helg i augusti anordnas för andra året ”12 Hours Festival” med ett stort musikutbud och beachvolleyturnering. En drogfri festival för ungdomar. Både ung och gammal kan tillbringa sommardagar på Bönergården med bad, volleyboll, fotboll, boulé eller bara vara. Det finns gott om grönytor att breda ut sig på, grillplatser, kiosk och café. Onsdagskvällar under juni till augusti är det musikcafé med våffelförsäljning. Programmen varierar med egna förmågor från orten, men även inbjudna sångare och musikgrupper uppträder. Dessa kvällar ger möjlighet att både unga och gamla skall träffas.

Fortsättning publicerad 20100723


Rekvisitören sadlade om

Sandra Wallmokrans vid sin butik i det vackra Djuckerö.

Wallmokrans, bara ordet låter som en sommardröm. Rågfält, med blommande röda vallmon, som binds samman med de vackra gula axen till en krans. Litet av detta upplever man när man kommer till butiken, som Sandra Wallmokrans driver i Djukerö, Ljusfallshammar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Sandra Wallmokrans är Ljusfallshammarbon som vänt åter till hembygden och startat ett företag. Efter att under 5 år drivit egen butik, med egendesignade kläder ”Daughters of Sweden”, i Goa i Indien, bestämde sig Sandra för att göra något på hemmaplan. Som utbildad dekoratör, florist och scenograf fanns det goda möjligheter att finna en nisch för sin verksamhet. Dessutom hade hon länge haft en dröm att få öppna en butik på mamma Britts föräldragård. Där fanns det ladugård, loge, stall och hönshus, som stod tomma. Med hjälp av pappa Leif gjordes hönshuset i ordning till en charmig butikslokal. De grova vitmålade väggarna och det låga taket ger en stor mysfaktor. Besökare känner hur det trivsamma strömmar mot dem. Sandra själv är en mycket blygsam person, men hon vet vad hon vill. Företaget består inte bara av butiken i Djukerö utan en stor del är de vecko prenumerationer som hon utför åt företag.

Fortsättning publicerad 20100716


Trevligt utflyktsmål i Regna

Leena Kangas är en aktiv hantverkare i Hönshuset.

Mitt emot Regna kyrka ligger Hönshuset med Titthålet. Det lilla huset, som tidigare härbärgerade ålderdomshemmets hönor, är inte något hus för höns längre, utan en plats där lokala konsthantverkare säljer sina alster.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vanligt vis kan man även köpa sprättägg där. Men när Länstidningen var på besök, berättade Leena Kangas, att båda äggleverantörerna hade råkat ut för sabotage. Mickel räv hade hälsat på och dödat hönorna hos båda äggproducenterna. Tråkigt att räven inte kan nöja sig med en höna. Leena Kangas, Regnabo sedan två år, sköter försäljningen vid vårt besök. Ulliga lammskin, tovade smultron, keramikskålar, näverslöjd, svepaskar, väskor mm samsas på hyllorna i den lilla lokalen. Leena själv har sytt vetekuddar, som värms i mikron och sedan ger en skön värme åt ryggar och axlar. Leena flyttade från Stockholm och den dagliga stressen till Regna med sitt lugn. Jag undrar om det inte blir litet ensamt och tyst, med tanke på kontrasterna.
– Nej, jag har inte ångrat mig en enda dag på de två år jag bott här, säger hon.

Fortsättning publicerad 20100709


Envis kvinna Årets Regnabo

Karolina och Chris Duraffour, ungdomar från Regna, som underhöll med visor.

Hembygdsföreningen i Regna ville uppmärksamma någon som gjort något positivt utöver det vanliga för bygden. För första gången utsåg man därför Årets Regnabo vid hembygdsfesten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det fanns tre nominerade kvinnor. Eva Hagström Öberg, Bygderådets engagerade ordförande, Ingegerd Folkestad, trogen medlem i hembygdsföreningen, som lagt ner många timmar på att
katalogisera och organisera på hembygdsgården samt Kristina Jansson, som driver affären i Igelfors.

Fortsättning publicerad 20100702


Försommarfest för seniorer

Publiken trivdes i det vackra försommarvädret.

En liten annons, med kommunens logotyp, talade om att det skulle bli fest för seniorer.
Det var något nytt, tänkte många. Det brukar mest vara rockslott, barnens dag, musikfester och andra evenemang, som vänder sig till de yngre invånarna i kommunen. Men denna gång vände
man sig till kommunens äldre invånare.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Två av kommunens enhetschefer inom omsorgerna Malin Creutz, utredningsenheten och Annika Olsson, frivilligcentralen, hade blivit taggade efter ett seminarium i Linköping. I Gamla Linköping har man en dag för äldre och de båda enhetscheferna bestämde sig för att de skulle genomföra det i Finspång också.

Fortsättning publicerad 20100624


Ministerbesök i Finspång

Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Denny Lawrot (C).

Åsa Torstensson, (C)-märkt infrastrukturminister, är ofta i Finspång, då hos sin särbo som bor i Skäftesfall. Denna gång var det dock ett officiellt tvådagarsbesök med inbjudan från Centerpartiet i Finspång.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Finspång har flera stora industrier, som är beroende av fungerande kommunikationer. På väg 51 fraktas mycket gods till industrin, men också många av de färdiga produkterna fraktas med lastbil på vägen. Stora turbiner fraktas till Norrköping för att sedan lastas över på fartyg för att distribueras över hela världen. Det gäller då att framkomligheten är god mellan Finspång och Norrköping. Första dagen Åsa var i kommunen gjordes ett besök vid Rejmyre glasbruk. Efter lunch på Rejmyre Gestgifveri tillbringades eftermiddagen på glasbruket. Ministern tyckte att finspångsborna skall vara stolta över att ha ett 200-årigt glasbruk i sin kommun. Vilken reklam och vilka möjligheter för turism i det lilla samhället. Bruket gör reklam för hela kommunen. Särskilt det röda glaset, som har gjorts och fortfarande görs vid bruket gillar hon. Hemma i Strömstad har hon egen samling av det röda glaset.

Fortsättning publicerad 20100618


Matsalen med äkta matglädje

Elin förser sig med soppa och Robin väntar på sin tur.

I Igelfors finns Björke skola, som är en av kommunens minsta skolor. Den har under perioder varit nerläggningshotad, men den finns kvar även hösten 2010, trots att det inte kommer att finnas några barn i förskoleklassen.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

En viktig sak för skolan är matsalen, där både skola och förskola äter sin mat. Det som är litet speciellt, är att maten lagas i det egna köket. Inga långa transporter med varmhållen mat. Bröd bakat samma dag, som det skall ätas. Doften av nylagad mat, som möter barn och personal, när de kommer in i hallen. Katarina Söderberg har varit kokerska i Björke sedan 2006. Hon följer den gemensamma matsedeln för Finspångs skolor, som bestäms centralt i kommunen. Hon gör också sina inköp efter kommunens avtal och kan då tyvärr inte göra lokala inköp. Men med de medel som står Katarina till buds kan hon verkligen trolla, Minestronesoppan, som serveras när Länstidningen är på besök, är helt gjord från grunden. Hembakade, färska painriche ligger i en korg och tio olika sallader eller grönsaker finns på grönsaksbordet. Det är mer sorter än vad som finns på många lunchrestauranger.

Fortsättning publicerad 20100611


Alla smeders dag i Ölstad

Björn Andersson i samtal med smedjans förra ägare Siv och Torvald Hultmark, samt Arne Blomberg.

För fjärde året i rad, utlystes den fjärde lördagen i maj till All smeders dag. Det började i Sverige, men 2008 anslöt sig även våra grannländer och i år är Australiens smeder också med, samt flera museer i England manifesterar smedens kulturarv just denna dag.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

För att visa denna gamla yrkesgrupps skicklighet, öppnades smedjorna för allmänheten. Gunvor Edlund och Björn Andersson, Stjärnviks slott hade tagit fasta på detta och öppnade sin smedja för besökare. Den gamla smedjan vid Ölstad, som numera hör till Stjärnviks slott, öppnade sin låga dörr och hobbysmeden Michael Mazur demonstrerade hantverket. En smedja fanns förr på de flesta större gårdar. Det var mycket i jordbruket som måste repareras eller nytillverkas. Michael, till vardags ingenjör på Siemens, har sedan början av 90-talet varit fascinerad av smide.
– De gamla bysmederna var verkliga innovatörer och kunde klura ut mycket bra uppfinningar och lösa problem vid sina städ.

Fortsättning publicerad 20100604


I Fräntorp trivs tre generationer

Visst kan jag posera om du vill. Guttvi och Per kommer väl överens.

Vid årets stämma delade hushållningssällskapet ut flera utmärkelser till förtjänta östgötar. Per Andersson från Fräntorp fick diplom för sitt 3-åriga nordsvenska sto Guttvi. Bedömning av rastyp, huvud, hals och bål, benens korrekthet och utseende samt rörelsemekaniken i skritt och trav har gett henne 43 poäng. Samma poäng som Guttvis mormor Gullvi och mamma Teivi också fick när de premierades som 3-åringar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Pers hästintresse ledde till att han 1980 köpte sin första egna häst det nordsvenska stoet Gullvi, som sedan har blivit stammoder för hästarna i Fräntorp. Sju diplom har det blivit och två hingstar har gått vidare till avel. I dag finns det 3 hästar på gården. Stoet Teivi, dotter efter Gullvi och den norske hingsten Teige, Guttvi dotter till Teivi och hingsten Gutta samt en vallack efter Teivi..

Fortsättning publicerad 20100528


Folknykterhetens dag

Annmargret Ekman, Karin Edlund och Dagmar Johansson vid serveringsluckan.

Kristi himmelsfärdsdag är de många gökottornas dag. Picknick i det gröna, tidigt på morgonen i någon gullvivebacke, tillsammans med vänner för att lyssna efter göken. Stora metaredagen är också förlagd till Kristi himmelfärdsdag. Det är då fisken skall börja nappa efter vintervilan.
Förr sades det att fångsten den dagen skulle visa hur fisket skulle bli resten av året.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vintern ligger bakom oss och nu kommer värmen och vi svenskar lockas ut i naturen. Folknykterhetens dag är också förlagd till denna torsdag, som kallas Kristi himmelsfärdsdag.
Sedan 1925 har Sveriges nykterhetsrörelser uppmärksammat denna dag. Fram till 60-talet hölls på många orter manifestationer med marscher, standarer, musikkår och stora torgmöten.
Alkoholen var ett stort hot mot folkhälsan och nykterhetsrörelserna spred sitt budskap om att ett nyktert liv gav livsglädje och framtidshopp.

Fortsättning publicerad 20100520


Ny arrendatorer på Klippestorps

Klippestorp i Vibjörnsparken har fått nya arrendatorer.

Byggmästare Alex Andersson skänkte bostadshuset vid Klippestorp till kommunen 1959. Huset monterades ner från ägorna, strax nordost om Sankta Maria kyrka och byggdes upp i Vibjörnsparken, med kommunala medel. Kommunen gav Risinge Hembygdsförening i uppdrag att ta hand om byggnaden.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

1963 startades en servering. Läget på en höjd i Vibjörnsparken, med utsikt över parkens grönområde och ekbackens grönska och vackra blommor om våren, gjorde att många finspångsbor gärna gick dit. En visthusbod, med loftgång, skänkt av Karl Axel Ekman,
byggdes upp intill och Klippestorp fick karaktär av en äldre gård. Serveringen har sedan bedrivits av olika arrendatorer. I oktober 2009 slutade den senaste arrendatorn och hela vintern har serveringen varit stängd, till mångas sorg. Så en dag i slutet av april öppnades dörrarna igen.

Fortsättning publicerad 20100515


Här förverkligas drömmarna

Lena möblerar inför öppnandet av antikboden den 8 maj.

Strax före Sonstorp lämnar vi riksväg 51 och far mot Klintorp. Vägen slingrar sig fram mellan hagar och hus. På ett område har stubbar brutits upp och ligger utkastade likt stora skulpturer på
hygget.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

När jag bestämde tid med Lena Roth, för ett besök, sa hon: ”När du ser min guldgula häst på höger sida om vägen, då har du kommit rätt.” Plötsligt ser jag en stor och ståtlig häst av rasen Golden American Saddlebred i en hage. Han ser ut att veta att han är ett riktmärke för Bergs gård.
Lena Roth och Erik Andersson tar emot på gårdsplanen. Redan här märks att det är ett lantbruk, som drivs av framåttänkande entreprenörer.

Fortsättning publicerad 20100507


Blomsterprakt vid Mo Gård

Verbena i olika färger, en av många vackra växter i handelsträdgården.

Vid Doverstorp i Finspång ligger Mo Gård resurscenter. Redan 1947 startade ett skolhem för döva med flerhandikapp här. Den pampiga vita villan, som byggdes av Axel Ekman 1904, när han flyttade från Finspångs slott, blev centrum för verksamheten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

För att få grönsaker och frukt till skolhemmet anlades en stor trädgård, som sköttes av trädgårdsmästare tillsammans med de boende på Mo Gård. Det gamla skolhemmet är borta, men har nu blivit ett centrum för döva med fler funktionshinder. Hit kan man komma för en kortare tid eller för flera års utbildning. I dag finns här en välskött Handelsträdgård, som ger gästerna ett varierat utbud av aktiviteter. Hit kommer flera från gruppboenden inne i Finspång och aktiveras med arbete som rör odling. De får också prova på att ge servis och träna försäljning i den lilla butiken. Nu i slutet av april är det en febril aktivitet under Mäster Olle Johanssons ledning. Jag hittar honom i ett av växthusen.

Fortsättning publicerad 20100430


Föreläsning om sorgearbete

Lena Grip Börjesson initiativtagare till föreläsningen i Finspång. Startar en utbildning på Familjehemscenter den 10 maj.

Någon gång under sitt liv kommer alla människor att drabbas av sorg. Sorg är inte ett sjukdomstillstånd, men kan medföra att människors liv totalförändras.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det finns två definitioner på sorg: ”Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förlust av något slag.” ”Sorg är alla de ofta motstridiga känslor som väcks vid en förändring av ett välkänt mönster.” Lena Grip Börjesson, som i sitt hem tar emot barn, som behöver få ett nytt hem under en tid, kände att många barn bar på sorg. Lena ville lära sig mer om hur man kan hantera
sorgen. Hon slog upp ordet sorg på Google och kom på det sättet i kontakt med Svenska Institutet för Sorgbearbetning.

Fortsättning publicerad 20100423


Årets LRF-avdelning

Kjell Svensson, avdelningens kassör, mjölkbonde från Östentorp.

När LRF i Östergötland höll årsstämma i mars, utsågs Hällestads lokalavdelning till Årets
LRF-avdelning i Östergötland. Avdelningen är en av de största i länet med 239 medlemmar.
I Östergötland finns det 66 lokalavdelningar i varierande storlek. Några för en mycket tynande tillvaro, andra är mycket alerta. Hällestad hör till de sistnämnda.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

På riksstämman i maj kommer Rikets LRF avdelning att utses. Hällestad är nu nominerad tillsammans med representanter från de andra 18 distrikten. För att se hur konceptet ser
ut för den framgångsrika avdelningen, bjöd Länstidningen in sig till styrelsemötet hemma hos ordförande Mikael Lööf. ”Vi börjar inte förrän klockan 19:30, så att våra mjölkbönder hinner med,”
sade Mikael när vi talades vid i telefonen.

Fortsättning publicerad 20100416


Hälsa och livskvalité

Åke Sjöberg, mannen som är fylld med idéer om friskvård och hälsa.

Många Finspångsbor känner till Åke Sjöblom - mannen som startade Finspångs Vandrarförening och under 16 år fått många att resa sig från fåtöljen och ge sig ut i friska luften. Många vandringsgrupper har lotsats genom Finspångs omgivningar av honom.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Under 35 år har Åke varit aktiv inom Svenska Folksportsförbundets styrelse. Sedan 6 mars är han föreningens hedersordförande. Men att lämna det aktiva föreningslivet och bara vara åskådare är inget för denne man. Åkes senaste stora satsning är ”Tur & Retur”. Tur står för vandring eller promenad. Retur står för styrketräning, där det handlar om isometrisk styrketräning (statisk träning).

Fortsättning publicerad 20100409


Indien-kväll hos LRF

Bonde som bearbetar jorden.

Risinge LRF-avdelning har bjudit in till Indienkväll med Maria och Ruben Bark. Maria är aktiv i LRF:s avdelningsstyrelse och hade så entusiastiskt berättat om sitt och makens besök i Indien, så styrelsen tyckte att fler borde få del av det hela.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: MARIA BARK

Att Indien blev deras resmål berodde på att Maria gjorde praktik i Indien under sin socionomutbildning för 15 år sedan och var tillbaka i landet hösten 2009, för att besöka ungdomar som varit i Finspång under tre månader våren 2008. Missionskyrkan arbetar med olika projekt i Indien och genom detta har familjen Bark kommit i kontakt med HCC (Hindustani
Convent Church) i Indien. Den 19 februari lämnade de Knivsätter, de tre barnen, höns, kaniner och katter till morfar och mormor och flög till Bombay i delstaten Maharashtra på Indiens västkust.

Fortsättning publicerad 20100401


Torkel och Sone i Hällestad

Sone Banger (t v) och Torkel Selin i ett uppskattat framträdande.

Torkel Selin och Sone Banger gav sitt första framträdande för de boende på Hällestadgården
på fredagseftermidddagen. Där bjöd Hällestads MHF på tårta till kaffet i anslutning till deras
50-års jubileum. På kvällen fylldes kyrkan med folk som ville lyssna på dessa folkkära artister.

Text: GÖSTA JOHANSSON
Bild: EVA JOHANSSON HJORTH

De spelade och sjöng tillsammans och varför sig. Torkel sjöng bland annat” Han är min sång och min glädje”, ”O store gud”, ”Var jag går i skogar berg och dalar” och ”De komma från öst och väst” mfl. Torkel berättade på ett skämtsamt sätt hur Sone och han kom i kontakt med varandra
för 21 år sedan. Det var vid Torkels femte skivinspelning.

Fortsättning publicerad 20100326


Årsmöte i Risinge

Många intresserade medlemmar deltog i årsmötet.

Föreningens ordförande Åsa Johansson inledde eftermiddagen med att säga: ”Ett årsmöte är till för att ge en tillbakablick, men det är också viktigt att visa vad som kommer att hända längre fram.”

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Genom ett bildspel, sammanställt av Kent-Inge Fredriksson, visades glimtar från det gångna året. Berättarkvällar, lokalversion av antikrundan, Börsjödagen, Zarah Leander afton, filmvisningar samt Jul i Hembygdsgården var några av aktiviteterna som fanns dokumenterade i bildvisningen. Zarah Leander bodde en kort tid i Risinge prästgård, som ligger på andra sidan landsvägen mitt emot Hembygdsgården. Hon gifte sig 1926 med Nils Leander och de flyttade in hos svärföräldrarna. Nils far var prästen Pontus Leander. Äktenskapet höll bara några år och Zarah flyttade från Risinge till Stockhoöm. Bygden tar vara på Zarahs tid i prästgården och uppmärksammar gärna det med festligheter.

Fortsättning publicerad: 20100319


Kvinnlig företagare med tryck i

Inger Ericson med en av sina nallar med presentryck.

Den 1 april 1990 startade Inger Ericson sitt företag, ”Reklam i tryck”, hemma i källaren.
Företagsloggan med ”i” i mitten symboliserar verkligen att Inger är mitt i verksamheten.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Inger arbetade på kommunens informationsavdelning, men kände att hon ville göra något, där hon kunde få mer utlopp för sin kreativitet. Lyckan som gav henne möjligheten, att gå från dröm till handling, var en kurs i screentryck. Därefter deltog hon i en Starta eget-kurs. Efter att ha undersökt marknaden för textiltryck i Finspångstrakten och funnit att det inte fanns någon sådan verksamhet i kommunen, startade hon så smått i den egna villans källare. Arbetet på kommunen hade hon kvar på halvtid, det var viktigt att ha den tryggheten kvar.

Fortsättning publicerad 20100312


Renare vatten för världens barn

Brita Lisa Andersson har varit med i Musikgruppen sedan starten-97. Nu skall hon ut och affischera för konserten den 12 mars.

Många har säker sett den 30 sekunder långa reklamfilmen på TV, där en mamma fyller nappflaskan med smutsigt diskvatten och ger sitt barn. Texten som kommer upp meddelar
att över en miljard människor inte har tillgång till rent vatten. Detta är något som Svenska Kyrkan vill ändra på genom sin fasteinsamling 2010.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Varje minut dör fyra barn i världen av brist på rent vatten. Det är en tyst katastrof som skördar 1,8 miljoner barn per år. Claes Anckarberg, som är kampanjledare för årets fasteinsamling,
vill att kyrkorna satsar på rent vatten som är en livsnödvändighet för ett friskt liv. Där det finns rent vatten minskar diarréer och andra tarmsjukdomar, som kräver läkarvård. Anckarbergs förhoppning är att Svenska Kyrkan under fastans sex veckor skall samla in 1 miljon kronor per dag.

Fortsättning publicerad 20100305


Arbetsträning

Annelie Bäckstrand trivs med det omväxlande arbetet.

Det startade med sex personer som behövde arbetsträning. Det blev succé, kan man verkligen säga. Lokalerna blev snart för trånga och det blev positivt när gamla polishuset blev ledigt och verksamheten kunde flytta dit. I dag kan man bereda plats åt 19 personer, som arbetstränar
kortare eller längre perioder.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Den 1 april 2000 startade Marinette Zetterfeldt och Barbro Göransson, som ett kommunalt projekt, en butik i Affärshuset i Finspång där begagnade barnkläder fick nya ägare. Marinette och Barbro arbetade inom den socialasektorn och såg behovet av en verksamhet där människor kunde få utvecklas i sin egen takt efter sjukdom eller långa arbetslöshetsperioder.
Marinette hade kommit i kontakt med idén i Karlskrona, där en idrottsförening sålde begagnade
barnkläder. Politikerna i kommunen fann det värt att prova.

Fortsättning publicerad 20100226


Anhörigteam stöttar

Julia Jamison tillsammans med morfar Hans Andersson underhöll på årsmötet.

Sjukdom, olyckor och smygande demens bryr sig inte om vem det drabbar. I många förhållanden antingen det rör sig om äkta makar, sambor, barn - förälder eller förälder – barn kan det hända
att allt vänds upp och ner.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Från att ha varit två, som delat på allt och varit jämställda i sitt förhållande, kan den ena parten bli helt beroende av att bli vårdad och omhändertagen. Det är svårt för den som blir vårdberoende och inte själv klarar av sin vardag, men att bli anhörigvårdare till den man älskar
mest av allt i livet, är ett tungt arbete både fysiskt och psykiskt. Många behöver 24-timmmars
omsorg, men det kanske inte finns plats på ett boende eller också vill båda parter få vara tillsammans i sitt hem. Den som är i behov av vården får en god omsorg och kan känna sig trygg i sin hemmiljö. Den anhöriga ger trygghet, men sparar också stora pengar åt samhället,
som annars måste ordna fler boenden med hög bemanning. I slutet på 90-talet beräknades
att anhörigvårdarna besparade samhället en kostnad på 40 miljarder kronor.

Fortsättning publicerad 20100219


Fler väljer Finspång

Satsningen på Arena Grosvad uppskattas i Finspång.

Befolkningskurvan i Finspång har länge gått neråt. Vid årsskiftet 2008/2009 kunde vi se att Finspångs kommun tappat ca 4 500 personer sedan 1975. Drygt 100 personer per år har minskningen varit. I år har denna utveckling eller skall vi säga avveckling brutits.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Trots att den slutgiltiga statistiken från SCB inte har kommit, ser det positivt ut för vår bygd. I november var det 150 fler boende i kommunen än året tidigare. Just november är en viktig månad för alla kommuner, det är då underlaget för skatteberäkningen görs. Enligt kommunens ekonom Anette Asklöf ger varje ny kommuninvånare ca 40 000 kr i skatteintäkt.
Detta oberoende om personen arbetar eller inte, om det är en pensionär eller ett litet barn. De 150 nya invånarna gör alltså ca sex miljoner kronor till kommunens kassa. Ökningen av invånare beror dels på ökade födelsetal, dels en högre inflyttning. Hans Lindberg, utvecklingschef i kommunen, säger att ökningen av invånare fördelar sig över kommunen, men att centralorten, Hällestads församling, Lotorp samt Rejmyre har de största ökningarna.

Fortsättning punlicerad 20100212


Vinterstudier

Bo och Signhild Karlsson är ledare för årets cirkel

Var tredje torsdag under vinterhalvåret träffas en grupp i Borggård för att lära sig mer om Sveriges
geografi och historia. Det är nu sjunde vintern som studiecirkeln pågår. Sex landskap är redan avklarade: Dalarna, Värmland, Småland, Skåne, Bohuslän och Gotland.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Efter vinterns studier avslutas cirkeln med ett besök i det landskap som man har läst om. Initiativtagaren och ledaren Börje Wåhleman har tillsammans med Carola Bark på Barks Buss efter deltagarnas önskemål planerat en fyra dagars resa. Inger Bergvall, från Flasbjörke,
har deltagit i alla resor och är med i årets cirkel och förbereder sig tillsammans med sin man för årets Västgötaresa. Senaste torsdagen hade deltagarna förberett sig för samtal om Göteborgs historia.


Fortsättning publicerad 20100205


Dikter i vinternatten

Ingbritt Swanö Wiklander är vanligen regissör och står inte själv på scenen, men nu visade hon verkligen att hon har gedigna skådespelar talanger.

Julen är över och julgranarna har plundrats, julsakerna är förpassade till sina kartonger
på vinden. Vardagen har kommit på allvar. Mörkret har börjat lätta, men inte helt, fortfarande är vinternatten mörk och solen har varit gömd bakom tunga moln under många dagar. Precis då har Gruvspelsgruppens vinterupplaga slagit till.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Dikter i vinternatten i Hällestads Folkets Hus blev en gnistrande stund för publiken.
Sedan i september har en mindre grupp från Gruvspels ensemblen valt ut dikter, limerickar, betraktelser och tänkvärda sånger för att förgylla en stund för oss åhörare. Ingbritt Swanö Wiklander, Gruvspelsgruppens regissör, agerade själv vid pianot, med sång och monologer. Hon betonar att det har varit ett grupparbete att ta fram innehållet i föreställningen. Ingbritt
har själv kommit med förslag, men inte styrt gruppen. Det har varit viktigt att alla känner att det som framfördes var rätt för dem.

Fortsättning publicerad 20100129


Fick elda för fullt

Torvald Hultmark vid värmeväxeln som sitter i ett skåp i källaren.

Januari började med kyla som höll i sig dag efter dag. Termometern visade på ner till - 26 grader. Minst 15 dagar utan ett enda töväder. Många fastighetsägare, med direktverkande el som uppvärmning, såg hur elförbrukningen steg rakt upp. De som värmde husen med ved eller pellets fick se hur lagren snabbt minskade.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Många hade svårt att hålla sina hus varma. För flera fastighetsägare frös vattnet och kommunens rörmokare hade bråda dagar. Det varnades för elbrist i Sverige. Ur värmeverkets höga skorsten kunde man se ett stort vitt rökmoln komma. Den vita röken som bolmar ur verkets skorsten är kondenserad vattenånga. Den är extra synlig när temperaturen sjunker under minus strecket. Ångan, som annars inte syns när den kommer ut ur skorstenen, kyls hatigt av och det bildas små vattendroppar, som kan övergå till små iskristaller eller rimfrost . Fjärrvärmen är ett bra miljöalternativ för uppvärmning på grund av den effektiva rökgasreningen och den ringa andelen olja. Enligt Anette Melander vid Finspångs Tekniska Verk fick man elda med alla tillgängliga bränslen när kylan slog till som mest. Hushållssopor, biobränsle och olja behövdes för att leverera värme och varmvatten till de ca 900 fastigheterna som är anslutna till fjärrvärmen i Finspångs tätort.

Fortsättning publicerad 20100122


En underbar värld

Tove Henriksson med två populära julklappsböcker.

Flera lediga dagar och tid för sköna lässtunder i favoritfåtöljen vid brasan eller i sängen till långt efter att klockan slagit midnatt. Vi är många i Finspång som verkligen har gett oss hän åt att läsa böcker av våra favorit författare under julhelgen och de lediga dagar som varit.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Finspångs Böcker och Papper hade bråda dagar före jul med alla böcker som skullle slås in som julklappar. Tove Henriksson berättar att bland bäst säljarna till jul var Drottningens bönbok och boken om Kronprinsessan Victoria. De två böckerna är så kallade ”table books” som gärna får ligga framme på ett bord och man kan bläddra i då och då. Victoria boken såldes slut före jul. Bland de mest sålda romanerna finns Augustvinnaren Steve Sem Sandbergs bok ”De fattiga i Lódz”, Henning Mankells böcker ”Kinesen” och ”Den orolige mannen, Dan Browns ”Den förlorade symbolen” samt Camilla Läckbergs böcker. En debutant författare, som också sålt mycket, är Jonas Jonasson, med sin humoristiska må bra bok, ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. En bok som Tove Henriksson vill rekommendera för rolig och engagerande läsning.

Fortsättning publicerad 20100115


Ett bra sätt att leva

Monica, Johan och Kristin, två generationer som driver jordbruk tillsammans.

1949 gifte sig Åke Yderfors med Karin från Kristineberg i Halland. De bosatte sig i Skärvinge i Risinge socken. Med från Karins föräldragård kom också en besättning mjölkkor av den svartvita Låglandsrasen. Det var inte så vanligt med låglandskor i Risinge, så många bönder i området förundrade sig över de svarta korna...

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I Skärvinge har man varit trogna sina halländska kossor, som fått vara stammödrar till den besättning som idag finns på gården. Karin och Åkes äldste son Johan driver gården som enskild firma tillsammans med sin hustru Monica. På gården arbetar och bor också deras äldsta dotter Kristin med sambo Mikael, som är grävmaskinist. Sonen Anders bor också kvar i föräldrahemmet, men arbetar som snickare i ett byggföretag.
– Det finns mycket bra kompetens att tillgå inom familjen, berömmer mamma Monica. Anders rycker in när det behöver utföras snickerier i stall och byggnader. Han anlitas även av grannar när det gäller att sätta upp stängsel om vårarna.
– Anders är stark och stolparna blir ordentligt nedslagna i backen.
Johan berömmer också mågen Micke som förutom att gräva också svetsar det som behövs på gården.

Fortsättning publicerad 20100108


Gallerie Sonstorp

Agneta Mörner visar bokstöd i form av en tax.

Vid avfarten till Herrgården vid Sonstorps Bruk, sitter en liten skylt med texten Gallerie Sonstorp. Skylten är liten och blygsam, men den väcker en nyfikenhet. Vad kan gömma sig där bakom?

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Jag svänger av från stora vägen och åker genom allén fram till Herrgården. I den västra Herrgårdsflygeln inryms Gallerie Sonstorp, där Agneta Mörner öppnar dörrarna till en utsökt shop, för den som vill ha det lilla extra till sitt hem eller något utöver det alldagliga, för att ge bort som present. Sonstorps Bruk har mycket gamla anor. Redan på 1300-talet bedrev man troligen järnhantering vid bruket och är därmed det äldsta kända järnbruket i Östergötland. Under 1800-talets mitt fanns det fyra hamrar och sex härdar samt två spikhamrar. 1910 upphörde järnhanteringen och i dag bedriver familjen Mörner skogsbruk, kreaturslöst jordbruk, fastighetsförvaltning samt jakt och fiske.

Fortsättning publicerad 20091218


Extra gott till juletid

Det goda Risingebrödet.

Förr var det en tradition i många av Risingebygdens gårdar att baka Risingebröd till jul. Det vita brödet bakat på fint vetemjöl med lingon som fyllning. Något extra när det var årets stora högtid.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I några hushåll på landet finns traditionen fortfarande kvar. Ylva Mölder i Mottorp bakar brödet till jul, precis som hennes mamma Vetsera Gustavsson gjorde före henne. När barn och barnbarn kommer hem till Ylva till jul finns det Risingebröd på kaffebordet. Årets bröd är redan bakat och ligger i frysen och väntar. Men det är inte bara till den egna familjen som Ylva har bakat. Hon förser även hembygdsgården med Risingebröd till deras årliga Jul i Hembygdsgården. Brödet är litet mellan ”grovdoppa” och kaka. En vanlig vetebrödsdeg som för ett lager lingonsylt och dekoreras med degremsor. Det låter enkelt.
– Det är inte svårt, jag tar litet mer smör och litet mera socker i för att det skall smaka litet extra. Lingonsylten kan vara litet för tunn ibland, men jag blandar i litet vanliga skorpsmulor i sylten och då fungerar det bra, säger Ylva.
– Till 3 dl sylt kan det vara bra med ca 1,5 msk veteströ, som får stå och svälla en stund, så att sylten tjocknar.

Fortsättning publicerad 20091211


Många aktiviteter

Änglakören, som ännu inte fått sina vingar.

Sista helgen i advent händer det mycket i Hällestads kyrka. På lördagen är det julkonsert med Loa Falkman, pianisten Urban Gärdborn och Hällestads kyrkokör. Konserten hålls i samarbete med MHF och NBV.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Söndagskvällens evenemang är något storslaget. Staden Betlehem kommer att byggas upp utanför och inne i kyrkan. Den som kommer för att delta i den Levande Julkrubban, som det kallas, får börja med att skattskriva sig utanför kyrkomuren. Herdar kommer att hålla vakt vid levande får som betar, åsnor finns med, grönsaksstånd, smed, bagare, änglakör, de vise männen. För att komma in i kyrkan måste man visa att man har skattskrivit sig. Inne i kyrkan finns det ett värdshus där man bjuds på prinskorv, köttbullar och julmust. Kyrkans julkrubba skall vara framtagen och en korg för bönelappar finns framme i koret. Inne i sakristian skall det finnas en riktig liten baby som tillsammans med sin mamma får vara Jesusbarnet och Maria denna kväll. För att få allt detta att fungera krävs det mycket planering och att många engagerar sig.

Fortsättning publicerad 20091204


Kultur för de yngsta

Nina och Markus skriver autografer.

Vårens åtta teaterföreställningar är planerade. Flera av föreställningarna riktar sig till barn från 2 år.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Kommunens kultursekreterare Christer Öjring har tillsammans med Teaterföreningen, NBV och ABF lyckats att få bra föreställningar till Kulturhuset i Finspång. Även i Grytgöl satsas det på barnen genom Svenska Kyrkan i Hällestad som tillsammans med Folketshusföreningen i Grytgöl ger barnföreställningar. Rejmyre Folketshus och ABF ger också flera barnföreställningar under året. Lyckan att få gå på teater och leva med i det som händer på scenen är stor när man är 4 år. ”Det är inte på tv, det är på riktigt,” som en liten pojke sa. Två fullsatta föreställningar med 125 personer i publiken vid varje tillfälle visar att det är populärt. Mammor, pappor, mor och farföräldrar gläds åt att se hur barnen tar aktiv del i föreställningen med Nina och Markus från Bolibompa. Barnen lever med och ger goda råd till skådespelarna och de lyhörda aktörerna ger verkligen en dialog med barnen.

Fortsättning publicerad 20091127


Globalt engagemang

Hugo Andersson och Sten Zetterfeldt i samtal vid kaffet.

På RPG:s (Riksförbundet Pensionärsgemenskap) senaste veckomöte i Missionskyrkan berättade Hugo Andersson över ämnet Skäftesfall –Europa. Många av åhörarna kom för att höra på elektrikern och lantbrukaren från gården Skäftesfall i Risinge. Många hade relationer till bygden och kände Hugos föräldrar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Medlemskapet i centerns ungdomsförbund öppnade intresset för det globala engagemanget. Genom deltagande i ungdomsfestivaler, som ordnades i Europa, vidgades hans vyer. I dag är Hugo ordförande i NSRAC (rådgivande nämnd för fiskefrågor i Nordsjön). Hugo gav en skildring av EU:s etablering från embryot Stål- och Kolunionen med 6 medlemmar till dagens EU med 27 länder. Han ser en stor fördel med vårt medlemskap i EU, men tycker att det är trögarbetat. Det är mycket som skall beslutas i konsensus, men fisket i Nordsjön skiljer sig från fisket i Medelhavet. Det gäller att få detta att fungera på ett bra sätt. Alla fiskeministrar värnar ju om sitt. Tillslut enas man i alla fall. Våra vatten är viktiga och allt som görs ur miljösynpunkt behövs. Vi kanske inte ser det i dag, men på sikt handlar det om döda eller levande hav.

Fortsättning publicerad 20091120


Konst i höstsol

Annelie Lindberg med skulpturer av "lampskärmsskelett".

Under Allhelgonahelgen gick höstens konstrunda av stapeln i Rejmyreskogarna med omnejd. För fjärde året i rad hölls denna konstutställning som kallas Konst i Höstrusk. Rusket uteblev och en lysande sol gav trädens höstfärger en sprakande effekt. Många besökare letade sig ut till de olika gallerierna för att njuta av konstnärernas alster och det vackra höstvädret.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Vi startar vår runda vid Galleri Skatan hos Nisse Sandström och Kerstin Hedman. De har omkring sin bostad, det gamla missionshuset i Karlbo, utställning i ateljén, lusthuset och galleriet tillsammans med inbjudna konstnärerna. Nisse Sandström, som många av oss känner som den skickliga tenorsaxofonisten bland svenska jazzmusiker, har många strängar på sin lyra och målar spröda fjärilstavlor och miljöer av ”gåramålarkaraktär”. Kerstin är textilkonstnär men som denna höst arbetat med naturmaterial i kransar och kronor. Shakespeare är temat och där finns verk från Othello, En midsommarnatts dröm. På ett bord finns Oberons krona – fantasifulla konstverk av enkla material. Inbjudna gäster är Ulf Ekervik och Ingrid Ahlvik. Ulf delade Broocmanpriset med Nisse Sandström 2008. Nisse för musiken och Ulf för sin bildkonst. Ulf bor i Mogata och hittar sina motiv i hemtrakten. Både akvareller och grafik finns med på utställningen.

Fortsättning publicerad 20091113


God sopplunch

Gertrud Smith delar ut soppa till förväntansfulla gäster.

Elva onsdagar under hösten serveras det sopplunch på Mariagården i Finspång. Det är Risinge församling som bjuder in till lunch i sitt församlingshem.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det började för många år sedan med att några herrar, som arbetade ideellt, i församlingshemmet på onsdagar, frågade husmor om de inte kunde koka litet soppa åt dem. Monica Crantz Abrahamsson, församlingens husmor, berättar att sedan har det bara rullat på och antalet lunchgäster har utökats, så tillsammans med sin medhjälpare Marie Axelsson kokar de nu 100 portioner soppa till onsdagarna. Soppan kan variera i det oändliga, det är bara fantasin som sätter stopp för hur soppmenyn skall sammanställas. Morotssoppa, Svampsoppa, Kycklingsoppa och Nikkaluoktasoppa är några av årets soppor. Alla soppor lagas från grunden och inga pulversoppor förekommer. De tar gärna emot nya recept. Sista onsdagen gör man ett avsteg från soppan och serverar risgrynsgröt med skinksmörgås den 2 december. Luncherna på Mariagården är inte bara ett matintag för att stilla sin hunger, det är ett tillfälle för gemenskap.

Fortsättning publicerad 20091106


Mysig cittraafton

81-årige Lasse Eriksson sjunger till luta.

Hällestads församling bjöd in till cittraafton med cittrakonstruktören Lasse Eriksson och Yvonnes cittratrio. En mysig stund i höstmörkret; kaffe, lotterier, kåseri och musik att njuta av. Ett 40-tal förväntansfulla åhörare hade satt sig kring de dukade borden i församlingshemmet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Den för kvällen nybildade Yvonnes trio, bestående av Yvonne Fransson cittra, Anna-Lisa Fransson cittra och Sölve Holgersson dragspel, inledde sin musikstund med Evert Taubes Inbjudan till Bohuslän. Sedan följde många lättsjungna sånger, där publiken deltog med glädje. Blandningen var från “Flottarkärlek” till “Han har öppnat pärleporten”. Sölve berättade att när Snoddas sjöng Flottarkärlek i radio första gången 1952 fick han Sveriges Radions längsta applåd. Ett rekord, som står sig än i dag. Kvällens trubadur och kåsör Lasse Eriksson berättade om sitt liv med musiken. Som liten bodde han ”tapetgranne” med Anders Börje. Tapetgranne är Lasses uttryck för den lyhörda bostaden, där alla ljud hördes från grannen, som om det bara var en tapet mellan lägenheterna. Hos Anders Börje träffades många kända vissångare och textförfattare. Nils Ferlin, Roland Bengtsson, Lillebror Söderlund, Gunnar Thuresson med flera.

Fortsättning publicerad 20091030


Inga halvfabrikat

Tuija Carlsson gör smörgåstårtor för 200 gäster.

När Finspångs kommun redovisade statistik över företag i kommunen framkom det att det var ont om kvinnliga företagare. Flera kvinnor, som startat företag, har tvingats att ge upp. Det finns även de som lyckats. Det är Tuija Carlsson ett bevis på.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

År 2006 flyttade Tuija till Finspång från Loftahammar. Hela sitt liv har Tuija lagat mat i olika restauranger. Det som gav henne inspiration att ägna sitt liv åt matlagning, var när hon som 19 åring började arbeta på ett motorhotell i Filipstad. Hon tyckte att de misshandlade maten och inte alls lade ner någon omsorg för att få en god och vällagad mat. Det var mycket sorgligt att bjuda kunder på det framslängda som låg på tallriken. Tuija bestämde sig för att hon skulle göra detta mycket bättre och få gäster att verkligen njuta av den mat hon skulle laga. Det ledda till att hon sedan har haft egna restauranger på flera ställen i Värmland bland annat i Lesjöfors och Säffle. Även om man älskar att laga mat och gör det med både kärlek och omsorg, så kan det bli för mycket av arbete. Tuija brände ut sig men kunde efter en tid inte avhålla sig från köket. Den sista egna restaurangen blev därför en sommar servering i Loftahammar.

Fortsättning publicerad 20091023


8 veckor på kennel

Ior med matte Ida.

En blåsig kväll i oktober är det avslutning för ett gäng glada valpar, som har gått på kurs tillsammans med sina hussar och mattar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Under 8 veckor har de tränats av Ulla och Elin Stockberg vid Västergårdens kennel. I kursen ingår socialisering och första steget mot en lydig hund, samt hanteringsövningar. Av de 11 valparna skall en del vara sällskapshundar och några skall fostras till bra jakthundar. Alla hundägarna tycker att deras hundar har gjort stora framsteg under kursen. Under en kort promenad på en smal byväg visar man upp hur det går att promenera med hunden. Ulla och Elin går med och korrigerar och ger goda råd. Någon hund får en individuell träning av Ulla. De andra ställer upp sig i en ring och i ringen går matte eller husse runt med hunden, för att träna så att de kan passera andra hundar utan att reagera. Många av valparna går lugnt och stilla förbi de andra, men några vill helst busa med någon liten kompis. Elin ger goda råd hur de skall arbeta vidare. Valparna är inte rädda för varandra, de har träffats under många kvällar och ser att det inte är farligt och man behöver inte gå till attack .

Fortsättning publicerad 20091016


På rövarstråt...

Jesper, Ella, Kasper och Simon var några av Kuddbyscouterna som besökte Rövargrottorna.

En av septembers finaste kvällar med värme och sol fick Länstidningen följa med Kuddby Scoutkår och några av de cirka 75 medlemmarna, till Rövargrottorna i Kvarsebo i Kolmårdsskogen.

Text och Bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Det var ett gäng förväntansfulla lågstadiebarn som samlades vid färjeläget på den södra sidan av Bråviken, vid Skenäs på Vikbolandet. Ryggsäckarna var packade med matsäck och många av barnen hade sina föräldrar med sig och ett par hundar fanns också i sällskapet. Efter att ha åkt över Bråviken med färjan till Kolmårdssidan, började vandringen mot grottorna. Första biten gick gruppen på landsvägen. Efter några hundra meter vid avfarten mot Kvarsebo båtbyggeri, började äventyret när scoutledaren Inna Ek gick av vägen och ledde gruppen in i skogen. Det finns ingen utmärkning hur man ska gå från vägen, för att hitta fram till grottorna, utan man får leta sig fram i skogen på den väl trampade stigen.

Fortsättning publicerad 20091009


Ett drömhus

Agnetha och Gunnar trivs verkligen med att bo på landet, här utanför Grottan.

– Du får ringa när du svänger av från Rejmyrevägen, så kommer jag och möter dig, säger Gunnar, när jag ringer för att avtala ett möte.
– Ska det verkligen vara nödvändigt, säger jag. Jag hittar säkert, om du beskriver vägen.
– Det är lättare om jag möter dig, än att beskriva hur du skall åka, svarar Gunnar.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det blir så att jag ringer, när jag en kväll, då sommaren går över till höst, svängt av från Rejmyrevägen för att besöka Agnetha Eriksson-Lind och Gunnar Lind i deras hem Grottan i Lämmetorp. Gunnar kommer med bilen och kör före mig genom ett höstvackert Lämmetorp. Vägkanterna är fyllda av gul renfana och ståtliga rönnar lyser röda i aftonsolen. Bebyggelsen består av äldre villlor, torpstugor, en och annan helt nybyggd villa och några bondgårdar. Vi svänger av från den större vägen och det blir krokigare och krokigare. Vi svänger igen och vägen blir bara smalare och smalare. Jag tänker att snart går det inte att köra längre, men så helt plötsligt bakom en häck svänger vi och där ligger Grottan. Agnetha står utanför och hälsar oss välkomna. Huset som har varit deras permanentbostad sedan 2002 har en längre historia. Redan 1812 byggdes ett litet tvåvånings hus, med kök och storstuga på nedre botten och två rum på övervåningen. De som bodde där då vet man inte så mycket om, men man kan fantisera om deras strävsamma liv ute på landsbygden.

Fortsättning publicerad 20091002


Årets Börsjödag

Birgitta Hertin och Märta Ekelund gräddar kolbullar åt Asta Johansson.

Helgerna under september är fyllda av allehanda arrangemang i Finspång med omnejd. Årets Börsjödag hade lockat många historieintresserade besökare till Stjärnvik.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I egendomens fint restaurerade magasin var portarna öppna och Stjärnviks nuvarande ägare Björn Andersson och Gunvor Edlund bjöd besökarna på kaffe och hembakade kakor. I magasinet hade Torsten Strand också ett intressant anförande om Stjärnviks historia. Bruket som först hette Börsjö men som på 1750-talet bytte namn till Stiernvik, för att dåvarande ägare Louis De Geer inte tyckte om namnet och döpte om det efter sin hustru Eva Christina Oxenstiernas efternamn. Trakten kring Börsjö hade många sjöar och vattendrag, som låg på olika höjder så att det bildades fall. Dessa fall utnyttjades för att driva vattenhjul, vilka gav kraft åt olika hammare, som användes för att bearbeta järnet.

Fortsättning publicerad 20090925


Mingel och föreläsning

Lotta Nordesjö och Sirpa Ekholm.

Sommaren har börjat överge oss. Mörkret kommer tidigare och tidigare för var kväll som går. Mornarna känns kyligare och dimslöjorna ligger ute över åkrarna. Nu kommer den härliga årstiden, då det finns tid att förkovra sig inom något intressant ämne. Studiecirklarnas tid är i antågande.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Folkbildningsrådet i Finspång, med ordförande Gösta Johansson, bjöd in till upptakt med mingel och föreläsning. Nio studieförbund presenterade höstens och vinterns utbud av cirklar. Ämnena är otaliga så det blir svårt att välja. Line dance, Självförsvar för tjejer och kvinnor, Kraftsamling skog, Jägarskola, Korsordets vänner, Decoupage är bara något som finns med på studieförbundens höstagenda. Hittar man ingen cirkel som passar, kan man samla ihop några likasinnade och ringa något förbund starta en egen cirkel. En intressant cirkel, som Vuxenskolan ordnar, är om medeltida kalkmålningar, där studier av målningarna i Sankta Maria kyrka i Risinge ingår.

Fortsättning publicerad 20090918


Hjälp för gamla fönster

Sinnrik upphängning för fönster.

Efter en kortare tid av arbetslöshet, fick Lasse Pynnönen ett uppdrag att renovera och måla fönster på en äldre fastighet. Det satte fart på planerna att starta ”något eget”. Arbetet var roligt och resultatet blev bra.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det är säkert många som har tycker att måla om sina fönster är väl ingen konst. Det är ju så litet som skall målas. Men det är många sidor på ett fönster, som behöver skrapas, slopas och kitttas innan färgen skall läggas på. Ett riktigt pillgöra. Just detta med pillgöra tycker Lasse är roligt. Efter sommaren 2008 började han att undersöka om det fanns en marknad för målningsreparationer av gamla fönster. Behovet visade sig vara stort. Så började en process, som alla nyföretagare känner till. Blanketter, myndigheter, kalkyler, affärsplan, starta egetbidrag. Stor hjälp har Lasse haft av ALMI-företagspartner och av att ha en bra revisor. En bra verkstad behövdes. Den gamla vedboden med tillhörande förråd på familjens lantställe vid Näfssjön, byggdes om till en liten välfungerande arbetsplats. Första april 2009 kunde firman starta med sitt första upppdrag.

Fortsättning publicerad 20090911


Östgötadagarna

Praktfull bock vid Hejtorps gårdsmejeri.

Finspång är en kommun där konsthantverkarna har hållit sig väl framme när det gäller att få alster med som Årets Östgötahantverk. 2001 Rejmyre glasbruk med den blåa glasskålen designad av Margareta Hennix. 2004 Björke vävstuga med löparen Östergötland. 2005 Rejmyre stengods med den saltglaserade östgötakannan.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

I årets Östgötadagar kan du besöka Björke väveri där Britta Eriksson och Ylwa Källgren tar emot med vävnader i sina utställningslokaler och försäljningsbod. I kaffestugan kan man njuta av kafffe och den väl genomtänkta inredningen i huset. Vid Hejtorps Gårdsmejeri finns det mycket att uppleva., getsafari, vallhundsuppvisning och ponnyridning. Smaka och köpa getost, lokalt odlade grönsaker eller blommor från Dahlias blommor. Kristina serverar också kaffe och ostsmörgås. Rejmyre glabruk har hytttan öppen och där kan man se hur de yrkesskickliga glasblåsarna formar de sköra glasen. Sill i hyttan serveras också. Glasmuseet, som ligger i samma byggnad, har en stor samling av den tidigare produktionen. Handla glas går också utmärkt. Ett något annorlunda arrrangemang under Östgötadagarna är mopedrallyt och ”bakluckemarknad” i Grytgöl under lördagen. Mopedrally 4,5 mil i de vackra trakterna runt Grytgöl med omnejd lockar många.

Fortsättning publicerad 20090904


Utan skola & affär

Auroraringen reste midsommarstången midsommaren 2009.

I den lilla orten Lämmetorp i nordöstra delen av Finspång finns Lämmetorps fritidsförening.
Av namnet framgår det att föreningen värnar om de boendes fritid. Under 21 år har föreningen arbetat för att invånarna skall ha en bra fritid och lära känna varandra.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Många föreningar i glesbygden strider för att skolan eller affären skall få vara kvar. I Lämmetorp finns varken skola eller affär, de var borta redan långt innan föreningen bildades. Landshövding Björn Eriksson träffade föreningens styrelse, hemma hos Birgitta och Lars Danielsson en eftermiddag i mars 2005, för att överlämna de bygdepengar, som föreningen hade tilldelats. Han var imponerad av föreningens arbete och påpekade att det var ovant för honom att komma till en bygdeförening, som inte bara krävde att han skulle hjälpa dem mot makthavare, för att få behålla något som var nedläggnings hotat. Ca 60 hushåll är medlemmar i föreningen, som nu även omfattar Lämmenas och Vistinge. Monica Göhl, föreningens ordförande, berättar med entusiasm om den verksamhet, som föreningen bedriver. Fasta aktiviteter som återkommer varje år är Valborgsfirandet, midsommarfesten samt tipspromenaderna 11 söndagseftermiddagar under sommaren.

Fortsättning publicerad 20090828


Den globala konsten

Ylva Holmén och Jimin Park får råd av Jocelyn Prince hur glasmassa kan bearbetas.

Under juli och halva augusti har Rejmyre varit en internationell konsthall. Konstverk och installationer av internationella konstnärer har funnits ute i samhället, där man inte väntar sig konstupplevelser.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

För tredje gången har Rejmyre Matters genomförts. Möten mellan människor på gatan, i industrin, föreningar och andra samanhang har inspirerat konstnärer att visualisera sina intryck från Rejmyre. Initiativtagare till utställningen är Sissi Westerberg och Veronica Wiman. 2005 bildade de den ideella organisationen The LAND – Contemorary Art Practices, som arbetar för att skapa kulturutbyten, kopplingar mellan samtida konstnärer, lokalbefolkning och konsthantverk. Föreningen har sin bas i Rejmyre. Sissi har sin sommarbostad i Karlbo och det kan förklara varför de valde platsen kring Rejmyre glasbruk för utställningar och workshops.Vandringen från Engelska magasinet genom de olika byggnaderna kring glasbruket bjuder på många härliga upplevelser. José Tomás Giraldo, Colombia, har genom samtal med arbetare på glasbruket och letande i gamla arkiv på orten, sammanställt sin installation Magical workings. Jocelyne Prince, Kanada, har byggt upp sitt verk Dust Plates, som är slags glasbibliotek, där damm från olika glasbruk i världen glasats fast genom upphettning.

Fortsättning publicerad 20090821


Kunskapshus

Gunnar koncentrerar sig på luffarslöjd.

Första veckan i augusti visar termometern +26 grader i skuggan och de flesta har åkt för att bada. Men i backen utanför Risinge Hembygdsgård sitter Monica Glas och Toni Lejonheden från Åkersberga och dricker kaffe. De har inte tid för bad utan föredrar att resa och studera platser i Östergötland.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Monica berättar, att de har haft som ambition att resa runt i alla Sveriges landskap och verkligen studera de olika landskapen. Alla landskap har nu fått sitt besök och Östergötland är det sista. Toni säger, att det är tredje året de är i Östergötland, för det finns så otroligt mycket att titta på. Besöket i S:a Maria kyrka, med sina vackra takmålningar, har imponerat på paret och traktens historia, som presenteras i hembygdsgården har gett ny kunskap om bygden. Efter en stunds samtal, under de stora träden, fortsätter de sin färd genom landskapet, för att upptäcka nya platser. Inne i hembygdsgården guidar Britta Gustavsson denna vecka. Medlemmar från hembygdsföreningen turas om, helt ideellt, att visa samlingarna under sommarveckorna. Huset är fullt med insamlade föremål, som visar olika epoker i bygden. Järnhanteringen är representerad liksom jordbruket. Kläder från olika tider. På en vägg hänger en väst från andra världskriget, tillverkad av kräppapper. Nöden hade ingen lag och var man tvungen att ha väst fick man tillverka av det som fanns.

Fortsättning publicerad 20090814


Ingenting är omöjligt

Jan och Gun Klintbom med sonen Anders från Hablingbo på Gotland. Jan är med på sitt 47:e SM.

”Inget verkar omöjligt för en Grytgölare”. Det uttrycket har ofta hörts om befolkningen i det lilla samhället Grytgöl i nordvästra Finspångs kommun. Under en vecka i juli var det upp till bevis, för de cirka 500 invånarna, att visa att det stämmer när SM i varpa anordnades av idrottsklubben.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

2004 fick Anders Bengtssson frågan på Varpaförbumdets årsmöte om Grytgöl kunde anordna SM i varpa 2009. Utan att tänka sig för svarade han ja. Dessutom lovade han i ett obevakat ögonblick att i Grytgöl regnar det inte, något som han under SM-veckan fick gliringar om av varpaförbundets ordförande Lars Henriksson.
-Vädret kan man inter göre nåt åt, säger Jan Klintbom från Hablingbo, som var med på sitt 47:e varpa-SM.
Han hade bara beröm åt arrangörerna. Tidigare år var han aktiv kastare och har vunnit flera mästerskap. I år nöjde han sig med att vara aktiv åskådare, som hejade på sina kamrater från Hablingbo. På sjungande gotländska förklarade han varpakastningens invecklade regler. Något som varje gotlänning får med sig med modersmjölken, enligt Jan. Varpa är en precisionsidrott med anor från vikingatiden. Flata stenar användes för att kastas mot en trästicka och den som kom närmast vann. Det låter enkelt, men är så mycket mer. I dag gjuts varpan i aluminium och anpasssas efter kastaren. I Varpa-SM tävlas det i fem discipliner: individuell kula, individuell cm, lag-cm, mixt-varpa och lagkula.

Fortsättning publicerad 20090807


Lång sommartradition

Några herrar som är fyllda med roliga historier.

Varje onsdag från maj till och med augusti träffas pensionärer från Finspångs olika pensionärsföreningar i Friluftsfrämjandets stuga i Lunddalen på förmiddagarna. Det har man gjort i omkring 35 år, berättar 91-åriga Karin Pärleby, som har deltagit så ofta hon kan sedan 80-talet.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Lunddalspensionärerna har blivit ett begrepp för många. Aktivitetsledarna Ullla Bernhard och Birgitta Jansson, som förestår träffpunkten på Högbycenter, flyttar ut sin verksamhet under sommaren. Klockan 8:45 startar busssen vid busstationen och man kan sedan stiga på vid olika platser i samhället. Strax före 12:00 kommer bussen och hämtar för hemfärd. Onsdagen för mitt besök, har Hans Andersson, från RPG, satt samman en tipspromenad där det gäller för deltagarna att känna igen olika platser i kommunen utifrån fotografier. Bengt Malmlöv sätter ut frågorna på de olika slingorna. När bussen kommer är det klart och då har Bengt avverkat fyra kilometer i skogen. Det blir en promenad i skogen på åtta kilometer varje sommaronsdag för honom eftersom han också plockar ned frågorna. Sedan Bengts hustru dog har det gett honom en stor gemenskap och en meningsfull uppgift att få vara med och arbeta för Lunddalspensionärerna.

Fortsättning publicerad 20090724



Fynda på marknad

Fredrik säljer Centerlotter till Elsie-Britt Kinneteg och Inger Möller.

I Finspång avlöser marknaderna varandra under sommaren. De flesta orter inom kommunen har sin egen marknad med olika arrangörer. Och så också Igelfors.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Det är Lions, hembygdsföreningen, byarådet eller idrottsföreningen som står bakom de olika marknaderna. Marknaden i Igelfors är idrottsföreningens arrangemang. Årets marknad lockade cirka 3000 besökare. Marknadsområdet ryms på idrottsplatsen och det går snabbt att gå runt och kolla in de olika stånden. Köpte man ”Foppatofflor” för 150 kronor vid det första ståndet, blev man nog besviken när man såg priset hos försäljaren längst bort. Där var priset för samma skor 79 kronor. Så kan det var på marknader. Reaskyltar fanns vid många av varorna. Nästan allt finns att köpa, men väskor och plånböcker fanns det många stånd som ville sälja. Brända mandlar och cocosbullar, grönsaker, korvar och damunderkläder, loppisfynd, borr och utplanteringsväxter. Många marknadsbesökare gick därifrån med välfyllda kassar. Efter marknadsrundan och alla glada samtal med bekanta som inte har setts sedan förra årets marknad, tar många vägen förbi Betel för att dricka kaffe och äta en nygräddad våffla.

Fortsättning publicerad 20090717


Kultur på Regnagården

Att visa konstutställningar av god kvalité och arrangera konserter utan rock och pop brukar kräva bidrag från skattemedel. Men i byn Regna mellan Finspång och Vingåker bjuds det på kulturevenemang på hög nivå helt utan bidrag från stat, kommun eller landsting. På onsdag ger till exempel Sven-Bertil Taube och pianisten Carl-Erik Holmquist en av sina numera sällsynta konserter på Hembygdsgården, som ligger intill Regnagården.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: STAFFAN SVENSSON

På plats i Regnagården finns sedan 11 juli en konstutställning med verk av ryskfödde målaren och fotokonstnären Michail Shevarjov. En rad kulturevenemang har genomförts under sommaren på Regnagården och fler kommer innan säsongen är till ända. Byn Regna i den östgötska Bergslagen har anor från 1360-talet. Regnagården etablerades 1809 som bygdens ålderdomshem. Numera har Regna mellan 500 och 600 bofasta invånare, ett antal som ökar varje år genom inflyttning av främst barnfamiljer. Läget med pendlingsavstånd till Vingåker, Finspång och Norrköping är gynnsamt för familjer, som söker sig bort från storsamhällets ofta mindre barnvänliga miljö. Hit kom det numera förlovade samboparet Gunilla Strömberg och Staffan Svensson från Fagersta och Stockholm år 2006.
- Vi hade en längre tid sökt efter en plats, där vi kunde driva en restaurang och ett vandrarhem samtidigt med att arrangera konstutställningar konserter och andra evenemang, berättar Staffan Svensson, som numera lagt sitt konsultföretag inom energi- och miljöområdet i malpåse.

Fortsättning publicerad 20090710


Kul sommarlek

Sommaren har börjat och alla barn är lediga från skolan. Däremot är det inte alla föräldrar som har semester och flera barn skulle vara hänvisade till sig själva under några veckor. Men då finns det sommarlek på Bönergården som Stiftelsen Bönergården ordnar under två veckor, med socialförvaltningen som sponsor.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Ett 80-tal barn mellan 7 och 11 år träffas på förmiddagarna för bad, lek och andra aktiviteter. Ett bra alternativ, att få en egen aktivitet för barn, när mamma och pappa kanske inte har möjlighet att resa på semester. Överallt på gården, som ligger vid sjön Bönnern, några kilometer utan för Finspångs tätort, är det barn som klättrar i träd, sparkar boll, hoppar studsmatta eller bara går omkring. Så kommer den sista bussen ut med barn och en av ledarna busvisslar och alla barn sätter sig på stolar och bänkar framför scenen. Huvudledarna Hanna Ohlsson och Elin Johansson håller en kort samling och informerar om dagens olika aktiviteter. Man sjunger några sånger och barnen är med på noterna och sjunger så det hörs ut över sjön. Hanna och Elin har tillsammans med elva sommararbetande skolungdomar planerat de olika aktiviteterna. Det är ett stort ansvar att ”ta hand om” så många barn med mycket spring i benen och egna idéer om vad som är roligt och vad man inte vill göra. Alla ledare har innan Sommarleken började gått igenom en utbildning i hjärtoch lungräddning som Räddningstjänsten anordnade. Barnen är indelade i grupper, med namn som de själva har hittat på.

Fortsättning publicerad 20090703


Hantverk och sprättägg

Det gamla ålderdomshemmet i Regna hade ett hönshus, som försåg de boende på hemmet med ägg. Numera är det en hantverksbutik, där det givetvis finns ägg att köpa.

Text och foto: MONICA BLOMBERG

Ålderdomshemmet lades ner och hönsen försvann från sitt hus. Det tomma hönshuset stod bara där, som ett gammalt uthus utan funktion, tills att Regna byaråd tog sig an det. Genom dåvarande ordföranden i rådet Bengt Lindbergs försorg städades, reparerades och målades huset tillsammans med andra entusiastiska bybor. Detta möjliggjordes av EUpengar genom Våg 21. Landshövdingen invigde Hönshuset och Titthålet sommaren 2004. I tre år drevs verksamheten av byarådet. I dag är det ”ett löst sammansatt kvinnligt nätverk” som ser till att verksamheten lever vidare, enligt Lotta Pettersén. I den mycket lilla försäljningslokalen samsas hantverk från bygden med sprättägg från en närliggande närliggande lantgård, saft från en duktig husmor, glass från en glassbox och de mest underbara lammskinn. På frågan om hur man väljer ut varorna som skall försäljas, berättar Lotta att nätverket träffas och introducerar nya hantverkare för varandra. Krav ställs på att det är genuint hantverk och inte prefabricerade varor. Både kvinnliga och manliga hantverkare är välkomna med sina alster. Återanvändning av material är också välkommet. Stora praktiska kassar tillverkade av kaffeförpackningar hänger färggranna på en stång. Så bra att ha vid storhandling i mataffären i stället för engångskassar och därigenom spara på naturens tillgångar.

Fortsättning publicerad 20090626


Glad missionär

- Så länge jag orkar kommer jag att arbeta med hjälpsändningar till Kongostaterna. Säger Marinne Karlsson, som blev missionär 1959.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Marianne Karlsson och jag sitter hemma vid hennes köksbord i Rejmyre, för att samtala om hur det är att vara missionär. Marianne har bakat en hallonkaka till kaffet, en kaka som har en solgulfärg och jag måste fråga hur hon kunnat få den så gul.
- Äggen kommer från hönsgården bakom huset, säger hon.
Hönorna är inte längre Mariannes, utan hon har överlåtit dem åt en av hyresgästerna i huset, som tycker mycket om djur. I februari fyllde Marianne 78 år och kroppen har sina förslitningar. Hon har en utsliten höft och får ta till käppen när hon skall förflytta sig. Hoppet om operation har ökat och hon är lovad att det skall bli av under hösten. Den stora trädgården klarar hon inte längre att sköta, som hon vill. Mördarsniglarna håller hon efter och berättar att kvällen före mitt besök tog hon 57 stycken. Hon ger inte upp så lätt. Marianne visste tidigt att hon skulle bli missionär i Afrika. För att gå ut som missionär krävdes det en utbildning. Marianne ville läsa vidare efter folkskolan för att bli lärare. Föräldrarnas ekonomi tillät inte vidare skolgång för henne.
- Jag blev så ledsen och kände mig så besviken, hur skulle jag nu kunna bli misssionär,berättar hon.

Fortsättning publicerad 20090619


Agnarna skiljs åt

En blåsig försommarkväll ger sig ett 30-tal medlemmar i Risinge LRF av till Norrköping för att tävla i gokart. Det skall bli en kväll när fokus ligger på att vinna och slå grannen med flera sekunder. Tankar på mjölkpriser, EU-blanketter eller havererade jordbruksmaskiner existerar inte denna kväll.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Nitton känner sig manade att tävla, resten är supportrar, som hejar på de taggade tävlingsförarna. Systrarna Kristin och Inger Yderfors är det enda kvinnliga inslaget bland de tävlande. Kristin kommer direkt med tåget från Stockholm, efter att ha deltagit i LRFstämman på Sånga-Säby. Hon tänker ge sambon Micke en match. Inger tror att sambon Björns manlighet kan ta skada om hon vinner över honom i Gokart. Dag Axelsson, äggproducent och bergsprängare från Gomma, skall försvara sin fjolårs titel som Risingemästare i Gokart. Fast det är många som känner att i år skall det inte lyckas för honom. När svarta overaller och hjälmar sitter på plats, så är det flera som känner att det bor en Ronny Petersson eller Michael Schumacher i kroppen. Stämningen är hög när de olika heaten flaggas av. Inger drar i för hårt i en kurva och åker av banan. Hon får gå ur och skjuta upp sin bil för att komma på banan igen. Vid nästa varv åker hon av på samma ställe. Proceduren får upprepas för att hon skall vara med igen. Här är det tävlandet som gäller och det finns inga gentlemän som vill missa sekunder för att hjälpa henne. Trots att hon blir distanserad av de andra, visar Inger inga dystra miner.

Fortsättning publicerad 20090612


Kryddornas historia

När SPF:s föreningen Brukspensionärerna i Finspång hade sitt sista möte för våren var eftermiddagens ämne: Kryddornas historia och dess olika användningsområden inom medicin.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Anette Kargén, entusiastisk kryddodlare från Igelfors, lotsade de 70 deltagarna genom användandet av naturens egna läkemedel bland våra kryddor. Anette är utbildad sjuksköterska och betonade att det alltid är viktigt att se att det finns dokumenterat ur medicinskforskning hur växterna inverkar. Det kan vara rent hälsovådligt att tro på gamla kurer, som finns inom folktron. Hon underströk att det är viktigt när man skaffar litteratur inom området, att man verkligen tar reda på ett det finns ny forskning bakom boken. Lagerbladen är bra att använda vid sillinläggningar och vad vore kalopsen utan sina lagerblad. Däremot är det giftigt att dricka te på torkade lagerblad. Anette avråder från eget experimenterande. Den enda kryddväxt som har en helt svensk bakgrund är gräslöken. Den förekom från början som en vild, strandnära växt, innan vi började odla den i våra trädgårdar. Den gula löken härstammmar från Centralasien och fördes via Egypten vidare med romarna till nord Europa. Alla lökväxter har en konserverande inverkan på mat. Löken sätter också fart på matsmältningen. Ju mer sönderhackad löken är dess större ettrig smak avger den. Vitlöken har störst bakteriedödande
inverkan.

Fortsättning publicerad 20090605


En riktig folkfest

När lantbruksmuseet Ljusfallshammar slår upp sina portar, finns det något för hela familjen. Farfar ler igenkännande över gamla traktorer och redskap, som han minns från barndomen. Barnbarnet är förundrad över ett gammalt träbadkar, en konstig tvättmaskin eller en vacker hästsläde.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Åsnan Minus med ”matte” Tulo gör succé bland barnen. Tulo skulle köpa en ponny, men kom hem med en åsna och har sedan blivit fast för åsnor. Nu har hon fyra stycken och försäkrar att de inte alls är lata. Vid ett bord sitter årets Ljusfallshammarsbo Gustav Johansson, 92 år. En man som är fylld av historia och anekdoter. Han underhåller sina bordsgrannar med många skämt. Det nyinstiftade priset har han fått för sitt engagemang i bygden och bland dess ungdomar samt för sin medverkan i byarådets tidning Hammarslaget. Det är en stolt pristagare som beundrar sin replik av Ljusfallshammars symbol Hammaren som står vid riksväg 51. Inne i museet bjuds det på kaffe och våfflor med potatis i. Tänk så genialiskt att grädda raggmunken i ett våfffeljärn och servera med rårivna morötter och lingon. Verkligen något at ta efter. Överallt på gårdsplanen står det grupper med folk och diskuterar vid någon gammal maskin. Många kunde berätta episoder från förr när maskinerna användes på gårdarna i trakten.

Fortsättning publicerad 20090529


Loppis för Indien

För sjunde året i rad har det hållits trädgårdsloppis i Finspång. Initiativet kommer från Maria Bark, som fick idén när hon gallrade ut växter hemma i trädgården.

Text: MONICA BLOMBERG

Maria Bark, som är med i missionsgruppen i Finspångs Missionskyrka, gallrade ut växter hemma i trädgården vid Knivsätter. Hon tyckte att det kändes lite sorgligt att bara kasta dem på komposthögen. Så föddes idén, att ordna en loppis, där man kunde skänka av sitt överflöd från trädgården och andra trädgårdsodlare kunde fynda till sina rabatter. Missionsgruppen tyckte idén var bra och 2002 hölls den första trädgårdsloppisen. Pengarna som kom in gick oavkortat till olika projekt i Indien. Det största projektet var uppbyggnaden av ett skolhem för pojkar i Rampurwardi och en lokal på samma ort där befolkningen kan samlas till bland annat
föreläsningar. Just undervisning i grönsaksodling har varit med i projektet. Familjer har fått utsäde att använda i sina egna odlingar. Det har gett mat till familjen, men också ett överskott att sälja på byns marknad. Att pengarna verkligen omsätts där det behövs, kunde socialarbetarna Mohanish och Sunita Keskar från Rampurwardi berätta, när de besökte Finspång för några år sedan. I år har missionsgruppen fått ett nytt projekt att stödja. I staden Nannaj finns ett litet sjukhus med 30 platser. Sjukhuset drivs av makarna Urunar och Smita. Det är en utmaning att samla pengar till projektet och trädgårdsloppisen är en del av insamlandet. Redan klockan 8.00 på lördagsmorgonen kommer de första för att skänka sina växter.

Fortsättning publicerad 20090522


Soppmöte för bygden

I Igelfors och Regna finns ett aktivt Bygderåd. En levande landsbygd står på agendan och detta kan man se genom flera aktiviteter som rådet driver. Det nedläggningshotade biblioteket togs över av rådet och drivs med bidrag från kommunen. Andra aktiviteter är caféet och fritidsgården, som är öppen en gång i veckan, föreläsningar samt Bygdebladet som ges ut varannnan månad.

Text: MONICA BLOMBERG
Bild: FREDRIK BLOMBERG

För att utveckla bygden och försöka att locka nya invånare till orten inbjöd rådet intresserade till Soppmöte i bygdegården. Idén var att vid en gemensam måltid kunna diskutera frågorna. Kyrkan engagerades och stod för soppa och servering. Ett 50-tal engagerade bybor kom för att äta soppa och lyssna till Anders Nordin från projektet Framtida Näshulta och Camilla Carlssson representant från Landsbygdsrådet. Att inventera, vad bygden har att erbjuda nya invånare, är viktigt att börja med, enligt Anders Nordin. Finns det lediga fastigheter eller tomter till familjer som vill flytta in? Marknadsföring genom lokalpressen, visa vad som är intressant och varför man skall bo i Regna eller Igelfors. I Näshulta hade man engagerat barnen i skolan att göra bildekaler med slogan för bygden. En dekal fick texten ”Kom och bo här i Näshulta om ni vill leva i lyx”. Även Camilla Carlsson från Landsbygdsrådet tipsade om att gå till barnen med frågan ”Varför är det bra att bo här?” Av barnen får man ärliga och användbara svar, som man sedan kan arbeta vidare med. Hon visade också en inspirationsfilm om bland annat kooperativa lösningar.

Fortsättning publicerad 20090515


Njutbart örongodis

Ett säkert vårtecken i Finspång är STAL-körens vårkonsert. Körens dirigent Carl Johan Sandin, som också var kvällens konferencié, lovade publiken en stor påse med örongodis att njuta av. I en gottepåse med blandat smågodis finns det många olika smaker, så var det även i denna konsert.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

Musik och texter av bland annat Robert Broberg, Duke Ellington, Carl Mikael Bellman, John Lennon/Paul McCartney, Benny Anderssson och Toots Thieleman plockades upp ur påsen. Publiken fick också vara med och bidra med sång i två av numren. Powel Ramels Ta av dig skorna och Blå Stetsonhatt av Hasse Alfredsson/Tage Danielsson. Carl Johan Sandelin dirigerade både kör och publik iförd blå Stetsonhatt och gabardinkavaj. Munterheten hos den sjungande publiken var stor. STAL-kören är en verklig gladkör, som med sin sångarglädje smittar av sig på sin publik. Spexet ligger inte långt borta när kören ger vårkonsert, så även denna gång. Körens damer sjöng It´s rainig men! Text och musik Jabara/Schaffer. Då regnade det formligen in manliga körsångare utstyrda i olika kreationer bland annat arabisk schejk, raggare, plommonstopsklädd engelsman, målare, beduin med flera. Några av karamellerna som publiken verkligen njöt av var Anna Sandström Jönsson, som tillsammans med Björn Liljeblad, flygel och Lars Ramberg, bas bjöd på The way you look tonight och Over the rainbow.

Fortsättning publicerad 20090508


Trevlig gemenskap

Under vintern och våren har Risinge hembygdsförening, i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, haft en studiecirkel i Tvåändsstickning. Varannan tisdag har åtta glada kvinnor samlats i Klippestorpsgården med sina garnnystan och klirrande stickor. Tålmodiga kursledare har Birgitta Hertin och Elisabeth Larsson varit.

Text och bild: MONICA BLOMBERG

De första färdigställda alstren ställdes ut på en skärmutställning vid Hembygdsgårdens Jul i Prästgården. Där fanns både tum- och fingervantar. Passformen var det nog litet si och så med. Men från att aldrig har stickat något i tvåändsstickning till att få ihop en hel vante är steget långt. Vid kursavslutningen i april hade handlaget med stickorna ökat betydligt. Flera av deltagarna hade gett sig i kast med avancerade ”krusmönster” på både sockor och vantar. Egna vilda färgkombinationer i lila och vitt eller ”getingvanter” i gult och svart har tillverkats under mycken munterhet. Tvåändsstickning är en gammal stickteknik, som kännetecknas och skiljer sig från vanlig stickning, genom att man hela tiden stickar med två garntrådar. Man stickar trådarna växelvis och snor dem om varandra på avigsidan. Detta gör att man får en mycket fast och mindre elastisk stickning, som inte töjer sig utan ger formfasta plagg. Varma, slitstarka vantar och sockor blir resultatet av att två trådar alltid följs åt.

Fortsättning publicerad 20090430


Ett kulturarv

Norra Östergötland brukar kallas för Östgöta bergslag. I flera hundra år blomstrade verksamheten och många små brukssamhällen växte upp intill vattendragen där vatttenhjulen kunde drivas. Forsande vatten var en förutsättning för drift av hammare, bälgar och kvarnhjul innnan el-kraften och eldistributionen uppfunnits.

Text och foto: PER-OLOF OLSSON

Med början i mitten av 1800-talet trängde nya tekniker, industriell stordrift och nya tänkesätt efter hand in och de små bruken blev olönsamma, de försvann ett efter ett. Det skedde inte bara i Östgöta bergslag utan över hela landet där järn hanterades. Vid Folkström, fem kilometer väster om Grytgöl, anlades en hammare redan 1649. Men på grund av vatttenbrist i Emmaån flyttades den 1683 en km norr ut i strömmen till det som kalllades Övre bruket. Det fanns också en masugn vid Folkström. Den drevs fram till år 1773. Förr rådde inte fri företagsamhet. För att starta en tillverkning behövdes privilegier från konungen. År 1777 fick brukspatron Karl Daniel Burén sådana privilegier för att starta ett manufakturverk samt ett vals- och skärverk. Den verksamheten kom att blomstra i drygt ett sekel, men bruksanläggningen vid Folkström blev med tiden gammaldags och lades slutligen ner 1884. Då fanns två manufakturverk, en spikhammare och två brännstålsugnar i drift. I samband med bruksnedläggningen revs en stor del av bruksbyggnaderna. Även själva bruksherrgården revs, men dess flyglar lämnades kvar. Herrgårdsbyggnaden var pampig med två fulla våningar och vid frontespisen tre. Också den revs, men byggdes upp på någon annan plats och i annan form. Kvar i vår tid finns några bruksarbetarbostäder, ett stort pampigt magasin från 1700-talet, kvarnen och en före detta järnbod. Kvarnen och mjölnarbostaden är från 1800-talets första hälft. Den verksamheten drevs så länge som till 1959.

Fortsättning publicerad 20090424


Högt byggtempo

Bygget av de elva hyresrättshusen i det nya kvarteret Humlegården på Östra Hårstorp i Finspång är i full gång. När Länstidningen besökte byggarbetsplatsen, pågick en omfattande aktivitet och man kunde se huskropparna börja ta form.

Text och bild: ANDREAS NORLÉN

När reportaget nu publiceras, har vårvärmen anlänt till Östergötland, men vid Länstidningens besök i Hårstorpsområdet var det fortfarande lite kyligt, även om plusgraderna hade gjort platsen en smula lerig. Bottenplattorna till de första husen hade gjutits och man kunde se hur frigolitisoleringen lades på plats. Grävskoporna var i full färd med att bereda marken för det fortsatta arbetet. För byggnationen svarar LB-Hus. Hyresrättshusen byggs i enlighet med ett koncept, som företaget prövat på andra håll i landet. Det bidrar till att hålla byggkostnaderna nere, eftersom man inte behöver rita projektet från början.
– Allt går enligt planerna, säger platsansvarige Mikael Larsson, LB-Hus.
Vallonbygden valde LBHus efter att ha begärt in offerter från olika företag och efter att ha tittat på liknande projekt i andra kommuner. Mikael Larsson och hans medarbetare håller ett högt
tempo och räknar med att alla elva bostäderna ska vara inflyttningsklara i november. Länstidningen berättade för första gången om byggnationen i februari, strax efter att det första spadtaget hade tagits. Det kommunala bostadsföretaget Vallonbygden investerar 17 miljoner kronor, för att förse Finspång med en ny typ av hyresrättsboende. Satsningen har föregåtts av en omfattande marknadsundersökning och en bred dialog med potentiella hyresgäster.

Fortsättning publicerad 20090417


Sjönära tomter vid Glan

En privat entreprenör Svärtinge satsar nu på att erbjuda 40-talet villatomter på ett atttraktivt område nära sjön Glan endast fyra kilometer från Norrköpings kommungräns invid riksväg 51. Om inga överklaganden drabbar detaljplanen kan det bli byggstart redan till hösten.

Text: ALEX SVENSSON

Projektet på fastigheterna Melby 3:3 och Vistinge 6:4 omfattar totalt 42 tomter, varav 5 redan delvis är bebyggda. Förslaget till detaljplan har upprättats av arkitekt Bengt Groschop, Norrköping. Ägare till marken är Anders Carlsson från Svärtinge med företaget A C Berg AB. När vi söker honom för att få veta mer om byggplanerna, får vi veta att han rest till Zimbabwe för att jaga och att han stängt av sin mobiltelefon. Förslaget till detaljplan för området är fram till 15 maj utställt för samråd och har sänts med brev till samtliga grannar för eventuella synpunkter. Finspång är en kommun med minskande invånarantal. Mot den bakgrunden finns de, som frågar sig om det finns möjligheter att hitta köpare för 40 nya villatomter i Finspång. Vi låter frågan gå vidare till kommunfullmäktiges ordförande Stig Jansson (m).
– I stort sätt alla tomter, som vi hittills fått fram har blivit sålda, svarar han.
– Ett stort antal anställda vid industrierna i Finspång pendlar från Norrköping och Linköping och bland dem bör det finnas flera, som är intresserade av de jämförelsevis billiga villatomter, som kan erbjudas i Finspång.

Fortsättning publicerad 20090409


Unikt boende

När Länstidningen besöker det nya boendet på Stora Allen i Finspång får vi klart för oss att: ”Habiliteringen kretsar kring de fyra hörnpelarna Boende, Arbete, Undervisning och Fritid”. Det berättar Marie- Louise Bäckström, enhetschef på Mo Gård och ansvarig för det individuella boendet på Stora Allen.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

I ett helt vanligt hyreshus bor sju personer med grava handikapp som dövhet och blindhet ofta kombinerat med olika förståndshandikapp. Detta ställer naturligtvis stora krav på ledsagare och personal. I trappuppgången finns på nedre botten en lägenhet som används som samlingslokal och där finns det dygnet runt personal tillgänglig. Stora Allen är den första enheten där eleven eller gästen bor i egen lägenhet med möjlighet till stöd utifrån det personliga och individuella behovet. Mo Gårds resurscenter startade redan 1947 och blev aktiebolag 1992. Idag har man många grenar på sitt träd över nästan hela Sverige, men huvudorten är fortfarande Finspång, där Mo Gård ligger och man bland annat driver folkhögskola. Eleverna kommer från hela Sverige, men har det gemensamt att de ofta har mycket nedsatt hörsel och syn, ofta kombinerat med någon grad av förståndshandikapp. Det gör att det ofta är svårt att kommunicera med eleverna, vilket personalen gör på teckenspråk. När regionchefen Weronica Roos-Heinefeldt höll invigningstalet fanns en teckentolk som översatte hela talet för de närvarande eleverna, handledarna och besökarna.

Fortsättning publicerad 20090403


Finspångs historia

Finspångs slott är som bekant inte enbart ett pampigt minnesmärke från barockens 1600-tal, utan också en i högsta grad levande kontorsbyggnad tillhörande Siemens International Turbomachinery, den nutida versionen av Finspångs bruk.

Text och bild: ANDREAS NORLÉN

Beger man sig ned för en bred stentrappa och in under de murade källarvalven kommer man till Finspångs turbinhistoria - ett museum, som berättar om en del av företagets utveckling och därmed en del av det som har format dagens Finspång. Brukshistorien i Finspång sträcker sig tillbaka till 1600- talet och många är de produkter som tillverkats i bygden. Finspångs bruk var länge en av Sveriges främsta vapensmedjor, men 1912 provsköts den sista kanonen i Finspång och tillverkningen flyttades till Bofors. Till all lycka för Finspång hade bröderna Ljungström då startat turbintillverkning i Stockholm och var på jakt efter ytterligare produktionskapacitet. Finspångs verkstäder och yrkesskickliga personal kom väl till pass och så inleddes den era av turbinproduktion som fortfarande pågår.
Det är, som namnet antyder, just turbintillverkningen som är fokus för museet i källaren på Finspångs slott. Där visas bland annat äldre tiders turbiner, modeller av turbiner och delar av turbiner. En del av museiföremålen är dock från tiden före 1912 – hur kan det komma sig? Jo, turbintillverkningen i Finspång har sina rötter inte enbart i bröderna Ljungströms produktion, utan även i den tillverkning av turbiner och separatorer som startades av Gustaf de Laval i Nacka på 1880-talet. Den tillverkningen slogs nämligen samman med dåvarande Stal i Finspång på 1950-talet och så fick turbinverksamheten två historiska ursprung.

Fortsättning publicerad 20090327


Tänder hopp

Janne Karlsson från Lotorp i Finspångs kommun arbetade under 30 år inom Räddningstjänsten som brandman och i ambulanstjänst. De sista fyra åren satsade han på att utbilda sig till massör och terapeut. Med de kunskaperna som grund har han utvecklat en metod, som hjälper patienter med andningssvårigheter till ett bättre liv. Han hedrar sin hembygd med att kalla den för Lotorpsmetoden.

Text och bild: ALEX SVENSSON

Själv beskriver Janne Karlsson Lotorpsmetoden som en fysikalisk andningsterapi, som ökar rörligheten hos de muskler, som påverkar lungornas funktion. Det handlar mycket om att förbättra utandningen så att man tömmer lungorna ordentligt så att kroppen kan tillföras mer syre.
– Jag har lyckats behandla patienter med astmaliknande symptom och blivit lika förvånad som patienterna, som i vissa fall haft besvär under 20-30 år, säger Janne Karlsson.
Han förklarar begreppet manuell medicin med att hjälpa kroppen på traven utan luftrörsvidgande medicin och cortisonpreparat. Hans metoder är inte unika. Hemligheten ligger i kombinationen av massage och andningsövningar. Genom att stimulera, massera och jobba med bröstkorg, andning och magmuskler får han patienterna att tömma lungorna. Janne Karlsson förklarar att lungorna är kroppens reningsverk.
– När en människa bara andas med hälften av lungkapaciteten blir skräpet kvar. Kroppen försöker då skydda sig genom att reagera negativt på parfym, tobaksrök och starka dofter.

Fortsättning publicerad 20090320


Gott om plats och mat för hästarna

Isen ligger fortfarande på den närbelägna sjön, men snart smälter den och då dröjer det inte länge innan man kan se fiskarnas slag med stjärtfenorna bryta den blanka vatttenspegeln. Vill du äga en bit strand i å och sjö, med förbindelser till ett vidare sjösystem, och kanske sitta uppe en ljum augustikväll och vittja kräftburar? Då har du chansen nu, med tanke på att delar av stranden tillhör gården Grytgöl 2:68 och den är veckans ”Gård till salu” i Länstidningens artikelserie.

Text: ANDREAS NORLÉN

Grytgöl 2:68 är belägen i utkanten av Grytgöls samhälle i Finspångs kommun. Från gårdscentrum är det promenadavstånd till närmaste skola och rimligt pendlingsavstånd till såväl Finspång som Norrköping och Örebro. I de skogsrika bygderna i norra Östergötland står både gran och fur i täta led och det är föga förvånande att en dryg tredjedel av gårdens areal utgörs av skogsmark, omkring 15 hektar av de totalt 42,5 hektar som egendomen omfattar. Därutöver finns ekologiskt brukad åker- och betesmark, så satsar man på att hålla hästar på Grytgöl 2:68 kommer de att ha gott om mat.
- Med tanke på arealen, måste man säga att det här blir en större hästgård, om man väljer den inriktningen, framhåller ansvarig fastighetsmäklare Magnus Edelberg, Edelsbergs Fastighetsbyrå AB i Norsholm.

Fortsättning publicerad 20090313

Första spadtaget

Det uppstod köbildning så snart kommunala bostadsbolaget i Finspång, Vallonbygden, gav beskedet att man skulle bygga 11 marklägenheter med hyresrätt på ett område vid Östra Hårstorp nära vägen till Norrköping. När spaden sattes i jorden för en dryg vecka sedan var samtliga lägenheter bokade och en första månadshyra inbetald.

Text: ALEX SVENSSON

- Vi blev överraskade av det stora intresset och måste tillgripa lottning, när lägenheterna skulle fördelas, berättar Vallonbygdens ordförande Carl-Gustaf Mörner (m).
-Det är inte omöjligt att vi inom ett år bygger åtta nya marklägenheter på samma område för att tillfredsställa efterfrågan.
Carl-Gustaf Mörner förklarar att de allra flesta nya hyresgästerna är pensionärer, som flyttar från sina villor för att bo utan trappor i väl utrustade marklägenheter. Endast 2 eller 3 av de 11 lägenheterna har hyrts av familjer utanför Finspång.
- Vallonbygden har i dag ett 90-tal outhyrda lägenheter i främst hus byggda på 1960-talet med lägre standard men också betydligt lägre hyror än de nybyggda bostäderna. Under årens lopp har vi minskat antalet tomma lägenheter i Vallonbygdens ägo från som högst omkring 500 för ganska länge sedan.
På 1990-talet revs en del hyreshus och ett par hundra lägenheter har sålts.
-Det känns kul för både oss i styrelsen och Vallonbygdens personal att intresset är så stort för nybyggda lägenheter i Finspång.

Fortsättning publicerad 20090306


Otvättad fårull

Anna-Lisa Göransson är en av Hällestads äldsta innevånare. Länstidningen har träffat henne. Anna-Lisa Göransson föddes i Tryserum i Småland den 29 december 1915. Eftersom hon föddes för tidigt och var väldigt liten tillkallades traktens kloka gumma, som la det lilla barnet i en korg med otvättad fårull.

Text: STINA KALLRYD
Bild: HENRIK HAMMAR

Korgen ställdes framför kakelugnen, där det var varmast. Anna-Lisa var den andra av nio syskon. Den yngsta, Stina född 1927, blev bara två år gammal. Pappan var lantarbetare. Familjen flyttade till Syltvik utanför Valdemarsvik, sen till Fyllingarum och därefter till Kuddby. När det var dags för Anna-Lisa att börja skolan, bodde familjen på Melby gård i Risinge. Därför blev det Vistinge skola under hela folkskoletiden. Pappa Ture, arbetade på gården i Melby och mamma Anna var mjölkerska. Anna-Lisa var ofta med i ladugården och fick bl a rykta korna. Fadern var även aktiv med att bilda fackföreningar. Det var i regel inte så populärt bland arbetsgivarna och kunde medföra att han blev av med sin anställning. Så flytttade man till Skäftesfall och senare, 1929, till Tuppen, ett litet hus på Nyhemsområdet. Pappan fick då arbete på Metallen. 1933 fick man ett lån för att bygga till huset, som var alldeles för litet för en stor familj.
Anna-Lisa berättar ett minne från en av de många färderna med flyttlass: Stången mellan hästarna gick av och vagnen rullade fram mot hästarnas bakben. Dessbättre var det strax en uppförsbacke igen och vagnen saktade in. Anna-Lisa gick sex år i folkskolan och därefter s k fortsättningsskola, en kortare påbyggnad, men då på Högby inne i Finspång. Hon konfirmerades av prästen Molander i Risinge kyrka.

Fortsättning publicerad 20090227



Grädde på moset

Med minsta möjliga tidsmarginal kunde ladugårdsförman Rune Borén från Finspång möta kung Carl XVI Gustav den 16 februari och ta emot guldmedaljen för att han under minst 23 år levererat mjölk av bästa kvalitet. Tolv dagar senare upphör besättningen om 48 mjölkkor att existera och kort därefter går Rune Borén i pension.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: BJÖRN STRIDBECK

– Guldmedaljen blir pricken över i, kommenterar Rune Borén att han och äldsta dottern Katarina snart reser till Stockholm för att hedras av Sveriges mejeriföretag för utomordentligt väl genomfört arbete i ladugården, som ägs av Carl Gustaf Mörners företag Sonstorps Bruk.
När Rune Borén tillträdde sin tjänst som ladugårdsförman 1975, anställdes han av ”farfar” Hans Mörner. Besättningen uppgick då till 38 mjölkkor. Vid kommande månadsskifte avvecklas mjölkproduktionen och gården går över till att hålla betesmarkerna öppna med hjälp av amkor.
– Att bygga om ladugården och utöka besättningen är inte möjligt därför att ladugården är K-märkt, berättar snart 65- årige Rune Borén.
Under hans 34 år som ladugårdsförman har inga stora förändringar gjorts i ladugården.
– Foderbordet har justerats och korna har fått gummimattor på golvet och efter att det gjorts har inga spentramp förekommit, förklarar han.
Själva mjölkningen har underlättats sedan länge med hjälp av rälsburet Duovacsystem, som befriat mjölkaren från att bära utrustningen från den ena kon till den andra.
Hemligheten bakom att skötseln av korna och hanteringen av mjölken hållit den kvalitet som nu får sin belöning är egentligen inte alls hemlig, utan består enligt Rune Borén främst i de två nyckelbegreppen bra foder och noggrannhet.
– Och arbetet i ladugården skall gå lugnt till väga utan att man skriker och härjar, slår han fast.

Fortsättning publicerad 20090220


Kor får GPS-mottagare

Kor utrustade med GPS-mottagare i sina halsband ska hjälpa forskarna att förstå hur djur som är ute på vintern utnyttjar landskapet för att få skydd och liggplatser. Resultaten kan klargöra djurens behov och visa vilka krav man bör ställa på skötselsystem för utegångsdjur.

Försöket drivs gemensamt av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp och Skara, samt av JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik i Uppsala. Forskarna använder sig av GPS-teknik (globalt positionssystem) och aktivitetsmätare för att studera hur djuren utnyttjar landskapets
möjligheter till skydd. Projektet ska pågå i sex månader denna vinter och sex månader nästa vinter. Tre besättningar i Skåne, västra Sverige samt i Gästrikland studeras under två perioder per vinter och åtta kor förses med GPS och aktivitetsmätare varje period.
- Vi ska se hur vinterbetet fungerar genom att kombinera data om geografi, vegetation, väder och var djuren uppehåller sig och speciellt var de väljer att lägga sig. Liggbeteendet ska studeras med hjälp av GPS i kombination med aktivitetsloggrar fästade på bakre skenbenet, säger Kristina Lindgren, forskare vid JTI.
De nuvarande djurskyddsföreskrifternas krav på ligghall med tre väggar och tak för utegångsdjur har flitigt debatterats på senare år. Medan en del djurägare har fått dispens från kravet på ligghall, har många andra inte fått dispens.

Fortsättning publicerad 20090213


Klimatsmart rådgivning

I Finspång heter energistrategen och klimatrådgivaren Enver Memic och han berättar lite om hur man tänker och arbetar med energi- och klimatfrågor i kommunen. I första hand har man satt upp vissa mål för sitt handlande, där man talar om vilka grupper som är viktiga.

Text: BJÖRN STRIDBECK

De strategiska valen som gjorts framgår av Finspångs kommuns ansökan om stöd till energirådgivare projektnummer 31332-1, Energimyndighetens beslut daterat 2008-05-30. Målgrupperna som angetts i ansökan är följande; allmänhet/hushåll/villaägare, små och medelstora företag, bostadsrättsföreningar, skolor.
Motiveringen är att ovanstående målgrupper bedöms vara i störst behov av stöd. Allmänhet, hushåll och villaägare bedöms ha stor förändringsbenägenhet samtidigt som mindre företag betraktas ha stor besparingspotential. Villaägare är även ofta motiverade att göra förändringar, med anledning av exempelvis minskade uppvärmningskostnader, ökad komfort och ökning av husets värde. Bostadsrättsföreningar har i regel stram ekonomi men rymmer god potential att minska energianvändningen och bedöms därför behöva stöd i form av information och utbildning. Inom skolan betraktas rådgivning som fostrande och bedöms kunna ge positiv effekt på längre sikt.
-Enver berättar att han jobbar 50% mot allmänheten och 50% med de kommunala bolagen. Huvudsakligen sysslar han med: Individuell rådgivningrådgivning till privatpersoner och företag via telefon eller besök på våra lokalkontor, informationsinsatser i skolor och organisationer, föreläsningar, utställningar, medverkan i temadagar, kampanjer, mässor m.m.

Fortsättning publicerad 20090206


Unik orgel

Folkströms kapell byggdes ursprungligen som skolbyggnad 1814. Ända sedan 1869 har byggnaden använts som kyrka vilket möjliggjordes genom planering och donationer av brukspatronen vid Folkströms bruk Per August Wassrin. Orgeln i kyrkan är unik för Sverige. Med sina 309 år är den vårt lands äldsta spelbara kyrkorgel: ett såväl kyrko- som musikhistoriskt kulturminne.

Text & bild: PER-OLOF OLSSON

Orgeln byggdes år 1700 för Sankt Lars kyrka i Linköping av Jon Agerwall från Söderköping. 170 år senare, nämligen år 1870, köptes den in och donerades till Folkström där den byggdes upp och än i dag finns. Den inte bara finns i kyrkan, den är faktiskt spelbar. Väl värd att både betrakta och lyssna till. Orgelns väg till Folkström gick från Linköping via Vinnerstads kyrka utanför Motala. År 1767, efter sex decennier i Linköping, såldes orgeln för 1 590 daler koppparmynt till Vinnerstad. Yttterligare 103 år senare, i herrrens år 1870, köptes orgeln av brukspatronen Per August Wassrin som direkt skänkte den till sitt bruk i Folkström. Där finns den än i dag: välskött och spelbar.Brukspatron Wassrin var en flitig dagboksskrivare. Därför kan vi än i dag följa några av hans tankegångar kring orgeln. Kyrkan och dess orgel var en hjärtesak för den åldrande Wassrin. Så också begravningsplatsen som anlades samtidigt.

"Söndagen den 5 oktober 1873
Fast jag var mycket trött och sömnig har jag hört på Nyströms predikan och hans resonement eller kallprat, det kan kallas så. Molin spelade mycket väl på orgelverket och jag var glad över dess inköp och byggnad, som följts av välsignelse. Den vackra söndagsförmiddagen då den invigdes 1870, står klar för mig."

Fortsättning publicerad 20090130


Fin utmärkelse

Klirr i kassan. Grytgöls IK har blivit utsedd till årets förening 2008 av Folkspel, föreningslivets eget spelbolag i Sverige. Förutom äran så får GIK 50 000 kronor. Passar bra nu när föreningen bygger restaurang och ska anordna SM i varpa i sommmar.

Text: LEIF LARSSON

Årets förening 2008. Den titeln ståtar numera Grytgöls IK med.
– Det här ger kraft att fortsätta föreningsarbetet, säger ordföranden Göran Gustafson och medger att utmärkelsen också gjorde honom stolt.
Liksom säkert övriga i föreningen på den lilla orten i Finspångs kommun i norra Östergötland. Pristagaren utses av Folkspel, föreningslivets eget spelbolag i Sverige. Göran Gustafson blev även överraskad över att GIK utsågs till vinnare.
– Det är inget man räknar med. Jag vet ej hur många som kämpade om priset men när vi åkte ner till Göteborg för att ta emot det så var vi bland de tre bästa. Bara det tyckte vi var stort, påpekar han.
Grytgöls IK har länge varit en idrottsförening som förutom ägnat sig åt sport också engagerat sig i samhället på olika sätt. Eller som ordföranden uttrycker det:
– Föreningen har blivit samhället, eller tvärtom. Idrotten är grunden men vi har även försökt se till att alla kan hitta sin nisch bland våra aktiviteter. Det kan handla om kultur men även social verksamhet.

Fortsättning publicerad 20090123


Johnny Cash hedras

Countrylegenden Johnny Cash sitter säkert i sin himmel och tittar förnöjt ner på en vindsvåning i Norrköping. Där hedras hans minne med oförminskad styrka. Det ser 52-årige Lars Lindfors till.

Text och bild: OWE BERGGREN

När man får förmånen att besöka och intervjua Lars Lindfors, sugs man in i havet av bilder och minnessaker, som finns från golv till tak, från Johnny Cash´s artistliv. Det är helt klart angenämt. Vänskapen började egentligen vid en konsert, som Cash höll i Kungliga Tennishallen i Stockholm 1972. Ett av två utkastade munspel fångades upp av den unge herr Lindfors.
1976 tog vänskapen ordentlig fart. Lindfors var utsänd av tidningen ”Kountry Korral” och mötte Cash på Arlanda. Vid en träff på Åhlens i Stockholm fick han uppmaningen att infinna sig klockan 22 bakom scenen på Hamburger Börs.
– Där ska du få en speciell present, sade Cash.
Efter showen stegade ”The man in black”(Mannen i svart), Johnny Cash in i logen och tog fram ett bältesspänne i brons med inskriptionen ”Johnny Cash is a friend of mine”.
– Om vi inte förblir vänner får du skicka tillbaka spännet, meddelade Cash.

Fortsättning publicerad 20090116


Dags för barnteater

Lördagen den 24 januari inleder Finspångs kommun, Folkets hus, Teaterföreningen och ABF vårens barnteatersäsong med att visa Rödluvan och vargen av och med teater Duo Danzeros.

Sammanlagt elva barnteaterföreställningar kommer att visas på lördagar kl. 15.00 i Folkets hus. Vårsäsongens föreställningar avslutas med Ture blåser bort av och med Hedmans Teater lördagen den 2 maj. Här berättar vi mer om en del av vårens föreställningar.
Teater Duo Danzeros ger: Rödluvan och Vargen På ett nytt spännande, utttrycksfullt sätt med enkla medel berättas den något omarbetade och moderniserade klassiska sagan. Åskådaren får följa Rödluvan på hennes vandring till mormors stuga. Mötet med den utsvultne och blodtörstige vargen och hur hon tillslut räddas av Nisse som följt ett tomburksspår i skogen.
Från 4 år
Information: www.kulturiskolan.nu/index.asp?id=863
Lördag 24 januari kl 15.00.
Hedmans Teater ger: Trollflöjten Fritt efter Mozarts opera. En varm berättelse om vänskap och längtan efter närhet i ett spännande äventyr där skådespeleri och ett färgsprakande skuggspel ackompanjeras av levande musik på scenen. Papagenos funderingar: ”Vänner. Ja vänner ska man ha, det säger alla . Varför är det så viktigt? Fåglarna är mina vänner. De retas aldrig, utan tröstar mig om jag är ledsen. Ibland när vi är riktigt nära varandra så känner jag mig nästan som en av dem. Fast fåglarna är ju så glänsande och vackra men jag, jag blänker ingenting.”
Från 3 år
Information: www.hedmansteater.com
Lördag 31 januari kl 15.00.

Fortsättning publicerad 20090109


Litterär julkalender

Sedan den 1 december till och med julafton hittar man en julkalender med luckor på Finspångs bibliotek. Bakom ett nummer döljer sig en fråga med litterär anknytning för vuxna och barn.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Vi brukar alltid göra någon form av julskyltning i fönstret. Det här året kom jag inte på någonting förrän december nästan knackade på dörren. Det var med kort varsel kollegorna fick hjälpa till att komma på frågor, säger Marie Louise Gustafsson.
Det öppnas en lucka varje dag och självklart har barnen en egen kalender. Inne på biblioteket finns det lappar att fylla i där svaren kan lämnas.
– Vi ser det som ett sätt att locka låntagare vi inte når ut till annars och hoppas att de kanske upptäcker vårt bibliotek. Annars har vi det som många andra bibliotek och det är svårt att locka nya besökare. I våras ville jag göra ett annorlunda påskris. Då tog vi in en hel björk och lät barnen klippa till påskpynt och prydnader, som sedan hängdes i trädet, säger Marie Louise Gustafsson.

Fortsättning publicerad 20081212

Totte gästar Finspång

Zillah & Totte besöker Finspångs Folkets Hus/Kulturhus den 6 december med en specialbeställd julföreställning som endast ges i Finspång. Bara några dagar senare gör de debut i en egen serie på TV4.

Blott 19-åriga buktalaren Zillah Andrén från Djursholm och den kaxiga och oförskämda tygapanTotte är tillbaka. Våren 2007 tog Zilllah och Totte hem segern i Talang i TV4. Därmed vann de en miljon kronor och massor av möjligheter öppnade sig.
- Du är överlägsen allt annnat, det går inte att slå dig, sa Bert Karlsson, en av jurymedlemmarna, och tryckte på den gröna knappen.
Det är inte enbart i Sverige som buktalarduon gjort succé. I somras vann Zillah och Totte det prestigefyllda priset i klassen Varieté i Grand champion of the world - ett artisternas OS - i USA.

Fortsättning publicerad 20081205

SM i CNC-svarvning

Från början var cirka 40 lag från hela Sverige med. Två elever från Curt Nicolin- gymnasiet i Finspång tog sig till semifinal i ungdoms-SM i CNC-svarvning.

Text: LEIF LARSSON

– Jag är inte överraskad. Man hoppas förstås att det ska gå bra men man vet aldrig i förväg, säger Anders Dahlström, lagledare och lärare till killarna.
Det var Robert Purvins och Anton Johansson som stod för den goda bedriften att bli delad trea det svenska ungdomsmästerskapet i denna speciella gren. Till sluttävlingen på Elmia i Jönköping tar sig åtta tvåmannalag. Denna gång slogs således drygt 30 lag ut innan det var dags för den sista uppgörelsen. Robert och Anton tog sig vidare och gick till semifinal men där tog det stopp. Anders Dahlström är nöjd med deras insats.
– Det var roligt att det gick så bra för dem.
Curt Nicolin-gymnasiet är dock vant att nå framgångar i just CNC-svarvning.
– Vi har varit med i Jönköping bland de åtta bästa fyra gånger förut, 2002, 2004 och 2005. År 2003 så vann vi. Då tävlade tre elever i varje lag och två i vårt lag var tjejer, berättar Anders.
Han påpekar att tävlingsformen passar bra för båda könen, inte minst för tjejer.

Fortsättning publicerad 20081128

Bonde blir hustomte

Örjan Andersson har bott på Ingesgärde gård i Regna sedan 1976. Han köpte gården 1981 och det som tidigare varit hans föräldrahem blev bostad för den egna familjen. Nu är det dags för ännu ett generationsskifte på Ingersgärde.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Jag jobbade utanför gården i tio år innan jag tog över. Mina föräldrar hade mjölkproduktion fram till 1999. Då stod vi i valet och kvalet om vi skulle satsa på att byggga ut eller lägga ner. Jag tyckte inte att vi hade potential att bygga en sådan stor mjölkproduktion som behövdes för att vi skulle kunna försörja oss. Idag har vi iställlet köttproduktion och knappt 70 hektar skog, säger Örjan Andersson.
Köttbranschen är dock inte lukurativ. Regelverken är många och det är svårt att få ut det pris man skulle behöva, anser han.
– Marknaden har alltid varit prisreglerad. Det är väldigt svårt för oss att gå in och påverka priserna, utan det är industrierna som kan öka sina marginaler, säger Örjan Andersson.
Gården har 30 kor och 60 ungdjur. Man köper in kalvar från en mjölkgård ett par mil därifrån.
– Det är mycket jobb året om. När det är vinter står en del av korna uppbundna och en del går i boxar. Ankorna går ute hela tiden och har en ligghall som de går in i, säger Örjan Andersson.
LRF Regna är en aktiv förening och anpassar sig väl till de verksamheter som finns i området.
– Vi har för tillfället en köttproduktionsgrupp där vi diskuterar vallfoder, utfodring och allt som har med köttproduktion att göra. Vid senaste mötet var vi 15 stycken.

Fortsättning publicerad 20081121


Igelfors vände trenden

Igelfors var 2003 en bygd som höll på att försvinna. Vändpunkten blev när Igelfors bygd- och utvecklingsråd blev självständigt från Regna. Idag är Igelfors en bygd med stora möjligheter, billigt boende och närhet till många arbetstillfällen. Engagemanget råder det verkligen ingen brist på.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Det första som vi såg som en möjlighet i bygd och utvecklingsrådet var Centrumhuset. Tidigare hade det innehållit distriktsskötemottagning, bibliotek och banklokal, men med tiden hade allt flyttat iväg. Vi såg två problem och det var att byggnaden var en förvaltning som stod och kostade pengar för kommunen och vi hade det väldigt mörkt här i byn när det inte var tända lampor, säger Bengt Nordström.
Idén för hur bygget skulle gå till formulerades snabbt och det huvudsakliga målet var att få huset och Igelfors att leva igen. Något måste hända för att bygden inte skulle dö ut.
– Vi hann med att söka EU-stöd som var på sluttampen. Vi fick inte in pengar till allt, men det blev en början som räckte en bra bit på vägen. Det gjorde att vi kunde komma igång och det enda som inte är med ifrån ursprungsidén idag är ett gym. Det har man nu startat i brukets lokal, säger Bengt Nordström.
Det tidigare tomma lokalerna är idag fyllda med det som en bygd kan tänkas behöva. Det har blivit ett litet samhälle i en byggnad.
– Idag har vi bibliotek, internetcafé, samlingslokal och massagerum. Nu har vi planer på att rusta upp lokalen bakom affären till ett eget projekt. Vi har tänkt oss en lokal där lokala företag, lokala hantverkare kan presentera sig i en utställningslokal, säger Bengt Nordström.

Fortsättning publicerad 20081114

LRF överkörda

När det skulle bytas oljepannor i Finspångs kommun inbjöds företag att ge förslag på den mest lönsamma lösningen. LRF:s lokalavdelning i Risinge lade ner stort engagemang och bönder gick samman och bildade företag. Nu menar LRF:arna att frågan inte hanterades rätt i kommunen och att lokalavdelningen tystades ner.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Vi tycker det är viktigt att tänka på miljön och föreslog att det skulle byggas ett bioeldat fjärrvärmeverk. Kommunen nappade på förslaget och vi trodde att vårt engagemang var välkommet. När det sedan var dags att byta ut pannor så hoppades vi på biobränsle, men framförallt att kommunen månade om att informera landsbygden när det här skulle påbörjas, säger Erik Nilsson, lokalavdelningsordförande för Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, Risinge.
Det blev dock inte riktigt som Erik Nilsson hade hoppats. Istället blev lantbrukarna överkörda.
– Det hade skapats flera attraktiva anbud inom vår socken, men inget föll kommunen i smaken. Vi tyckte det hela verkade mycket märkligt, men sedan fick vi nys om att kommunen poängsatte de olika företagen. Vi inom LRF tyckte att ett företag med tre lantbrukare måste vara en stark kandidat, men det tyckte inte kommunen. Kommunen såg istället att det skulle vara mer värdefullt att köpa pellets från Kanada, säger Erik Nilsson.
När LRF ville ställa kommunen till svars, bemöttes man med direkta hot, anser man.
– Vi tyckte att det var ”kompistakter” och att det inte skulle vara tillåtet att behandla människor så här. Då hotade kommunen oss med att de skulle sluta anlita oss att sköta om gräs och snö i kommunen för all framtid, säger Erik Nilsson.

Fortsättning publicerad 20081107


Nya mål för kommunen

Efter 87 års socialdemokratiskt styre i Finspångs kommun arbetar nu allianspartierna och vänsterpartiet sedan i somras med ett omfattande förändringsarbete, som bland annat ska räta upp kommunens ekonomi. Ett underskott på mellan 15 och 20 miljoner måste arbetas bort, enligt vad kommunstyrelsens ordförande Denny Lawrot (c) berättar för Länstidningen.

Text och arkivbild: ALEX SVENSSON

Länstidningen talar med Denny Lawrot för att få en bild av hur arbetet för den nya majoriteten går, sedan maktskiftet genomfördes för ett par månader sedan.
- Formellt installerades den nya politiska ledningen i slutet av augusti, men i praktiken var maktskiftet klart redan i somras, kommenterar Denny Lawrot med hänvisning till att kommunfullmäktige beslutade om det historiska slutet på den socialdemokratiska hegemonin i Finspång för bara två månader sedan.
Enligt Denny Lawrot är det i första hand på tre områden, som den nya regimen vill rätta till svagheter i den tidigare ledningens sätt att styra kommunen.
- Det handlar om bristande helhetssyn, ett förlamande revirtänkande och otydligt politiskt ledarskap, sammanfattar han.
Receptet för en bättre tingens ordning innehåller ett förslag till en helt ny politisk organisation, som skall träda i kraft den 1 januari 2009. Det innebär bland annat att alla olika förvaltningar samlas under kommunstyrelsen och att det politiska utvecklingsarbetet istället hanteras av fyra beredningar under kommunfullmäktige.
- Det betyder att debatterna flyttas från nämndernas slutna rum till det offentliga rummet som är kommunfullmäktige, kommenterar Denny Lawrot.

Fortsättning publicerad 20081031


Bussutflykter i naturen

Motorn går på rapsolja, laboratorieutrustningen med mikroskop, stereolupp och monitorer drivs av solenergi från solfångarna på taket…

Text och bild: ANKI ARVIDSON

I ett samarbetsprojekt mellan Norrköpings kommmun och Studiefrämjandet kan den naturintresserade följa med på utflykter och upplevelser med olika teman.
– Ekoturen har funnits i 13 år, berättar Anette Aspegren - Güldorff, som är chaufför och guide på den blå bussen.
Syftet med Ekoturen är att erbjuda alla intresserade möjlighet att få uppleva naturen efter sina egna förutsättningar. Många turer är direkt anpassade för barn och skolungdomar medan andra utflykter är riktade till allmänheten.
– En del av utflykterna är gratis medan andra kostar en liten slant, fortsätter hon.
Länstidningen följer med på två olika utflykter en lördag i oktober - en dag när vädergudarna visar sig från sin allra bästa sida. Ett tjugotal passagerare i alla åldrar, den yngsta bara två månader gammal är med på dagens första utflykt, som går norrut till Kolmårdens stora skogar. De flesta deltagarna är från Norrköping med omnejd, men familjen Bylin från Linköping och Johan Westlund med sonen Rasmus från Skänninge har också tagit sig till Norrköping för att följa med.
– Ett suveränt sätt att komma ut i naturen och få se sig omkring i länet, säger Johan.

Fortsättning publicerad 20081024


Otroliga 500 år!

För fyra år sedan, dvs. 2004 beslutade de båda ägarfamiljerna – familjen Bonde på Ericsberg och familjen Hamilton på Boo Egendom att gå samman till ett gemensamt skogsindustriföretag,
som då fick namnet BooForssjö. Råvaruchef Hans Johansson visar runt på brukets museum.

Text och bild: ANKI ARVIDSON

I koncernen ingår Forssjö sågverk, BooForssjö Energi,Hjortkvarns sågverk, Forneby List och Dala Floda Golv. Vid ett möte med Bo Selerud, företagets vd och Hans Johansson, råvaruchef får jag både en historielektion och kunskap om det moderna företaget BooForssjö. Jag är väldigt nyfiken på hur det en gång började – tanken svindlar – 500 år – visst är det fantastiskt!
– Finns det några belägg för de uppgifterna, undrar jag.

Fortsättning publicerad 20081017

Läs jordbrukaren
Jordbrukarbanner
Ulf Holmertz
Johan Birath
Mikael Billemar
Andreas Norlén
Kungen